Så har vi då debuterat på lydnadsplan i åtminstone tävlingslika sammanhang!

Det var ca 20 ekipage anmälda så det pågick full aktivitet på alla planerna samtidigt = riktigt tävlingslikt  

Vi fick kommentarer av ”domaren” men inga poäng så för att få en uppfattning om hur vi ligger till poängmässigt hittade jag, Karin och Susanne på poäng som vi tyckte kändes rimliga för de olika momenten (poängen inom parentes nedan). Och med våra poäng skulle dagens insats åtminstone ha räckt till ett förstapris trots att hon satte sig upp på platsliggningen.

Annette och Annika hälsar välkomna (fotot ärligt snott av Susanne Persson)

Samling! (även detta foto är snott av Susanne Persson)  

PLATSLIGGNING (5 poäng)

Hon la inte ner huvudet riktigt på första kommandot så jag fick ge ett nytt kommando när jag lämnade. Låg sedan fint och lugnt i ca 1 minut. Då avslutades platsliggningen på planen mittemot och när de belönade sina hundar lyfte hon på huvudet och kikade. Jag harklade mig och hon la ner huvudet igen! Efter ytterligare nån halv minut var det en golden som gick till sin matte och då lyfte Lystra först på huvudet igen och kikade åt deras håll och satte sig sedan upp. Då hade hon fullt fokus på dem och jag kunde inte lägga ner henne från där jag stod. Tävlingsledaren gick fram (efter att ha frågat mig) för att försöka lägga ner henne men innan hon fick henne att lägga sig var tiden ute och det var dags att återgå till hundarna. När jag kom tillbaks la jag ner henne och hon fick ligga med hakan i backen en liten stund innan hon fick sätta sig upp och få belöning. 

SLUTSATS: Jag vet ju att hon är störningskänslig och gärna vill spela ”polis” när någon hund gör något som den inte ska men jag trodde nog hon skulle nöja sig med att lyfta på huvudet. Satt sig upp har hon inte gjort nån gång tidigare men vi har å andra sidan inte tränat så mycket med andra hundar och den sortens störning som det blev idag. När jag "stör" henne själv kan jag ställa mig bakom henne och banka, knaka, braka, jag kan klappa henne, putta på henne och lägga mig bredvid henne utan att hon rör en min. Men att någon annan stör henne och att allt är lugnt och tyst i någon minut och att det sedan händer plötsliga grejer skall vi träna vidare på!!

Vi avslutade dagen med att Karin och Wilma gick runt och kastade ryggsäcken bakom Lystra och de första gångerna (när den kom precis bakom henne) gick hon på det och lyfte på huvudet men efter några gånger klarade hon att hålla kvar huvudet   

TANDVISNING (9 poäng)

En mycket snäll tandvisning med en domare som satt på huk. Lystra var trots detta lite skeptisk och försiktig. Troligen tanten från Värmdö BK som ”spökar” fortfarande.

SLUTSATS: Bara att träna henne på att bli säkrare på främmande människor som kommer fram och tar på henne.

LINFÖRIGHET (6 poäng)

Domarkommentarer: Problem vid vänster om marsch och halter. Nosar ett par ggr.

Kändes till och från bra (position och ögonkontakt) men vi hade lite svårigheter med kopplet (som jag håller i min vänstra hand) och det kändes som om hon trasslade in benet i det. Hon var inte alls med vid vänster om och vid halterna och nosade i backen vid ett par tillfällen. När vi tränar är hon nästan bäst i vändningar och halter men då kör jag nog lite snabbare och inte så långa sträckor innan halter och vändningar. Positivt var att hon inte hoppade på mig i språng marsch och att raksträckorna (enligt de som tittade) såg trevliga ut! 

SLUTSATS: Träna mer på fokus vid vändningar och halter som kommer efter en längre raksträcka. Träna fritt följ med kommendering. Träna med koppel.

Till och från bra position och kontakt....

