Min bästa Vilja slutar aldrig att förvåna! Efter två misslyckade viltspårsstarter där hon till och från gått sin egen väg och tagit upp andra spår började det kännas lite hopplöst att kunna få någon mer etta i höst  

Men idag gick hon som tåget och smällde till med att inte bara få ett första pris utan hon fick dessutom ett HP!!! Det var det andra HP:t som domaren har delat ut under hela sin domarkarriär så hon är verkligen inte frikostig så vi känner oss VÄLDIGT hedrade!

Efter spåret som hon gick på 13 minuter med full pott och finfin kritik ringde jag stolt och berättade för husse som hade åkt för att hämta Karin, Peter, Wilma och Miso som hade fått fel på bilen. 

VILJAs omdöme: "Mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i skogen.

Klarar av rådjursstörning i återgången. Härligt ekipage"

Vad kan det då vara som gjorde att det gick så bra idag? Ja det som kan ha gjort sitt till är kanske att jag tvingade iväg husse att gå ett spår med Vilja imorse för att hon skulle få blåsa ur skallen lite   Det här var nog den bästa uppladdningen Vilja kunde få.....lite uppvärmning med ett spår innan spårandet   

TACK till min söta make för att du alltid ställer upp   

Sen Så var det då lillfisens tur. Hon är just nu inne i en riktig spökperiod så det var kanske inte det bäst valda tillfället men vi var ju anmälda så då var det bara att testa. Hon lyckades iallafall visa att hon kunde spåra trots att det var en väldigt läskig skog med stora stenar, rotvältor, omkullfallna träd och annat läskigt  

       Här behövs det inga handskar minsann och man blir definitivt inte svettig 

Även om hon gick med svansen väldigt lågt och vissa sträckor tog en liten omväg runt de allra läskigaste träden så hade hon hela tiden full koll på var spåret gick och hon hann fram till klöven precis innan maxtiden Och det kändes skönt när Susanne sa att hon blev godkänd!

Och klöven gillar ju Lystra så här blev det plötsligt roligare och svansen åkte upp och hon ville stolt bära klöven till bilen.   

Min lilla söta mespropp nu får du mogna och tuffa till dig lite under vintern så vi kan starta öppenklassen till våren

LYSTRAs omdöme: "Osäker vovve som är i spökåldern.

Klarar sig med stöd av matte.Duktig när hon vågar sig fram."

En som var betydligt kavatare var syrran Miso som tuffade på i terrängen utan minsta tvekan och fick full pott och finfin kritik som jag lägger in här när jag fått den av matte Karin.

Skynda dig matte jag måste visa syrran, mamma & Wilma vad jag hittade i skogen!!

I bilen satt tre mycket imponerade (och avundsjuka) åskådare  

  Och Miso var såklart inte sen att utnyttja situationen.....hon snirklade mer än gärna runt och visade upp klöven.....  

...visst är den fin.....men den är MIN!

Duktiga "fisen"  Nu blir det till att träna för Ökl till våren!

Matte Karin får väl bjuda jaktgänget på anlagsfika på lördagsträningen nästa vecka när vi är bortresta så bjuder jag på anlagsfika och HP-tårta nästa lördag  

Det kändes så bra på gårdagens jaktträning, Lystra visade att hon verkligen har fattat stopp/uppmärksamhetssignalen, hon är så söt när hon kastar sig runt med full förväntan samtidigt som hon fryser med alla fyra tassarna i marken!

Att hon dessutom gjorde klockrena avlämningar de första tre gångerna gjorde ju inte saken sämre! Det känns bra att avlämningsträningen börjar ge resultat!

Ha det bäst alla,

nu ska jag pussa på min HP-vovve och mattes lilla mespropp    

I onsdags ringde en domare och undrade om   vi ville gå ett spår som idag (vi hade tidigare anmält vårt intresse) och jag blev såklart jätteglad eftersom det inte är helt lätt att få tag på viltspårsdomare i dessa älgjaktstider

Jag antecknade inte ens hans namn så vi hade verkligen ingen aning om vad för person som skulle möta oss.

