....om Flat Mästerskapen och lite annat smått och gott om vad vi har roat oss med i sommar!

Men jag tänker såklart börja med vår fantastiska helg nere i Östergötland.

Karin och jag packade in oss i bilen på fredag eftermiddag och åkte ner till Anna (som har Viljas bror Molle) som bor lite utanför Kisa. Anna och Johan tog emot oss med öppna armar och lät oss dundra in i deras hem med systrarnaBUS som fann sig väl till rätta med morbror Molle och farbror Musse!! TACK snälla familjen Planander för ert varma mottagande!

Det var tidigt upp på lördagen som gällde eftersom samlingen var redan klockan sju och vi hade ca 1 timmes väg från Anna till Yxnerum där årets FM gick av stapeln.

Efter samling och registering gick vi ut till ruta 2 som var den vi skulle börja med.

När hunden före oss gick in började jag värma upp Lystra med lite fotgående!

RUTA 2 = LANDMARKERING      (20 poäng)

Vi fick börja med fotgående nerför en slingrig slänt och Lystra gick som slickad vid min sida och satte sig direkt när vi var framme vid markeringen. På denna station började tiden gå när domaren sa startnumret och sen gick skott och kast (ganska kort avstånd och ner bakom en sten). När markeringen var kastad blev jag osäker på om domaren skulle säga till när jag fick skicka så jag väntade några sekunder och vände mig sedan om och tittade på domaren som nickade (för att tala om att jag fick skicka när jag ville) och duktiga Lystra satt stadigt kvar och bara väntade på kommando. När jag sa apport så flög hon iväg i full fart och hämtade markeringen, in i full fart och levererade!!

Vi gick vidare till Ruta 3 där det var låååång varm väntan och vi försökte hålla hundarna i skuggan så mycket som det gick och att ge dem vatten hela tiden.

RUTA 3 = VATTENMARKERING     (19 poäng)

Fotgående ca 10 meter ner mot vattnet vilket Lystra skötte strålande även här! Sen var det skott och kast i vattnet (väldigt kort markering så en del hundar som längtat efter att få bada tyckte nog de fick lite väl kort simtur).

På denna station skulle man invänta att domaren sa startnumret innan man fick skicka och Lystra satt även här helt stadigt och bara väntade på kommando! Sen var det full fart ut, full fart in och levererade direkt i handen innan hon skakade sig! Det kändes verkligen som en 20-poängare så jag blev lite snopen när domaren sa att vi fick 19 poäng och att han dragit 1 poäng för lite dåligt grepp, han tycket att hon höll dummin lite snett (hon höll den så som hon tagit den i vattnet). Men det är klart att de måste ju vara hårda när det är så många hundar (87 anmälda i nkl och jag tror ca 77 kom till start).

RUTA 1 = DIRIGERING      (18 poäng)

Enligt det som var skrivet om denna ruta så skulle det vara en dirigering men eftersom hunden fick sitta och se när de kastade en dummi (väldigt lågt kast) så var jag övertygad om att det var en markering och att det skulle bli avdrag om man blåste. Svårigheten på denna station var att det redan låg en dummi ungefär där de kastade så om hunden plockade upp den ena och sen sprang över den andra så kanske hunden väljer att byta vilket blir 0 poäng.  

Lystra brukar ju inte byta men för att vara på den säkra sidan gjorde vi en liten "intebytadummiövning" innan vi gick in.

Fotgående fram - inga problem. Markeringen (dirigeringen) kastades och på kommando sprang hon i full fart ut. Även detta var en ganska kort markering och hon sprang ca 5 meter för långt, vände och tog den på tillbakavägen (domaren drog 2 poäng pga att hon sprang för långt)! Om jag hade tänkt på att det räknades som en dirigering hade jag ju såklart kunnat stoppa henne och blåsa närsök då hon var i rätt område och då borde vi fått 20 poäng men eftersom jag tog det som en markering lät jag henne sköta sig själv och det gjorde hon ju väldigt bra förutom lite för mycket spring i benen.

Eftersom vi inte nollat någon station och hade mer än 20 poäng sammanlagt på de tre första rutorna var vi nu vidare till station 4 som var ett viltsök! Miso och Karin hade inte heller nollat någon ruta och även de hade "kvalat" in till viltsöket. Jag antar att Karin själv kommer blogga om Misos prestation så jag skriver inte så mycket om det här. Men jag kan nämna att Miso gjorde alla de tre första rutorna med glädje och fart och det var riktigt roligt att se!

Karin och jag åt lite lunch och lät hundarna vila. Sen tog vi fram lilla pippisen som vi hade med oss och gjorde några avlämningar innan vi gick och "köade" till söket. Och eftersom det var relativt enkla rutor i gundomgången och låga krav för att kvala in så var vi ju inte direkt ensamma om att få göra ruta 4 så där var det flera timmars kö innan det äntligen var vår tur!

