Vilken eftermiddag och kväll Karin och jag hade igår. Det började med att bromsen på Karins bil pajade mitt på motorvägen   

Det var riktigt läskigt men BÄSTA Karin lyckades iallafall manövrera bilen till Kista BK utan några incidenter (bromsen tog litegrann men någon tvär inbromsning hade den inte klarat av).

Snälla Peter kom med sin bil och så fick han smyga sig hemåt med Karin bil utan broms och som tur var kom även han helskinnad hela vägen   

Vi körde några långa linjetag med Vilja för att hon skulle få blåsa ur skallen lite innan spåret och hon tyckte det var hellajbans att ensam få all uppmärksamhet under tiden som småfisarna satt i bilen och väntade.

Sen fortsatte vi vidare till Norrtälje där vi hade bokat tre öppenklass viltspår. Vi fick leta oss långt ut i bushen och blev lite försenade.

Lystra fick börja och hon hann bara rasta av sig litegrann på väg till spåret. Det var klibbvarmt och REJÄLT mycke mygg!!

Lystra var snabbare iväg i starten än hon brukar och hon kämpade tappert på fast det var verkligen snustorrt i marken och väldigt svåra vittringsförhållanden. Hon jobbade på och gav sig inte fast hon tappade spåret flera gånger. När domaren sa att han inte kunde ge henne ett förstapris pga att hon fått för många tappt så tänkte jag först bryta eftersom hon började krokna men ville iallafall att hon skulle få lyckas med att hitta klöven! Eftersom jag bröt kunde domaren visa på spåret och jag kunde stötta och berömma henne när hon gick rätt. Hon fick beröm av domaren som tyckte hon var duktig som hittade spåret så många gånger men att hon pga omständigheterna tyvärr tappade det igen.

Sen var det Misos tur och eftersom Vilja blir ganska uppjagad när vi går iväg så beslöt jag mig för att stanna vid bilen och rasta av henne och Lystra (och mig själv) istället för att gå med. Tråkigt att missa Misos spår men jag kände att det nog var bäst iallafall. Miso hade varit superduktig och spårat lugnt och metodiskt men i återgången var det en älgrackare som hade gått rakt fram så hon fick ett andrapris.

Sist var det då Viljas tur och hon var som vanligt TOKladdad och började spåra direkt hon kom ur bilen och DROG mig fram till starten! Hon var lite fladdrig i början och drog mig igenom en torr enbuske men lugnade snabbt ner sig och spårade så int, lugnt och metodiskt. Det som kändes extra bra var att jag kände att jag kunde läsa henne på ett helt annat sätt än jag brukar. Hennes spår började i lite öppen skog och gick sen ut på en stor äng och på ängen var hon verkligen superduktig! När vi gick på ängen kunde vi se hur ett rådjur skuttade upp och sprang snett in i skogen. Vilja brydde sig inte det minsta om rådjuret utan fortsatte spåra. Men sen när vi kom in i skogen på andra sidan (där rådjuret hade sprungit) fick hon upp rådjursspåret och vek av efter det istället och när hon kom på att det var fel hade hon tappat "sitt" spår   Hon gjorde flera tappra försök att hitta tillbaks till spåret men trots att hon verkligen kämpade så orkade hon till sist inte. Hon var så trött att hon till och med tog emot vatten - och det brukar hon absolut inte ha tid med när hon jobbar. Så tyvärr så snubblade vi på mållinjen ca 50-100 meter från klöven och hon halkade ner på ett andrapris   

Jag är jättenöjd med alla tre tjejernas prestation och domaren sammanfattade det med - Ja ett som är säkert är ju att ni har väldigt duktiga hundar!

Men det är ju klart att man vill ha förstapris! Jag hade ju hoppats på att Vilja äntligen skulle kunna få några fler bokstäver framför namnet men för andra gången så snubblade vi på mållinjen, vilket onekligen känns rätt trist   

Kändes ju liksom lite onödigt att åka 10 mil, gå runt och svettas och försvara sig mot dussintals med myggor, vara hungrig, törstig, kissnödig, åka 10 mil tillbaka runt runt via vägbyggen genom hela stan och komma hem efter elva på kvällen utan ett enda förstapris!