(foto: Susanne Stefansson-Martinez)

....plogar lite....

(foto: Susanne Stefansson-Martinez)

....och är inte alls med i vändningar och halter!

(foto: Susanne Stefansson-Martinez)

LÄGGANDE (9 poäng)

Domarkommentar: Något segt.

Ligger iallafall fint   

(foto: Susanne Stefansson-Martinez)

Ja det visste jag ju att säkerheten (att inte kasta sig ner så fort jag öppnar munnen) har blivit lite på bekostnad av snabbheten. 

SLUTSATS: Träna vidare på snabba lägganden men kommer inte lägga så mycket fokus på det. Bättre att hon lyssnar på vad jag säger än att hon gör det fort och i värsta fall fel.

INKALLNING (10 poäng)

Domarkommentar: Bra

Full fart och snygg ingång....och inget hopp upp på mig! 

SLUTSATS: Träna vidare som jag gör.

STÄLLANDE (9 poäng)

Domarkommentar: Bra, 1 steg.

Lystra står snyggt men vad håller matte på med   

(foto: Susanne Stefansson-Martinez)

Det jag var mest nöjd med var att hon verkligen stod blickstilla med full förväntatan utan att steppa ens när jag gick tillbaks. Hon ser så rolig ut när hon står och koncentrerar sig på att stå still för då håller hon svansen rakt ut alldeles stel och stilla. 

SLUTSATS: Stadgeträningen har gett resultat! Bara att träna vidare som jag gjort.

APPORTERING (9 poäng)

Domarkommentar: Något tveksamt.

(foto: Susanne Stefansson-Martinez)

Hon sträckte sig emot den på mitt kommando men men tog inte riktigt tag i den så jag la på ett dubbelkommando och då tog hon den. Körde en liten förflyttning bakåt i sittande (så som hon gjort förut) men höll med ett stilla grepp. 

SLUTSATS: Jag har ju tränat varierande på signalkontoll (inte gripa innan kommando) och snabba fasta gripanden. Nu fram till Nacka cup skall jag träna mer på snabba gripanden.

HOPP (10 poäng)

Domarkommentar: Bra

Snyggt hopp och snygg ingång!

SLUTSATS: Vårt bästa moment – inte så mycket att säga.

Summan av kardemumman med våra påhittade betyg blev alltså 161 poäng och ett förstapris!

Men till Nacka cup skall hon givetvis ligga ner på platsen och så skall vi slipa på alla detaljer och såklart jobba stenhårt på att förbättre fria följet, så att det sitter som en smäck!!

TACK till alla duktiga klubbkamrater och tävlingsledarkandidater för en bra träningstävling!

Tyvärr blir det inte mycket tid till träning nästa vecka eftersom jag påbörjar min ettåriga instruktörsutbildning på Hundens hus (mån-ons) och måste jobba heldag på fredag. Men, men det får bli hårdträning på kvällarna och till helgen.

Önskar er alla en fortsatt härlig helg.

Nu har jag anmält mig och Lystra till våra första lydnadstävlingar! Det kanske är på tiden kan man ju tycka eftersom hon fyller två år i december men faktum är att jag inte är helt säker på att vi är tävlingsfärdiga   

Hon gör ju många delar väldigt fint men det är fortfarande många delar som inte är lika bra och så ska vi ju dessutom hinna få till helheten och kunna prestera ett helt lydnadsprogram utan beöning där allt skall sitta på första försöket   

Jaja det är ju fortfarande några veckor kvar så nu får vi till att träna intensivt!

Jag har anmält oss till Nacka cup som är den 26/11 och till Lucia cup i Åkersberga den 3 och 4/12.

Så här ligger vi till i momenten

PLATSLIGGNING (2 minuter)

Ligger duktigt och stilla både ensam och med andra hundar på olika platser med hakan i backen i 3-4 minuter (händer att hon lyfter huvudet efter ca 2 minuter). Ibland är hon seg i själva nedläggandet och vi jobbar på att hon skall lägga sig ner direkt med hakan i backen från utgångspositionen och det funkar bättre och bättre.

