….har det blivit de senaste veckorna.

En anledning är att båda tjejerna har löpt och är lite efterlöpssega, eller Lystra är egentligen inte så seg utan mer efterlöpsofokuserad ;)

En annan anledning är att jag har haft en hel del jobb både jobbjobb och hemmajobb.

På hemmafronten har vi bytt (snart) alla fönster och även om det är maken som skall ha mest cred för detta så blir det faktiskt en hel del jobb för mig också som hantlangare, bärare, fönsterputsare, städare, mm.

Vilja och jag missade ju både KM förra helgen och Apellen på Nacka BK som var nu i helgen pga löpet. Det är ju tyvärr så det är med tikar och det är väl bara att acceptera när man har valt hundar av detta kön ;)

Några som inte missade apellen var däremot Karin och Wilma som med 9 på spåret, 10 på budföring och 10 på platsliggning samt lite gott & blandat på resten av lydnaden nu är UPPFLYTTADE till lägre spår!! STORT grattis, det är ni väl värda!! Och blödig som jag är kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när domaren på prisutdelningen sa att nu har vi fyra ekipage kvar och det är de fyra som har blivit uppflyttade. För Wilmenlund hade satt sin egen lilla ”touch” på sista momentet ”hoppet” för att vi inte skulle vara säkra på om poängen räckte till eller inte.

Allt för att bevara spänningen in i det sista ;)

Tyvärr missade jag och Lystra inte Prova på jaktprovet hos Sofi Piel och Eva Thoren förra måndagen även om jag nu med facit i hand hellre hade sett att vi inte hade deltagit :(

Den trevlige skytten! 

Sofi! 

Eva!

Jag är nog mest missnöjd med min egen insats för Lystra gjorde egentligen det som jag skulle kunna förväntat mig och var helt enkelt bara liiite för het. Att jag inte tog tag i situationen från början utan bara gick och smågnällde på henne under fotgåendet och ändå fortsatte är nog det jag ångrar mest. Om jag redan från början hade talat om för henne att det inte är ok att gå framåt utan att hålla mattes tempo och ha koll på var matte är så hade jag inte behövt spåra ur på det sätt som jag nu gjorde, när jag till sist bara fick nog!

En av få stunder med en ganska ok position..

     Hrmm "bara" en havmeter för långt fram!

Lystra brukar vanligtvis vara ganska lyhörd och ha bra koll på mig men när det kom in skott och vilt blev det helt enkelt bara för mycket som drog. Hon stack ju inte ifrån mig men hon trampade på alldeles för långt fram och satte sig gärna en halvmeter framför mig när jag skulle skicka och det blev en hel del tjafs före varje skick. Det som gjorde mig mest frustrerad var att jag hade så svårt att få kontakt med henne, hon var bara inriktad på arbetet och tyckte att jag mest var ivägen. Och jag fick lite flashbacks från när jag startade hennes mor på jaktprov (hon visade tydligt att hon tyckte att jag mest var ett bihang som hon var tvungen att släpa på ;) Och den känslan vill jag verkligen inte få med Lystra. Jag vill att vi skall vara ett team från början till slut och att vi skall jobba tillsammans, men det gjorde vi tyvärr inte den här gången.

Med Vilja börjar jag ju hitta den där teamkänslan nu när hon är 5,5 år (och då menar jag såklart bara i skarpt läge i apporteringsarbetet) i andra sammanhang tycker jag att vi har haft den där teamkänslan även tidigare.

Men det är ju såklart bättre att få denna insikt på ett prova på prov eftersom hon inte belönades för några direkta dumheter. Även om det var mycket tjafs runt fotgåendet och innan jag skulle skicka så knallade hon inte förrän på sista stationen (vattenmarkeringarna).

Sluta sura nu matte, ska vi jobba eller???

Hon var superladdad och vattnet blev ju ytterligare en trigger så på första vattenapporten knallade hon men hon hann bara några meter innan jag fick stopp på henne!

För det var då det brast för mig och när jag blev skitarg (vilket jag inte är stolt över) och röt i åt henne så reagerade hon faktiskt med att hejda sig och komma tillbaka. Sen satt hon stadigt på båda vattenmarkeringarna så hon fick iallafall avsluta med att lyssna på sin matte även om jag nog just då inte var den trevligaste matten man kan önska sig.