Men med några glada scoutsånger i bilen höll vi såklart ändå humöret på topp!

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram..

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Och man kan iallafall inte säga att våra tjejer inte kämpade och gjorde sitt allra bästa.....mer kan man ju inte begära, men det räckte tyvärr inte ända fram

Imorgon åker vi till SKåne på.....

jag vågar knappt säga det högt...

unghundsderbyt!

Glömde ta med kameran idag men jag kunde inte låta bli att lägga in dessa bilder på hur stolt hon var allra första gången hon hittade klöven i spåret April 2010!

Idag gick hon alltså sitt första öppenklass spår och det gjorde hon med bravur. Som vanligt hade hon ett väldigt sjå innan hon kom igång och varje blodsdroppe skall skickas på analys innan hon kan börja spåra  

Men när hon väl kom igång så var det inga problem alls! Så skönt att se hur hon har utvecklats sen i höstas då vi gick anlagsprovet och hon nästan kröp fram i spåret    

Idag blev det maxpoäng och ett första pris!

Allmänt omdöme:   

Klarar sig utmärkt när hon kommer igång. Måste lukta runt vid starten. Löser resten av spåret utmärkt och tar återgången med bravur. Härligt ekipage.

Snart blir det till att sussa, imorgon är en tidig dag!

Som jag skrev i förra inlägget är det mycke nu och den senaste veckan har varit lätt hysterisk   

KURS I EDSÄNG

Förra helgen var vi på kurs i Edsäng hos Eva Thoren. Karin har skrivit ett långt bra inlägg om den som ni kan läsa om HÄR om ni inte redan har gjort det. Vi hade superroligt med alla trevliga härliga människor och supergod mat med full service! TACK till Eva och Micke och hjälptränare My för en fantastisk helg!

Det jag tar med mig från helgen förutom alla bra övningar och tips är att min lillfis är modig som övervinner sina rädslor och så gärna vill klara av utmaningarna! Som Eva sa som jag tyckte var en så härlig kommentar var att - man måste vara RÄDD för att kunna vara MODIG! Och Lystra tycker (till skillnad från sin mor) att en hel del saker är lite läskigt men hon övervinner hela tiden sina rädslor och växer lite mer för varje gång    Som när hon till sist hoppade/simmade över bäcken och hamnade helt själv på andra sidan där björnarna bor!

En till kommentar som jag kommer bära med mig och tänkte skryta lite med var att Eva tyckte att jag och Karin hade de bästa närsökssignalerna på systrarna som hon sett. Hon blev helimpad av systrarnaBUS när de körde nosen i backen direkt när matte blåste närsök! Att jag inte kan få till en lika bra drill som Karin är ingenting som lillfisen bryr sig om för hon vet hur mattes signal låter   

VÄRLDENS BÄSTA LINNSANS STUDENT

I tisdags var det då dags för min underbara dotter att ta studenten! Vi hade en härlig dag och kväll tillsammans med släkt och vänner.

Kusinkärlek!  

ÅLAND

I onsdags var det dags för årets Ålandsresa med tjejerna och vi hade en rolig kväll/natt och dag med fint väder på hemresan   Och det som var lite roligt var att jag träffade på flera stycken som sa att de följer min blogg!

VILTSPÅR

Idag har jag och Karin varit iväg med systrarnaBUS för deras första Ökl viltspår! Miso tyckte det var väldigt varmt men kämpade på i värmen och klarade ut spåret och belönades med ett förstapris.

Lystra var inte lika påverkad av värmen och när hon hade analyserat av alla blodsdroppar i början (så som hon alltid gör) var det en fröjd att gå efter henne i linan. Hon är så tydlig och man ser direkt när hon har spåret i näsan och när hon letar efter spåret. Återgången tog hon som ett skolboksexempel sa domaren och hon tyckte det var en fröjd att se henne    Min underbara söta lilla MODIGA Lillfis som tuffade på i spåret även när hon var tvungen att gå förbi en mycket konstig höbal som var utlagd mitt i skogen!

Sen har vi såklart gjort vårt bästa att hinna med en del apporteringsträning med träningsgruppen och med Karin och Annika. Men det har varit svårt att hinna med så mycket träning som vi hade behövt för i helgen bär det av till Skåne på unghundsderbyt! Skall bli så kul även om det kanske blir lite för svårt för oss!

