Hittade en film på CanisTV på hur man kan träna hunden att plocka upp apporterna i spåret. Vi har ju tidigare gjort de första stegen men ska nu gå vidare med minifeltsök och plukkepauser   

På det här sättet tror jag Vilja kan bli säkrare på att markera pinnarna i spåret. Eftersom jag har en apporteringsglad hund har jag inte sett det som nåt problem men det kan ju lätt bli att spåret blir viktigare än pinnarna och det kunde vi ju se på tävlingen sist när vi nollade spåret. Det blir ju lätt att man får gå tillbaks i träningen när man slarvar med grundträningen så jag tänkte köra denna grundträning med Lystra också.

Sen fick vi många bra tips av viltspårdomaren hur vi ska träna viltspår. Det hon missade var framförallt en vinkel på en hög berghäll med vinden i ryggen så det är ju en liten del man kan plocka ut och träna separat. Sen gav han tips på att man kan få Vilja att dra ner på farten i början genom att lägga korta spår ca 50-100 meter eftersom det roliga då tar slut väldigt fort om man har bråttom. Man kan också genom lydnad "tvinga" henne att ta pauser i spåret t ex genom att kommendera "ligg" eller "sitt" mitt i spåret och att hon får ligga och vänta en stund innan hon får fortsätta. Jag har ju tidigare försökt få henne att ta drickapaus i spåret men då har hon bara tittat på mig som om jag var dum i huvudet  men genom att tvinga henne genom lydnad kanske det kan funka bättre.

I november ska vi på´t igen men nu några veckor framåt är alla viltspårdomare upptagna med älgjakt så under tiden ska vi träna detaljer och tempo med Vilja och få lillfisen (som skall gå anlagsprovet i novembeer) att våga sig ut från mig minst 5 meter i linan, vilket blivit mycket bättre på sista tiden.

Ser ut att bli härligt höstpromenadväder idag!

I onsdags ringde en domare och undrade om   vi ville gå ett spår som idag (vi hade tidigare anmält vårt intresse) och jag blev såklart jätteglad eftersom det inte är helt lätt att få tag på viltspårsdomare i dessa älgjaktstider

Jag antecknade inte ens hans namn så vi hade verkligen ingen aning om vad för person som skulle möta oss.

Inatt drömde jag att vi fick åka till nån förortslägenhet där det var fullt med folk, barn och hundar. När vi kom fram hade jag glömt både stamtavla och pengar och pengarna var det första "domaren" frågade om innan vi gick ut för att spåra. Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle åka till en Bankomat direkt efter provet. När vi kom ut var det först en massa betonghus men bakom dessa fanns en fårhage full med får där Viljas blodspår var lagt. Under tiden jag hämtade utrustningen tog de Vilja och nr jag kom tillbaks hade de redan gått iväg utan mig    5 minuter senare kom de tillbaks och meddelade att Vilja inte hade varit det minsta intresserad av att spåra så hon nollades! Tacka sjutton för att hon hade svårt att fokusera på att spåra tillsammans med vilt främmande människor, mitt i en fårhage full med får!

Som tur var så blev det ett helt annat scenario imorse då vi möttes av en mycket sympatisk man (i vår ålder) ute vid Berga örlogsskola.

Vilja var såklart fokuserad och väldigt motiverad redan från start (och som tur var fick matte följa med i linan  ).

Hon började bra men vek rätt snart av till vänster och var väldigt målmedveten så jag började tro att hon tagit ett annat spår eftersom domaren stod kvar där hon hade vikit av. När jag svarade ja på frågan om jag trodde hon tagit ett färskt spår fick domaren visa på oss på rätt spår igen (och han var snäll nog att tala om att så får man göra en gång utan att det påverkar valören på priset så vi hade alltså fortfarande chans till förstapris)!

 Återegången tog hon klockrent och första vinkeln likaså  

Men sen började hon irra och det verkade som om hon hade tappat spåret, vi irrade ganska långt ifrån spåret men Vilja gav sig såklart inte - hon skulle hitta spåret igen!! Och skam den som ger sig för snart hittade hon på spåret igen och domaren sa till oss att stanna för skottprov.