Inatt drömde jag att vi fick åka till nån förortslägenhet där det var fullt med folk, barn och hundar. När vi kom fram hade jag glömt både stamtavla och pengar och pengarna var det första "domaren" frågade om innan vi gick ut för att spåra. Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle åka till en Bankomat direkt efter provet. När vi kom ut var det först en massa betonghus men bakom dessa fanns en fårhage full med får där Viljas blodspår var lagt. Under tiden jag hämtade utrustningen tog de Vilja och nr jag kom tillbaks hade de redan gått iväg utan mig    5 minuter senare kom de tillbaks och meddelade att Vilja inte hade varit det minsta intresserad av att spåra så hon nollades! Tacka sjutton för att hon hade svårt att fokusera på att spåra tillsammans med vilt främmande människor, mitt i en fårhage full med får!

Som tur var så blev det ett helt annat scenario imorse då vi möttes av en mycket sympatisk man (i vår ålder) ute vid Berga örlogsskola.

Vilja var såklart fokuserad och väldigt motiverad redan från start (och som tur var fick matte följa med i linan  ).

Hon började bra men vek rätt snart av till vänster och var väldigt målmedveten så jag började tro att hon tagit ett annat spår eftersom domaren stod kvar där hon hade vikit av. När jag svarade ja på frågan om jag trodde hon tagit ett färskt spår fick domaren visa på oss på rätt spår igen (och han var snäll nog att tala om att så får man göra en gång utan att det påverkar valören på priset så vi hade alltså fortfarande chans till förstapris)!

 Återegången tog hon klockrent och första vinkeln likaså  

Men sen började hon irra och det verkade som om hon hade tappat spåret, vi irrade ganska långt ifrån spåret men Vilja gav sig såklart inte - hon skulle hitta spåret igen!! Och skam den som ger sig för snart hittade hon på spåret igen och domaren sa till oss att stanna för skottprov.

       Men vi hade förmodligen kommit fram till skottplatsen från fel håll (och var bara 15 meter från klöven) så då hamnade domaren som till höger och sköt. Vid det här laget var Vilja ganska slut så när jag visade på att hon skulle spåra igen vek hon av åt höger (där skytten hade stått) och eftersom de brukar skjuta i spårets riktning hakade jag på Vilja även om jag tyckte det var lite kontigt att ha skottprov i en vinkel!

Enligt Perra som stod med domaren så svor domaren när vi vek av fel och fortsatte för långt för där rök vårt förstapris   Han berömde Vilja och tyckte hon var en superduktig hund och att hon var så duktig som redde ut allt trassel, för på ena stället hon vek av fel kunde vi se att det satt snitslar som enligt domaren inte satt där igår när han la Viljas spår så det var någon som hade lagt ett spår som korsade vårt

Och jag vet ju att hon är världens bästa Vilja även om det tyvärr "bara" räckte till ett andrapris idag. Tänk om jag bara hade styrt in henne så hon hade fått klöven (som låg endast 15 meter bort) i nosen så hade vi haft vårt första pris. Men det är bara att bryta ihop och komma igen!!    

Imorse när klockan ringde kl 5.15 började man fundera på  hur man frivilligt kan gå upp så tidigt en lördagsmorgon. När vi kl 10 hade nollat spåret började man defintivt undra över hur man kan välja detta framför att ligga kvar och mysa i sängen. Men vi fick en härlig heldag tillsammans med Karin & Wilma och alla andra trevliga tävlingskompisar. 6 av 11 ekipage nollade spåret och ett tag såg det ut som om det skulle bli ensamt för de som skulle åka till klubben och köra lydnaden men men när man ändå är här tyckte nästan alla tänka så i stort sett alla kom till lydnaden.

Jag kan ju ärligt säga att Vilja och jag är väldigt ringrostiga och att jag inte har tränat tillräckligt mycket inför den här tävlingen som var vår debut inom brukset. Men jag hade inte räknat med att vi skulle nolla spåret. Enligt den ena domaren hade jag visat på Vilja snett på spåret men hon startade ju från pinnen så jag tror inte det egentligen spelade så stor roll. Vilja spårade bitvis väldigt bra men sprang till och från väldigt yvigt fram och tillbaka i spåret och det är inte tillåtet  

