NU har resultatlistan kommit in på hemsidan.

Lystra och jag fick ännu lägre poäng än vad jag trodde. Vi slutade på en 13 placering av 24 startande med ynka 42 poäng (jag trodde att vi skulle få kanske 50). Det var bara 4 av 24 som kom över 75 poäng (uppflyttningspoäng). Att vi kom på 13 plats med så låga poäng och att bara 4 st kom över 75 poäng kanske talar för att det var ett ganska svårt öppenklass WT? Eller så är det så att många fler än vi inte riktigt var redo för dessa utmaningar  

Höjdaren var att Lystra fick  dagens näst högsta poäng på dirigeringsrutan (19 poäng) efter Elliot och Tina som slog till med en 20-poängare men så vann de ju hela klassen också1

På ruta 1 som var dubbelmarkeringen fick vi 10 poäng och avdragen beror på att jag inte vände upp Lystra tillräckligt mot nummer två och att hon därför gick ut i det område där hon redan hämtat och snurrade där en stund innan hon lyckades hitta den andra. Men hon tog in båda två!

Ruta 2 var dirigeringen och den hade vi som sagt 19 poäng på och det hon drog ett poäng för var mitt extra "ja".

Ruta 3 var Walkupen som vi ju nollade och det var vi tydligen inte ensamma om (det var bara 10 av 24 som finc poäng på den)! Men som jag trodde så klämde vår parkamrat till med (dagens enda) 20 poängare på den rutan och det var de väl värda för de gjorde den skitsnyggt!!

Ruta 4 var markering + dirigering (riktat närsök) och där fick vi 2 ynka små tröstpoäng för att hon hämtde in markeringen iallafall, men det var nog mest för att domaren var snäll (det var ju här hon sprang och bajsade och inte lyssnade på mina signaler).

På ruta 5 som var ett riktat närsök fick vi 12 poäng och det tycker jag faktiskt var lite snålt men det var troligen pga att hon kom snett från början och för att jag inte dirigerade in henne i rutan när jag såg att hon tog den i vind och vek av in mot rutan. Men hon tog ju in båda och den andra gjorde hon skitsnyggt så lite mer tycker jag nog att vi var värda.

Vilja och Karin tog 17 poäng på ruta 5 så de slog oss på den rutan men sen nollade de ju resten pga att Vilja brast i samarbetet totalt  De kom på 19:e plats med sina 17 poäng.  Och idag har jag kanske fått en liten liten bortförklaring till varför hon hade tankarna på annat håll för imorse kunde jag konstatera att hon börjat löpa   

Jaja nu blir det hårdträning på dirigeringar (linjetag, signaler och tecken) för att dessa skall sitta till 100 % och att jobba på att stärka Lystras självförtroende så jag inte behöver stötta henne när hon gör rätt! Och vi började såklart redan idag   med dirigeringsträning på linje i hagen ner på Rensättra. Jag skickade på linjetag, kallade in och blåste stopp och skickade bakåt på ut, gick fot mot apport, mm och Lystra var jätteduktig. Det är så skönt att hon inte byter eller ta flera för då kan man göra såna här övningar där man lägger ut en hel drös med dummisar.

Med Vilja körde jag lite annan stoppsignal och linjetagsträning där jag kastade boll som belöning.

Imorse fick Lystra gå sitt första ickeförarlagda spår och först var hon lite rådvill och plockade inte upp eller markerade de två första pinnarna men sen kom hon igång och var nästan ännu mer noggrann än när det är jag som gått spåret! Den tredje pinnen plockade hon upp   och slutpinnen markerade hon väldigt tydligt - duktiga lilla Lystra!

Vilja fick ta båda de spåren som Lystra och Texas redan hade gått och hon gick som tåget på både Lystras spår (som Pernilla hade lagt) och på Texas spår (som jag hade lagt). Och i slutet fick hon belöning i form av godis så då var lyckan total. För henne är ju själva spårandet den högsta belöningen!

Imorgon skall Lystra få gå ett spår som Susanne (en av alla våra susannor  ) lägger innan hon åker till jobbet (snacka om att man har snälla vänner) och Vilja ska få gå ett litet skogsspår som jag la idag (så då har det legat ganska precis 24 timmar).

Nu skall jag ta fram pippis och träna avlämningar och ikväll skall jag till klubben på jourträning - hej hopp vilken tur att jag har ganska lugnt med jobb nu     hur skulle jag annars hinna med?

Igår var vi på WT i Fjällnora och idag har vi varit på träningsjaktprov i Gullunge! Och det som jag känner att jag har lyckats med Lystra (ja jag vet att det är färskvara och kräver underhåll) är stadgan! Jisses va duktig hon är och sitter stadig i skott, kast, vatten och även när andra hundar svishar förbi framför nosen på henne! Känns så himla skönt med en hund som fattat att om man "håller i sig" får man vara med på det roliga!

Karin startade Vilja på WT:t igår men Vilja körde helt sitt eget race utan att kolla med Karin vad hon tyckte och jag tycker Karin var tapper som höll humöret uppe och genomförde alla rutor! Men nu tror jag att Karin har tävlat klart med Vilja. Vi får väl se om husse kommer igång och träna Vilja igen eller om Irene ska börja träna med oss och ska få låna Vilja   Annars blir det nog rallylydnad, bruks och agility för henne och så tränar vi apportering utan tävlingsambitioner för har tror inte jag kommer starta på WT eller prov med henne nåt mer.  Eller åtminstone inte förrän hon är 10 år och har lugnat ner sig lite och slutat med allt bus och valpfasoner   

Vilja med husse på WT sommaren 2010!