       Men vi hade förmodligen kommit fram till skottplatsen från fel håll (och var bara 15 meter från klöven) så då hamnade domaren som till höger och sköt. Vid det här laget var Vilja ganska slut så när jag visade på att hon skulle spåra igen vek hon av åt höger (där skytten hade stått) och eftersom de brukar skjuta i spårets riktning hakade jag på Vilja även om jag tyckte det var lite kontigt att ha skottprov i en vinkel!

Enligt Perra som stod med domaren så svor domaren när vi vek av fel och fortsatte för långt för där rök vårt förstapris   Han berömde Vilja och tyckte hon var en superduktig hund och att hon var så duktig som redde ut allt trassel, för på ena stället hon vek av fel kunde vi se att det satt snitslar som enligt domaren inte satt där igår när han la Viljas spår så det var någon som hade lagt ett spår som korsade vårt

Och jag vet ju att hon är världens bästa Vilja även om det tyvärr "bara" räckte till ett andrapris idag. Tänk om jag bara hade styrt in henne så hon hade fått klöven (som låg endast 15 meter bort) i nosen så hade vi haft vårt första pris. Men det är bara att bryta ihop och komma igen!!    

Igår kväll var Perra, jag och alla hundarna hos Eva (min bästis) & Jocke på middag och övernattning för Linn hade 18-årsfest här hemma. De var ca 45 ungdomar i åldern 18-20 år och som vanligt hade de bara haft trevligt! När vi smög oss in i huset imorse för att sätta på oss hundkläderna och dra iväg på träning låg det ungdomar och sov överallt men det såg riktigt ok ut i huset  

När Ingrid messade att hon inte mådde så bra blev det bara jag, Perra och Ameli kvar så då ställde vi in jaktträningen så Perra och jag istället kunde åka iväg och lägga spår.

Jag har anmält lillfisen till anlagsprov i november så Perra la ett viltspår till henne och eftersom jag och Vilja kommit med på appellspår om två veckor la jag ett appellspår till henne.

Vi la spåren samtidigt och när jag en timme senare gick Viljas spår blev jag lite konfunderad när vi passerade ett ställe med två snitslar (hade inget minne av att jag hade satt två snitslar nånstans och tänkte i mitt stilla sinne att det där med spår är egentligen inte min grej eftersom jag totalt saknar lokalsinne och tydligen har minne som en guldfisk). Vilja som hade spårat klockrent fram hit, plockat upp den första pinnen (hon som brukar fortsätta förbi pinnarna har nu börjat förstå att pinnarna är värda minst en hel köttbulle eller en stor korvbit hos matte) började sedan yra och drog sig neråt och förbi vinkeln och jag började ganska snart förstå att hon hade hittat ett intressantare spår (Lystras blodspår) men då jag bara stod kvar kom hon tillbaks och fortsatte på sitt ”tråkiga” personspår!! Duktiga Vilja  

Den andra pinnen var någonstans i röran där spåren korsade varann så den missade vi men den tredje pinnen och slutet plockade hon också upp så både jag och Vilja var väldigt nöjda när vi gick ner till ängen för att träna lite brukslydnad.

Vi började med linförighet, inkallning och läggande under gång. Linförigheten var till en början i bra position men utan kontakt, lite mer som jaktfotgående, men efter en liten stund kom hon på vad det gick ut på och då fick vi till det riktigt bra (har ju mest kört fritt följ på sista tiden så det blev nog lite annat för Vilja att jag nu höll i kopplet). Läggande under gång och inkallning funkade kanon (om man ska var petig så var det lite dåligt avslut då hon slog i mig vid inkallningen men jag tror inte brukslydnaden är lika petig som vanliga tävlingslydnaden).