Det är ju först de sista veckorna vi har fått till att hon markerar och/eller plockar upp pinnarna och idag missade hon de två första pinnarna och plockade bara upp slutpinnen så då var ju nollan ett faktum! Det var många av de hundar som brukar plocka upp pinnarna som idag helt missade att markera eller plocka pinnar och man kan ju fundera på vad det berodde på. Att så många som 6 av 11 nollade spåret och jag tror ingen fick 10 poäng (de poäng jag hörde var från 5,5 till 7) kan man ju också fundera på? Någon trodde det kunde bero på att det var frost när vi la spåren och att det sen hade tinat och var lite daggvått när vi gick spåren. Att spåren gick i aktiva hästhagar kunde enligt någon annan var lite extra svårt (Vilja hittade ett litet mellis i hagen - frusen hästbajs var ju svårt att motstå för en flat). Men jag vet inte vad jag tror? I mitt och Viljas fall berodde det nog helt enkelt på att vi var för otränade!

Vilja laddar med lite nypon!

Sen var det då dags för budföring och det har Vilja och jag mest tränat som pangbelöning efter lydnadspass med Karin som mottagare, men jag tänkte att det funkar säkert ändå  

Men det gjorde det inte    Vilja sprang ut ca 10 meter och vände sig sedan mot mig och såg ut som ett frågetecken och när jag klämde i med ett till MARSCH sprang hon in till min sida och satte sig   

Men vi var inte ensamma om att nolla budföringen heller, jag tror jag såg 4 eller 5 som sprang till mottagaren och en av dem var Wilma som sprang skjuten som ur en kanon till mottagaren! Duktiga Wilma!

Efter budföringen var det platsliggning i 3 minuter och jag tyckte Vilja låg som en sfinx (vickade dock från ena höften till den andra och sen tillbaks men jag trodde inte det var lika petigt på brukset och så har hon gjort på lydnadstävlingar och fått 10) så jag tog för givet att vi hade fått 10-10 och blev väldigt förvånad när den ena domaren hade gett oss en 9:a med kommentaren oro  

Inte för att den poängen spelade någon roll men eftersom vi fick möjlighet att prata med domaren efteråt passade jag på att fråga vad han hade sett som jag inte hade sett (eller om det var ett vickande fram och tillbaka som dragit ner poängen). Han sa att han tyckte att hon hade spänt bakbenen som om hon var på språng att springa till mig som på en inkallning? Lite förvånad över det eftersom hon aldrig har sprungit till mig på platsliggning men han såg det han såg och vi måste helt enkelt jobba på att hitta en helt avslappnad ställning där hon kan ligga helt stilla (även utan att byta höft).

När det var dags för oss att gå vårt lydnadspass kände jag mig helt kolugn eftersom vi tog det som en träning. Och snacka om ringrostig matte, när tävlingsledaren sa nästa moment är linförighet då stövlade jag på ca 5-10 meter innan jag kom på att hon nog inte hade sagt något. Vände mig då om och tittade frågande bakåt mot tävlingsledaren men hon fortsatte bara att kommendera. Mattes strul bidrog kanske till att Vilja blev lite ofokuserad och linförigheten blev därefter!

Jag avstod framförgåendet eftersom jag inte ville röra till det och göra Vilja osäker för vi är ju inte alls färdiga med det momentet.

Det här var ju första gången jag tävlade med två domare och det var lite spännande för deras poäng skilde sig väldigt mycket, i nästan alla moment fick vi 1-2 poäng mer av den ena domaren.

Resten av momenten:

Platsläggande - la sig segt

Inkallning - enligt den strängaste domaren långsamt tempo, vilket jag inte riktigt håller med om och inte den andra domaren heller tydligen   

Apportering - Enligt domaren ojämnt tempo (snabbare ut än in)

Hopp över hinder - Hamnar toksnett och sitter så hon ser mig vid sidan om hindret så jag lutar in kroppen lite åt andra hållet så hon skall hoppa på tillbakavägen också, vilket hon gör  

Så nu har vi debuterat i appellen (allra första gången för både mig och Vilja) och nu vet vi vad vi ska träna på till nästa gång (om det blir nån nästa gång).

Liite eller ganska mycket synd att inte Wilma plockade upp pinnarna i spåret som hon alltid brukar för då hade de blivit uppflyttade idag!!

Jag visste ju att Vilja inte var lika säker på spåret och att vi inte hade budföringen och framförgåendet men om hon hade haft fullt på spåret tror jag även att våra halvdana poäng hade räckt till uppflyttning så är man säker på spåret så kan man tydligen klara en uppflyttning utan både budföring och framförgående.