Återkommer senare och lägger in Lystras kritik för nu blev det bråttom in i duschen för snart bär det iväg på konsert i kyrkan!!!

Som sagt mycke nu  

Alltså jag börjat tvivla på om Vilja "vimsmaja virrpanna" nånsin kommer kunna ta den där sista ettan till championatet   

Hon är så svår att läsa, hon drar iväg så bestämt åt ett håll och verkar inte det minsta tveksam trots att det är helt fel! Hon börjar inte fundera förrän man har hunnit väldigt långt åt fel håll. Idag blev jag riktigt irriterad på henne och sa till på skarpen när hon drog iväg åt fel håll i 110   Satte ner henne en stund så hon bara fick sitta och lugna ner sig innan vi fortsatte och den sista biten (några 100 meter) spårade hon på finfint. Men som sagt hade det varit på ett prov hade vi ju varit helt lost redan under de första 100 metrarna!

Nu ska jag bara lägga personspår åt Vilja och korrigera henne när hon går fel eller bara bryta och gå hem så det roliga tar slut om hon inte skärper sig!

Lystra däremot ser man direkt när hon tappar spåret eller då hon kollar upp om hon är rätt och det syns också väldigt tydligt när hon är på rätt spår   Hon är väldigt noggrann och lämnar ingenting åt slumpen så där tror jag nog att vi kan lyckas ta ett förstapris om hon inte blir påverkad av situationen att vara i en ny skog, mm. Hon slår en del och ringar i vinklarna men hon tar oss hela tiden framåt i rätt riktning! Det tar ett litet tag för henne att komma igång och de första 25-50 metrarna går hon tillbaks flera gånger och checkar upp så hon har tagit rätt spår så det tar ett tag innan hon kommer iväg. Hon är också mer känslig för ljud i skogen och störningar runtomkring de första 50 metrarna innnan hon riktigt kommer igång. Idag var hon lite mer påverkad och var tvungen att hålla lite extra koll så det inte skulle komma några spöken (efter gårdagens MH som jag återkommer till snart) men när hon väl kom igång glömde hon bort att hålla koll på spökena  

Ja som sagt igår var Karin och jag med systrarnaBUS på MH på Värmdö brukshundsklubb. Det var ett trevligt MH med Lasse Magnusson (från Nacka BK) som domare och en tävlingsledare som var både snygg och trevlig. Och det var tydligen inte bara jag och Karin som konstaterade att han måste vara alla hundtjejers dröm då han dessutom var skild och bor med sina hästar och hundar på en stor gård   Han behöver nog inte delta i bonde söker fru!

SystrarnaBUS reagerade nog ungefär som förväntat. De var ganska lika i sina reaktioner även om jag nog hade förväntat mig att Lystras reaktioner skulle vara något starkare än Misos. Det som förvånade mig (och även Karin) var att Miso vid både Dumpe och spökena behövde lite längre tid på sig för att avreagera.

Mamma Vilja var ju mycket äldre (hon var över 2 år) när hon gjorde sitt MH och hon reagerade ju inte nämnvärt varken på ljud eller överraskningsmomenten.

Det var lite kul att se både likheter och en del olikheter som följer som en röd tråd igenom hela testet! Och så skönt att systrarnaBUS trots att de belv rejält skrämda klarade av att avreagera på ett så bra sätt, att de inte alls byggde på sig några rädslor och att de efter testet var helt oberörda   

Jag hoppas på att kunna lägga in film lite senare men eftersom mitt batteri satt full laddat hemma i laddaren så kunde Karin inte filma med min kamera   Som tur var hade hon batteri och minneskort kvar i sin kamera så hon filmade med den istället så jag ska få filmerna av henne sen!

Ha de!

Nej Lillfisen har fortfarande inte kommit igång med löpet och jag hoppas verkligen hon håller sig till efter unghundsderbyt nu när hon ändå väntat såhär länge!

FREDAG: Träning med Karin & co. Långa kluriga markeringar där vi backade så det blev flera terrängbyten (som på kursen) och nu var farten tillbaks hos Lillfisen och det var ingen tvekan alls!!