RUTA 4 = VILTSÖK          (16 poäng)

Söket var uppför en sluttning/berg med ganska gles skog och det var 4 vilt som skulle in på 4 minuter.

Även denna ruta började med ett fotgående som inte var lika bra som på de andra rutorna, Lystra var helseg efter att ha legat och sovit under flera timmars väntan så när det var vår tur var hon inte lika "på" som hon varit vid de andra stationerna. Hon var mer okoncentrerad och hade svårt att sitta vid min sida när domaren visade var söket låg, mm. Hon kände direkt av all viltdoft och ville gärna resa sig och nosa domaren på händerna och spanade bort mot hinken där viltet legat. När jag satte ner henne och skulle skicka så tittade hon precis bort mot vilthinken och när jag skickade henne sprang hon såklart dit och kollade. Jag visade på med armen var hon skulle gå ut och hon "lufsade" ut i söket i sakta mak - ingen Lystrafart där inte.

Och jag tänkte att hon kommer aldrig få in alla fyra vilt på 4 minuter! Men hon hade iallafall näsan på och hittade ganska direkt truten, eftersom vi innan det var vår tur hade sett hund efter hund vägra ta truten och även de andra vilten så visslade jag inkallning när hon stod och "hängde" över truten. Hon tog den då och kom in med den och levererade i HANDEN.

Skickade ut henne igen, hon hittade kaninen och stod och "hängde" lite över den också så jag blåste in henne och då tog hon upp den och levererade även denna i HANDEN! 

På tredje skicket hittade hon en duva som hon tog direkt och kom in och levererade i hand.

När jag skickade ut henne fjärde gången så lutade domarens sig mot mig och viskade att det var 30 sekunder kvar. Och snacka om att jag blev nervös!! Jag började då känna lite segervittring och visste att det gällde att hon tog in alla fyra om vi skulle ha nån chans alls att komma till final!! Och i det tempo som hon hade i söket så kändes det inte som om hon skulle hinna få in den sista!

Så när hon plötsligt tittar upp bakom en sten med en kråka i munnen tänkte jag att nu är det sekunder som gäller. Jag visslade inkallning och manade på henne för att hon skulle öka farten och det gjorde hon! Hon sprang i full fart in och lämnade kråkan i handen!! Och då skrattar domaren och säger - ni hade ju gott om tid, det är 5 sekunder kvar    

OCH SÅHÄR GLAD BLEV JAG!!!

Domaren drog lite på fotgåendet och resterande för att hon hängde lite över de två första vilten och vi fick vänta ända till klockan elva på kvällen innan det var helt klart att våra poäng räckte till en finalplats!!

Vi var fyra som hade 73 poäng och tre som hade över 73 poäng och eftersom de bara tar ut sex ekipage till final så var det väldigt ovisst om vi skulle gå till final eller inte? Hur skulle de dela på 73-poängarna?

TÄNK att min lilla fis och jag var i den stora finalen på FM 2012 - det var nästan lite svårt att tro och det var många tankar som for genom huvudet innan jag somnade gott på lördagkvällen.

Finalerna gick inte förrän kl 14 så Karin och jag tog iallafall lite sovmorgon och satsade på att vara på plats till ca 10 för att titta på elit och veteranerna. När vi kom det visade det sig att eliten var klar och vi fick höra att även veteranerna var klara (vilket visade sig sen att de inte var) så vi minglade, pratade med folk och fikade med kennelmamman (som i ett svagt ögonblick hade lovat att bjuda på fika om jag gick till final, hon trodde nämligen inte att mina poäng skulle räcka till en finalplats, haha).

Och när vi sitter där så kommer världens bästa Irene som har satt sig i bilen och åkt från Stockholm för att heja på oss i finalen! Du är allt bra söt du!

Finalerna började med unghundarna och sen så var det äntligen vår tur. Jag kände mig ovanligt lugn och avslappnad men såklart väldigt fokuserad! För oss är det ju en vinst bara att komma till final bland alla dessa duktiga ekipage så jag kände liksom att det var bara att göra vårt bästa och se hur långt det räcker.

Lystra och jag hade kommit på 4:e plats i grundomgången men eftersom de gick efter katalognumren och vi hade lägst katalognummer så fick vi börja.

