Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Vilja-Zombyvalparnas 2 årsdag HURRA HURRA HURRA HURRA!!

Helt otroligt att det är 2 år sen min duktiga Vilja klämde fram min lilla fis och alla hennes fina syskon!!

Perra och jag kastade oss i bilen för att åka till Eskilstuna och när vi kom fram hade 2 valpar redan hunnit se dagens ljus   

Eftersom Lystra var först ut (rätta mig om jag har fel Annica) så hann jag alltså inte vara med vid hennes födelse men jag hann iallafall vara med då 9 av syskonen ploppade ut  

Under dessa 2 år har vi:

• Gosat, busat och lekt en hel massa     
• Varit på FART-test, avkommebeskrivning och MH
• Varit på en hel del jaktkurser och någon lydnadskurs
• Tränat lydnad och jakt med kompisarna
• Varit med på unghundsderbyt och fått 81 av 100 poäng och blivit uppflyttade i ökl
• Tagit viltspårschampionat
• Fått ett förstapris i Lkl 1 med 178 poäng och blivit Nackas bästa ekipage på Nacka cup

Nu ser vi fram emot ett händelserikt 2012 tillsammans med mycket roliga aktiviteter!

Så nu har mamsen och Lystra haft kalas med varsitt "dinosaurieben"!

Och deras vegomatte kunde inte alls med lukten så de har legat utomhus och mumsat men det hade de verkligen ingenting emot   

Idag fick jag "den äran" att åka med Eva & Sara till Söderköping och hämta Saras lilla valp.

Hade förstås varit superkul att hälsa på Anna, Molle & Musse och Sara med Pippi & Wilda men det blev ju bara en tur fram och tillbaks för att hämta hem lilla Lhyra. Och såklart fika och en del hundprat med Nettan som har kennel Höstglädjens.

"Mormor" Eva får en puss av mamma Bacillen   

Jag ser verkligen fram emot att få följa de här två och deras framtida äventyr tillsammans    

Lilla Lhyra är en trygg liten valp som tog det mesta med ro även om det till och från var lite flåsigt och lät som om det var fiskmåsar i baksätet.

Kisspaus utanför Mc Donalds

Det kliar faktiskt lite första gången som man har halsband   

Kvällens jaktträning med Anni/Wolley kändes superbra, synd att Karin och Miso inte hann komma! Vi kunde tyvärr inte köra Walkup som vi tänkt eftersom vi inte hade någon som kunde panga/kasta. Så istället körde vi markeringar med skott och dirigeringar och pangade och kastade åt varann.

Vi började med skott och markering och sen skickade vi hunden 90 grader för att först ta en dirigering och sen fick de ta markeringen. Sen gjorde vi en dubbel med skott och då fick de ta dubbeln först och sen skickade vi på en dirigering 90 grader.

  

Man kan verligen inte märka nånting på min lilla racerpanter att hon precis har löpt!! Hon bara gjorde det hon skulle snabbt och effektivt utan tjafs   

Även Vilja gjorde det hon skulle men var lite långsammare att stanna på stopp/sittsignalen som jag avslutade med.....men hon tycker ju att det är en onödig detalj att man skall stanna när man håller på och arbetar   

I fredags styrde vi kosan mot Skåne. Min snälla man skjutsade mig och Karin till Eskilstuna eftersom Karins bil är på verkstaden.

I Eskilstuna tryckte de tre syrrorna (Lystra, Miso och Polly) ihop sig i den lilla bilburen och låg snällt hela vägen ner till Skåneland (med ett litet kort stopp).

När vi kom ner till Höganäs väntade brorsan Zebbe med spänning på att få uppvakta syrrorna.

Han började med Miso.....

...och hon är ju inte den som är svårflörtad...   

Lystra fick flatteryck och drog några repor runt runt på gräsmattan med hela syskonskaran i släptåg men då gick det så fort att jag inte hann med med kameran   

Efter flatterycket intresserade hon sig för alla Zebbes ben som hon hittade i trädgården och då var hon lite mer svårflörtad.

