I söndags var det dags för Elias konfirmation och som vanligt när han är med så bjöds det på show när han och tre konfakompisar "rockade loss" i sina fina vita kåpor i kyrkan   

Tyvärr så har jag inte hans tillåtelse att lägga ut filmen på Youtube (eller här på bloggen heller för den delen) så ni kan tyvärr inte få ta del av deras framträdande. De spelade gitarr och sjöng sin låt (de hade själva skrivit både text och musik) och det var riktigt bra, även om jag blev lite förvånad att prästen hade släppt igenom Elias sista "moves"   

När sista gästerna hade åkt började jag och Perra packa för på måndagen var det dags att åka till Österlen.

Framåt kvällningen var vi framme på Kafferost på Österlen hos Helen & Stefan!

Vi fick en härlig dag tillsammans med en rundtur i Österlen, vi började med att åka till Olof Viktors för att köpa med oss lunchmackor som intogs vid vattnet....

...vid Haväng.

Hundarna fick såklart bada men det var svinkallt i vattnet så vi tvåbeningar höll och mestadels på land.

Färden fortsatte vidare till Brösarps backar där vi fick en härlig promenad uppför kullar.....

    .....nerför kullar, genom hästhagar och.....

 ....bokskog.

  Gammeltanten blev lite trött   

Efter en prommis börjar det suga i fikatarmen igen så då åkte vi till Kaffestugan Alunbruket

På vägen hem passerade vi Buhres fisk i Kivik och inhandlade kvällens middag - sill, rökta räkor med aioli, varmrökt lax, rökt aborre, mm.

På kvällen när vi kom hem fick tjejerna busa lite med Boutcha (10 år gammal Tibetansk mastiff) som hade väntat hela dan på att Stockholmsbrudarna skulle komma "hem" igen   

Jag kan verkligen varmt rekommendera er att besöka Kafferost på Österlen som med sin tilltalande interiör, fantastiskt goda stenugnsbakade pizzor och en otroligt god frukost med ekologiska närproducerade råvaror och egenrostade kaffebönor erbjuder en upplevelse utöver det vanliga.

TACK Helen & Stefan för att vi fick chansen att hälsa på er!

Och tänk va härligt det är med vänner som har spritt ut sig över hela Sverige. Nu på hemvägen blev det ett spontanbesök hos familjen Sporre i Växjö där det bjöds både på god lunch, nybakad kaka och en härlig hundpromenad! TACK snälla ni, det var verkligen kul att träffas (även om det blev en kort stund) och få se hur ni bor!

Nu börjar vi närma oss hemmet och nu blir det nån dags jobb innan det är dags för några dagar på landet.

Ha det bäst!

   Tänk att vi har varit gifta i 20 år   

För att fira att vi varit gifta så länge och att vi har varit tillsammans i mer än halva våra liv åkte Perra och jag till Paris några dagar - bara vi två!

Vi hade supermysiga dagar i ett   och varmt Paris!

Eftersom jag älskar Sacre coer och kvarteren runt Montmartre hade jag såklart bokat boende där.

Vi fick ett rum på 5:e våningen med en liten balkong där man hade fullt span på vad som hände på gatorna nedanför......

  ....eller rättare sagt Perra hade fullt span för jag tyckte det var lite läskigt att gå ut på den för den var sååå liten och det kändes mer som en "fransk" balkong än en balkong som man skulle vistas på   

Första lunchen.

När jag & min syster tågluffade och var i Paris 1986 träffade vi en konstnär som bodde i lägenheten högst upp i det här huset precis bredvid Sacre Coer.....sämre läge kan man ju tänka sig.

Har fått veta att han tyvärr inte längre är i livet (sedan ganska många år), så det var ingen idé att spana om man kunde se honom uppe på Montmartre   

Inne i Notre Dame

Perra som hade siktet inställt på att besöka Louvren (eftersom han inte fick möjlighet att göra det när vi var i Paris bara ett knappt dygn för 20 år sen) blev lite besviken när vi kom fram och kunde konstatera att det var stängt på tisdagar  

l´Arc de Triomphe

Glass- och ölpaus!

Eftersom Perra så gärna ville se Mona-Lisas leende gjorde vi ett nytt försök på onsdagen men då möttes vi av flera 100 meter långa köer och vi kunde nog tänka oss mysigare sätt att fira "bröllopsdagen" än att stå och köa i stekande   

Så Perra "stackarn" fick ännu en gång känna sig snuvad på den där Mona-Lisas leende.