Vi fick gå fram och ställa upp vid domaren som förklarade att det skulle kastas en enkelmarkering där hunden ser kastet men inte nerslagsplatsen (eftersom den hamnade inne i skogen) och att man skulle vänta tills man fick en klapp på axeln innan man skickade. Bedömningen var både på utförande och bästa tid. När han klappade på axeln startade tiden så jag skickade henne direkt.  Det var ett stort dike som de var tvungna att ta sig över men i övrigt inga konstigheter. Lystra sprang ut, hoppade över diket, sprang ut i rätt område och letade rätt på dummin. Hon hittade den inte direkt men låg kvar i området och jobbade på fint. Sen snabbt in och levererade fint i handen. Jag kände mig väldigt nöjd och det kändes skönt att vi var klara!! VI klarade det tillsammans min lilla svarta och jag - vårt livs första och största FINAL!!

Det bästa av allt var känslan att hon klarar av allt runtomkring, lång väntan alla människor, hundar och allt liv med högtalare, mm utan att hon påverkas. Att klara av att gå från 0 till 100, först ligga där utslagen i värmen (även om jag försökte kyla henne med kyltäcke och att göra skugga med ett paraply) och direkt in och prestera i full fart!!

Sen var det en lång spännande väntan innan det äntligen var prisutdelning.

Och det visade sig att vår prestation räckte till en andraplacering, slagna med några sekunder av Karin & Mossa! GRATTIS till er båda!

TACK till alla som har hejat och trott på oss och TACK för alla gratulationer - det känns helt fantastiskt!

TACK till Helene Lindeblad för alla fina kort!

TACK till mina fina träningskamrater för överraskningsfika och min fina silvervisselpipa! 

Om det nu är så att ordspråket "ingen kommer ihåg en 2:a" stämmer så kan jag ju bara vissla i min silverpipa för att påminna er   

Och sist men inte minst TACK till kennelmamman för mina två underbara hundar    

Alla foton är tagna av Helene Lindeblad

Det går framåt med "hållfastpippinträningen" och såhär fint kan hon hålla den lilla vita duvan!  

Men favoriten är ändå vår fina nya dummi i riktig fasanskrud, den kan vi träna med lite varje dag - bara att ta ner från hyllan!  

Att vi gjort framsteg med hållafastträningen på bara en vecka visade Lystra i lördags när vi var i Laxå på provapåprov!

Den här gången fick jag nog hälften i handen och resten droppade hon precis innan jag hann ta dem!

Annika har skrivit så utförligt och bra om provet och vår dag tillsammans på sin blogg så om ni vill läsa mer om det kan ni gå in HÄR!  

LYSTRAS DOMARKRITIK

Markeringsförmåga: Land: Markerar bra, använder näsan. Vatten: Markerar bra, släpper den första på marken.

Sökarbete: Arbetar bra i vind, tappar koncentrationen efter 3 vilt.

Fart: Anpassad, högre fart in än ut.

Uthållighet: Tappar koncentration efter 3 vilt.

Näsa: Använder väl.

Skottreaktion: OK

Stadga: OK

Apporteringslust: God

Apportgrepp: Önskas bättre på kanin.

Simteknik: Bra

Samarbetsvilja: Lite orolig i fotgåendet, önskas bättre lydnad på pipan.

Sammanfattning: Önskar bättre avlämningar, fotgående. Arbetar bra och självständigt men brister i koncentrationen.

Jag är jättenöjd med provet och det känns som om vår träning verkligen har gett resultat. Fotgåendet var BÄTTRE än förra helgen även om det finns givetvis behöver bli väldigt mycket bättre. Avlämningarna var väldigt mycekt bättre än förra helgen men nästa gång vill jag ha alla i hand så vi tränar vidare! Det jag är mest nöjd med är att hon brakade ut på söket både långt och brett utan att vara det minsta miljöpåverkad. Hon kan ju tycka att det är lite läskigt att gå ut långt när det finns mycket viltdofter men det hade hon inte det minsta problem med! Att hon brast i koncentrationen efter 3 vilt tror jag berodde på att hon fick doft på de vilt som låg i båten och hon sprang utefter strandkanten och hamnade bakom meg två gånger och när jag skulle kalla in henne lyssnade hon inte alls utan fortsatte bara att jobba (därav domarkommentaren att hon önskar bättre lydnad på pipan). Och i en av dessa repor blev hon akut bajsnödig (jag hade inte fått henne att bajsa på morgonen). Men hon plockade ändå in 5 eller 6 vilt (även om hon mattades efter 3) och det är bra för att vara lilla Lystra i en stor okänd skog! Och att hon tappade kaninen var inte så konstigt för den var faktiskt JÄTTESTOR

Så med lite mer träning är vi redo för höstens RIKTIGA JAKTPROV!!

Liten trött Lystra kopplar av i allafall en liten stund efter provet.  

Det var jätteroligt att två av brorsorna var där!!

Texas & Maria (som körde med dummis) som jag tyvärr inte hann se eftersom de startade precis före mig!