   En av våra härliga medtävlare som verkligen gjorde sitt bästa för att hålla tungan rätt i mun eller för att hålla tungan inne i mun kanske man kan säga.

Trött tävlingshund vilar ut på golvet i klubbstugan!

Nej nu måste vi börja med maten och gå ut med hundarna innan jag somnar   för lite trött är jag allt, men om jag känner mig själv rätt kommer det dröja innan jag kommer i säng!

Nu på morgonen har Vilja gått sitt första öppenklass prov i viltspår med maxpoäng och finfin kritik   

Allmänt omdöme: Mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i spåret trots att halsbandet går upp två gånger. Stannar då tills allt är klart. Härligt ekipage. Mycket arbetsvillig hund.

Att Vilja är mycket arbetsvillig har nog ingen missat men jag blev väldigt förvånad att hon inte bara drog iväg när halsbandet gick upp och hon låg inte på i linan riktigt lika nycket som hon brukar  

Förväntansfull Vilja...

...undersöker legan....

....nosen i backen nu kör vi!

Sitter lugnt och fint vid skottprovet.... 

....så fortsätter vi!

Ända fram till den finfina klöven!

Här får du ett grisöra istället.

Bästa duktigaste Vilja!

     Spåret tog bara 12 minuter men det kändes faktiskt som ett lämpligt tempo, även om jag var rejält svettig när vi kom i mål. Hon jobbade på jättebra i återgången men det blev ju ett väldigt rantande runt träd och buskar för min del   

Det var superkul att gå ett spår när man inte hade en aning om var det gick och jag tyckte det var mycket lättare att läsa Vilja nu när jag var tvungen att lita på henne!

Så himla irriterande att halsbandet gick upp två gånger under provet vilket det aldrig har gjort på träning!! Dessutom var det mitt i återgången när hon jobbade på så väldigt fint så fick jag avbryta henne och sen var det i en vinkel uppe på en klippa som enligt domaren var väldigt knepig och så fick jag stoppa henne IGEN!

Domaren sa efteråt att det var en fröjd att titta på Vilja när hon arbetade. Hon blev tårögd när Vilja snällt stannade när halsbandet gick upp och sedan fortsatte utan tvekan när jag hade satt på halsbandet igen. Hon hade ju lika gärna kunnat fortsätta i full fart eller slutat jobba när jag svor på halsbandet, men Vilja tog det hela med ro   

Är det någon som har missat att jag har världens BÄSTA Vilja med världens MESTA Vilja   

Oj vilken bloggtorka det har varit för mig den sista veckan. Känslan har inte riktigt infunnit sig men nu skall jag passa på och skriva lite om vad som hänt hos oss på sista tiden.

Förrförra helgen var vi ju på Flatmästerskapet i Värmland. Karin har skrivit en mer utförlig rapport i sin blogg så om ni vill kan ni läsa mer där. Vi hade iallafall en supertrevlig helg och det som är extra kul är att Perra och Peter verkar trivas så bra i varandras sällskap. De har ju trots allt blivit ihoptussade bara för att jag och Karin trivs ihop så det är ju inte helt självklart  

Peter var en mycket trogen "hundpassare"

Jessica, Agge och några till kom ner och kollade och Jessica sa - Man är nog lite knäpp som går upp i ottan för att åka x antal mil för att stå i skogen en hel dag och titta på hundar. När man står och gråter, darrar och får gåshud bara för att hunden går med husse i vänstersvängen och inte springer rakt fram ner i vattnet så är man nog också lite knäpp    Och när Vilja sedan satt kvar och inväntade kommando på en dubbelmarkering på vattnet höll vi ju på att krypa ur skinnet allihop!

  Mitt fina tävlingsekipage   

Vilja har verkligen anammat att det nu är hon och husse som är ett team i jaktsammanhang och jag är jättestolt över hur bra de presterat både på flatfestivalen och Flatmästerskapen med tanke på den korta tid de tränat tillsammans. Det var lite synd att Vilja på tredje stationen kände att det legat en kanin precis framför start/mållinjen (där flera hundar hade lagt ner kaninen vid inlevereringarna) en hundradelssekund för tidigt och tog saken i egna händer och knallade ut och hämtade in kaninen innan husse hade gett kommando vilket resulterade i dagens första nolla    Så där tog tävlingen tyvärr slut för Vilja som nog inte hade fattat att hon därmed missade sin paradgren söket.