Men jag försökte såklart le lite extra när vi fortsatte vår promenad...

...mot Pont Neuf för att ta en båttur under broarna på Seine istället  

Notre Dame

Mitt enda "MÅSTE" när man är i Paris är att sitta i en park och äta baguette så jag hade inte svårt att le när vi dukade upp vår picnic i Champs Elysée parken. Solen sken och vi hade en underbar picnic med både baguette och champagne! Kunde inte bli bättre om ni frågar mig - mycket bättre än att trängas runt en gammal tavla   

För att vara lite extra romantiska köpte vi ett hänglås (som vi fick lära oss heter Cadenos på franska) och ristade in våra initialer (eller vi försökte iallafall)  

Sen hängde vi fast det på bron bland alla andra.....

  ....och kastade nycklarna....

Tydligen fler som tyckte att det var värt att fira att vi lyckats vara gifta så länge för precis när vi skulle kasta nycklarna ble det flyguppvisning ovanför oss   

.... i Seine   

Vissa kastar ju lite mer dramatiskt än andra   

På kvällen blev det en god trerätters på Montmartre.  

Och lite "party" med öl och sång i trappan till Sacre Coer....

....innan vi tog trapporna ner till hotellet!

Glasspaus!

Världens godaste Falafel hittar man på Rue des Rosiers.

Och tredje gången gillt!! På torsdagen ganska sen eftermiddag var det mer humana köer så då tog vi då äntligen oss in för att titta på Monna-Lisa!

Sen var det en annan "ful" dam som dök upp lite här och där likt den där hackspetten på julafton  

Och vi "hittade" även en gubbe på pelare.

Men vi avslutar väl med Venus som är kärlekens och den kvinnliga skönhetens gudinna!

Som ni nog har förstått så är vi "ganska" nöjda med vår Parisvistelse även om vi såklart saknade våra underbara barn (ungdomar) och hundarna!

TACK till våra fina barn och till mamma som hjälpte till och tog hand om hus och husdjur så vi kunde komma iväg   

Vi började vår semester med att åka och hämta upp en trött Elias på tågcentralen i Gävle. Han kom med natt tåget från Katterjåkks fjällstation i Riksgränsen där han hade tillbringat två veckor på konfaläger.

Färden gick vidare till Borlänge där vi släppte av Elias som skulle mötte upp kusinen för att gå på Peace & Love. Jag, Perra och hundarna åkte vidare hem till Borlängefamiljen Löfgren.

Efter gott fika tog Perra och jag med oss Juni (och såklart våra egna tre) på en promenad runt dalälven (ja via två broar förstås).

På kvällen när Lotta kom hem grillade Pake och vi blev bjudna på en fantastiskt god middag och trevligt sällskap.

   Tina tog "seden dit man kommer" och satt snällt innanför tröskeln som väluppfostrade Juni ;)

TACK snälla familjen Löfgren för en god middag, trevligt umgänge och natthärbärge!!

Midsommar 2011 firades på Kalkudden traditionsenligt med sill, jordgubbar, blommor, blomsterflickor och 5-kamp!

  Finaste blomsterflickorna!!

    God mat och samkväm....

....och pudelen passar såklart på att gosa lite med Pasi.

  GREN 1 i 5-kampen = TIPSPROMENAD.....Lollo är som sig traditionen bjuder fokuserad, målmedveten och taggad på vinst    

 GREN 2 = Plocka saker i naturen som börjar på bokstaven A-Ö på 10 minuter. 

Och som vanligt blev det en hel del diskussioner när alla skulle lägga fram sina saker....är det verkligen vildsvinsbajs, eller?  Får man räkna en gren som ser ut som ett Y som bokstaven Y, eller? Hur heter blomman egentligen på latin?

Gren 2: RUTAN - alla deltagare skall stå i rutan i 2 minuter och 45 sekunder. Tiden Stoppas från att första personen kliver ur rutan.

Fokus.....

....koncentration.....

  ....och försök att utestänga ljudet och de andras kommentarer.

   Lystra kör sin egen variant av rutan ;)

GREN 4 = Kasta omkull kubb stafett. Kubben skall kastas omkull från närmsta till kungen som är längst ut. 

Sussi satsar.....för när hon nu har hamnat i Lollos lag är det väl bäst att försöka hitta tävlingsdjävulen i sig!

Fokuserat team.

 Full fart framåt!