Cissi & Bonzo som med tanke på att han har väldigt lite apporterings- och vilterfarenhet skötte sig jättebra även om matte blev väldigt förvånad över att det var så mycket svårare att gå fot i skogen när det finns pippisar än på lydnadsplanen   

Och så var det två yngre Ryegatesbröder med -  Malte & matte Malin (som trots att hon skadade ögat direkt när hon klev ur bilen genomförde provet) och Verk & Jessie! Det är två balla bröder och Malte hade verkligen inga problem att ta för sig på söket och tänkte simma hela vägen till Laxå   

Annika & Indy lämnade som vanligt ingenting åt slumpen men mer om deras prov kan ni läsa på Annikas blogg som jag hänvisade till tidigare i inlägget. 

Samtidigt som all avlämningsträning har det varit fullt fokus på spår (lagda av främmande person), budföring och framförgående senaste veckorna. Men eftersom Lystra började löpa i förrgår så blir det tyvärr ingen appelltävling för oss på söndag!

Så trist att behöva ställa in när man tränat intensivvt för att bli klar med momenten men ändå skönt att hon löper nu så slipper vi det till sommarens tävlingar och höstens prov.

Alla dessa söta terriervalpar som dyker upp överallt!

Här är Jojos lilla bordertjej som var en riktig liten tuffing som hoppade upp och hängde sig i både öron och svans på Lystra som såg alldeles olycklig ut.  

Duktiga modiga Wilmenlund som har börjat på agilitykurs och forcerar alla hinder osm om hon inte gjort annat!! Så nu har Karin och jag siktet inställt på att tävla KM i agility med tanterna den 27 maj! Vilja är helt otrolig hon kommer ihåg alla hinder som hon lärde sig när hon var ca 1,5-2 år och vi har ju knappt kört nån agility alls sen dess! Hon kommer till och med ihåg att man ALLTID skall gå in genom första slalompinnen till höger! HELT otroligt hur hon kan komma ihåg det, men det gör hon!  

Lystra tycker också det är roligt med agility och vi får se om jag hinner lära henne alla hinder till den 27 maj - det kan ju lätt bli lite fort och fel när hon försöker förstå vad matte menar när hon pekar på tunneln  

Men hon är väldigt orädd och fixar redan gungbrädan och alla balanshindren. Och idag sprang hon igenom platta tunneln utan att vi behövde nån som lockade i slutet av släpet!   

Bra arbetsfördelning tycker jag - Lystra och jag tränar platsliggning under tiden som Karin plockar in alla hinder! 

Stackars Miso tycker livet är bra orättvist här får alla andra göra roliga saker och jag får släpa omkring på ett bildäck! Men hon fick faktiskt också prova på lite agility och både Lystra och Vilja fick testa att dra bildäcket så riktigt så orättvist var det inte!

Gonatt alla, nu börjar ögonen gå i kors på mig efter en heldag ute i solen med både hundträning och trädgårdsarbete!

Igår var vi på WT i Fjällnora och idag har vi varit på träningsjaktprov i Gullunge! Och det som jag känner att jag har lyckats med Lystra (ja jag vet att det är färskvara och kräver underhåll) är stadgan! Jisses va duktig hon är och sitter stadig i skott, kast, vatten och även när andra hundar svishar förbi framför nosen på henne! Känns så himla skönt med en hund som fattat att om man "håller i sig" får man vara med på det roliga!

Karin startade Vilja på WT:t igår men Vilja körde helt sitt eget race utan att kolla med Karin vad hon tyckte och jag tycker Karin var tapper som höll humöret uppe och genomförde alla rutor! Men nu tror jag att Karin har tävlat klart med Vilja. Vi får väl se om husse kommer igång och träna Vilja igen eller om Irene ska börja träna med oss och ska få låna Vilja   Annars blir det nog rallylydnad, bruks och agility för henne och så tränar vi apportering utan tävlingsambitioner för har tror inte jag kommer starta på WT eller prov med henne nåt mer.  Eller åtminstone inte förrän hon är 10 år och har lugnat ner sig lite och slutat med allt bus och valpfasoner   

Vilja med husse på WT sommaren 2010!

Lystra skötte sig jättebra på de tre första rutorna (riktat närsök, dubbelmarkeringar och dirigering/linjetag) och de poängavdrag som vi fick på de rutorna var förarmissar så de får jag ta på mig.

Dirigeringsrutan gjorde hon verkligen helt perfekt och domaren kommenterade att det där gick ju väldigt bra och hon sa att det blev toppbetyg men att hon drog nånting för att jag la på ett "ja" på vägen ut. Jag hade säkert inte behövt det men gjorde det för att vara på den säkra sidan.