Att vi har en hel del kvar att önska när det gäller avlämningarna det visste jag ju redan. Jag fick några i hand men de flesta släppte hon någon meter ifrån mig. Och på söket sprang hon i full fart mot mig och förbi nästan varje gång. På de sista sprang hon fram till hinken bakom mig (där vi lagt det andra viltet) precis som om hon tänkte att de skall ju ändå hit så varför gå vägen via matte? ;)

Hon hade fina och tillräckligt snabba upptag och tog allt vilt utan prut. Hon tyckte dock att det var lite läskigt att gå ut långt på söket och jag tror det beror på hela situationen med viltdoften, ny mark, mm. Så viltsök i nya miljöer måste vi träna mer på. När Eva gick ut i området tog hon dock mod till sig och sprang ut och det var inga problem att få ut henne igen och igen och igen! Och hon hade full fart in (det är bäst att snabba sig in till matte så inte spökena kommer och tar det man har hittat).

Men vi hade iallafall tur med vädret och det blev en härlig dag i de fina omgivningarna med alla trevliga ekipage och såklart med Eva och Sofi som alltid ordnar det så himla bra!!

Så vid närmare eftertanke tar jag nog tillbaks det jag skrev i början om att jag ville ha detta prova på jaktprov ogjort ;)

TACK Eva & Sofi för allt ert tålamod och tack till den snälle skytten (som fick stanna lite då och då när jag och Lystra var oense om tempot).

Och sist men absolut inte minst TACK Karin som inte bara kastade kråkor, körde bilen och lyssnade på allt mitt gnäll utan också tog alla dessa underbara bilder!

Efter denna katastrof har vi nu gått fot med koppel och utan koppel i skogen, mot förväntan och på promenaderna och nu har vi infört ”nolltolerans” för att gå ur position. Så fort hon kommer bara några centimeter för långt fram säger jag lugnt nej och stannar och det har funkat jättebra. Vi kommer framåt utan alltför många stopp och hon går långa, långa sträckor i fint jaktfot vid min sida.

I torsdags var vi på jaktkursen i Ågesta och då var hon superduktig hela tiden både på övningarna (som var ganska svåra) och på fotgåendet!!

Igår hade vi avslutning på min aktiveringskurs och då var det fyra ekipage som fick prova på blodspår. Det var fyra mycket nöjda hundar & förare som tog sig an spåren på ett mycket bra sätt!

Idag har Lystra fått dra kickbiken för första gången. Hon har bara fått testa en kort sväng förut innan vi hade fått röntgensvaren men nu fick hon dra på riktigt i skogsterräng.

I början hade jag båda spända framför kicken men eftersom Vilja sackar efter och inte gärna vill dra och springa fort så släppte jag henne så hon fick springa lös istället.

Snacka om att Lystra tyckte att det var kul!! Hon höll full fart framåt hela spåret (4 km) och var väldigt lyhörd på mina kommandon och vilken väg hon skulle ta. Och jag tyckte nog att det var lika kul!!! Inte lika mycket träning för matte som om vi joggar men jag var faktiskt svettig när vi kom hem för jag hjälper ju ändå till litegrann när det inte går nerför.

Och Vilja var nöjd att hon fick springa i sitt eget tempo, att hon kunde stanna och nosa, äta lite gräs och sen springa ikapp ;)

Må så gott alla ni fina!!

Det där med att gå på linje är inte helt lätt. Vilja börjar sköta sin del på ett mycket bra sätt men matte har lite svårt att lära sig hur hon skall gå i vändningar och halter, var och hur hon skall sätta fötterna, att ha raka axlar och pendla med armarna.

Trots att jag är kvinna har jag kommit på att detta måste jag nog dela upp och idag har jag tränat på hur jag skall sätta fötterna ffa i vänstersvängar och helt om marsch. Axlarna vrider jag lite fortfarande och jag har svårt att gå avslappnat med pendlande armar men det tar sig   

Eftersom mitt Moviemaker bara krånglar har jag laddat ner en gratisversion av ett annat program och när jag hade gjort klart filmen och sparade ner den visade det sig att det står rakt över filmen att det är en demoversion. Men det får vara så ändå! Är det någon som har ett enkelt, bra och billigt (eller helst gratis) filmredigeringsprogram att rekommendera?