TANDVISNING

Tandvisningen har jag inte sett som något problem eftersom hon (de få gånger vi har provat) har suttit helt still och låtit "domaren" undersöka tänderna utan prut. Men i fredags var det en tant som kom liksom smygande när vi tränade och henne ville Lystra knappt gå fram till trots att hon erbjöd köttbullar. Lystra tyckte hon var väldigt konstig och läskig, vilket i och för sig alla hundarna tyckte (till och med Vilja som inte brukar reagera skällde på tanten när hon kom smygande). Så det är ju bara att träna på konstiga personer och hoppas på att hon inte upplever domaren som så märklig. Men det är nog som Annika så klokt sa inte så mycket att lägga så stor vikt vid, det var säkerligen ett väldigt ovanligt tillfälle.

LINFÖRIGHET

Hon håller oftast bra position men flackar med blicken. Hon är dessutom väldigt störningskänslig och måste ha koll på vad som händer runtomkring. Det är bara att hoppas på att det är FÖR mycket att hålla koll på så att hon "skärmar" av på tävlingen. Vi jobbar på med korta sträckor med fullt fokus. Duktig i vändnignar och halter.

LÄGGANDE UNDER GÅNG

Börjar få bättre stimuluskontroll och lägger sig snabbare och snabbare = på rätt väg. Ett tag la hon sig jättesnabbt men när hon blev tvungen att lyssna (dvs inte kunde slänga sig ner på allt) blev det på bekostnad av farten. Men snart kanske det både skall bli fort och rätt!

INKALLNING

Vi jobbar på med ingångarna och de blir bättre och bättre, hon kan fortfarande slänga in framtassarna i mina ben (och liksom bromsa mot mina ben) när hon kommer i alltför full fart. Men det blir mer och mer sällan.

STÄLLANDE UNDER GÅNG

Även här börjar hon lyssna på vad jag säger (förut kastade hon sig ner i ligg bara jag öppnade munnen) och gör oftast rätt! Däremot har hon svårt att stå still och inte vrida sig emot mig när jag kommer tillbaka så stadgan tränar vi också på.

APPORTERING

Kan vara lite ivrig och vilja greppa apporten direkt när jag håller fram den men har blivit bättre på att hejda sig. Vi har även fått bort att hon liksom backade bakåt i sittande när hon hade apporten i munnen och hon sitter nu stilla och håller den fint tills jag kommenderar "tack".

HOPP

Är nog det moment som hon gör allra bäst! Även ingången blir här en 10-poängare!

Vi börjar vår tävlingsperiod redan på lördag då det blir träningstävling på klubben, wish us luck!

Jag har valt platsliggning, en väldigt kort linförighet, tandvisning, inkallning, apportering och hopp.

Må så gott!!

Här kommer (på kennelmammans begäran) bilder från i fredags när Sofia hade trimmat brudarna och tränade vänstervarv.

TACK snälla Sofia för att du förvandlade mina rastabrudar till fina skolflickor.

Som gammalt Marleyfan är jag ju svag för rastalockar men även jag kunde se att Vilja mest började likna "skogsmulle" och att hon ser betydligt er välvårdad ut nu   

Som Sara påpekar så har jag varit väldigt dålig på att blogga på sista tiden men det beror på flera orsaker, har först inte haft tid och lust att skriva och sen när jag väntat så länge vet jag inte var jag skall börja.......

Men nu har jag bestämt att inte skriva så mycket om vår underbart härliga kreativitetsvecka på Chateau Garreau vid den lilla byn Cadillac i Bordeaux utan jag låter bilderna tala   

Och sen vi kom hem har vi kommit igång med lydnadsträningen och jag har anmält Lystra till Nacka cup. Hade från början tänkt anmäla Vilja till lkl2 men det känns lite onödigt eftersom vi har vårt förstapris i tvåan och att jag endast tänkt anmäla henne för att jag var tävlingssugen   Nu när jag skall tävla ettan med Lystra känns det inte lika angeläget att "splittra" upp mig på att tävla två hundar ssamtidigt så nu har jag bestämt mig för att bara tävla lydnad med Lystra under vintern.