 (Om man nollade någon av station 1-3 eller hade mindre än 20 poäng på dessa fick man inte gå vidare till station 4 och 5).  

  Lystra och Miso fick vara med hela dagarna och vara passiva och det klarade de väldans bra förutom när det kom funktionärer och viftade med vilt framför näsan. Då önskade de att de också var stora nog att vara med  

Finaste Vilja - som ibland vill gå händelserna i förväg!

Häromdan tittade vi på filmer från när Lystra var liten och jag fick lite panik för jag tyckte att hon nästan kunde mer när hon var 11 veckor än vad hon kan nu. Vi har ju börjat med lite andra saker och bl a börjat träna fler apporteringsmoment men hakan i backen, backa, rulla runt, hopp-stå, mm har vi nästan helt glömt bort.  Trodde jag iallafall men det visade sig att det gick ganska snabbt att plocka fram de saker vi nästan inte gjort alls sen hon var liten bäbbe. På några få träningspass har jag fått fram ett backande (inte så långt men åtminstone några meter), rulla runt och hopp-stå (på kommando).

Valparna börjar bli långa gängliga tonåringar med lite mer egen vilja vilket Karin och jag fick erfara när vi i fredags tränade lydnad tillsammans för första gången på länge. Vi kunde inte träna Miso och Lystra samtidigt utan att de stack iväg och snodde varandras leksak, busade och röjde runt. När de var mindre tränade vi ju ofta tillsammans och då klarade de av att fokusera på sin matte trots denna störning men nu fick jag köra Lystra när Karin tog Wilma och så tränade vi Vilja och Miso samtidigt.

Lystra är fortfarande väldigt ”spökig” och det är väldigt många spöken i vår skog kan jag tala om. Häromdagen när jag hade lagt ett 220 meter långt spår till henne var det vissa sträckor där det var väldigt snårigt att ta sig fram plus att det går mycket rådjur här så stundtals hade Lystra svårt att fokusera på spåret när det prasslade, knakade och lät för mycket. Eftersom hon behövde känna mitt stöd gick jag bara någon meter bakom henne och när det var alldeles för läskigt gick jag bara rakt fram och då kom hon efter, gick förbi mig och började spåra. Det tog sin lilla tid men efter en stund kom vi iallafall i mål.

Jag har plötsligt kommit på att jag vill starta Vilja på apellspår så till henne hade jag lagt ett spår som var 330 meter i skogen (även om apellen oftast är i lite öppnare terräng). Vilja har ju inga problem att spåra men hon har inte fattat att hon skall stanna och markera eller ännu hellre ta upp pinnarna. Igår hade jag därför satt två snitslar där pinnarna låg för att jag skulle kunna se på 10 meters håll och kunna stanna henne på rätt ställe. Första pinnen markerade hon när jag höll emot och på mitt kommando tog hon upp den och fick en köttbulle i utbyte. När jag stannade henne vid den andra pinnen for hon runt och letade och när hon inte hittade pinnen direkt hoppade hon upp i trädet och ryckte åt sig snitslarna!  SÖTVILJA - man har iallafall aldrig tråkigt i hennes sällskap!

Kan jag bara få henne att förstå att pinne = köttbulle så kommer hon nog snart plocka upp dem och då är vi redo för tävling! Det är en apellspårtävling på Nacka den 2 oktober som jag har tänkt anmäla oss till.  

Så om Lystra smyger fram försiktigt i spåret så far hennes mamma mer fram som en bulldozer    Men jag tycker ändå att det är något behagligare tempo vid personspår än vid blodspår.

 Nej nu börjar ögonen gå i kors så nu är det bäst att jag slutar skriva men detta var iallafall en del av det vi har gjort de senaste veckorna.

 Gonatt govänner!

Hemma igen efter en rolig och intensiv hundhelg. I fredags åkte Perra och jag till Gålö havsbad för att bo i en liten stuga (utan dusch/WC och vatten) tillsammans med Vilja & Lystra. Även om det inte är särskilt långt hem (ca 30 minuter) har det varit kul att leva campingliv och umgås lite mer med Karin och Peter (med Wilma & Miso) som la till på Gålö med båten. Och såklart även att mingla med alla härliga flatmänniskor under en hel helg.