Vilja fick liknande fast med störning i form av att hon först skickades på linjetag åt nåt håll innan hon fick ta markeringen, osv. Hon var duktig och tog linjetagen först men envisades vid ett tillfälle med att vilja gå åt höger (där hon visste att det fanns en) istället för att gå åt vänster som jag ville! Men matte var envisare och vann till sist!

Bra träning med båda tjejerna!

Både fredag och lördag kväll var vi på en sjukt bra cirkusföreställning (Linn, Einar, Anton och Hannas avslutningsprojekt). TACK för en fantastisk show!

Tar emot stående ovasioner!!

Finaste finaste Linnsan  

Tyvärr gick det inte att fota under föreställningen så det blir bara lite bilder som är tanga efter föreställningen.   

LÖRDAG: Träning med jaktgruppen i Älta. Vi tränade vid vatten. En markering kastades på vattnet och sen vände vi om hunden och skickade på linjetag på land och ett litet närsök innan hundarna fick ta vattenmarkeringen. Lystra fick ta linjetaget först och sen vattenmarkeringen och avsluta med närsöket för att inte göra det för svårt (att göra två saker före vattnet) och hon fixade det galant! Vilja knallade på första vattenmarkeringen när husse skulle vända om mot linjetaget   Men vid andra var husse mer på G och fick henne att både ta linjetag och närsök före vattenmarkeringen!

Husse och Vilja är trots allt nöjda med dagens träning även om jag kan tycka det är bra om husse har ögonen "öppna" så hon inte hinner knalla.

 Full fart UT!

Man kan skaka sig med dummi i munnen

Vilja på närsöket

Wolley

Simpzon

Finaste tjejerna  

 På väg till bilarna fick hundarna springa lösa och umgås lite......Lystra impade när hon i full fart mot vattnet tvärvände direkt vid strandkanten när matte blåste inkallningssignal  Nog för att hon brukar vara duktig på inkallningen men detta var ju en väldigt stor utmaning!

 När vi kom hem åkte jag och masserade Enzo (en cane corso valp på 4 månader) och fick även tillfälle att "klämma" lite på två rottistikar. Under tiden la husse ut två viltspår till tjejerna.

SÖNDAG: Tjejerna fick ta viltspåren som hade legat till sig under natten. Jag har kommit på att jag skall hålla tillbaks Vilja ännu mer än vad jag har gjort. Jag höll emot allt vad jag kunde HELA tiden så att hon verklgien fick övertyga mig om att hon var rätt och detta verkar vara rätt sätt att få henne att inte slarva!

Förväntansfull Vilja 

Japp det är häråt!

Full fart framåt.....

 .....med viftande svans!

Lystra hade sån fart att både jag och husse blev fulla i skratt eftersom vi inte alls kände igen vår lite försiktiga spårhund    Hade lite problem med en vinkel men fixade det i övrigt jättebra!

På söndagskvällen åkte husse och träffade Anni (med Wolley) och de la varsitt spår.

MÅNDAG: På kvällen fick Wolley ta det spår som Perra hade lagt och Lystra fick ta det spår som Anni hade lagt. Wolley spårade på i väldigt behagligt tempo och verkade inte alls bry sig om att det inte var matte soom hade lagt spåret. Lystra däremot tyckte de första 50-100 metrarna att det var lite konstigt att det inte luktade husse. Hon fick en mer återhållsam och lite smygande hållning och reagerade på saker som hände runtomkring (att Anni och Perra gick bakom, mm). Men efter ca 50 meter började hon trava på och spårade utan tvekan, ringade i vinklarna och kollade upp så hon var rätt vid några tillfällen men höll sig bra i spåret och hade ett bra tempo ända fram till klöven (spåret var drygt 300 meter).

Mycket bra att gå ett spår som nån annan har lagt!