Kanske bättre att så smått ta tag i att träna in treans moment med Vilja iallafall  

LYDNADSTRÄNING PÅ VÄRMDÖ BK

FRITT FÖLJ: Vilja och jag tränar på med våra vänstersvängar och uthålligheten och det går framåt!

Lilla Lhyra fick följa med och träna sig på att sitta tyst och snällt och titta på när andra hundar tränar. Lystra är en duktig "extrasyster"

RUTAN

FJÄRREN

HOPP ÖVER HINDER

Jaktträningen har legat lite i träda sen vi avslutade vår tävlingskurs för Lena för några veckor sen. Den kursen har varit bra och jag har fått tillfläle att trräna en hel del stadga och fotgående med Lystra och även att försvåra övningarna så man inte gör det för enkelt. Hon kan mer än vad jag tror min lilla fis men ibland visar det sig att hon inte kan vissa saker som jag tror att hon kan.....så nu vet vi ju vad vi skall träna på    Våra långa raka fina linjetag har tagit stryk av att vi tränat för mycket stoppsignal och dirigeringar och närsökssignalen sitter mycket bra med pipan men när jag använder den tillsammans med handtecknet kommer hon emot mig så nu har vi lite att träna på förutom fotgående och stadga. Sen måste vi ju kontinuerligt träna med vilt nu under vintern så at vilthanteringen sitter till våren för då har jag iaf som ambition att vi skall......jag vågar nästan inte säga det.... starta på jaktprov.  

Pudelen har varit lite krasslig så i torsdags var vi hos veterinären på en koll. Vi kollade upp hennes knölar (en stor som har växt i ena juvret och några små som risgryn) och röntgade lungorna både pga att hon är flåsig och sover mer och att jag varit nojig och helt övertygad om att hon skulle vara full av tumörer   

Men finaste pudelen klarade besiktningen den här gången också   

Lungröntgen visade inget alarmerande, lite förträngningar/förkalkningar i bronkerna och en ngt förstorad lymfkörtel men inga tumörer vad veterinären kunde se!!! Hon hade ett otroligt fint hjärta (mkt ovanligt hos en så gammal pudel) som klappade så lugnt och starkt    Och som vanligt var veterinären väldigt imponerad av hennes fantastiskt fina tandstatus *stolt matte*!

Den stora knölen kan vara en fettknöl eller en ofarlig tumör och de små knölarna trodde hon också var godartade (om de var elakartade skulle de gett mer symtom nu eftersom hon har haft dem såpass länge). Hon fick lågdoskortison för att hjälpa till med andningen (mjukgöra och vidga luftrören) och så ska vi på återbesök om en månad.

Igår var jag och Lystra på ridhusträningen för första gången den här terminen och Lystra som har blivit jätteduktig på platsliggning med hakan i backen var väääldigt skeptisk till att lägga ner huvudet med en stor bajshög framför nosen. Men efter att matte fått påminna henne om att det är hakan i backen som gäller även i ridhus funkade det bra (förutom att hon vid ett tillfälle tyckte att det var någon som sa "friattspringaframochtaentuggahästbajs"). Hon var duktig på att strunta i "underlaget" och fokusera på uppgiften när vi tränade men så fort som det var träningspaus blev hela flattenosen full av brunt strö   

Må så gott alla ni fina!  