Jag körde lite lydnad med båda tjejerna men ffa med Vilja eftesom hon och jag snart skall tävla appellen. Lystra har jag ju ännu inte planerat in någon tävling med och jag känner inte att vi är helt färdiga för ettan men efter helgens WT tänkte jag fokusera på lydnaden med henne också.

Med Vilja körde jag mest fritt följ (att gå på linje, vänstervängar, mm) och fjärren (snygga snabba skiften på långt håll). Vilja är verkligen och hugget och försöker hela tiden göra sitt bästa.

Med Lystra körde jag mest ingångar, fritt följ (position, första steget, vändningar och halter) och så tränade vi på att kunna skilja på ligg och stå vilket är lite svårt tycker Lystra som gärna chansar på vad jag skall säga   Hon kändes dessutom lite extra disträ idag och hade svårt att koncentrera sig när åkgräsklipparen åkte förbi oss varv efter varv.

Efter lydnadsträningen gick jag och Annika iväg och körde lite jaktträning.

Vi började med att en och en fick gå som på en liten walkup (fast ensam och utan skott). Lystra var lite yvig i fotgåendet och hade svårt med en markering men löste i övrigt uppgiften bra. 

Nästa övning var att det kastades en markering och sen smögs det ut en dirigering i samma område. Lystra hade svårt att springa rakt men som Annika sa så höll hon en rak linje i minnet men var tvungen att väja för terrängen eftersom det var väldigt svår terräng att bara springa rakt fram i.

Vilja fick också markering+dirigering som hon löste mycket bra (förutom när vi backade vid andra skicket och hon stannade och luktade där hon själv hade suttit - det luktade ju löptik där )!

Vilja fick även ett helt dolt linjetag och hon var så lyhörd när jag dirigerade henne dit. Hon kom ut snett två gånger men kom tillbaks direkt när jag kallade in henne. Sen var hon så söt för när jag blåste närsökssignalen tyckte hon att det lät som sittsignalen så hon satte sig ner (och det har vi ju tränat en hel del på sistone) och sen kunde jag få henne att sätta ner näsan till vänster när jag visade närsök med handen   

Det låter kanske lustigt att man nästan står på händer och applåderar när en hund som är 5,5 år går att bryta och kalla in från arbete men för oss är det en otrolig förändring att "kanbästsjälvVilja" nu har börjat lyssna på sin matte! Jag blev faktiskt lite stolt när Annika sa att hon har blivit så förig och lyhörd.

TACK för idag Annika!!

Idag fick jag "den äran" att åka med Eva & Sara till Söderköping och hämta Saras lilla valp.

Hade förstås varit superkul att hälsa på Anna, Molle & Musse och Sara med Pippi & Wilda men det blev ju bara en tur fram och tillbaks för att hämta hem lilla Lhyra. Och såklart fika och en del hundprat med Nettan som har kennel Höstglädjens.

"Mormor" Eva får en puss av mamma Bacillen   

Jag ser verkligen fram emot att få följa de här två och deras framtida äventyr tillsammans    

Lilla Lhyra är en trygg liten valp som tog det mesta med ro även om det till och från var lite flåsigt och lät som om det var fiskmåsar i baksätet.

Kisspaus utanför Mc Donalds

Det kliar faktiskt lite första gången som man har halsband   

Kvällens jaktträning med Anni/Wolley kändes superbra, synd att Karin och Miso inte hann komma! Vi kunde tyvärr inte köra Walkup som vi tänkt eftersom vi inte hade någon som kunde panga/kasta. Så istället körde vi markeringar med skott och dirigeringar och pangade och kastade åt varann.

Vi började med skott och markering och sen skickade vi hunden 90 grader för att först ta en dirigering och sen fick de ta markeringen. Sen gjorde vi en dubbel med skott och då fick de ta dubbeln först och sen skickade vi på en dirigering 90 grader.