TISDAG: Träning med Annika och Karin vid Boo brygga. Vi körde dubbelmarkeringar i par där hundarna fick hämta en markering var. Det blev ganska svårt, med svår terräng (blev inte helt tydligt för hundarna) och de hade svårt att hålla sig till markeringsområdet. Vi bytte område så att det blev tydligare att markeringarna hamnade åt varsitt håll och körde en hund i taget. Varje hund fick börja med att hämta två enkelmarkeringar och sen fick de en dubbel (på samma plats som de två enkelmarkeringarna). Lystra hämtade den högra markeringen utan tvekan men hade sedan svårt att gå ut åt vänster, ville gärna springa tillbaks däår hon hade hämtat. Gjorde om och hon gick då ut bra åt vänster men hittade tyvärr inte dummin trots att hon höll sig i området (den hamnade lite svårt och hon fick den inte i näsan trots idogt letande. Hon började bli rejält trött och hade nog inte näsan helt påkopplad. Jag fick gå ut och hjälpa henne så hon fick lyckas. Dubbelmarkeringar är svårt tycker Lystra. Vi skall köra fler markeringsövningar där hon får träna sig på att lita på sin egen markeringsförmåga. Hon har ibland svårt att bedöma avstånd och har en tendens att leta för yvigt så det måste vi träna på!

Vi avslutade med att hundarna fick bada innan vi åkte till Telegraf och åt lunch i solen   TACK Annika och Karin för en underbart härlig dag!

Idag på förmiddagen gick jag iväg för att träna en liten stund. Kom hem två timmar senare och var så genomfrusen och vindpinad att det nästan kändes som om jag höll på och bli sjuk.

LYDNAD

 Vilja

• Börjar fatta inkallning med ryggen emot (del av rutan i trean)
• Klarade ett långt fotgående (med belöning först på efteråt) med långsam marsch, språng marsch stegförflyttningar och vändnignar på stället. Hamnar lite långt fram emellanåt vid sättandena men ganska ok fokus.
• Sättande under gång blev både läggande och ställanden idag!
• Platsliggning - låg tillsammans med Lystra så jag var synlig hela tiden och gick och belönade Lystra några gånger = låg helt stilla och avkopplad.

Lystra

• Fotgående (ettans med koppel) -klarade bara korta stunder med fokus och konakt (ca 5-7 meter) för hon hade full sjå med att hålla reda på allt som prasslade och blåste runtomkring. Bra position så ett bra jaktfot!
• Läggande under gång - snabbt vid framförmarsch men tveksamt vid sidan.
• Ställande under gång - börjar fatta att matte ibalnd säger stå (dvs inte ligg varje gång).
• Inkallning - ingångarna är en katastrof när vi är uppe i full längd, kommer i full fart och hoppar upp på mig innan hon kastar sig in på sidan.
• Apportering - 1:ans = mycket bra! 2:ans = några med bra ingångar och några när hon ville säåtta sig framför (som hon gör i jaktapporteringen).
• Platsliggning - har svårt att ligga kvar med hakan i backen när jag komemr långt ifrån, än så länge klarar hon det bara när jag står nära (ca 5-7 meter).

DIRIGERINGAR

Vilja

Klockan - Höger, vänster, ut, stoppsignal, inkallning och linjetag med störning.

La ut dummisar på klockan 3, 6, 9 och 12, varierade med att dirigera åt olika håll när hon satt i mitten och att kalla in henne och stoppa mellan två dummisar och skicka höger, eller vänster. Skickade på linjetag så hon fick springa mellan två dummisar osv.

Blir så trött på att hon måste testa om hon får göra som hon själv vill några gånger innan hon lyssnar på mig och gör som jag säger!

Avslutade med en övning som Helene (med Beck och Walle) har tipsat om.

Tänk er en spetsig triangel där spetsen är A, vänstra basen är B och högra basen är C.                            
 

1. Man lägger en dummi vid A och går tillbaks till C.

2. Lämnar hunden vid C och går själv till B.

3. Kallar in hunden och skickar på ett linjetag från B till A.

4. När hunden kommer med dummin säger man fot och går fot från B till C. Hunden får bära dummin till C innan man tar emot.

Lystra

Körde ungefär samma upplägg med henne men med lite enklare störning. Hon är väldigt mån om att det ska bli rätt så även om hon kan missuppfatta mig ibland om jag inte är tillräckligt tydlig så är hon mycket lättare att avbryta så att det blir rätt.

Hon fick också testa övningen ovan och den fixade hon väldigt bra även om hon började bli trött vid det här laget.