Glömde skriva i förra inläggen att i lördags var det dags för pudelen att bli ett år äldre   

Hon är pigg och glad men hennes syn och hörsel blir bara sämre och sämre. Ett tag trodde jag att hon bara hörde det hon ville höra men nu tror jag tyvärr att hon inte ens hör det    

Men när några sinnen sviker utvecklas andra eller? Hennes nos är just nu flockens mest känsliga....godisnos! Hon kan nosa reda på en mikroskopiskt liten hundgodis som kan ligga i en av mina fickor längst ner i en väska. Då packar hon upp allt som ligger i väskan och letar sig fram till godisbiten! Så fort hon får chansen vill hon in i tvättstugan och packa upp mina träningsväskor.

Igår när vi var på shoppingtur i Gustavsberg hade hon fest i baksätet när vi kom ut från Coop Hur tänkte vi när vi lämnade henne ensam i bilen med en kasse från Rusta med ett

10-packgrisöron?

Hon hade smakat lite på alla 10 och låg förnöjt och tuggade på ett STORT öra.

Och det var två stycken som satt i bilburen och var gröna av avund!

För några veckor sen var min nya Haglöfs regnjacka som hängde i hallen (och som hade en liten godisbit i en av fickorna) liksom strimlad i nederkanten. Hon hade väl hoppat upp och försökt rycka ner den, gång på gång på gång.

Hon har både energi och bra tänder den lilla damen   Inte så poppis just då men......även om du kan vara fruktansvärt jobbig när du skäller och vill ha mat (för att du glömt att du nyss har ätit), skäller för att bli upplyft i sängen eller soffan,  skäller för att bli utsläppt för att 20 sekunder senare skälla för att bli insläppt, kissar på mattan i uterummet (för att du tror att du är ute) och ständigt är på jakt efter mat så är du såklart världens charmigaste Pudelen  

GRATTIS på 14-årsdagen Tina!!

Meeen ska hon sätta ner den där "jobbiga" ungen snart, eller?

...sådär äntligen sitter hon still, men jag tror inte hon klarar det om hennes matte går iväg    

Nu tror de tydligen att det ska gå bättre bara för att "morsan" sitter här.....

...som om jag inte skulle vara stor nog att passa en sån där liten "skit" 

Ja, snälla sitt nu bara still där och hitta inte på några dumheter så vi blir klara nån gång...

 ....men konstra inte nu då....

....jag visste väl att de inte skulle få henne att sitta stilla trots att de satte morsan där.

Hon har ju inte gjort en ansats till att hjälpa till!

/Lystra

 ….har det blivit de senaste veckorna.

En anledning är att båda tjejerna har löpt och är lite efterlöpssega, eller Lystra är egentligen inte så seg utan mer efterlöpsofokuserad ;)

En annan anledning är att jag har haft en hel del jobb både jobbjobb och hemmajobb.

På hemmafronten har vi bytt (snart) alla fönster och även om det är maken som skall ha mest cred för detta så blir det faktiskt en hel del jobb för mig också som hantlangare, bärare, fönsterputsare, städare, mm.

Vilja och jag missade ju både KM förra helgen och Apellen på Nacka BK som var nu i helgen pga löpet. Det är ju tyvärr så det är med tikar och det är väl bara att acceptera när man har valt hundar av detta kön ;)

Några som inte missade apellen var däremot Karin och Wilma som med 9 på spåret, 10 på budföring och 10 på platsliggning samt lite gott & blandat på resten av lydnaden nu är UPPFLYTTADE till lägre spår!! STORT grattis, det är ni väl värda!! Och blödig som jag är kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när domaren på prisutdelningen sa att nu har vi fyra ekipage kvar och det är de fyra som har blivit uppflyttade. För Wilmenlund hade satt sin egen lilla ”touch” på sista momentet ”hoppet” för att vi inte skulle vara säkra på om poängen räckte till eller inte.

Allt för att bevara spänningen in i det sista ;)

Tyvärr missade jag och Lystra inte Prova på jaktprovet hos Sofi Piel och Eva Thoren förra måndagen även om jag nu med facit i hand hellre hade sett att vi inte hade deltagit :(

Den trevlige skytten! 