Sötast på hela WT:t var iallafall lille Emrik 9 veckor 

Walkupen som vi gjorde som nästsista rutan var toksvår! Och det var dessutom svårast för den hunden som hade högst startummer och det var såklart Lystra och jag (vår parkamrat hade säkert klarat det bättre för de kom på andra plats i Ökl med samma poäng som Tina och Elliot som vann klassen)  

Lystra och jag är ju inte klara för så svåra linjetag och dirigeringar som vi fick på Walkupen men jag är väääldigt nöjd med Lystras stadga Det började med att vår parkamrat fick en dubbelmarkering med skott som den skulle hämta in först och sen skulle jag skicka Lystra på ett linjetag snett över ett brett dike till en björk som var långt bort (ca 100 meter?). Sen bytte vi plats och så fick Lystra dubbelmarkeringar och labben en dirigering. När labben sprang iväg för att hämta den vänstra markeringen passerade den kanske en meter framför Lystra som satt och tokstirrade åt markeringens håll. Men hon satt helt stadigt och ryckte inte ens till när labben sprang förbi!! Duktiga Lystra! Att linjetaget var för svårt blev jag ju inte förvånad över men när hon helt ignorerade mina signaler kände jag liksom inte riktigt igen henne. För även om hon inte förstår så brukar hon lyssna på mig och försöka förstå vad jag menar men här sprang hon mest runt och nosade och verkade inte alls ta nån notis om att jag försökte hjälpa henne att hitta dummisen så det var bara att kalla in och få en stor fet nolla 

På sista rutan tyckte hon inte heller att hon behövde lyssna på mig och att hon dessutom blev akut bajsnödig kunde hon kanske inte rå för     Vi nollade inte men det blev nog inte många poäng kvar på den rutan.

Vi åkte innan prisutdelningen så jag har inte fått veta poängen (väntar på att de skall läggas ut på hemsidan) men att det inte blev några uppflyttningspoäng kan vi vara säkra på!

På kvällen var vi på en supertrevlig tjejmiddag hos Annika och det blev väldigt mycket hundprat såklart eftersom det bara var hundnördar som var där! Jag fick då veta att bruksreglerna har ändrats från 1 januari 2012 och att det nu är ickeförarlagda spår även i appellen! Det var ju bra att få veta det två veckor innan tävling   Så denna veckan har två av mina snälla klubbkamrater lovat att lägga spår till Lystra! Och fler har erbjudit sig, tur man har snälla kamrater. I fredags när vi spårade (fast då var det ju jag som lagt det) i ösregn så gick hon som tåget och plockade alla pinnar utan tvekan så det skall bli spännande att se hur hon reagerar när det är nån annan som lagt spåret och hållit i pinnarna.

Lilla Jippie väntar på att spåret skall "ligga till sig" 

Idag har vi varit på provapåjaktprov i Gullunge hos Eva Thoren och Sofie Piel och det blev både ris och ros till den lilla svarta!

DAGENS PLUS

+ STADGAN

+ Dirigeringen/linjetaget

+ Markeringarna

+ Att hon tog upp alla olika vilt och kom till mig i full fart!

DAGENS MINUS 

- AVLÄMNINGARNA (släppte framför mina fötter). Eftersom vi tränat med vilt flera dagar/kvällar denna veckan och jag tyckte att vi började få till ett  "håll fast " så hade jag förväntat mig att hon kanske skulle släppa de första men att jag sen skulle få det mesta i hand. Hon brukar "jobba upp sig" vartefter men idag fick jag nog inte en enda i handen.

- Detta förbannade fotgående - att det ska vara så svårt!! Men jag vände om och vände om, backade eller stannade så fort hon drog sig det minsta före och till sist varvade hon ner och gick skapligt fot till och med ner till sjön. 

- Inte lika snabba upptag som hon brukar ha.

- Viss tveksamhet att gå på djupet i jobbig terräng på söket.

Nu när vi kom hem har vi kört doggiezen med liten pippis och kom så långt att hon kunde sitta framför mig och hålla pippisen fast jag knackade lätt på den i ca 5-10 sekunder! Och jag kunde till och med ta på henne utan att hon släppte!! Så nu får vi öka storlek på pippin, tiden, hur mycket jag ska kunna ta/hålla/knacka på fågeln, mm  successivt ..... Och det är ju inge bråttom alls vi har ju nästan en hel vecka på oss ;-)

Ha en härlig söndagkväll alla vänner!

Oj vilken bloggtorka det har varit för mig den sista veckan. Känslan har inte riktigt infunnit sig men nu skall jag passa på och skriva lite om vad som hänt hos oss på sista tiden.