Vi har ju precis påbörjat framförgåendet och jag har tänkt att vi kan nolla det på tävlingen om vi inte hinner få till det. Idag körde jag med en dummi och vi började att gå fot mot den och sen sa jag före och när hon då drog sig framåt fick hon ett varsågod och fick springa och hämta dummin. Några gånger smög jag ut den för att testa om jag kunde få henne att gå ”före” utan lockelse. Hon gick väldigt tveksamt ut men när jag bytte kommando från ”före” till ”varsågod” gick det mycket bättre. Hon gick då fint fot och när jag sa varsågod drog hon sig genast framåt.

Kan man använda varsågod istället för före? Eller blir det kanske fel för Vilja om man säger varsågod och sedan stannar henne, går ikapp och hon skall fortsätta gå fot? Men jag kan ju köra det som en test på tävlingen om vi inte får till ett framförgående på nåt annat sätt  På tävling är väl alla medel tillåtna. eller?

Lite senare på eftermiddagen efter fika med fam Sundkvist-Larsson och röstning var det dags för Lillfisen att få ta sitt blodspår. Vi var verkligen spända på hur det skulle gå på det ställe där mamsen hade varit och klampat runt.

Lystra som ju är ganska lättstörd fick direkt vi klev ur bilen en rejäl dos med miljöträning för hagen var full med konstiga stora hundar.

Matte vi går bara förbi och låtsas som vi inte ser dem.

Under tiden jag tar på spårlinan är hon fortfarande väldigt fokuserad på hästarna.

När vi gick förbi hagen och kom fram till spåret hade hon först lite svårt att släppa hästarna men travade sedan på i spåret och idag kunde jag gå 5 meter bakom vilket jag inte kunnat göra tidigare. Hon börjat tuffa till sig lite lilltjejen.

Första vinkeln tog hon klockrent, vid bloduppehållet blev hon först lite fundersam men löste det helt själv. När vi kom fram till det ”kritiska” stället blev det som befarat lite problematiskt men med lite hjälp löste hon även det och fortsatte hela vägen fram till klöven.

       När hon kom fram till klöven blev hon ivrig och letade och letade utan att först hitta den men efter att ha snurrat runt den lite så fann hon till slut den fina klöven.

På väg tillbaka till bilen hade hon lite lättare att "släppa" hästarna och kunde till och med gå några meter fot med fin kontakt  

Nu blir det middag och sen ett bad, tippar på att jag somnar till valvakan ikväll  

Ps Glömde nästan att tacka för alla grattis och hållna tummar för oss igår! Vilja och jag tackar för att ni finns och bryr er om hur det går för oss. Ds

Nu på morgonen har Vilja gått sitt första öppenklass prov i viltspår med maxpoäng och finfin kritik   

Allmänt omdöme: Mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i spåret trots att halsbandet går upp två gånger. Stannar då tills allt är klart. Härligt ekipage. Mycket arbetsvillig hund.

Att Vilja är mycket arbetsvillig har nog ingen missat men jag blev väldigt förvånad att hon inte bara drog iväg när halsbandet gick upp och hon låg inte på i linan riktigt lika nycket som hon brukar  

Förväntansfull Vilja...

...undersöker legan....

....nosen i backen nu kör vi!

Sitter lugnt och fint vid skottprovet.... 

....så fortsätter vi!

Ända fram till den finfina klöven!

Här får du ett grisöra istället.

Bästa duktigaste Vilja!

     Spåret tog bara 12 minuter men det kändes faktiskt som ett lämpligt tempo, även om jag var rejält svettig när vi kom i mål. Hon jobbade på jättebra i återgången men det blev ju ett väldigt rantande runt träd och buskar för min del   

Det var superkul att gå ett spår när man inte hade en aning om var det gick och jag tyckte det var mycket lättare att läsa Vilja nu när jag var tvungen att lita på henne!

Så himla irriterande att halsbandet gick upp två gånger under provet vilket det aldrig har gjort på träning!! Dessutom var det mitt i återgången när hon jobbade på så väldigt fint så fick jag avbryta henne och sen var det i en vinkel uppe på en klippa som enligt domaren var väldigt knepig och så fick jag stoppa henne IGEN!