  För valparna började lördagen med att systrarna BUS fick prova på varsitt blodspår på 150 meter.  Syrrorna var väldigt spårnoga och bitvis undersöktes varje blodsdroppe    Det var lite läskigt i skogen och mycket att hålla reda på för en liten flattevalp med hundar som skällde, skott från WT, mm. När Lystra & jag gick korsades dessutom hennes spår av ett rådjur som i full galopp stack iväg bortåt (rådjuret korsade i sin flykt även Misos spår som gick en liten bit längre bort). Lystra tycker rådjuren är jätteläskiga men var tvungen att kolla av om hon skulle följa det spåret istället. Efter en kort sväng kunde hon konstatera att detta spår inte hade något blod så hon gick tillbaks och fortsatte sitt spår till slutet där hon blev väldigt glad när hon hittade klöven som hon stolt bar ner för att visa de andra.

Lystra blev helt slut efter sitt spår och hoppade direkt in i bilen och låg där utan en tendens till att vilja hoppa ur. 

Under tiden som systrarnaBUS var på blodspår hade husse och Vilja påbörjat sitt WT. Vår plan att börja med söket (för att trötta ut en viss liten dam) och ta vattnet sist spolierades direkt när de blev tilldelade vilka stationer de skulle börja på. Husse & Vilja drog såklart nitlotten och fick börja med vatten :(

Förutom vattenmarkeringarna var det två markeringsrutor (en enkel och en dubbel) en dirigeringsruta och ett sök som gav 40 poäng.

Vilja klarade av alla jaktmomenten med bravur men hade som jag befarat svårt att hålla sig vid husses sida vid transporterna fram till stationerna. Hon gick hellre fot med skytten och på ett par stationer stack hon i förväg för att checka av vad som skulle komma, men kom sen tillbaks och satte sig vid husses sida för att invänta kommando    Det som känns bäst inför kommande tävlingar är att hon inte en enda gång knallade på någon apport, så hon kunde självbelöna sig. Hon satt kvar vid husses sida även efter att skotten gått! Att hon sticker iväg och spanar in stationerna känns ju lite lättare att jobba med eftersom hon inte fick någon belöning då hon stack i förväg.

Vår lilla toka tänk om vi ändå hade tränat mer (eller helst bara) stadga och lydnad det första året. Hon är en otroligt duktig apportör, hon bara vill så mycket och har så svårt att behärska sig     

Jag är så nöjd med mina älsklingar som lyckades komma på en 9:e plats av 38 ekipage med 93 av 120 poäng   

Sök: 40 p

På söket som vi ju redan visste om att det är en av Viljas paradgrenar gällde det att plocka in minst sju av åtta apporter på 5 minuter för att få full pott. Detta lyckades Vilja med trots att hon sprang en sväng och kollade vad vi höll på med (jag, Karin, Miso & Lystra tittade på elitsöket när Vilja kom brakandes genom skogen). Hon tog sig även tid för en kortare kisspaus     

Vattenmarkeringar: 5 p

Vilja stack lite i förväg eftersom husse gick så långsamt och tog sig ett snabbt bad när hon såg att det fanns vatten bakom kullen. 

Dubbelmarkering: 14 p

Här satt Vilja helt fokuserad och råglodde på skytten på första markeringen. Hon missade den som tur var inte helt utan måste ha hörselmarkerat ungefär var den föll ner men ringade en liten stund innan hon hittade dummin.

Dirigering: 16 p

Även här gick Vilja lite väl fort fram till stationen men märkte att husse inte hängde med och sprang tillbaks till husses sida. Detta var den enda stationen som jag var med och tittade på och jag blev jätteförvånad att de hade skott även på dirigeringen men Vilja satt duktigt kvar tills husse skickade iväg henne upp mot rishögen där dummin låg    När han skickat henne var hon bara tvungen att springa en sväng och spana in skytten och när jag såg att hon stack iväg åt fel håll funderade jag på varför husse inte blåste stopp och gjorde tecken att hon skulle springa vänster för att avsluta med närsökssignal när hon var i rätt område eftersom detta är något vi/de har tränat på och som hon är duktig på (domaren påpekade samma sak efteråt). Men cool som han är vår husse stod han bara och väntade tills Vilja sprang tillbaks till rätt område och hämtade in dummin. Anledningen till att han inte hade blåst var att jag har sagt att han skall försöka föra henne så tyst som möjligt och att man får avdrag om man håller på och blåser för mycket (om de inte lyder) och han litade på att Vilja skulle fixa det ändå vilket hon ju också gjorde   