Förrförra helgen var vi ju på Flatmästerskapet i Värmland. Karin har skrivit en mer utförlig rapport i sin blogg så om ni vill kan ni läsa mer där. Vi hade iallafall en supertrevlig helg och det som är extra kul är att Perra och Peter verkar trivas så bra i varandras sällskap. De har ju trots allt blivit ihoptussade bara för att jag och Karin trivs ihop så det är ju inte helt självklart  

Peter var en mycket trogen "hundpassare"

Jessica, Agge och några till kom ner och kollade och Jessica sa - Man är nog lite knäpp som går upp i ottan för att åka x antal mil för att stå i skogen en hel dag och titta på hundar. När man står och gråter, darrar och får gåshud bara för att hunden går med husse i vänstersvängen och inte springer rakt fram ner i vattnet så är man nog också lite knäpp    Och när Vilja sedan satt kvar och inväntade kommando på en dubbelmarkering på vattnet höll vi ju på att krypa ur skinnet allihop!

  Mitt fina tävlingsekipage   

Vilja har verkligen anammat att det nu är hon och husse som är ett team i jaktsammanhang och jag är jättestolt över hur bra de presterat både på flatfestivalen och Flatmästerskapen med tanke på den korta tid de tränat tillsammans. Det var lite synd att Vilja på tredje stationen kände att det legat en kanin precis framför start/mållinjen (där flera hundar hade lagt ner kaninen vid inlevereringarna) en hundradelssekund för tidigt och tog saken i egna händer och knallade ut och hämtade in kaninen innan husse hade gett kommando vilket resulterade i dagens första nolla    Så där tog tävlingen tyvärr slut för Vilja som nog inte hade fattat att hon därmed missade sin paradgren söket.

 (Om man nollade någon av station 1-3 eller hade mindre än 20 poäng på dessa fick man inte gå vidare till station 4 och 5).  

  Lystra och Miso fick vara med hela dagarna och vara passiva och det klarade de väldans bra förutom när det kom funktionärer och viftade med vilt framför näsan. Då önskade de att de också var stora nog att vara med  

Finaste Vilja - som ibland vill gå händelserna i förväg!

Häromdan tittade vi på filmer från när Lystra var liten och jag fick lite panik för jag tyckte att hon nästan kunde mer när hon var 11 veckor än vad hon kan nu. Vi har ju börjat med lite andra saker och bl a börjat träna fler apporteringsmoment men hakan i backen, backa, rulla runt, hopp-stå, mm har vi nästan helt glömt bort.  Trodde jag iallafall men det visade sig att det gick ganska snabbt att plocka fram de saker vi nästan inte gjort alls sen hon var liten bäbbe. På några få träningspass har jag fått fram ett backande (inte så långt men åtminstone några meter), rulla runt och hopp-stå (på kommando).

Valparna börjar bli långa gängliga tonåringar med lite mer egen vilja vilket Karin och jag fick erfara när vi i fredags tränade lydnad tillsammans för första gången på länge. Vi kunde inte träna Miso och Lystra samtidigt utan att de stack iväg och snodde varandras leksak, busade och röjde runt. När de var mindre tränade vi ju ofta tillsammans och då klarade de av att fokusera på sin matte trots denna störning men nu fick jag köra Lystra när Karin tog Wilma och så tränade vi Vilja och Miso samtidigt.

Lystra är fortfarande väldigt ”spökig” och det är väldigt många spöken i vår skog kan jag tala om. Häromdagen när jag hade lagt ett 220 meter långt spår till henne var det vissa sträckor där det var väldigt snårigt att ta sig fram plus att det går mycket rådjur här så stundtals hade Lystra svårt att fokusera på spåret när det prasslade, knakade och lät för mycket. Eftersom hon behövde känna mitt stöd gick jag bara någon meter bakom henne och när det var alldeles för läskigt gick jag bara rakt fram och då kom hon efter, gick förbi mig och började spåra. Det tog sin lilla tid men efter en stund kom vi iallafall i mål.

Jag har plötsligt kommit på att jag vill starta Vilja på apellspår så till henne hade jag lagt ett spår som var 330 meter i skogen (även om apellen oftast är i lite öppnare terräng). Vilja har ju inga problem att spåra men hon har inte fattat att hon skall stanna och markera eller ännu hellre ta upp pinnarna. Igår hade jag därför satt två snitslar där pinnarna låg för att jag skulle kunna se på 10 meters håll och kunna stanna henne på rätt ställe. Första pinnen markerade hon när jag höll emot och på mitt kommando tog hon upp den och fick en köttbulle i utbyte. När jag stannade henne vid den andra pinnen for hon runt och letade och när hon inte hittade pinnen direkt hoppade hon upp i trädet och ryckte åt sig snitslarna!  SÖTVILJA - man har iallafall aldrig tråkigt i hennes sällskap!

Kan jag bara få henne att förstå att pinne = köttbulle så kommer hon nog snart plocka upp dem och då är vi redo för tävling! Det är en apellspårtävling på Nacka den 2 oktober som jag har tänkt anmäla oss till.  