Domaren sa efteråt att det var en fröjd att titta på Vilja när hon arbetade. Hon blev tårögd när Vilja snällt stannade när halsbandet gick upp och sedan fortsatte utan tvekan när jag hade satt på halsbandet igen. Hon hade ju lika gärna kunnat fortsätta i full fart eller slutat jobba när jag svor på halsbandet, men Vilja tog det hela med ro   

Är det någon som har missat att jag har världens BÄSTA Vilja med världens MESTA Vilja   

Igår kväll tog jag med mig ett gäng dummisar när jag gick ut med tjejerna. Jag la ut 2 vanliga dummies, en stor kanindummie och en kaninboll och sen skickade jag Vilja först. Hon valde såklart kanindummin (men jag vet ju inte om hon har sprungit på nån annan på vägen).

För Lystra var det första gången jag skickade henne på ett såhär stort sök med flera utlagda dummisar. Hon satt och kollade in mamsen men är duktig på att vänta på sin tur. När jag skickade henne for hon iväg som en kanonkula men när hon inte hittade nåt kom hon i full rulle tillbaks till mig. Jag satte henne lös och gick ut och tittade i söket och gick tillbaks och skickade henne (hon satt så duktigt kvar) och nu började hon söka med lite bättre mönster och hittade till sist en dummi som hon kom in med i full fart. Hon vågade sig längre ut på andra skicket och sprang lite zigzag och sökte riktigt bra.

Jag fick tyvärr inget bra kort på Lystra med dummi i munnen, inte helt lätt att fotografera samtidigt som man skall vara beredd att ta emot. Har inte riktigt lärt mig kameran heller.

Ikväll har Vilja fått gå ett viltspår som husse la igår. Han la avsiktligt lite blod i spåret, för att vi skulle se om det fick Vilja att gå lite långsammare. Men hon försökte rusa fram lika fort som hon alltid vill så husse hade full sjå att hålla emot. Vid nåt tillfälle var hon på väg åt helt fel håll men vände när husse inte kom efter henne. Det kanske är dags att sluta snitsla och bara lita på hunden och om hon tar ett sidospår så kommer man fel helt enkelt   

Den här dagen har varit en enda röra för min del. Hade Lystra hos Karin och Tina & Vilja hos mamma idag eftersom jag skulle till Gustavsberg på förmiddagen och in till stan för två besök på eftermiddagen.

Dagen började bra med att jag fick soppatorsk (med moppen) ca 300 meter hemifrån. Efter att ha försökt dra den hemåt ställde jag den på en parkering (det var ruskigt tungt att dra och jag blev rejält svettig i mina regnkläder. Jag insåg snabbt att det skulle ta mig drygt en timme att åka kommunalt så jag fick ringa och ändra det till imorgon istället. Jobbade hemma istället några timmar innan det var dags att åka in till stan. Första besöket gick riktigt bra men när jag skulle gå från tunnelbanan till det andra besöket gick jag vilse och hamnade upp på ett högt berg och kom efter en bra stund fram till ett staket som gick runt en skola. Vid valet att gå tillbaks hela vägen eller hoppa över staketet valde jag det senare.......vilket visade sig vara ett oklokt beslut eftersom jag råkade nypa fast staketet i handen och fick en blodblåsa och sen blev jag liksom hängande en liten stund innan jag fick loss handen och nästan rev sönder kläderna. Sen var jag då inne på skolgården och skulle BARA hitta ut! Jag fick gå runt på skolområdet och till sist hittade jag en väg ut och då var jag tillbaks där jag hade gått fel från början så min staketmanöver hade varit helt i onödan!!

När jag gick därifrån och nästan var halvvägs till t-banan  fick jag ett mess att jag hade glömt laddaren (hade varit tvungen att ladda mobilen) hos henne så det var bara att vända om och gå tillbaks igen! 

Men nu är jag iallafall hemma och jag tänkte hålla mig inomhus resten av kvällen   

Gokväll!