Sofi! 

Eva!

Jag är nog mest missnöjd med min egen insats för Lystra gjorde egentligen det som jag skulle kunna förväntat mig och var helt enkelt bara liiite för het. Att jag inte tog tag i situationen från början utan bara gick och smågnällde på henne under fotgåendet och ändå fortsatte är nog det jag ångrar mest. Om jag redan från början hade talat om för henne att det inte är ok att gå framåt utan att hålla mattes tempo och ha koll på var matte är så hade jag inte behövt spåra ur på det sätt som jag nu gjorde, när jag till sist bara fick nog!

En av få stunder med en ganska ok position..

     Hrmm "bara" en havmeter för långt fram!

Lystra brukar vanligtvis vara ganska lyhörd och ha bra koll på mig men när det kom in skott och vilt blev det helt enkelt bara för mycket som drog. Hon stack ju inte ifrån mig men hon trampade på alldeles för långt fram och satte sig gärna en halvmeter framför mig när jag skulle skicka och det blev en hel del tjafs före varje skick. Det som gjorde mig mest frustrerad var att jag hade så svårt att få kontakt med henne, hon var bara inriktad på arbetet och tyckte att jag mest var ivägen. Och jag fick lite flashbacks från när jag startade hennes mor på jaktprov (hon visade tydligt att hon tyckte att jag mest var ett bihang som hon var tvungen att släpa på ;) Och den känslan vill jag verkligen inte få med Lystra. Jag vill att vi skall vara ett team från början till slut och att vi skall jobba tillsammans, men det gjorde vi tyvärr inte den här gången.

Med Vilja börjar jag ju hitta den där teamkänslan nu när hon är 5,5 år (och då menar jag såklart bara i skarpt läge i apporteringsarbetet) i andra sammanhang tycker jag att vi har haft den där teamkänslan även tidigare.

Men det är ju såklart bättre att få denna insikt på ett prova på prov eftersom hon inte belönades för några direkta dumheter. Även om det var mycket tjafs runt fotgåendet och innan jag skulle skicka så knallade hon inte förrän på sista stationen (vattenmarkeringarna).

Sluta sura nu matte, ska vi jobba eller???

Hon var superladdad och vattnet blev ju ytterligare en trigger så på första vattenapporten knallade hon men hon hann bara några meter innan jag fick stopp på henne!

För det var då det brast för mig och när jag blev skitarg (vilket jag inte är stolt över) och röt i åt henne så reagerade hon faktiskt med att hejda sig och komma tillbaka. Sen satt hon stadigt på båda vattenmarkeringarna så hon fick iallafall avsluta med att lyssna på sin matte även om jag nog just då inte var den trevligaste matten man kan önska sig.

Att vi har en hel del kvar att önska när det gäller avlämningarna det visste jag ju redan. Jag fick några i hand men de flesta släppte hon någon meter ifrån mig. Och på söket sprang hon i full fart mot mig och förbi nästan varje gång. På de sista sprang hon fram till hinken bakom mig (där vi lagt det andra viltet) precis som om hon tänkte att de skall ju ändå hit så varför gå vägen via matte? ;)

Hon hade fina och tillräckligt snabba upptag och tog allt vilt utan prut. Hon tyckte dock att det var lite läskigt att gå ut långt på söket och jag tror det beror på hela situationen med viltdoften, ny mark, mm. Så viltsök i nya miljöer måste vi träna mer på. När Eva gick ut i området tog hon dock mod till sig och sprang ut och det var inga problem att få ut henne igen och igen och igen! Och hon hade full fart in (det är bäst att snabba sig in till matte så inte spökena kommer och tar det man har hittat).

Men vi hade iallafall tur med vädret och det blev en härlig dag i de fina omgivningarna med alla trevliga ekipage och såklart med Eva och Sofi som alltid ordnar det så himla bra!!