  

Man kan verligen inte märka nånting på min lilla racerpanter att hon precis har löpt!! Hon bara gjorde det hon skulle snabbt och effektivt utan tjafs   

Även Vilja gjorde det hon skulle men var lite långsammare att stanna på stopp/sittsignalen som jag avslutade med.....men hon tycker ju att det är en onödig detalj att man skall stanna när man håller på och arbetar   

Nu har jag bestämt mig för att ha en signal för kontakt och en signal för sitt   

Med Vilja har jag tyckt att det har blivit så segt att ha en lång signal för stopp/sitt. Hon har vänt sig om och undrat om hon verkligen mååste sätta sig. Så på Lystra har jag bara haft en kort för kontakt (stopp). Hon vänder i luften och kastar sig runt mad alla fyra tassar i marken. Men så har jag inte haft någon egentlig sittsignal men nnu har jag börjat träna på promenaderna med en kort för stanna, vänd dig om och ta kontakt och en lång för sitt och hon sätter sig blixtsnabbt!

Och just nu pågår intensivträning inför WT på söndag.

Ikväll ska vi träna walkup med skott och kast med Anni/Wolley och Karin/Miso och imorgon ska vi träna markering/dirigering med Annika och Indy.

Miso passade på att göra sig fin, hon har hört att lerinpackning ska vara bra för

hu(n)den  

I tisdags tränade vi markeringar och dirigeringar med Karin/Miso och Annika/Indy. En bra och rolig träning där det visade sig att erfarenhet varar längst. Alla ungdomarna hade samma problem med en kort svår markering och när vi skicade Vilja sprang hon inte en meter för långt och det sgå ut som om hon tänkte - Vadå skulle det där vvara svårt eller? När vi sen skickade Wilma som ju inte är direkt jakttränad sprang även hon ut och spikade markeringen.

Nu har jag precis komit hem från Söderköping. Jag har varit med Sara och Eva och hämtat hem Saras lilla goldenvalp Lhyra.....bilder kommer senare för nu ska jag iväg och träna! Men som ni förstår är hon såklart inte alls nå söt   

Nu löper båda brudarna.....eller alla tre kanske man kan säga. Pudelen vill inte gärna sluta flirta runt nu när de andra två löper så hon fortsätter i samma anda även om löpet är slut för längesen. Lystra är på dag 21 idag så egentligen kan man väl räkna det som om löpet är över men hon är fortfarande vansinnigt "flirtig".

En liten morgonflirt

Men som tur var är hon inte påverkad i arbete utan håller fortfarande full fart. Och jag håller tummarna att hon inte hittar på några konstigheter på söndag när vi ska på WT, men om det inte går bra har man ju å andra sidan nåt att skylla på.

I helgen har jag och Karin varit med gammeltanterna på Lydnadsläger i Fliken med Pia Brygård och Emma Willblad. Det var ett superbra läger med positiva, duktiga och engagerade instruktörer och vi fick en hel del aha upplevelser. Framförallt började jag fatta det där med att gå på "linje" och hur man får och inte får göra på en tävling. Jag har såklart vetat att en del av det man gör räknas som dubbelkommandon men att domaren har sån koll på var JAG gör trodde jag faktiskt inte   

 Rutanträning

Lägret blev verkligen en nytändning när det gäller lydnadsträningen och det känns som om Vilja och jag kanske ändå kan komma vidare i vårt tävlande. Jag kan aldrig sluta att förundras över hur fort den hunden tar till sig nya kunskaper och att hon så vansinnigt snabbt fattar att dessa sneda sättanden eller blicksläpp i fotgåendet som matte tidigare har godkänt inte längre är ok. Jag är så glad över denna härliga hund.

TACK till Pia och Emma för ett roligt läger!

Och TACK till min bästa Karin för härligt sällskap!

I förra inlägget var jag heltänd på lydnadsträningen igen och skrev upp min mycket snygga planering. Men efter det har en hel del annat dykt upp så med Lystra har jag just nu mest fokus på jaktträningen ;)

Jag har anmält oss till Frk Bergslagens WT den 18/9 och så skall vi till Eva Thorén på "prova på" Jaktprov med vilt den 26/9. Så nu j-vlar måste vi hårdköra fotgående, stadga och vilt!