....till Perra i förrgår. Igår när det hade legat i 24 timmar fick Vilja gå det. Hon hade börjat ladda redan på onsdagen och direkt hon klev ur bilen började hon spåra och tyckte husse var väldigt jobbig när han krävde att hon skulle gå fot. När han sa till henne att sitta under tiden han redde ut spårlinan la hon sig ner och började krypa i spårets riktning. Lilla söta Vilja, tänk vad hon älskar att jobba!!

Husse och Vilja tog spåret och jag gick efter och plockade snitslar......jag hade telefonen på tracker som mäter sträckan eftersom jag gärna ville veta hur långt det var. 

Vilja satte fart direkt och var rejält fokuserad till en början, vid första vinkeln fick hon problem och ringade lite väl mycket men med lite hjälp (korrigering) av husse redde hon ut det. På ett ställe yrade husse till det och trodde att Vilja var fel men hon gav sig inte och husse fick till sist inse att hon nog ändå hade rätt! 

På bloduppehållet går hon klockrent (bådar gott inför apellen)! Vid återgången fick hon MVG, snacka om fokuserad Vilja när hon märkte att spåret plötsligt tog slut, såg lite konfunderad ut men jobbade sig tillbaks till vinkeln och vek av klockrent och fortsatte fokuserat hela vägen till klöven! 

När jag kollade mobilen kunde jag konstatera att spåret var 608 meter långt! 

Heja husse va du är duktig på att bedöma avstånd! 

Utvärdering av de två senaste veckornas grundfärdighetsträning:

Det har blivit 6 pass på 14 dagar.

FOKUS

Har blivit bättre på att hålla fokus lite längre sittande i utgångsställning utan att bjuda andra beteende.  

Klarat fokus sittande framför mig med störningar (andra hundar som gått runt)

Överhuvudtaget något bättre på att hålla ögonkontakt lite längre stunder.

TARGETING

Har vi inte tränat så mycket men hon börjar förstå att jag vill att hon skall hålla kvar lite längre.

Musmatta med tass fungerar fortfarande inte när jag länger avståndet. Skulle behöva träna det med medhjälpare. 

SITT

Sätter sig snabbare och har börjat förstå sittande under gång. Sitt på avstånd testade vi för första gången idag (med koppel) och det funkade bra. 

BAKDELSKONTROLL

Har inte tränat så mycket på att backa vid sidan varken med eller utan vägg men det funkar iallafall bättre. 

Film på dagens träning:

Nästkommande två veckor skall vi lägga fokus på:

UTGÅNGSSTÄLLNING 

Sätta sig fot framifrån, bakifrån och från sidorna

Vändningar på stället

Två steg framåt, bakåt, vänster och höger

 Doggie-zen

GALOPP MOT FÖRAREN

Spontan galopp mot föraren på promenad

Spontan galopp från medhjälpare

Explosiv start från sitt

Explosiv start från ligg

Explosiv start från stå

Doggie-zen

GÅ OCH SE UPP (FRITT FÖLJ)

Under baklänges marsch

Rakt fram

Olika underlag osv

Doggie zen

LIGG

Från stående/sittande framför

Från utgångsställning

På avstånd

Under baklänges marsch

På olika underlag

Doggie zen

STÅ

Framför 

Under baklänges marsch

Från sitt

Från ligg

Doggie zen

BLI (hålla position)

Sittande 

Liggande

Stående

I utgångsställning

Frys tassen vid target

Frys nbosen vid target

Doggie zen

Så får vi se hur många av de olika delarna vi hinner med av varje grundfärdighet. Det braiga med dessa grundfärdigheter är att man kan träna flera färdigheter samtidigt tex. Bli sittande och explosiv start från sittande osv. 

Jag påbörjade några av färdigheterna idag.

Vilja och jag tränade fritt följ. position, vändningar på stället, höger och vänster om, mm. Hon var heltaggad och höll både kontakt och position i stort sett hela tiden. När vi körde läggande under gång sa det smack i backen varje gång! Sen körde vi apportering och även här var hon väldigt taggad så det blev lite stämpling av apporten i farten men fina upptag och snabbt in och även rakare och bättre ingångar än hon brukar ha med apporten. 