Så vid närmare eftertanke tar jag nog tillbaks det jag skrev i början om att jag ville ha detta prova på jaktprov ogjort ;)

TACK Eva & Sofi för allt ert tålamod och tack till den snälle skytten (som fick stanna lite då och då när jag och Lystra var oense om tempot).

Och sist men absolut inte minst TACK Karin som inte bara kastade kråkor, körde bilen och lyssnade på allt mitt gnäll utan också tog alla dessa underbara bilder!

Efter denna katastrof har vi nu gått fot med koppel och utan koppel i skogen, mot förväntan och på promenaderna och nu har vi infört ”nolltolerans” för att gå ur position. Så fort hon kommer bara några centimeter för långt fram säger jag lugnt nej och stannar och det har funkat jättebra. Vi kommer framåt utan alltför många stopp och hon går långa, långa sträckor i fint jaktfot vid min sida.

I torsdags var vi på jaktkursen i Ågesta och då var hon superduktig hela tiden både på övningarna (som var ganska svåra) och på fotgåendet!!

Igår hade vi avslutning på min aktiveringskurs och då var det fyra ekipage som fick prova på blodspår. Det var fyra mycket nöjda hundar & förare som tog sig an spåren på ett mycket bra sätt!

Idag har Lystra fått dra kickbiken för första gången. Hon har bara fått testa en kort sväng förut innan vi hade fått röntgensvaren men nu fick hon dra på riktigt i skogsterräng.

I början hade jag båda spända framför kicken men eftersom Vilja sackar efter och inte gärna vill dra och springa fort så släppte jag henne så hon fick springa lös istället.

Snacka om att Lystra tyckte att det var kul!! Hon höll full fart framåt hela spåret (4 km) och var väldigt lyhörd på mina kommandon och vilken väg hon skulle ta. Och jag tyckte nog att det var lika kul!!! Inte lika mycket träning för matte som om vi joggar men jag var faktiskt svettig när vi kom hem för jag hjälper ju ändå till litegrann när det inte går nerför.

Och Vilja var nöjd att hon fick springa i sitt eget tempo, att hon kunde stanna och nosa, äta lite gräs och sen springa ikapp ;)

Må så gott alla ni fina!!

Snacka om att jag blev överraskad i fredags natt när jag väcktes av att hundarna skällde och skällde. Yrvaket gick jag upp och sa till dem att vara tysta och då hörde jag att det ringde på dörren. Blev lite halvrädd eftersom Perra var i Portugal och bara jag och Elias var hemma men kände mig ju ganska trygg eftersom jag har hundarna.

Gick snabbt in i sovrummet och tog på mig en morgonrock innan jag gick till dörren för att se vem det var. Jag var helt inställd på att det skulle vara polisen som skulle tala om att det varit inbrott i nåt grannhus eller försök till inbrott hos oss.

Som tur va har vi ett fönster i dörren så jag kunde kika ut för att se så jag inte öppnade för någon främmande människa.

Det tog säkert upp till en minut innan signalen från ögat nådde hjärnan och talade om att det iten alls var en söt kvinnlig polis som stod där och log utan att det var min finaste sötaste underbaraste dotter   som åkt hem från Köpenhamn för att överraska sin mamma på födelsedagen.

Jag fick presenter mitt i natten och vi satt i flera timmar i köket och drack danskt lakritste och åt danska honungskakor.

På lördagen var det dags för hundträning på fm och sen var det kalas med släkt och vänner på kvällen. Det var så mysigt att få fira även denna födelsedag tillsammans med min bästaste.

Tack alla ni fina för gratulationer och alla fina presenter!

Sen på söndagen var det till att stiga upp ganska tidigt för att åka iväg till Örebro tillsammans med Annika/Indy och Anni/Wolley för att starta på Frk Bergslagens WT.

När vi kom dit pågick KM för fullt och Annika var där och startade både Cola, Malte och syrran Polly och det gick jättebra för dem alla! Grattis till alla fina placeringar. Och grattis även till Mailn med Pingla och Fixa och Jessi och lilla Verk för fina prestationer.