        GREN 5 = Stövelkastning i stege.

  Även här var det fullt fokus....

  ....och varierande stil!

TACK för en härlig midsommarhelg alla vänner!

Har varken haft tid eller särskilt mycket inspiration att skriva på sista tiden.

Det har varit några veckor med väldigt mycket jobb nu men om en vecka är det semester och som egen är det ju roligt och nödvändigt att kunna fakturera rejält före semestern.

I helgen var vi och tittade på lydnads-SM både lördag och söndag och nog fick man lite inspiration att komma igång med lydnaden igen. Shit vad duktiga ekipage som finns.

Några som var helt otroliga och kämpade sig igenom hela programmet trots att matte legat däckad i en vecka och fortfarande inte var ok var våra bloggkompisar Birgitta & Lizzie.

    Lystra ser upp till sin idol Lizzie!

Grattis säger vi till ett fantastiskt fint fritt följ och ett mycket väl genomfört program   Vi är så stolta att vi "känner" er och det var jättekul att få träffas IRL. 

Så nu har jag gjort upp en liten plan (som i och för sig sprack redan dag 2) för vilka moment vi skall lägga fokus på och hur jag skall kedja ihop ettans moment så jag och Lystra är startklara i slutet på sommaren/höst.  

Vi har hunnit med några bra och roliga apporteringsträningspass tillsammans med Karin/Miso och Annika/Indy och eftersom de redan har bloggat så bra om dessa behöver jag inte skriva så mycket    Men båda tjejerna har iallafall skött sig jättebra. Det som känns bäst just nu i jaktträningen är att Vilja har börjat bli väldigt mycket mer lyhörd och styrbar än vad hon har varit tidigare. Snart kanske hon inser att vi är ett team och att vi jobbar bäst tillsammans och att ensam inte är stark   

Så vem vet om några år kanske vi kan starta på jaktprov TILLSAMMANS igen 

Jag är iallafall rejält sugen på att starta båda tjejerna på WT men jag missar tyvärr flatfestivalen i år för då är jag i Turkiet.  

Idag skulle vi ha gått viltspår (Ökl) men det regnade bort   

Så nu väntar jag bara på att maken skall komma hem så vi kan åka till Marre och fira midsommar med bästa familjen Jedestav och resten av gänget!

Vill önska er alla en riktigt härlig midsommar  

Efter en fantastiskt god middag i Höganäs skjutsade Annika mig, Karin och systrarnaBUS till Villa Malla Gästgiveri där vi skulle bo. Vi kom fram strax efter 23 men det fantastiskt trevliga värdparet tog emot oss med ett leende på läpparna och hade till och med hållit baren öppen längre för vår skull.   Så det blev till att ta en sängfösare tillsammans med My och Magnus som redan hade installerat sig i baren

Jag kan varmt rekommendera Villa Malla om ni skall ner till Skåne med eller utan hund! Hur mycket vi än krånglade och blev en person mer eller en mindre, kom sent, skulle iväg tidigt osv så fick vi hela tiden svaret: - Det är inga problem, det fixar vi!!

Efter att ha fått höra skräckhistorier från My och Magnus som hade varit och spanat in tävlingsmarkerna så jobbade min hjärna på högvarv hela natten när jag och Lystra var på flera jättesvåra WT  

Väl framme på lördagsmorgonen kunde vi konstatera att det var tätt mellan rutorna som alla hade en hel del terrängbyten med äng, högt gräs, vatten, vass, mm.

Men jag hade bestämt mig för att gå ut och ha roligt. Jag hade inga stora förhoppningar om att jag och lillfisen skulle ha någon chans bland alla proffsiga jaktlabbar och duktiga flattar. Min målsättning var att vi skulle slå mitt och Viljas resultat från vårt första WT vilket inte borde vara så svårt eftersom vi bara lyckades skrapa ihop 17 poäng    Men jag tar på mig flera av nollorna som vi fick den gången eftersom jag var så orutinerad och inte visste vad jag fick göra och vad jag inte fick göra. Sen att Vilja hade lite bråttom iväg på ett par stationer gjorde väl även det sitt till   

Jag, Karin och Annika gick tillsammans till rutorna och vi började med ruta 5 som verkade vara den lättaste rutan. Det var kul att gå tillsammans och kunna titta på varandra, peppa och stötta och det blev inte alls lika pirrigt då som när man är ensam.

RUTA 5

Fotgående från en pinne till en annan ca 5-8 meter kanske.