Polly var också lite mer svårflörtad och tyckte brorsan var lite ohyfsad som började stöta på henne......

  ....men HALLÅ vi är faktiskt syskon (sa Polly på sitt bredaste Eskilstunamål)   

Och även hon övergick till att intressera sig för ben istället till Zebbes stora förtret!

Efter en underbart god trerätters middag och trevligt umgänge gick vi ner till havet som låg ca 200 meter från deras bostad.

Syrrorna kastade sig gladeligen i det blå och då ville inte Zebbe (som inte gärna simmar bara sådär) vara sämre så han hängde såklart på syrrorna ut       

Miso hittade ne fin blå boj och visade på samma envishet som sin mor när hon vägrade släppa bojen.....den skulle med in till varje pris! Och om jag släpper den kan ju någon av syskonen ta den så det är bäst att hålla ett fast grepp om bojen och simma tänkte Miso  

Hon kämpade och kämpade och efter ett tag fick jag och Karin lite flashbacks från när Peter fick ro ut och rädda Vilja när hon envisades med att apportera en flytboj långt långt ut på djupt vatten!

Även om detta inte var alls lika långt ut och inte lika djupt kändes det lite olustigt så till sist fick jag klä av mig och stega ut och livrädda Fisen   

Jag trodde det var djupare och att jag skulle behöva simma men vattnet räckte mig bara till midjan   

STORT TACK till Jan & Bitte för er gästvänlighet och underbart god mat i ett fantastiskt vackert Höganäs!! När ni har vägarna förbi (eller till) Stockholm så är ni alltid välkomna det vet ni!

Vilket härligt gäng tonåringar det har blivit av valparna. Alla verkar vara glada, självständiga, positiva, arbetsvilliga individer med mycket bra nosar. 

6 av 11 valpar kom idag. Från vä: Maria/Texas, Agge/Vera, Lisa/Röja, mamma Vilja, jag/Lystra, Annika/Polly och Cissi/Bonzo.

Annika och Polly visade upp flera bra övningar som vi sen fick prova. Polly var väldigt duktig och verkade trivas med att få visa upp allt hon har lärt sig för sina syrror och brorsor. 

Här demonstrerar Annika & Polly hur man kan träna närsök.

  Däremot var det inte lika kul att sitta passiv tillsammans med mamma och Perra när matte höll på med de andra syskonen!

Närsök: Man sätter ner hunden och går runt och duttar med en dummi eller kaninboll som man gömmer nånstans i gräset. Sen ställer man sig framför hunden, gör handtecken och blåser närsökssignalen till hunden som då skall börja leta nära runt sig. Om man vill att den skall leta lite till höger bör man sätta ner högerhanden och åt vänster såklart tvärtom. Det här är den av dagens övningar som Lystra har gjort en del så det var inga som helst problem. 

  Cissi & Bonzo

   Mamma Vilja

   Jag & Lystra

     Lisa & Röja

   Agge & Vera (som var så duktig att hon kunde klicka sig själv)

   Maria & Texas

Kontaktsignal: När hunden är på väg bortåt blåser man sin kontaktsignal och när den vänder sig om och tar kontakt kastar man en boll över huvudet på hunden. Lystra har en tendens att snabbt kasta sig runt och springa mot mig, men det är väl bara att jag måste vara snabbare och kasta bollen. Däremot har matte inte helt lätt att bestämma sig för hur signalerna skall låta och att sedan få dem att låta så som jag har tänkt    Det är inte lätt att hålla pipan rätt i mun. 