Enkelmarkering: 18 p

Här tipsade domaren om att om Perra hade flyttat fram ett steg istället för att få Vilja att hoppa bak ett steg hade de fått full pott. Perra som hade mig på axeln hela tiden hörde förstås att jag alltid säger att HAN inte skall flytta sig efter Vilja utan att det är HON som skall flytta sig efter honom :-)

Tänk att han lyssnar mer på mig än vad jag tror, min söta make   

 Mor & dotter (Miso & Vilja)

Dagen avslutades med en trevlig grillkväll på Fröbergs loge och jag kan erkänna att vi var mycket nöjda men ganska trötta och blöta alla fyra när vi sent på kvällen kom hem till vår lilla stuga.

Imorse var det lydnadstävlingar och utställning. Jag och Vilja har ju inte kommit igång med lydnaden ordentligt efter valpledigheten så jag hade inte anmält oss till lydnaden men Vilja, Lystra och Miso skulle ställas ut. Både fredag och lördag har jag kämpat med att trimma ner pälsmonstret Miso från Newfoundland till flatte och tänk vilken vacker hals som dolde sig under pälskragen   

Ni får ursäkta men jag måste erkänna att jag tycker det där med utställningar är ett kapitel för sig. Det känns nästan som om lotten avgör vilken placering man får. Jag menar såklart inte att domarna inte kan bedöma hundarnas exteriör och ge en rättvis kritik. Det jag menar är att det känns som om det är lite slumpen som avgör om man hamnar etta, tvåa , femma eller sjua om det är många hundar med en bra exteriör. Jag är verkligen inte avundsjuk på domaren som skall försöka rangordna alla dessa fina flattar som i mina ögon många gånger kan se väldigt lika ut. Det måste vara jättesvårt!

Miso hamnade idag sist av 7 valpar men när man läser hennes kritik skulle man absolut kunna tro att hon vann. Man blir ju onekligen lite nyfiken på vad det står på de andras kritik  

Misos kritik: 7 mån tikvalp. Vackert feminint huvud, trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Välvinklad. Bra päls och kvalitet. Rör sig bra. Trevligt temperament. Välvisad.

Lystra kom på 4:e plats och hennes kritik var väldigt lik Misos förutom kommentaren om Misos härliga päls och att Lystra var söt, vilket säkert beror på att hon är liten. 

Lystras kritik: Söt 7 mån tikvalp. Feminint huvud m. trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Bra vinklad runtom. Rör sig glatt med bra steg. Trevligt temperament. Välvisad.

Det bästa av allt var väl att både jag & Karin fick med ordet välvisad i kritiken , eller vad säger du Susanne  

Vilja kom på 5:e plats i jaktkk med finfin kritik och även hon var tydligen välvisad, hehe. Bäst av allt gillar jag kommentarerna vänligt uttryck och prima temperament för det har hon ju verkligen min Vilja  

Viljas kritik: Välbyggd tik med vackert, välformat huvud, vänligt uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Harmoniskt vinklad runtom. Utmärkta rörelser. Prima temperament och välvisad.

Susanne & Pebbels kom och tittade på när systrarnaBUS ställdes ut och det var som vanligt roligt att ses. Vi åt en god lunchbuffé tillsammans och det var ett härligt gäng hundar som satt bundna i staketet. 

Nu Susanne kommer filmen:

Det har varit en supertrevlig helg och det som känns lite extra kul är att man hjälper varann och att både domare (på WT) och konkurrenter (på utställningen) har kommit med tips och idéer om vad man kan tänka på för att nå bästa resultat.

Det var en tjej som verkade vara en van handler och väldigt duktig på utställning (ställde flera andras hundar). Hon tyckte att Vilja var så fin och när jag talade om att hon tyvärr inte visar upp sig utan ser ganska tråkig ut i ringen (ser typ ut som om vi står och väntar på bussen) och att jag funderat på att ha den lilla gula asken med skott till apportkastaren i fickan eftersom hon då blir väldigt till sig. 