Varför lydnadsplaneringen gick åt pipsvängen med Vilja har jag egentligen ingen bra ursäkt för (förutom möjligen tidsbrist) men där blir det andra bullar snart eftersom vi ska på lydnadsläger (Lkl III-Elit) i Fliken med Emma Wilblad och Pia Brygård den 9-11 september. Så då får vi lov att skärpa till oss och fokusera på lydnaden Vilja och jag ;)

Den 1 oktober tänkte jag att vi skulle tävla apellen på hemmaplan (Nacka BK) så idag har jag kört igenom apell lydnaden. Det känns som om vi har det mesta, kanske inte perfekt men iallafall skapligt, förutom framförgåendet och budföringen.

Jag har köpt en ny riktningshållare som jag använde idag när vi tränade framförgående och det skall nog inte vara några problem att få Vilja att greppa momentet framförgående tills i oktober.

Det som har hänt mer sen sist är att vi har varit på viltkurs i Sorunda men det gav inte sådär jättemycket eftersom vi var alldeles för många i gruppen så det kändes faktiskt lite bortkastat (ursäkta Lena men så var det). Men vi fick iallafall bekräftat att Lystra är väldigt sugen på vilt men tar inte alltid upp så snabbt men att vi måste träna på att bära och hålla viltet nära mig (hon vill gärna släppa i närheten av mig) och avlämningarna. Hon vill gärna springa en liten extrarunda och lägga ner viltet för att undersöka det lite närmare innan man lämnar det ifrån sig. Vi har även påbörjat en jaktkurs för tävlingsekipage (som skall starta på jaktprov/WT) hos Lena och vi ser verkligen fram emot att bli kritiskt granskade.

Vi missade tyvärr första tillfället på den kursen eftersom vi då var på heldagsträning vatten och land för Eva Thorén och Sofi Piehl ute på Gullungepilen som var ett helt otroligt vackert ställe. När man går på kurs hos Eva blir man ju aldrig besviken och vi hade en superhärlig dag med god mat och bra träning. Både jag och Karin fick oss en tankeställare över att vi gått ifrån vårt grundläggande träningsupplägg med klickertänk och omvänt lockande i jaktträningen. Så nu blir det ändring på det.

Lystra som precis började löpa (samma dag) skötte sig väldigt bra i alla övningar även om hon till en början var lite väl het vid vatten och skott. Men efter många vändor fotgående fram och tillbaka hade hon lättare och lättare att ”släppa”. Om ni vill läsa mer om vad vi gjorde på kursen kan ni läsa Karins blogg för hon har varit mycket bättre på att uppdatera bloggen.

Vi har hunnit med en hel del annat också under de senaste veckorna. Vi har bl a börjat inhägna hela baksidan av tomten (som mest består av berg och skog).

Ni kanske inte ser motorsågmannen i högerkanten men...

  ...här är han lite närmare ;)

      Vilja funderar mycket på vart kaninen har tagit vägen och var tvungen att ta ett fyrfotahopp in i kaninburen för att kolla om den inte gömde sig i nåt hörn    

Vi har avverkat och rensat upp en hel del för att jag på sikt skall få en större plan yta att träna på. Men projekt ”berget” pågår fortfarande ;)

Simträning i "Glasan"

Fysträningen just nu består (förutom raska långpromenader) av en och annan joggingrunda, simträning utmed bryggan (för hundarna) och cykling. Jag har äntligen kommit igång och cykla med båda hundarna och det är inga som helst problem. Jag har båda två kopplade till samma Springer (den med stor fjäder) och de springer så duktigt bredvid varann även om Lystra håller sig en noslängd före mamma hela tiden ;)

I tisdags var vi hos Lars Audell ”the best of the best” och röntgade höfter och armbågar på systrarnaBUS.