Ett skott sköts och en markering kastades i ett område med högt gräs. Domaren sa till att man skulle räkna till 2-3 och sen skicka hunden.

Lystra kändes lite het i fotgåendet men höll sig ganska ok vid min sida. Hon markerade fint och sprang rakt ut i området, plockade snabbt upp dummin och sprang rakt in i fullaste fart mot mina ben med dummyn utan att bromsa in. Vi fick nog några avdrag för den "hårda" avlämningen men ingen kan beskylla henne för att inte ha full fart in iallafall   

Vi fick 17 poäng och jag kände mig helnöjd - målsättningen var avklarad!

RUTA 4

Inget fotgående på denna ruta   En markering kastades i en ganska öppen skog på ganska kort avstånd (minns inte om det var skott eller ankpipa före kastet).

Här var svårigheten att dummin hamnade mitt emellan två stora stockar så vittringsförhållandena blev lite kluriga. Om de stannade till före första stocken fick de den inte i näsan och om de passerade båda stockarna fick den den inte heller i näsan. Så här hade jag fått tipset att blåsa ner henne direkt när hon passerade första stocken. Lystra markerade bra och stannade direkt när jag blåste närsökssignalen och stoppade ner näsan och plockade upp dummin! Duktiga lilla Lystra! Hon kom sen brakandes i lika full fart som på första stationen men här hade hon visst bestämt sig för en lite lugnare avlämning så hon stannade upp ca en halvmeter framför mig vände sig om och backade in till min sida   Såg så sött ut men var nog inte helt korrekt för domaren sa att han drog poäng för avlämningen och för att jag hade blåst ner henne. Han tyckte att hon hade markerat så fint (vilket jag också såg) och tyckte därför att jag inte hade behövt blåsa. Men jag tror ändå att det var bra eftersom många hundar hade sprungit ram och tillbaka över stockarna på denna station.

Vi fick 17 poäng och jag kände mig väldigt nöjd med vår insats även på denna ruta.

Ruta 1-3 låg utefter en lång å som var grundare och smalare på ruta 1 och blev rejält djup och ganska bred på ruta 3. Vi tog ruta 2 som nästa ruta eftersom de på denna inte skulle ner i och över vatten. Nu fick vi dessutom suverän coaching av Eva, My och Micke som även filmade ruta 2 och 3.TACK snälla ni för alla bra tips, peppning och glada tillrop.

RUTA 2

Fotgående från pinne till pinne. De blåste i ankpipa och en markering kastades i högt gräs (vita höga blommor) precis före vattnet. Här gällde det alltså att få ner näsan på hunden innan den hade gått i vattnet och över på andra sidan som många hundar hade gjort.

Ja fotgåendet är ju ett kapitel för sig som både jag och Lystra behöver öva mycket mer på. Här försökte jag köra den lite mer avslappnade stilen och det lyckades sådär kan man kanske säga. Lystra fladdrade ut från min sida som ni kan se på filmen. Hon markerade bra och även här tog jag det säkra före det osäkra och blåste ner henne. Hon låg kvar i området och fann ganska snabbt och kom in i full fart utan att ens vara blöt om tassarna   

Anita Norrblom som var den enda som sa poängen talade om att hon drog en poäng för fotgåendet och en poäng för att jag visslade så det betydde att vi fick 18 poäng!!!

 Tack till Eva & My för filmande och de underbara kommentarerna  

RUTA 3

Ganska långt fotgående efter skytt (eller så kändes det bara som om det var långt). Skott och markering kastades i högt gräs på andra sidan ån och det var ganska knepigt både att ta sig ner i vattnet och att ta sig upp.

Den här rutan var rejält svår eftersom de skulle ta sig diagonalt över vattnet för att komma rätt på dummin. Vindförhållandena ställde till det om de kom upp bortanför dummisen och jag hade fått tipset att man skulle stå långt åt vänster för att hunden skulle se så bra som möjligt.

Eftersom Lystra helst gick fot med skytten här hamnade vi lite väl långt till höger och jag valde att flytta Lystra längre åt vänster men då blev det lite rörigt framme hos domaren vilket såklart inte var så bra. Lystra markerade men hade svårt att ta sig ner i vattnet och sprang fram och tillbaks för att kolla efter ett bättre ställe att gå i. jag fick mana på henne några gånger innan hon beslutade sig för att "hoppa" i. Väl över på andra sidan hittade hon dummin ganska fort när jag blåste ner henne. På väg in hade hon dåligt grepp om dummin och när hon var några meter ifrån mig tänkte hon skaka sig och då skulle hon troligen tappat dummin så jag la på en inkallningssignal och hon kom rakt in utan att skaka sig   

Vi fick 10 poäng!