Så om Lystra smyger fram försiktigt i spåret så far hennes mamma mer fram som en bulldozer    Men jag tycker ändå att det är något behagligare tempo vid personspår än vid blodspår.

 Nej nu börjar ögonen gå i kors så nu är det bäst att jag slutar skriva men detta var iallafall en del av det vi har gjort de senaste veckorna.

 Gonatt govänner!

....idag på jaktprovet i Värmland

Hon hade varit jätteduktig enligt Tina!!! Men de hade tyvärr lite otur för mitt under söket rodde båten iväg för att hämta lunch och då hade Vilja svårt att släppa den och koncentrera sig på söket. Kanske skulle de kasta en till markering Men sen lyckades hon släppa och fortsätta söket och gjorde jättebra ifrån sig men sen om båtjäv-ln tillbaka utefter hela sjön och då var hon tvungen att ha koll på den igen så hon missade att få in ett vilt   Annars hade hon haft sin 1:a! (tror hon hade två fyror och resten femmor)

Om inte om (och båten) hade funnits hade hon alltså haft sin etta!! Och det är klart att hon skall klara attstrunta i båten men hon är ju inte så rutinerad och så vill hon ju gärna ha koll, min Vilja!

Tina var jättenöjd och jag är jättenöjd och hon går ju från klarhet till klarhet från en nolla till en 3:a till en 2:a så nästa gång så sitter 1:a priset där!!

Nu är vi snart framme vid hotellet och imorgon kl 17 skall jag klappa vargarnaså då blir det kanske en liten uppdatering på väg hem från Kolmåtrden imorgon kväll (om jag har alla fingrar kvar )

Nu har jag fått hem en mycket trött men väldigt glad tjej! Min mamma som är hundvakt idag ringde och ville kolla så att Vilja inte var sjuk för hon var inte lika livlig som hon brukar. Jag lugnade mamma med att hon bara är helt slut efter att ha varit på äventyr sen i onsdags

Nu när jag har kollat igenom jaktprovsprotokollet ser det väldigt bra ut sånär som på två 3:or för avlämingar och inlevereringar. Så synd att hon inte levererade alla i handen (som hon ju brukar göra). Annars bestod protokollet av 10 st 5:or och 6 st 4:or. Jag har lagt in protokollet på hemsidan så ni som är intresserade kan läsa hela protokollet HÄR!

I sin blogg skriver Tina såhär om Viljas prov:

Vilja gick som andra hund, efter 2 bra landmarkeringar (spottade dock vilten på marken)

var det sökdags.Hon gick ut bra på första 3 skicken och där fick jag vilten i hand. Sedan gick domaren ut

lite i söket och Vilja kände då inte riktigt igen sig, blev lite tveksam i starterna, väl ute tog hon för sig kanonfint,

hämtade tillomed in närsöksanden nere vid vattnet  Gjorde sedan ett kanonfint vattenarbete, men pga tveksamheten i söket fick vi en 3a till slut.

Än en gång TACK snälla Tina!!

....tyvärr räckte det inte hela vägen så hon fick ett 3:e pris

Enligt Tina så var hon väldigt miljöpåverkad .......hon är ju ovan vid provsituationen och det var jättemycket människor som stod och tittade. Hon blev lite fundersam vid söket och hade till en början svårt att gå ut och gå långt från Tina men när hon väl kom igång så sprang hon ut och tog för sig i djup och bredd

Markeringarna och närsöket gjorde hon jättebra men tyvärr så droppade hon flera vilt framför fötterna på Tina

Före provet när Tina testade avlämninga med vilt så fick hon allt i handen men tyvärr var avlämningarna inte lika bra i provsituationen. Vid vattnet la hon ner och skakade sig men tog upp och kom in med det när Tina kallade in henne.

Så tyvärr räckte det inte hela vägen idag men vi tar nya tag i oktober

En av mina favoritbilder!! Fotograf: Jessica Holmström

I övrigt så tyckte Tina att Vilja har varit en oerhört lätt hund att ha med sig och att hon knappt har märkts, hon har varit lugn inne och full fart ute och det är ju så hon är för det mesta min tjej! Hon har en tydlig av och påknapp

Och några Houdinitendenser har hon inte alls visat prov på i helgen så det är nog, som tur är, bara när hon är med matte som hon gör allt som står i hennes makt för att bryta sig ut.....så hon kan återförenas med sin älskade matte! Så att hon fick åka iväg med Tina har varit oerhört nyttigt för både mig och Vilja!

TACK Tina!!

Nej nu måste jag fortsätta med bakning och matlagning för i eftermiddag kommer ju tjocka släkten!