Vi avslutade med lite håll fast och "hålla i sig" träning 

Vi har spårat idag också. Lystra har fått sitt längsta och svåraste blodspår någonsin. Det blev hela 524 meter långt med väldigt varierande terräng (berg, ljung, sly, skog) det korsade 3 stigar och på slutet korsade jag mitt eget spår (märkte jag först när jag såg snitseln)!!

Liggtiden blev ca 2,5 timmar och min lilla lillfis klarade det svåra spåret  

Visserligen tog det mer än 20 minuter men då tog det nästan 5 minuter i början av spåret (där jag hade korsat mitt eget spår) innan hon kom iväg utan att dra sig för mycket åt höger där slutklöven låg. Sen fick vi göra en liten paus när några svampplockare plötsligt kom smygande i skogen vilket Lystra först tyckte var väldigt läskigt. När vi trodde svampplockarna hade gått förbi visade det sig att de fortsatte sin promenad lite zig-zag precis där vi skulle gå men nu klarade Lystra att koppla bort dem och fortsätta sitt spår! Hon var så duktig och spårnoga och hon är så lätt att läsa, blir hon bara lite självsäkrare så kommer detta bli kanon! Nu har jag anmält till anlagsprov men domaren hade inte tider förrän i november så då får det bli!

Vilja har jag anmält till apellen så hon fick ett ganska kort personspår (ca 200 meter) på berg med två mittapporter och ett slut. Hon har ju lite annan fart än sin dotter men idag kunde jag se precis när hon spårade i kärnan och när hon vimsade runt och då tog jag direkt tillbaks henne till spåret. Hon markerade pinnarna, tog upp den första, tänkte kliva över den andra men tog upp den när jag frågade var pinnen var och när jag fick pinnarna fick hon köttbullar i utbyte. När hon plockade upp slutpinnen fick hon ett grisöra så jag hoppas att det skall höja värdet på pinnarna! 

Under tiden vi har spårat har hussen öppnat upp så nu har vi en dörr ut från sovrummet.

Kram på er!

Hemma igen efter en rolig och intensiv hundhelg. I fredags åkte Perra och jag till Gålö havsbad för att bo i en liten stuga (utan dusch/WC och vatten) tillsammans med Vilja & Lystra. Även om det inte är särskilt långt hem (ca 30 minuter) har det varit kul att leva campingliv och umgås lite mer med Karin och Peter (med Wilma & Miso) som la till på Gålö med båten. Och såklart även att mingla med alla härliga flatmänniskor under en hel helg.

  För valparna började lördagen med att systrarna BUS fick prova på varsitt blodspår på 150 meter.  Syrrorna var väldigt spårnoga och bitvis undersöktes varje blodsdroppe    Det var lite läskigt i skogen och mycket att hålla reda på för en liten flattevalp med hundar som skällde, skott från WT, mm. När Lystra & jag gick korsades dessutom hennes spår av ett rådjur som i full galopp stack iväg bortåt (rådjuret korsade i sin flykt även Misos spår som gick en liten bit längre bort). Lystra tycker rådjuren är jätteläskiga men var tvungen att kolla av om hon skulle följa det spåret istället. Efter en kort sväng kunde hon konstatera att detta spår inte hade något blod så hon gick tillbaks och fortsatte sitt spår till slutet där hon blev väldigt glad när hon hittade klöven som hon stolt bar ner för att visa de andra.

Lystra blev helt slut efter sitt spår och hoppade direkt in i bilen och låg där utan en tendens till att vilja hoppa ur. 

Under tiden som systrarnaBUS var på blodspår hade husse och Vilja påbörjat sitt WT. Vår plan att börja med söket (för att trötta ut en viss liten dam) och ta vattnet sist spolierades direkt när de blev tilldelade vilka stationer de skulle börja på. Husse & Vilja drog såklart nitlotten och fick börja med vatten :(

Förutom vattenmarkeringarna var det två markeringsrutor (en enkel och en dubbel) en dirigeringsruta och ett sök som gav 40 poäng.