Dirigeringar: Vi la en dummy vid en dirigeringspinne tillsammans med hunden och gick sedan och satte hunden en bit ifrån denna med ryggen emot. Sen gick vi själva en liten bit till och skickade hunden bakåt med handtecken UT. Lystra som bara har kört dirigeringar förut tyckte det var lite konstigt att hon skulle sitta med ryggen mot dummin men fattade direkt att hon skulle springa bakåt när jag gjorde handtecknet. Hon brukar komma in till mig direkt då hon hämtat nåt men jag har ju inte låtit henne apportera i grupp (för att inte påverkas av konkurrensen) och idag hade hon svårt att komma in med den fiina kanindummin när alla syskonen satt och tittade på så vi fick utöva byteshandel och då gick det till sist bra. När jag sen gav tillbaks kanindummin blev det lite race igen. Så nu blir det mycket avlämningsträning ensamma innan hon får apportera i grupp igen. 

     Den va fin sa Lystra (spana in svanshållningen)

Gummisnodden: Vi avslutade med att köra gummisnoddsövningen som går ut på att hunden aldrig vet vart man skall skicka den. Man har två måområden (på var sida om en linje) där man lägger ut en dummi åt varje håll. Sedan går man fot på linjen, vänder ifrån den dummi man just lagt ut, skickar på ett linjetag mot andra hållet eller sätter hunden och blåser inkallning, stopp och skickar bakåt, osv. Man kan även sätta hunden vänd åt andra hållet så den har en dummi till höger och en till vänster och träna dessa tecken osv. Lystra tyckte det var lite konstigt att hon inte skulle hämta båda dummisarna samtidigt så den här övningen får vi också träna på i lugn och ro hemma.  Så nu har vi ännu mer att träna på hemma!

TACK Annika och alla ni som kom för en rolig valpträff.

Till och med solen sken på oss hela dan     

Imorgon skall jag försöka utvärdera de grundfärdigheter som vi tränat på i 2 veckor (tyvärr väldigt dåligt senaste veckan pga mycket jobb) och så skall jag påbörja de nya grundfärdigheterna som vi skall ägna oss åt två veckor framåt! 

Kram på er alla. 

Idag på fm har jag, Karin, Susanne och alla vovvarna vaarit på SSBK och lagt personspår. Jag hade tänkt ha med mig mobilen så jag kunde ha koll på hur långt jag gått men eftersom den blev kvar hemma fick jag försöka hålla reda på stegen istället.

Till Lystra la jag ett spår som var tänkt att det skulle bli 100-150 meter men som enligt Susanne kändes som över 200 meter. Det var kanske nånstans mellan 150-200 meter. I helgen när vi gick viltspår på flatfestivalen fick jag lära mig att man inte skall lägga kortare spår än ca 100 meter eftersom det tar nästan 30 meter innan hundarna riktigt börjar fatta vad de skall göra och då är det ju olyckligt om spåret tar slut då :-( Jag tror nog att det stämmer för man ser ofta att det är väldigt försiktigt de första 30-40 metrarna men att de sedan tuffar på.

LYSTRA

Spåret fick ligga under tiden Karin la Misos spår och då jag och Karin la varsitt lite längre till Vilja & Wilma. Vi gick sedan tillbaks till bilarna och hämtade småtjejerna och Pebbels. Pebbels fick börja att ta sitt lite kortare spår så liggtiden på Lystras spår blev kanske ca 30-40 minuter. Lystra gick sitt spår på ca 8 minuter.

Jag tror detta var andra eller kanske tredje gången Lystra fick gå ett personspår och förra gången var det kanske max 50 meter långt. Jag fick också lära mig i helgen att om hunden börjar med något annat (klia sig, tuggar gräs, mm) så skall man räkna långsamt till 10 och sedan ta ett steg framåt i spårets riktning utan att peka eller hjälpa hunden. Jag har haft svårt att veta vad man skall göra och hur länge man skall vänta men detta funkar jättebra och Lystra kommer direkt igång och fortsätter arbeta om jag kliver fram ett steg.  

Susanne var så söt och hängde med och filmade när Lystra gick sitt spår! Inte helt lätt att gå över stock och sten med hennes fina bebismage och så dessutom gå och titta i en kamera   TACK Susanne.

När Pebbels, Lystra & Miso hade tagit sina spår var det WIlma och Viljas tur.