TACK till filmaren Micke för alla roliga kommentarer, jag skrattar varje gång jag tittar på filmen!  

RUTA 1

Fotgående från pinne till pinne. Skott och en markering kastades på andra sidan grunt vatten (de kunde springa över) på en landtunga mellan ytterligare vatten.

Lystra markerade bra, sprang snabbt ut, över vattnet och stoppade ner näsan direkt när jag blåste närsök och plockade in dummin! Inlevereringen på denna station blev nog dagens bästa! 19 poäng belönades vi med och poängavdraget var nog även denna gången pga att jag blåste.

Jag är så förvånad och förundrad över Lystras prestation. Hon överträffade verkligen alla mina förväntningar med hästlängder.

Bästaste älskade lilla hund vad mycket du kan         

Och jag är så glad och fascinerad av hennes lugn (passivitet) mellan momenten, att hon satt helt stadigt vid min sida utan en tendens att knalla för att sedan ha full fart ut och full fart in när hon fick jobba!

Vi fick ihop 81 poäng vilket gav en 29:e placering av 99 hundar. Det innebär dessutom att vi är uppflyttade till Öppenklassen vilket känns både kul och lite pirrigt.

TACK till Karin, Annika, Eva & Micke, My & Magnus för en fantastiskt rolig helg och GRATTIS till alla fina resultat! 

Och såklart tack till min lilla duktiga Lillfis   

Lystra ligger och tittar på finalerna och funderar på att vi inte var så många poäng från finalplats....om jag bara hade tagit vägen över vattnet direkt så.....  Hua va pirrigt!

I fredags styrde vi kosan mot Skåne. Min snälla man skjutsade mig och Karin till Eskilstuna eftersom Karins bil är på verkstaden.

I Eskilstuna tryckte de tre syrrorna (Lystra, Miso och Polly) ihop sig i den lilla bilburen och låg snällt hela vägen ner till Skåneland (med ett litet kort stopp).

När vi kom ner till Höganäs väntade brorsan Zebbe med spänning på att få uppvakta syrrorna.

Han började med Miso.....

...och hon är ju inte den som är svårflörtad...   

Lystra fick flatteryck och drog några repor runt runt på gräsmattan med hela syskonskaran i släptåg men då gick det så fort att jag inte hann med med kameran   

Efter flatterycket intresserade hon sig för alla Zebbes ben som hon hittade i trädgården och då var hon lite mer svårflörtad.

Polly var också lite mer svårflörtad och tyckte brorsan var lite ohyfsad som började stöta på henne......

  ....men HALLÅ vi är faktiskt syskon (sa Polly på sitt bredaste Eskilstunamål)   

Och även hon övergick till att intressera sig för ben istället till Zebbes stora förtret!

Efter en underbart god trerätters middag och trevligt umgänge gick vi ner till havet som låg ca 200 meter från deras bostad.

Syrrorna kastade sig gladeligen i det blå och då ville inte Zebbe (som inte gärna simmar bara sådär) vara sämre så han hängde såklart på syrrorna ut       

Miso hittade ne fin blå boj och visade på samma envishet som sin mor när hon vägrade släppa bojen.....den skulle med in till varje pris! Och om jag släpper den kan ju någon av syskonen ta den så det är bäst att hålla ett fast grepp om bojen och simma tänkte Miso  

Hon kämpade och kämpade och efter ett tag fick jag och Karin lite flashbacks från när Peter fick ro ut och rädda Vilja när hon envisades med att apportera en flytboj långt långt ut på djupt vatten!

Även om detta inte var alls lika långt ut och inte lika djupt kändes det lite olustigt så till sist fick jag klä av mig och stega ut och livrädda Fisen   

Jag trodde det var djupare och att jag skulle behöva simma men vattnet räckte mig bara till midjan   

STORT TACK till Jan & Bitte för er gästvänlighet och underbart god mat i ett fantastiskt vackert Höganäs!! När ni har vägarna förbi (eller till) Stockholm så är ni alltid välkomna det vet ni!