Vilja klarade av alla jaktmomenten med bravur men hade som jag befarat svårt att hålla sig vid husses sida vid transporterna fram till stationerna. Hon gick hellre fot med skytten och på ett par stationer stack hon i förväg för att checka av vad som skulle komma, men kom sen tillbaks och satte sig vid husses sida för att invänta kommando    Det som känns bäst inför kommande tävlingar är att hon inte en enda gång knallade på någon apport, så hon kunde självbelöna sig. Hon satt kvar vid husses sida även efter att skotten gått! Att hon sticker iväg och spanar in stationerna känns ju lite lättare att jobba med eftersom hon inte fick någon belöning då hon stack i förväg.

Vår lilla toka tänk om vi ändå hade tränat mer (eller helst bara) stadga och lydnad det första året. Hon är en otroligt duktig apportör, hon bara vill så mycket och har så svårt att behärska sig     

Jag är så nöjd med mina älsklingar som lyckades komma på en 9:e plats av 38 ekipage med 93 av 120 poäng   

Sök: 40 p

På söket som vi ju redan visste om att det är en av Viljas paradgrenar gällde det att plocka in minst sju av åtta apporter på 5 minuter för att få full pott. Detta lyckades Vilja med trots att hon sprang en sväng och kollade vad vi höll på med (jag, Karin, Miso & Lystra tittade på elitsöket när Vilja kom brakandes genom skogen). Hon tog sig även tid för en kortare kisspaus     

Vattenmarkeringar: 5 p

Vilja stack lite i förväg eftersom husse gick så långsamt och tog sig ett snabbt bad när hon såg att det fanns vatten bakom kullen. 

Dubbelmarkering: 14 p

Här satt Vilja helt fokuserad och råglodde på skytten på första markeringen. Hon missade den som tur var inte helt utan måste ha hörselmarkerat ungefär var den föll ner men ringade en liten stund innan hon hittade dummin.

Dirigering: 16 p

Även här gick Vilja lite väl fort fram till stationen men märkte att husse inte hängde med och sprang tillbaks till husses sida. Detta var den enda stationen som jag var med och tittade på och jag blev jätteförvånad att de hade skott även på dirigeringen men Vilja satt duktigt kvar tills husse skickade iväg henne upp mot rishögen där dummin låg    När han skickat henne var hon bara tvungen att springa en sväng och spana in skytten och när jag såg att hon stack iväg åt fel håll funderade jag på varför husse inte blåste stopp och gjorde tecken att hon skulle springa vänster för att avsluta med närsökssignal när hon var i rätt område eftersom detta är något vi/de har tränat på och som hon är duktig på (domaren påpekade samma sak efteråt). Men cool som han är vår husse stod han bara och väntade tills Vilja sprang tillbaks till rätt område och hämtade in dummin. Anledningen till att han inte hade blåst var att jag har sagt att han skall försöka föra henne så tyst som möjligt och att man får avdrag om man håller på och blåser för mycket (om de inte lyder) och han litade på att Vilja skulle fixa det ändå vilket hon ju också gjorde   

Enkelmarkering: 18 p

Här tipsade domaren om att om Perra hade flyttat fram ett steg istället för att få Vilja att hoppa bak ett steg hade de fått full pott. Perra som hade mig på axeln hela tiden hörde förstås att jag alltid säger att HAN inte skall flytta sig efter Vilja utan att det är HON som skall flytta sig efter honom :-)

Tänk att han lyssnar mer på mig än vad jag tror, min söta make   

 Mor & dotter (Miso & Vilja)

Dagen avslutades med en trevlig grillkväll på Fröbergs loge och jag kan erkänna att vi var mycket nöjda men ganska trötta och blöta alla fyra när vi sent på kvällen kom hem till vår lilla stuga.