VILJA

Jag tror Viljas spår kanske blev drygt 300 meter, tre vinklar och med tre apporter (1 på varje ben och 1 i slutet). Liggtiden kanske blev ca 1 timme. 

Vilja hade väldigt hög förväntan redan från bilen och satte av mot skogen i en väldans fart. Jag har bestämt mig för att hålla igen henne rejält i början av spåret så det försökte har göra. Var dock lite osäker på var jag hade gått från början och under tiden jag tvekade hann Vilja komma tillbaks och snurra lite men satte redan av med nosen i backen. Vi missade första apporten (pinnen). Vilja har ju inte gått så många person spår i sitt liv (kanske 5-10 stycken) så hon har varit ganska ointresserad av pinnanrna i spåret så därför blev jag extra glad när hon plockade upp den andra apporten i munnen och gav till mig!! I slutet hade jag lagt en leksak (avlång gummipinne) eftersom jag inte hittade spårpinnarna när vi skulle iväg imorse. Slutapporten var fullständigt ointressant tyckte Vilja som letade efter sin klöv  

Nästa gång skall jag ta med ett grisöra som hon skall få i utbyte mot slutapporten för att det skall bli ett riktigt avslut. Hon fortsatte och spåra hela vägen ut till gångstigen men hon var ändå nöjd med dagen. Hon hade ju fått spåra och det är ju belöning nog.

Anne-marie: När jag såg Susanne med sin mage i skogen fick jag flashbacks från sommaren 1992 när du hade lagt ett spår till Frosty ute på SSBK. Spåret gick uppför och nerför berg och i ganska snårig terräng. Jag hade mina röda mammasnickarshorts på mig och gjorde mitt bästa att hänga med i linan efter Frosty.  Shortsen var röda men ganska uttvättade och du envisades med att de var rosa och du tyckte jag liknade barbapapa med min stora mage  

Sen föddes världens sötaste lilla Linnsan den 14 september, tänk att det snart är 18 år sedan

Det var varmt, klibbigt & myggigt i skogen idag så det var skönt att hoppa i poolen när man kom hem! Men nu vill solen inte riktigt komma fram så jag tror jag skall gå ut och fortsätta röja i garaget istället.

TACK för idag Karin & Susanne,

TACK för alla braiga tips om hur vi kan träna Viljas knallande vid skott. Vi har ju prövat det mesta men jag tror vi inte har tränat tillräckligt mycket och framförallt att vi har haft för bråttom. Vi har gått för fort fram och lagt på för stora svårigheter för fort. Att avdramatisera skotten så som Linn (min dotter) föreslog och som Anna skrivit i sin kommentar tror jag är jättebra på lång sikt men tyvärr Anna så bor vi inte som ni gör och jag tror att det snabbt skulle bli rabalder i villaområdet om Perra sprang omkring och sköt/pangade på mig när jag hängde tvätt 

Så det får nog bli lite mer arrangerad skott träning.

Vilja väntar på sin husse

Både igår och idag har vi gått ut i skogen, vid vattnet och pangat   Först pangade jag ut mot vattnet och så gick Perra & Vilja fot fram och tillbaka, sen la Perra ner Vilja och gick ut i skogen och sköt 3-4 skott och när han kom tillbaks satt vi och fikade och Vilja fick ligga passiv.

   Hon har skött sig jättebra även om pangpang är det bästa som finns i Viljas värld. De har även gått fot utan koppel hela vägen till och från skogen under tiden som jag har kastat bollar mellan benen och över huvudet på dem och bitvis med Lystra (idag både Lystra & Miso) lös springandes runt benen på dem. Även detta har hon klarat perfekt!