  Jag är väldigt väldigt nöjd med min efterlöpstjej som skötte sig utmärkt på alla stationer men som hade en väldans otur på dubbelrutan som resulterade i att vi nollade denna = 40 poäng minus.

Men vi lyckades trots två nollor skrapa ihop 54 poäng på bara 3 rutor.

Ruta 1: Två enkelmarkeringar som hamnade klurigt bakom en hel hög med nedfallna stockar/träd. En baggis sa Lystra och spikade båda och hoppade i full fart över stockarna både ut och tillbaks = 20 poäng.

Ruta 2 och 3: Dubbelrutan bestod av en markering och en dirigering. Man hade 4 minuter på sig att klara av båda rutorna. Skott gick och en markering kastades ganska långt ute på en stor äng med gropar och stora grästuvor, bakom ett stort dike. Lystra spikade markeringen och sprang ut i exakt rätt område (hon till och med stod på den berättade kastaren efteråt) och jag ar helt säker på att det skulle bli en 20-poängare. Men hon fick den inte i näsan och efter en liten stunds letande i rätt område blev hon osäker och blev väldigt yvig och sprang i vida svängar på åkern. När hon hoppade över diket närmade hon sig området där dirigeringarna låg så då valde jag att kalla in henne för att inte förstöra även denna ruta. Skit också att jag inte fann mig när hon var i rätt område och blåste närsök för då hade hon troligen kopplat på näsan och hittat den men det är ju lätt att vara efterklok.

Efter markeringen skulle de dirigeras till en plats som gick parallelt med nedslaget. Lystra hade svårt att fokusera på dirigeringen (hon hade nog tankarna kvar på den där rackarns markeringen som hon inte hade fått in), hon sprang ut nästan hela vägen men några meter för tidigt började hon yra omkring och svarade inte alls på mina signaler. Jag ville inte stöka med henne när hon ändå inte lyssnade så jag valde att bryta även denna station och nollan var ett faktum.

Ruta 4: Walkup i par. Den som först skulle skicka sin hund hade den lös under ett ca 7-8 meter långt fotgende, markering kastades och när den var inne var det nästa hund. Samma sak för hund nummer två. Lystra skötte sig bra både under fotgåendet och satt stadigt när Wolley fick sin markering. Markeringen var heller inga problem = 18 poäng.

Ruta 5: Två enkelmarkeringar på vatten. Den första hamnade på land på andra sidan vattnet och den andra hamnade i vattnet. Jag tyckte att Lystra hamnade snett så jag valde att ställa mig med armen ut åt höger för att hon skulle se det när hon kom upp på andra sidan men när hon vände sig om hade hon dummin i munnen. Hon hade simmat precis spikrakt på den och det var jag som hade fel. Hon hade lite löst grepp och tappade dummin när hon kom upp, men tog upp den direkt igen och kom in med den. Hon spikade även den andra markeringen och den höll hon fastare så den tappade hon inte men skakade sig lite innan hon lämnade av = 16 poäng. Jag vet inte riktigt vad han drog poäng på, kanske att jag sträckte ut armen (men jag sa inget), att hon tappade den första eller att hon skakade sig med dummin i munnen. Jag tyckte hon markerade super och tycker att det var lite snålt   

Jag är iallafall helnöjd och tycker att det var ett roligt upplägg med så varierande rutor. TACK Annika och Anni för en trevlig dag!

Jag tycker det är superkul med WT. Synd att det bara är ett WT kvar i höst och då är  vi i Bordeaux så då kan vi inte vara med

När vi kom hem blev det myskväll med middag och en hel del fniss tillsammans med Linnsan som packade ner ett halvt hem i en ryggsäck.

Snacka om att vara proffs på att packa, inte en millimeter som gick tom i den ryggsäcken.

Trist att en helg går så fort bara och nu är min sötaste tillbaks i Köpenhamn