Nu är vi hemma igen, har hunnit ta ett bad och äta lite middag så nu måste jag blogga! Så tråkigt att inte kunna bjuda på några bilder men jag kanske kan sno några från kennelmamman sen :)

Igår morse åkte jag, Vilja, Annika, Pingla & Leia till Ulvastugan i Åkers styckebruk för två härliga dagar med jaktträning och inofficiellt jaktprov. Och såklart även trevligt umgänge och hundprat som alltid tillsammans med alla härliga Ryegatare. Vi som var där var Jessica & Vexa, Agge & Soya, Ronja & Musse, Anna & Molle, Per & Zorro, Annika & Pingla/Leia, Dan & Lissa och så Jessicas kompis Ulle & Mio som också visade sig vara jättetrevliga trots att de inte är Ryegatare :)

Hela lördagen var det jaktträning för Bitte Lind från kennel Lopplådan (vår förra flatte Millas uppfödare). Bitte hade lagt upp en väldigt effektiv träningsdag och vi fick med oss massor av bra övningar.

Vilja skötte sig helt exemplariskt under förmiddagen. Jag hade henne lös hela tiden och i pausen eller under väntan kunde jag bara lägga ner henne lös och hon låg snällt kvar och väntade på sin tur. Men efter lunch började jag känna mig mer och mer säker på henne och hon började bli trött i huvudet och så var vi dessutom nere vid vattnet... så då kom det ett par försök till att knalla men jag lyckades som tur var hindra henne :)

Bittes sammanfattande kritik till mig efter måndagens träning var att jag måste tänka på att inte göra för lätta och förutsägbara övningar till Vilja för hon är så smart och tänker så mycket själv så hon behöver mer utmaningar! Men hon sa också att jag inte får ha för bråttom för det är lätt att ha bråttom med en så bra hund :) Den kritiken tar vi åt oss och nu är vi träningssugna och har många bra övningar inför höstens träningstillfällen!

På kvällen blev det mycket fniss, flams och hundprat innan vi gick och la oss uppe på ”loftet”. Hundarna skötte sig alldeles utmärkt och sov tillsammans huller om buller på golvet och/eller i våra sängar. De var såklart helt slut efter dagens övningar så natten blev lugn trots att det var nio hundar i samma lokal :)

Idag har så Ryegates inofficiella jaktprov gått av stapeln. Först ut var de hundar som skulle köra på dummy och sen var det dags för oss nybörjarklasshundar som körde på vilt. Innan det var vår tur kände jag på Vilja med att testa bl a Råka och Guding eftersom hon aldrig har provat dessa förut och det var längesedan vi körde med vilt överhuvudtaget. Hon tog upp båda sorterna med en viss tvekan. Sen skulle jag vara skrivare på dummyhundarna så jag låste in Vilja i stugan. Hon lyckades på nåt sätt ta sig ut genom ett öppet fönster. Anna hade sett henne i fönstret på övervåningen och var övertygad om att hon hoppat genom det fönstret men det var även ett fönster på nedervåningen som var öppet. Om hon hoppat från övervåningen borde hon ha skadat sig för det var riktigt högt och direkt ner på en hård gräsplan. Men hon hoppade ju utför stupet för några veckor sen så man vet aldrig med henne! Vår egen Houdini :)

Men som tur var så var alla ben hela och förmiddagens lilla rymning märktes inte alls på henne när det var vår tur. Hon var lite trampig i fotgåendet och hade ett lite väl yvigt sök där hon hämtade in från både närsöket och dirigeringen som låg i närheten men jag är helnöjd med hennes attityd och framförallt vilthanteringen med tanke på att vi inte tränat med vilt sedan tidigt i våras! Hon hade hög fart genom hela provet, använde näsan effektivt, plockade in och levererade allt i handen, hade ett stilla och korrekt apportgrepp och hon försökte inte knalla! Och även om jag vet att hon är en duktig markör så blev jag såklart glad när Bitte sa att det var uppvisning :)

Sammanfattande kritik: En härlig apportör som skulle vinna på att lyssna lite mer på söket för att bli riktigt effektiv. Väl förd.

Pris: 2

Så jag är verkligen nöjd med dagens arbete även om det såklart är en omöjlig uppgift att försöka bli Ryegatesmästare när Jessica & Vexa är med :) Ni är helt fantastiska och det är en fröjd att se på när ni på ett lugnt och trevligt sätt samarbetar hela provet igenom!

STORT GRATTIS till titeln 2009 års Ryegatesmästare!! Det är ni verkligen väl värda!

Vill också passa på och gratulera våra bloggkompisar nere i Skåneland till en åttonde placering i nybörjarklassen på flatmästerskapet! GRATTIS till Helene & Wallander vi är såå imponerade!!