Idag var Karin, Peter, Wilma & Miso med och tränade. Karin & jag kom på att hon kan ju passa på att skott träna Wilma nu också när vi ändå skall träna med Vilja. Vi började promenaden in i skogen med att Peter fick gå några meter framför Perra & Vilja och bara det gjorde det lite svårare för Vilja att hålla positionen men hon klarade det ändå OK. Vi band upp valparna och jag satte mig vid dem. Karin och Wilma fortsatte 500 meter in i skogen. Perra & Vilja gick ner till vattnet och Peter pangade ut mot vattnet under tiden som de vände från vattnet och gick fot fram och tillbaka. Karin och jag hade telefonkontakt och det hördes väldigt lite där de stod så hon förflyttade sig ca 50 meter närmre innan vi fortsatte skjuta. Då la Perra ner Vilja och Peter gick in i skogen och sköt 3-4 skott. Även dessa hade funkat bra för Wilma. Hon tittade upp och hade koll på var skotten kom ifrån men verkade inte berörd och fortsatte leta godis i trädet  

Valparna var lite förväntansfulla när alla gick iväg men sen brydde de sig inte alls. De låg helt oberrörda, bundna i varsitt träd och tuggade på rötter och mossa.  

Igår satte jag ner Lystra och gick för att gömma en kaninboll till henne. Det märktes att det var längesen jag gjorde detta för de första gångerna kom hon efter mig men förstod till sist att hon skulle sitta kvar. Hon har en fantastisk näsa och hittade bollen direkt fast jag hade grävt ner den i mossa.

Idag fattade hon direkt vad det var frågan om och satt helt still när jag gick ut och gömde bollarna. Hon sitter så snällt och stadigt när jag kommer tillbaka och även om jag sätter ner handen och gör sökrörelsen så inväntar hon det muntliga kommandot "sök". Jag har alltid bara gömt en boll men idag testade jag att gömma två stycken. När hon hade hämtat den första och jag skulle skicka henne igen såg det ut som om hon tänkte - Men matte jag har ju redan hämtat den?? Jag gick ut ett steg och tittade i sökområdet och när jag gick tillbaks och skickade henne var det full fart ut, hittade snabbt och lika fort in. Hon har blivit jätteduktig  på att lämna av i handen och ibland till och med hoppar hon upp mot mitt ansikte med apporten i munnen  

Imorgon blir det spårträning!

Gonatt på er!

Hemma igen efter en rolig och intensiv hundhelg. I fredags åkte Perra och jag till Gålö havsbad för att bo i en liten stuga (utan dusch/WC och vatten) tillsammans med Vilja & Lystra. Även om det inte är särskilt långt hem (ca 30 minuter) har det varit kul att leva campingliv och umgås lite mer med Karin och Peter (med Wilma & Miso) som la till på Gålö med båten. Och såklart även att mingla med alla härliga flatmänniskor under en hel helg.

  För valparna började lördagen med att systrarna BUS fick prova på varsitt blodspår på 150 meter.  Syrrorna var väldigt spårnoga och bitvis undersöktes varje blodsdroppe    Det var lite läskigt i skogen och mycket att hålla reda på för en liten flattevalp med hundar som skällde, skott från WT, mm. När Lystra & jag gick korsades dessutom hennes spår av ett rådjur som i full galopp stack iväg bortåt (rådjuret korsade i sin flykt även Misos spår som gick en liten bit längre bort). Lystra tycker rådjuren är jätteläskiga men var tvungen att kolla av om hon skulle följa det spåret istället. Efter en kort sväng kunde hon konstatera att detta spår inte hade något blod så hon gick tillbaks och fortsatte sitt spår till slutet där hon blev väldigt glad när hon hittade klöven som hon stolt bar ner för att visa de andra.

Lystra blev helt slut efter sitt spår och hoppade direkt in i bilen och låg där utan en tendens till att vilja hoppa ur. 

Under tiden som systrarnaBUS var på blodspår hade husse och Vilja påbörjat sitt WT. Vår plan att börja med söket (för att trötta ut en viss liten dam) och ta vattnet sist spolierades direkt när de blev tilldelade vilka stationer de skulle börja på. Husse & Vilja drog såklart nitlotten och fick börja med vatten :(

Förutom vattenmarkeringarna var det två markeringsrutor (en enkel och en dubbel) en dirigeringsruta och ett sök som gav 40 poäng.