Imorse var det lydnadstävlingar och utställning. Jag och Vilja har ju inte kommit igång med lydnaden ordentligt efter valpledigheten så jag hade inte anmält oss till lydnaden men Vilja, Lystra och Miso skulle ställas ut. Både fredag och lördag har jag kämpat med att trimma ner pälsmonstret Miso från Newfoundland till flatte och tänk vilken vacker hals som dolde sig under pälskragen   

Ni får ursäkta men jag måste erkänna att jag tycker det där med utställningar är ett kapitel för sig. Det känns nästan som om lotten avgör vilken placering man får. Jag menar såklart inte att domarna inte kan bedöma hundarnas exteriör och ge en rättvis kritik. Det jag menar är att det känns som om det är lite slumpen som avgör om man hamnar etta, tvåa , femma eller sjua om det är många hundar med en bra exteriör. Jag är verkligen inte avundsjuk på domaren som skall försöka rangordna alla dessa fina flattar som i mina ögon många gånger kan se väldigt lika ut. Det måste vara jättesvårt!

Miso hamnade idag sist av 7 valpar men när man läser hennes kritik skulle man absolut kunna tro att hon vann. Man blir ju onekligen lite nyfiken på vad det står på de andras kritik  

Misos kritik: 7 mån tikvalp. Vackert feminint huvud, trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Välvinklad. Bra päls och kvalitet. Rör sig bra. Trevligt temperament. Välvisad.

Lystra kom på 4:e plats och hennes kritik var väldigt lik Misos förutom kommentaren om Misos härliga päls och att Lystra var söt, vilket säkert beror på att hon är liten. 

Lystras kritik: Söt 7 mån tikvalp. Feminint huvud m. trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Bra vinklad runtom. Rör sig glatt med bra steg. Trevligt temperament. Välvisad.

Det bästa av allt var väl att både jag & Karin fick med ordet välvisad i kritiken , eller vad säger du Susanne  

Vilja kom på 5:e plats i jaktkk med finfin kritik och även hon var tydligen välvisad, hehe. Bäst av allt gillar jag kommentarerna vänligt uttryck och prima temperament för det har hon ju verkligen min Vilja  

Viljas kritik: Välbyggd tik med vackert, välformat huvud, vänligt uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Harmoniskt vinklad runtom. Utmärkta rörelser. Prima temperament och välvisad.

Susanne & Pebbels kom och tittade på när systrarnaBUS ställdes ut och det var som vanligt roligt att ses. Vi åt en god lunchbuffé tillsammans och det var ett härligt gäng hundar som satt bundna i staketet. 

Nu Susanne kommer filmen:

Det har varit en supertrevlig helg och det som känns lite extra kul är att man hjälper varann och att både domare (på WT) och konkurrenter (på utställningen) har kommit med tips och idéer om vad man kan tänka på för att nå bästa resultat.

Det var en tjej som verkade vara en van handler och väldigt duktig på utställning (ställde flera andras hundar). Hon tyckte att Vilja var så fin och när jag talade om att hon tyvärr inte visar upp sig utan ser ganska tråkig ut i ringen (ser typ ut som om vi står och väntar på bussen) och att jag funderat på att ha den lilla gula asken med skott till apportkastaren i fickan eftersom hon då blir väldigt till sig. 

- Jamen varför inte prova direkt sa tjejen och stack iväg och hämtade en ask med ammunition som hon hade i sin väska!

Det funkade tyvärr bara en kort stund eftersom  Vilja ganska snabbt genomskådade att det inte skulle bli något skjuta av inne i ringen, men iallafall, så himla gulligt att verkligen vilja att min hund skall visa sig så bra som möjligt. Dessutom kom hon med jättemånga bra tips på vad jag skall tänka på när jag visar Vilja.

En annan känd uppfödare tyckte Miso var så fin och gav Karin många bra tips på hur hon kan få Miso att visa upp sig på bästa sätt. 

Sånt värmer och bidrar till ett trevligt klimat såväl i som utanför ringen! Och det är ju lite så som våra flattar är......vänliga, justa och kompis med alla  

TACK till alla trevliga flatmänniskor för en jätterolig helg!