- Jamen varför inte prova direkt sa tjejen och stack iväg och hämtade en ask med ammunition som hon hade i sin väska!

Det funkade tyvärr bara en kort stund eftersom  Vilja ganska snabbt genomskådade att det inte skulle bli något skjuta av inne i ringen, men iallafall, så himla gulligt att verkligen vilja att min hund skall visa sig så bra som möjligt. Dessutom kom hon med jättemånga bra tips på vad jag skall tänka på när jag visar Vilja.

En annan känd uppfödare tyckte Miso var så fin och gav Karin många bra tips på hur hon kan få Miso att visa upp sig på bästa sätt. 

Sånt värmer och bidrar till ett trevligt klimat såväl i som utanför ringen! Och det är ju lite så som våra flattar är......vänliga, justa och kompis med alla  

TACK till alla trevliga flatmänniskor för en jätterolig helg!

Var lite lätt ledbruten imorse när klockan ringde kl 0630. Två dagars målande och bärande av möbler tar ut sin rätt, men fint blir det!! För er som inte vet håller jag på och inreder mitt nya kontor och "hundmassagerum".

Idag var det dags för Nacka cup och Tina och jag var såklart tvugna att åka dit och supporta de tävlande!! Karin och Wilma tävlade och Wilma hade en härlig attityd under hela programmet och deras fria följ var helt fantastiskt.....de vänstersvängarna får du lära mig och Vilja när vi är igång igen   Tyvärr var Wilmenlund lite väl på gång redan under platsliggningen och satte sig genast upp när Karin lämnad. Men med 8,5 på FF (Wilma satte sig inte vid en halt) och 10 på hoppet och 10 på fjärren och den härliga attityden som Wilma hade programmet igenom tror jag nog att matte Karin var nöjd med dagens prestation trots att det tyvärr inte räckte till ett förstapris 

En som var väldigt nöjd med att få ta del av Wilmas pris var Tina som fick sitta i Karins knä  och till och med fick vara i Karins famn och gå fram för att ta emot priset!

Karin och Tina tänkte såklart på att klä upp sig lite extra såhär inför första advent och dagens outfit går såklart i rött

Tina ser helt wild and crazy ut på den här bilden!

Jag får nog räkna tänderna på pudelen ikväll för hon fick ta i för kung och fosterland för att tugga i sig de stenhårda hundkexen!

Vi får fortsätta  hålla tummarna härhemma för Jojo och Leya som vann klass två och skall tävla cupfinal nu på eftermiddagen

Nu skall jag försöka röja det sista och bära ut målarpytsar, rollers, mm i förrådet och bära in adventsljusstakar och stjärnor! Ikväll blir det krogen för att fira en 50-åring (jo trots min ungdom så känner jag såå gamla människor - man är välan mångkulturell)!

Ha en härlig första advent alla vänner!

....idag på jaktprovet i Värmland

Hon hade varit jätteduktig enligt Tina!!! Men de hade tyvärr lite otur för mitt under söket rodde båten iväg för att hämta lunch och då hade Vilja svårt att släppa den och koncentrera sig på söket. Kanske skulle de kasta en till markering Men sen lyckades hon släppa och fortsätta söket och gjorde jättebra ifrån sig men sen om båtjäv-ln tillbaka utefter hela sjön och då var hon tvungen att ha koll på den igen så hon missade att få in ett vilt   Annars hade hon haft sin 1:a! (tror hon hade två fyror och resten femmor)

Om inte om (och båten) hade funnits hade hon alltså haft sin etta!! Och det är klart att hon skall klara attstrunta i båten men hon är ju inte så rutinerad och så vill hon ju gärna ha koll, min Vilja!

Tina var jättenöjd och jag är jättenöjd och hon går ju från klarhet till klarhet från en nolla till en 3:a till en 2:a så nästa gång så sitter 1:a priset där!!

Nu är vi snart framme vid hotellet och imorgon kl 17 skall jag klappa vargarnaså då blir det kanske en liten uppdatering på väg hem från Kolmåtrden imorgon kväll (om jag har alla fingrar kvar )