Vilja klarade av alla jaktmomenten med bravur men hade som jag befarat svårt att hålla sig vid husses sida vid transporterna fram till stationerna. Hon gick hellre fot med skytten och på ett par stationer stack hon i förväg för att checka av vad som skulle komma, men kom sen tillbaks och satte sig vid husses sida för att invänta kommando    Det som känns bäst inför kommande tävlingar är att hon inte en enda gång knallade på någon apport, så hon kunde självbelöna sig. Hon satt kvar vid husses sida även efter att skotten gått! Att hon sticker iväg och spanar in stationerna känns ju lite lättare att jobba med eftersom hon inte fick någon belöning då hon stack i förväg.

Vår lilla toka tänk om vi ändå hade tränat mer (eller helst bara) stadga och lydnad det första året. Hon är en otroligt duktig apportör, hon bara vill så mycket och har så svårt att behärska sig     

Jag är så nöjd med mina älsklingar som lyckades komma på en 9:e plats av 38 ekipage med 93 av 120 poäng   

Sök: 40 p

På söket som vi ju redan visste om att det är en av Viljas paradgrenar gällde det att plocka in minst sju av åtta apporter på 5 minuter för att få full pott. Detta lyckades Vilja med trots att hon sprang en sväng och kollade vad vi höll på med (jag, Karin, Miso & Lystra tittade på elitsöket när Vilja kom brakandes genom skogen). Hon tog sig även tid för en kortare kisspaus     

Vattenmarkeringar: 5 p

Vilja stack lite i förväg eftersom husse gick så långsamt och tog sig ett snabbt bad när hon såg att det fanns vatten bakom kullen. 

Dubbelmarkering: 14 p

Här satt Vilja helt fokuserad och råglodde på skytten på första markeringen. Hon missade den som tur var inte helt utan måste ha hörselmarkerat ungefär var den föll ner men ringade en liten stund innan hon hittade dummin.

Dirigering: 16 p

Även här gick Vilja lite väl fort fram till stationen men märkte att husse inte hängde med och sprang tillbaks till husses sida. Detta var den enda stationen som jag var med och tittade på och jag blev jätteförvånad att de hade skott även på dirigeringen men Vilja satt duktigt kvar tills husse skickade iväg henne upp mot rishögen där dummin låg    När han skickat henne var hon bara tvungen att springa en sväng och spana in skytten och när jag såg att hon stack iväg åt fel håll funderade jag på varför husse inte blåste stopp och gjorde tecken att hon skulle springa vänster för att avsluta med närsökssignal när hon var i rätt område eftersom detta är något vi/de har tränat på och som hon är duktig på (domaren påpekade samma sak efteråt). Men cool som han är vår husse stod han bara och väntade tills Vilja sprang tillbaks till rätt område och hämtade in dummin. Anledningen till att han inte hade blåst var att jag har sagt att han skall försöka föra henne så tyst som möjligt och att man får avdrag om man håller på och blåser för mycket (om de inte lyder) och han litade på att Vilja skulle fixa det ändå vilket hon ju också gjorde   

Enkelmarkering: 18 p

Här tipsade domaren om att om Perra hade flyttat fram ett steg istället för att få Vilja att hoppa bak ett steg hade de fått full pott. Perra som hade mig på axeln hela tiden hörde förstås att jag alltid säger att HAN inte skall flytta sig efter Vilja utan att det är HON som skall flytta sig efter honom :-)

Tänk att han lyssnar mer på mig än vad jag tror, min söta make   

 Mor & dotter (Miso & Vilja)

Dagen avslutades med en trevlig grillkväll på Fröbergs loge och jag kan erkänna att vi var mycket nöjda men ganska trötta och blöta alla fyra när vi sent på kvällen kom hem till vår lilla stuga.