Avlämningsträning - funkar jättebra på nära håll och upp till ca 15 meter men när det blir längre blir det gärna en sväng runt mig. Men det är bara att traggla och öka avståndet successivt. Varje gång hon stötte till mig i magen eller sprang runt mig så avbröt vi och gjorde om och det verkade som om poletten trillade ner efter ett tag (eller om det berodde på att hon var trött ;-))

VILTSPÅR 

Lystra

24 timmars liggtid, 210 meter, vinklar, återgång och blodupppehåll.

Jädrar vad fokuserad hon var idag, gick mestadels i spårkärnan, hade lite problem vid nån vinkel men redde ut det bra!

Hon var väldigt mycket mer intresserad av klöven idag också!

Vilja

24 timmars liggtid, 310 meter, vinklar, återgång och blodupppehåll.

Var lite för snabb i återgången så hon hann gå ganska långt innan hon märkte att spåret tog slut men i övrigt spårade hon fint och klarade till och med av ordentlig viltstörning när en hare skuttade upp mitt framför nosen!

Nu blev jag sugen på att anmäla båda tjejerna till ökl ;)

Ha de!

JAKTKURS

I torsdags var det tredje tillfället på kursen och det var sök som stod på schemat. Alla fick börja med ett stort sök och efter det fick vi ett närsök i en snårig rishög.

Jag valde att Lystra fick köra det stora söket utan synintryck. Hon gick iväg men var mycket försiktigare och långsammare än hon brukar. Jag tror det kan ha berott på att det är en för henne ganska okänd skog och att det fanns mycket dofter och ljud. Hon fick hämta fyra stycken och hon bara greppade och sen direkt in. När alla hade kört söket en gång fick Lystra avsluta med att se när de la ut söket och hämta in några stycken, denna gång i högre tempo. Men nu började hon istället söka med dummi i munnen (en gång) men när jag visslade kom hon direkt.

Närsöket fixade hon kanonbra!

FYSTRÄNING

Vi fortsätter med våra långa powerwalk/joggingrundor (8-12 km) varvat med rena joggingrundor (ca 4 km). Vilja börjar tycka det är helt ok även om hon sackar på slutet och jag tycker det har gett resultat på hennes midja ;) Jag har även tänkt börja cykla med Vilja. Lillfisen älskar våra joggingrundor men hon får vänta med cykling tills hon är röntgad.

VILTSPÅR

I lördags fick Lystra för första gången testa ett spår som legat över natt och det fanns rejält mycket viltdofter i skogen. Första biten verkade hon inte ha riktig koll på vad vi höll på med. Bitvis jobbade hon bra med nosen i backen men plötsligt lyte hon huvudet och sprang runt och använde ögonen mer än nosen. Jag hade sagt att Perra kunde lägga ganska kluriga och långa spår med både återgång och vinklar men detta spår blev lite i längsta laget (900 meter) men med en hel del stöttning hittade hon fram till klöven till slut. Så nu vet vi att det blev svårt för henne när det legat over natten så nu skall vi lägga flera korta spår med lång liggtid istället.

Vilja var rejält laddad när vi hämtade henne i bilen eter att Lystra hade gått sitt spår. Hon var lite överladdad och tappade spåret några gånger men men redde ut det med lite ingripande från mig. Hennes spår var 700 meter.

SÖKTRÄNING

Igår gick jag ut och la ett stort sök med olika sorters viltdummisar. Jag satte båda tjejerna lösa i skogen när jag gick för att lägga ut söket. Lystra hade svårt när hon inte kunde se mig och kom smygandes för att kunna kika över bergskanten. Jag fick gå tillbaks och sätta ner henne två gånger men sen satt hon kvar!

Lystra fick börja och hon satte av i full fart, sprang i zigzag och sökte av hela området inifrån och ut. Hittade de fyra närmsta men var trött och jag fick pusha henne för att hon skulle gå ut på den fjärde.

Så var det Viljas tur och hon hämtade snabbt in de två som låg längst ut,.  