Vilken eftermiddag och kväll Karin och jag hade igår. Det började med att bromsen på Karins bil pajade mitt på motorvägen   

Det var riktigt läskigt men BÄSTA Karin lyckades iallafall manövrera bilen till Kista BK utan några incidenter (bromsen tog litegrann men någon tvär inbromsning hade den inte klarat av).

Snälla Peter kom med sin bil och så fick han smyga sig hemåt med Karin bil utan broms och som tur var kom även han helskinnad hela vägen   

Vi körde några långa linjetag med Vilja för att hon skulle få blåsa ur skallen lite innan spåret och hon tyckte det var hellajbans att ensam få all uppmärksamhet under tiden som småfisarna satt i bilen och väntade.

Sen fortsatte vi vidare till Norrtälje där vi hade bokat tre öppenklass viltspår. Vi fick leta oss långt ut i bushen och blev lite försenade.

Lystra fick börja och hon hann bara rasta av sig litegrann på väg till spåret. Det var klibbvarmt och REJÄLT mycke mygg!!

Lystra var snabbare iväg i starten än hon brukar och hon kämpade tappert på fast det var verkligen snustorrt i marken och väldigt svåra vittringsförhållanden. Hon jobbade på och gav sig inte fast hon tappade spåret flera gånger. När domaren sa att han inte kunde ge henne ett förstapris pga att hon fått för många tappt så tänkte jag först bryta eftersom hon började krokna men ville iallafall att hon skulle få lyckas med att hitta klöven! Eftersom jag bröt kunde domaren visa på spåret och jag kunde stötta och berömma henne när hon gick rätt. Hon fick beröm av domaren som tyckte hon var duktig som hittade spåret så många gånger men att hon pga omständigheterna tyvärr tappade det igen.

Sen var det Misos tur och eftersom Vilja blir ganska uppjagad när vi går iväg så beslöt jag mig för att stanna vid bilen och rasta av henne och Lystra (och mig själv) istället för att gå med. Tråkigt att missa Misos spår men jag kände att det nog var bäst iallafall. Miso hade varit superduktig och spårat lugnt och metodiskt men i återgången var det en älgrackare som hade gått rakt fram så hon fick ett andrapris.

Sist var det då Viljas tur och hon var som vanligt TOKladdad och började spåra direkt hon kom ur bilen och DROG mig fram till starten! Hon var lite fladdrig i början och drog mig igenom en torr enbuske men lugnade snabbt ner sig och spårade så int, lugnt och metodiskt. Det som kändes extra bra var att jag kände att jag kunde läsa henne på ett helt annat sätt än jag brukar. Hennes spår började i lite öppen skog och gick sen ut på en stor äng och på ängen var hon verkligen superduktig! När vi gick på ängen kunde vi se hur ett rådjur skuttade upp och sprang snett in i skogen. Vilja brydde sig inte det minsta om rådjuret utan fortsatte spåra. Men sen när vi kom in i skogen på andra sidan (där rådjuret hade sprungit) fick hon upp rådjursspåret och vek av efter det istället och när hon kom på att det var fel hade hon tappat "sitt" spår   Hon gjorde flera tappra försök att hitta tillbaks till spåret men trots att hon verkligen kämpade så orkade hon till sist inte. Hon var så trött att hon till och med tog emot vatten - och det brukar hon absolut inte ha tid med när hon jobbar. Så tyvärr så snubblade vi på mållinjen ca 50-100 meter från klöven och hon halkade ner på ett andrapris   

Jag är jättenöjd med alla tre tjejernas prestation och domaren sammanfattade det med - Ja ett som är säkert är ju att ni har väldigt duktiga hundar!

Men det är ju klart att man vill ha förstapris! Jag hade ju hoppats på att Vilja äntligen skulle kunna få några fler bokstäver framför namnet men för andra gången så snubblade vi på mållinjen, vilket onekligen känns rätt trist   

Kändes ju liksom lite onödigt att åka 10 mil, gå runt och svettas och försvara sig mot dussintals med myggor, vara hungrig, törstig, kissnödig, åka 10 mil tillbaka runt runt via vägbyggen genom hela stan och komma hem efter elva på kvällen utan ett enda förstapris!

Men med några glada scoutsånger i bilen höll vi såklart ändå humöret på topp!

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram..

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Och man kan iallafall inte säga att våra tjejer inte kämpade och gjorde sitt allra bästa.....mer kan man ju inte begära, men det räckte tyvärr inte ända fram

Imorgon åker vi till SKåne på.....

jag vågar knappt säga det högt...

unghundsderbyt!