Imorse var det lydnadstävlingar och utställning. Jag och Vilja har ju inte kommit igång med lydnaden ordentligt efter valpledigheten så jag hade inte anmält oss till lydnaden men Vilja, Lystra och Miso skulle ställas ut. Både fredag och lördag har jag kämpat med att trimma ner pälsmonstret Miso från Newfoundland till flatte och tänk vilken vacker hals som dolde sig under pälskragen   

Ni får ursäkta men jag måste erkänna att jag tycker det där med utställningar är ett kapitel för sig. Det känns nästan som om lotten avgör vilken placering man får. Jag menar såklart inte att domarna inte kan bedöma hundarnas exteriör och ge en rättvis kritik. Det jag menar är att det känns som om det är lite slumpen som avgör om man hamnar etta, tvåa , femma eller sjua om det är många hundar med en bra exteriör. Jag är verkligen inte avundsjuk på domaren som skall försöka rangordna alla dessa fina flattar som i mina ögon många gånger kan se väldigt lika ut. Det måste vara jättesvårt!

Miso hamnade idag sist av 7 valpar men när man läser hennes kritik skulle man absolut kunna tro att hon vann. Man blir ju onekligen lite nyfiken på vad det står på de andras kritik  

Misos kritik: 7 mån tikvalp. Vackert feminint huvud, trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Välvinklad. Bra päls och kvalitet. Rör sig bra. Trevligt temperament. Välvisad.

Lystra kom på 4:e plats och hennes kritik var väldigt lik Misos förutom kommentaren om Misos härliga päls och att Lystra var söt, vilket säkert beror på att hon är liten. 

Lystras kritik: Söt 7 mån tikvalp. Feminint huvud m. trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Bra vinklad runtom. Rör sig glatt med bra steg. Trevligt temperament. Välvisad.

Det bästa av allt var väl att både jag & Karin fick med ordet välvisad i kritiken , eller vad säger du Susanne  

Vilja kom på 5:e plats i jaktkk med finfin kritik och även hon var tydligen välvisad, hehe. Bäst av allt gillar jag kommentarerna vänligt uttryck och prima temperament för det har hon ju verkligen min Vilja  

Viljas kritik: Välbyggd tik med vackert, välformat huvud, vänligt uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Harmoniskt vinklad runtom. Utmärkta rörelser. Prima temperament och välvisad.

Susanne & Pebbels kom och tittade på när systrarnaBUS ställdes ut och det var som vanligt roligt att ses. Vi åt en god lunchbuffé tillsammans och det var ett härligt gäng hundar som satt bundna i staketet. 

Nu Susanne kommer filmen:

Det har varit en supertrevlig helg och det som känns lite extra kul är att man hjälper varann och att både domare (på WT) och konkurrenter (på utställningen) har kommit med tips och idéer om vad man kan tänka på för att nå bästa resultat.

Det var en tjej som verkade vara en van handler och väldigt duktig på utställning (ställde flera andras hundar). Hon tyckte att Vilja var så fin och när jag talade om att hon tyvärr inte visar upp sig utan ser ganska tråkig ut i ringen (ser typ ut som om vi står och väntar på bussen) och att jag funderat på att ha den lilla gula asken med skott till apportkastaren i fickan eftersom hon då blir väldigt till sig. 

- Jamen varför inte prova direkt sa tjejen och stack iväg och hämtade en ask med ammunition som hon hade i sin väska!

Det funkade tyvärr bara en kort stund eftersom  Vilja ganska snabbt genomskådade att det inte skulle bli något skjuta av inne i ringen, men iallafall, så himla gulligt att verkligen vilja att min hund skall visa sig så bra som möjligt. Dessutom kom hon med jättemånga bra tips på vad jag skall tänka på när jag visar Vilja.

En annan känd uppfödare tyckte Miso var så fin och gav Karin många bra tips på hur hon kan få Miso att visa upp sig på bästa sätt. 