Sederade och trötta systrar gjorde några tappra försök att leka med de andra "trötta" hundarna i väntrummet   Alla hundar var ju där av samma anledning så de var mer eller mindre "trötta" allihop   

 
Förhandsbeskedet från Audell känns väldigt bra även om han inte får säga något säkert. Men han tyckte iallafall det såg jättefint ut! Han kunde se en liten antydan till ngt på Lystras vänstra armbåge som de möjligen skulle kunna anmärka på men enligt honom var det helt normalt och inget som han skulle ha anmärkt på. Så isf är det så väldigt marginellt och ingenting som påverkar henne och det är huvudsaken för mig! Jag kom att tänka på episoden när Lystra var halt i våras och kollade i bloggen om det möjligen var så att hon haltade på vänster (så att det skulle ha kunnat blivit en liten pålagring efter en skada) men jag har skrivit att hon haltade på höger fram så jag vet inte. Men ibland kan det ju vara så att de kompenserar så att det inte är helt lätt att se på vilken sida skadan sitter. För jag har för mig att veterinären tyckte att det var svårt att känna ngt alls men att hon tyckte att hon ev kunde känna ngt på ”fel” armbåge mot vad jag/vi tyckte att hon haltade på ;) Men det är bara att vänta ca 10 dagar för att se vad det blir för registrerat resultat hos SKK.

Idag på förmiddagen har vi lagt personspår för första gången på väldigt länge och båda tjejerna fixade sina spår galant (men missade varsin pinne) trots att det gick mest på kala berghällar ;)

Dags att lägga mer spår (framförallt till Vilja) och träna på att markera/plocka upp pinnarna.

Även om jag oftast tränar båda samtidigt när jag är iväg och tränar jakt, spår och lydnad kommer jag (med anledning av vad vi skall tävla i härnäst) ha lite olika fokus på tjejernas träning.

VILJA

Fokus på brukslydnaden och att bli spårnoga och plocka upp pinnarna i personspår.

LYSTRA

Fokus på vilthantering (ffa avlämningarna) och viltvana (snabba upptag av alla sorters vilt), stadga och fotgående.

Så nu är det dags för dagens andra träningspass för nu ska jag och Lystra ut och träna snabba upptag och avlämningar med kråka och and.

Ni får ursäkta om det blev ett lite rörigt inlägg med hoppande fram och tillbaka men det är ju det som är det jobbiga när man uppdaterar sällan ;)

Ha de!

VILTSPÅR

Igår var jag och Karin iväg till Eskilstuna på viltspårsprov. Både Vilja, Lystra och Miso tog sin sista etta för championatet så nu är både mamma Vilja och FYRA av hennes döttrar Svenska Viltspårschampions.

Viljas omdöme: En tik som spårar utmärkt i ett lämpligt tempo. Bra samarbete förare och hund! Champion idag, Grattis!

Lystras omdöme: En tik som börjar lite tveksamt men växer med sin uppgift. Bra samarbete förare och hund! Champion idag, Grattis!

Ryegates lilla Malte tog sin första etta i Ökl 10 månader gammal så han är på god väg mot championatet redan! GRATTIS till Malin Wehinger Redlund till din duktiga ”valp” som dessutom tog ett andrapris på jaktprov dagen innan!! Och såklart även Grattis till Annika som "lånar" honom för att åka på prov! 

Jag är såklart jätteglad över alla tre championaten men allra gladast är jag nog över att Vilja äntligen (efter tre andrapris) visade upp vilken superduktig spårhund hon är!! Hon kan gärna ställa till det och göra lite som hon själv vill om det blir för enkelt (vilket hon tycker att Öklproven är) och det är så himla retligt när man vet hur duktig hon egentligen är. Det skulle verkligen vara spännande att testa henne i ”skarpt” läge eftersom hon går som bäst när det är som svårast!

LYDNADSTRÄNING

Vi har hunnit med ett träningstillfälle med lydnadsgruppen där vi blev ”synade” med det detaljkritiska lydnadsögat! Jag fick då veta att Lystras fria följ var katastrofalt mycket sämre än vad jag trodde. Även om jag har känt att hon till och från kommer lite för långt fram och går lite snett har jag tyckt att det har känts ganska bra att hon är så ”på”. Men det visade sig att hon går alldeles för långt fram, tränger, går väldigt snett och på två spår!

Vilja som jag däremot har tyckt att det känns som om hon är för seg och att hon går för långt ut visade sig ha en perfekt position. Jag tänkte skriva att jag har filmat alldeles för sällan på sista tiden men mer rätt är nog att erkänna att jag har ”tränat” på tok för sällan eller knappt alls på hela sommaren. Men det ska det bli ändring på nu för jag vill ju så gärna bli klar för start i ettan med Lystra åtminstone i höst.