Lystra fick sen gå ut igen och hon hämtade in dummin som jag hade satt en fågelvinge på, men den hade tappat vingen så på nästa skick kom hon med vingen ;)

Jag visste att den sista låg längst ut (nedanför branten) och där hade Lystra inte varit. Jag ville få henne att gå ut djupare i söket och gick med henne en bit in i söket innan jag skickade. Hon var lite tveksam till att gå nerför branten men till sist bar det av nerför branten och hon var mycket stolt när hon hittade den sista ;)

För övrigt har vi som alla andra njutit av lediga dagar med strålande sol från morgon till kväll.

Vi har ätit god mat, umgåtts med släkt och vänner, fixat i trädgården, planterat blommor och startat upp poolen!  

Såå härligt!

Min bästa Vilja slutar aldrig att förvåna! Efter två misslyckade viltspårsstarter där hon till och från gått sin egen väg och tagit upp andra spår började det kännas lite hopplöst att kunna få någon mer etta i höst  

Men idag gick hon som tåget och smällde till med att inte bara få ett första pris utan hon fick dessutom ett HP!!! Det var det andra HP:t som domaren har delat ut under hela sin domarkarriär så hon är verkligen inte frikostig så vi känner oss VÄLDIGT hedrade!

Efter spåret som hon gick på 13 minuter med full pott och finfin kritik ringde jag stolt och berättade för husse som hade åkt för att hämta Karin, Peter, Wilma och Miso som hade fått fel på bilen. 

VILJAs omdöme: "Mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i skogen.

Klarar av rådjursstörning i återgången. Härligt ekipage"

Vad kan det då vara som gjorde att det gick så bra idag? Ja det som kan ha gjort sitt till är kanske att jag tvingade iväg husse att gå ett spår med Vilja imorse för att hon skulle få blåsa ur skallen lite   Det här var nog den bästa uppladdningen Vilja kunde få.....lite uppvärmning med ett spår innan spårandet   

TACK till min söta make för att du alltid ställer upp   

Sen Så var det då lillfisens tur. Hon är just nu inne i en riktig spökperiod så det var kanske inte det bäst valda tillfället men vi var ju anmälda så då var det bara att testa. Hon lyckades iallafall visa att hon kunde spåra trots att det var en väldigt läskig skog med stora stenar, rotvältor, omkullfallna träd och annat läskigt  

       Här behövs det inga handskar minsann och man blir definitivt inte svettig 

Även om hon gick med svansen väldigt lågt och vissa sträckor tog en liten omväg runt de allra läskigaste träden så hade hon hela tiden full koll på var spåret gick och hon hann fram till klöven precis innan maxtiden Och det kändes skönt när Susanne sa att hon blev godkänd!

Och klöven gillar ju Lystra så här blev det plötsligt roligare och svansen åkte upp och hon ville stolt bära klöven till bilen.   

Min lilla söta mespropp nu får du mogna och tuffa till dig lite under vintern så vi kan starta öppenklassen till våren

LYSTRAs omdöme: "Osäker vovve som är i spökåldern.

Klarar sig med stöd av matte.Duktig när hon vågar sig fram."

En som var betydligt kavatare var syrran Miso som tuffade på i terrängen utan minsta tvekan och fick full pott och finfin kritik som jag lägger in här när jag fått den av matte Karin.

Skynda dig matte jag måste visa syrran, mamma & Wilma vad jag hittade i skogen!!

I bilen satt tre mycket imponerade (och avundsjuka) åskådare  

  Och Miso var såklart inte sen att utnyttja situationen.....hon snirklade mer än gärna runt och visade upp klöven.....  

...visst är den fin.....men den är MIN!

Duktiga "fisen"  Nu blir det till att träna för Ökl till våren!

Matte Karin får väl bjuda jaktgänget på anlagsfika på lördagsträningen nästa vecka när vi är bortresta så bjuder jag på anlagsfika och HP-tårta nästa lördag  

Det kändes så bra på gårdagens jaktträning, Lystra visade att hon verkligen har fattat stopp/uppmärksamhetssignalen, hon är så söt när hon kastar sig runt med full förväntan samtidigt som hon fryser med alla fyra tassarna i marken!

Att hon dessutom gjorde klockrena avlämningar de första tre gångerna gjorde ju inte saken sämre! Det känns bra att avlämningsträningen börjar ge resultat!

Ha det bäst alla,

nu ska jag pussa på min HP-vovve och mattes lilla mespropp