Sånt värmer och bidrar till ett trevligt klimat såväl i som utanför ringen! Och det är ju lite så som våra flattar är......vänliga, justa och kompis med alla  

TACK till alla trevliga flatmänniskor för en jätterolig helg!

Äntligen!! Även om jag jobbar hemma en del så har jag inte hunnit njuta av det fantastiska sommarvädre. Jag har verkligen haft fullt upp sista veckorna. Som egen måste man ju jobba ihop till semester  

Känns som om jag har jobbat dygnet runt på sista tiden och så har jag känt mig så himla trött, så det har definitivt inte funnits någon ork att blogga.

Säger som en 94-årig dam som jag träffade förra veckan, - jag förstår inte varför jag är så trött     

Som tur var är ju även hundarna ganska slöa i den här värmen så även om jag har känt mig som världens sämsta matte som knappt har tränat nånting så verkar det inte gå någon nöd på dem.

Vilja har fått sin motion med en och annan joggingtur, cykling, långpromenader och simning på kvällarna när det är lite svalare. Även lilla Lystra har fått hänga med på någon lite längre promenad ner till sjön för att simma. Och jisses vad den damen älskar att bada. Hon simmar och simmar och simmar och sen kommer hon upp en sväng. Hon kan sen stå länge och väl innan hon skakar sig fast hon är helt dyblöt och det bara rinner om henne. Känns jättebra att hon inte måste skaka sig direkt när hon kommer upp. Vilja vill ju gärna skaka sig direkt när hon kommer upp ur vattnet och även om hon inte brukar lägga ner viltet eller ta hårt så vet man ju inte. Det kan ju lätt bli att de nyper åt om viltet när se skakar sig så det är ju helt klart att föredra att de lämnar av först. 

Vilja förväntar sig ju arbete när man kommer ner till sjön och är inte sådär vansinnigt förtjust i att simma för simmandets skull, hon plaskar lika gärna omkring i strandkanten. Perra och jag har gått iväg tillsammans några kvällar och tränat lite och vi har då börjat med linjetag med störningsmarkering på land och sedan har vi gjort samma övning vid vattnet men då har störningsmarkeringen kastats i vattnet och sen har hon skickats på ett linjetag på land. Mycket nyttigt för Vilja som har lite svårt att förstå varför man skall hämta på land när det finns apporter i vattnet. Men hon har skött sig riktigt bra även om hon har haft väldigt svårt att vända ifrån vattnet framförallt på första apporten. Jag har haft en lina i dummin som kastades i vattnet så den har inte behövt hämtas alls  

Dessutom har Vilja vid några tillfällen varit på väg att simma ut efter vattenapporten efter att ha lämnat av landdirigeringen och då har det varit väldigt bra att det inte funnits nåt att hämta.

Igår la jag ett stort sök till Vilja med bara två apporter och hon var klockren, det tog inte många minuter för henne att hitta dem fast det var ett väldigt stort område att söka igenom!

Lystra fick ett litet närsök med en apport och nu när hon har förstått vad det går ut på tycker hon att det är jättekul och jobbar på med näsan i backen och svansen som en propeller. Hon är jätteduktig på att sitta lös och titta på när jag lägger ut "kaninbollen" och gör inte en antydan till att knalla. Fast hon är väldigt förväntansfull så sitter hon väldigt koncentrerat kvar.

För övrigt jobbar vi på med avlämningarna så vi tränar ingen apportering (förutom någon enstaka sökövning) innan hon kan lämna av i hand. Det går framåt men hon är fortfarande snabb att släppa apporten framför mig. Jag skall träna med en pappersrulle nu (jag vet att jag har sagt det förut) för tidningen lämnar hon ju av klockrent och sitter snällt och håller den i munnen tills jag säger TACK. Imorse hoppade hon till och med upp i sängen och satt framför/på mig innan hon lämnade av.

Nu ser vi fram emot mycket bra hundträning VID vatten under två veckor framöver. 

Och just ja jag har köpt en ny dator och i den var det en nyare version av moviemaker så nu kan jag redigera HD-film!