Vi fick även en hel del hjälp med hur vi skall komma åt Lystras avslut i inkallningen (att hon hoppar upp på mig) och hur jag och Vilja skall komma vidare i fjärren där hon gärna ”låser sig” vid första uppsittet om jag kommer för långt ifrån.

Vi är så tacksamma för all hjälp som vi får av vår lydnadsguru Annika Westerlund.

Planering på vår lydnadsträning två veckor framåt.

VILJA

Fjärren: Lägga ner henne, lämna ca 1 meter, ge kommando/tecken för sitt och kasta bollen bakom henne, hålla bollen i vänster hand då jag gör handtecknet med höger. Öka avståndet successivt och göra på samma sätt. Om hon inte sätter sig – gå lugnt fram och lyfta upp henne (inte dominant) och säga bra!

Ingångar: Varva med att köra klossen och att hjälpa henne in i rätt position med handtecken (klappa på benet eller metkrok) och köra med det under ca två veckor och sedan jobba bort det eller jobba ner det till något litet diskret som man även kan använda på tävling ;)

Fritt följ: Fortsätta att jobba på positionen i både rakor, vändningar och halter, säga nej när det blir fel. Hålla bollen i höger hand och belöna bakåt!

Rutan: Träna steg 1 – att springa till rutan i full fart på långt avstånd och att stanna på stå.

LYSTRA

Ingångar: Varva med att köra klossen. OBS! Tänka på att hon inte ska stå för långt fram.

Hjälpa henne in i rätt position med handtecken (klappa på benet eller metkrok) och köra med det under ca två veckor och sedan jobba bort det eller jobba ner det till något litet diskret som man även kan använda på tävling. OBS!! Aldrig belöna en dålig ingång genom att gå låta henne gå framåt vid t ex fritt följ. TÄNKA på att jag skall stå still!

Fritt följ:Jobba på positionen. Om hon drar sig för långt fram, stanna och hjälpa henne in i rätt position med handtecken/klapp på benet. Hålla bollen i höger hand och belöna bakåt!
Fjärren:Jobba med första uppsitt på samma sätt som med Vilja!

Platsliggning:Träna på hakan i backen. Träna på att jag skall kunna gå in i utgångsposition, gå runt henne. Träna på att hon skall lägga sig med hakan i backen även när jag står bredvid och kommenderar ligg.

Ligg och sitt: Signalsäkra kommandona.

JAKTTRÄNING

Vi har hunnit med några träningstillfällen med gruppen där vi har jobbat med stadga vid skott, markeringar på land och vatten och sök.

Igår efter viltspåren åkte vi hem till kennelmamman för jaktträning. Hon hade plockat fram vilt (and, kråka och tärna/mås?). Lystra som inte har fått hämta vilt på väldigt länge fick börja med enkelmarkeringar med kråka och tärna för att vi skulle se om hon ville ta det. Det var inga problem, hon kollade snabbt upp vad det var och hade sedan fina upptag och grepp – sprang i full fart tillbaks mot mig men förbi och ville helst inte lämna av de fina pippisarna om hon inte var tvungen. Hon tog nåt extra varv och la sedan ner fågeln en bit ifrån mig. Så det var väl ungefär som jag trodde att det är avlämningarna och att kunna bära bredvid och mot mig som är det vi måste lägga krut på. Hon tog mer än gärna alla pippisarna och lyckades till och med nosa reda på en and som Malin hade lagt ut (utan att jag hade närkt det) som hon plötsligt stack iväg och hämtade ;)

Vilja fick en dubbelmarkering med kråka och tärna och fick vända om och ta anden på ett linjetag först innan hon fick ta dubbeln. Och det fixade hon hur bra som helst.

Efter det fick Lystra en likadan övning men hon fick en enkemarkering istället. Hon var jätteduktig och vände utan tvekan om och tog linjetaget först (strulade runt vid avlämningen av anden) och avslutade med att lämna av enkelmarkeringen (kråkan) i handen på mig!! Det kändes bra att hon jobbade upp sig och avslutade med att komma i full fart rakt emot mig med kråkan och lämna av i hand! Det bådar gott inför nästa veckas vilthanteringskurs i Sorunda!

Avslutade med att Lystra fick plocka upp kråkan (i koppel) och gå bredvid mig och emot mig (när jag backade bakåt) och det gjorde hon helt ok, även om hon hade lätt till att släppa kråkan.

Har fått alla fina bilder från kennelmamman och de är tagna av henne och Malin Jonsson. TACK Annika, Malin och Karin för en härlig dag!!

Snart skall vi åka och köpa staket för nu ska vi hägna in hela vår baksida (som mest består av berg och skogstomt) med 150 cm högt viltstängsel. Det skall bli så himla skönt att kunna låta hundarna springa fritt utan att behöva ha koll så att de håller sig på tomten. Jag har även planer på att ”röja” upp och ”avverka” så jag kan göra en liten träningsplan på ca 15x10 meter. Blir hur bra somhelst när jag skall hålla valpkurser att delvis kunna hålla till på vår tomt. Och om man sen kan vinterisolera och bygga ut friggan 5 kvm (så den blir det numera tillåtna 15 kvm) så blir det helt perfekt att hålla mina kurser uppe på ”berget”.

Jag har ju kurser i allmänlydnad och aktivering och har nu även en valpkurs på gång. Men jag har ju ingen instruktörsutbildning i botten utan ”bara” de ca 60 poäng jag har läst på SLU och Linköpings universitet (djurens beteende, djurens kommunikation, hund- och kattetologi, hundens beteendebiologi och hund - avel, utfodring och hälsa).

Men nu när jag har märkt hur kul jag tycker att det är att hålla hundkurser vill jag vidareutveckla mig som instruktör så i november påbörjar jag en 1-årig hundinstruktörsutbildning på Hundens Hus och det ser jag verkligen fram emot!!

Må så gott alla ni fina!

....tjejerna tyckte det var idag när vi åkte iväg och sköt långa markeringar med apportkastaren. Jag trodde i min enfald att Vilja skulle sitta kvar när jag skickade Lystra på den första. Men ack va fel man kan ha "den tar jag" sa Vilja och sprang direkt ut i området och kom in med markeringen! Hrm ja det är ju inget fel på hennes markeringsförmåga iallafall. Lystra såg förvånad ut men satt kvar och funderade på vad det var som hände   

Det märktes på jagkanbästsjälvVilja att det var längesen vi tränade för hon tyckte att det mesta var till henne   och jag som har tyckt att hon började lyssna bättre på mig   

Men efter lite dispyter och diskussioner kom vi ändå överens om att det inte var hennes tur!

Lystra markerade den första jättebra, låg kvar i området och jobbade länge och väl men missade den på några meter (hon gick inte tillräckligt långt ut). Men jämfört med de första gångerna hon fick så långa markeraingar som det blir med apportkastaren så fixade hon det jättebra idag. Hon följde apporten med huvudet och jobbade på i rätt riktning även om hon missbedömde längden litegrann på de första.

Att jag hade placerat oss mitt i ett jordgetingbo kanske inte direkt undetlättade det hela. Hon betedde sig så konstigt när hon kom in tom efter första markeringen och då såg jag hur det kröp innanför pälsen på henne och hur några jordgetingar flör runt henne och på marken där vi hade stått   

Men när vi fick bort de äckliga konstiga surrande sakerna i pälsen och flyttade oss en bit därifrån var hon genast redo för arbete igen  

Lystra fick enkelmarkeringar åt två håll och sen fick hon avsluta med en dubbel (där de hamnade på nästan samma ställen som de enkla) och den fixade hon klockrent!!

Vilja fick mest titta på eftersom hon hade börjat med att vara olydig, hon fick istället springa mellan mig och husse och lämna tillbaks dummisarna till honom så att han kunde skjuta iväg dem igen.

På eftermiddagen har vi tränat lite lekbelöningar och doggie-zen på tomten och jag behöver kanske inte tala om att båda tjejerna är rejält på och väääldigt träningssugna  

Må så gott!

Imorgon åker vi till landet och nu är det dags för åtminstone några semesterdagar där träningsgrejorna är med.