Lystra skötte sig jättebra på de tre första rutorna (riktat närsök, dubbelmarkeringar och dirigering/linjetag) och de poängavdrag som vi fick på de rutorna var förarmissar så de får jag ta på mig.

Dirigeringsrutan gjorde hon verkligen helt perfekt och domaren kommenterade att det där gick ju väldigt bra och hon sa att det blev toppbetyg men att hon drog nånting för att jag la på ett "ja" på vägen ut. Jag hade säkert inte behövt det men gjorde det för att vara på den säkra sidan.

Sötast på hela WT:t var iallafall lille Emrik 9 veckor 

Walkupen som vi gjorde som nästsista rutan var toksvår! Och det var dessutom svårast för den hunden som hade högst startummer och det var såklart Lystra och jag (vår parkamrat hade säkert klarat det bättre för de kom på andra plats i Ökl med samma poäng som Tina och Elliot som vann klassen)  

Lystra och jag är ju inte klara för så svåra linjetag och dirigeringar som vi fick på Walkupen men jag är väääldigt nöjd med Lystras stadga Det började med att vår parkamrat fick en dubbelmarkering med skott som den skulle hämta in först och sen skulle jag skicka Lystra på ett linjetag snett över ett brett dike till en björk som var långt bort (ca 100 meter?). Sen bytte vi plats och så fick Lystra dubbelmarkeringar och labben en dirigering. När labben sprang iväg för att hämta den vänstra markeringen passerade den kanske en meter framför Lystra som satt och tokstirrade åt markeringens håll. Men hon satt helt stadigt och ryckte inte ens till när labben sprang förbi!! Duktiga Lystra! Att linjetaget var för svårt blev jag ju inte förvånad över men när hon helt ignorerade mina signaler kände jag liksom inte riktigt igen henne. För även om hon inte förstår så brukar hon lyssna på mig och försöka förstå vad jag menar men här sprang hon mest runt och nosade och verkade inte alls ta nån notis om att jag försökte hjälpa henne att hitta dummisen så det var bara att kalla in och få en stor fet nolla 

På sista rutan tyckte hon inte heller att hon behövde lyssna på mig och att hon dessutom blev akut bajsnödig kunde hon kanske inte rå för     Vi nollade inte men det blev nog inte många poäng kvar på den rutan.

Vi åkte innan prisutdelningen så jag har inte fått veta poängen (väntar på att de skall läggas ut på hemsidan) men att det inte blev några uppflyttningspoäng kan vi vara säkra på!

På kvällen var vi på en supertrevlig tjejmiddag hos Annika och det blev väldigt mycket hundprat såklart eftersom det bara var hundnördar som var där! Jag fick då veta att bruksreglerna har ändrats från 1 januari 2012 och att det nu är ickeförarlagda spår även i appellen! Det var ju bra att få veta det två veckor innan tävling   Så denna veckan har två av mina snälla klubbkamrater lovat att lägga spår till Lystra! Och fler har erbjudit sig, tur man har snälla kamrater. I fredags när vi spårade (fast då var det ju jag som lagt det) i ösregn så gick hon som tåget och plockade alla pinnar utan tvekan så det skall bli spännande att se hur hon reagerar när det är nån annan som lagt spåret och hållit i pinnarna.

Lilla Jippie väntar på att spåret skall "ligga till sig" 

Idag har vi varit på provapåjaktprov i Gullunge hos Eva Thoren och Sofie Piel och det blev både ris och ros till den lilla svarta!

DAGENS PLUS

+ STADGAN

+ Dirigeringen/linjetaget

+ Markeringarna

+ Att hon tog upp alla olika vilt och kom till mig i full fart!

DAGENS MINUS 

- AVLÄMNINGARNA (släppte framför mina fötter). Eftersom vi tränat med vilt flera dagar/kvällar denna veckan och jag tyckte att vi började få till ett  "håll fast " så hade jag förväntat mig att hon kanske skulle släppa de första men att jag sen skulle få det mesta i hand. Hon brukar "jobba upp sig" vartefter men idag fick jag nog inte en enda i handen.

- Detta förbannade fotgående - att det ska vara så svårt!! Men jag vände om och vände om, backade eller stannade så fort hon drog sig det minsta före och till sist varvade hon ner och gick skapligt fot till och med ner till sjön. 

- Inte lika snabba upptag som hon brukar ha.

- Viss tveksamhet att gå på djupet i jobbig terräng på söket.

Nu när vi kom hem har vi kört doggiezen med liten pippis och kom så långt att hon kunde sitta framför mig och hålla pippisen fast jag knackade lätt på den i ca 5-10 sekunder! Och jag kunde till och med ta på henne utan att hon släppte!! Så nu får vi öka storlek på pippin, tiden, hur mycket jag ska kunna ta/hålla/knacka på fågeln, mm  successivt ..... Och det är ju inge bråttom alls vi har ju nästan en hel vecka på oss ;-)

Ha en härlig söndagkväll alla vänner!

.....den här gonosen, hennes viftande vippa till svans, hennes snarkningar, hennes bestämda skall när hon tyckte det var dags för mat eller om vattnet var slut, hennes mjuka päls och varma gosiga kropp i mitt knä  

Så fort det prasslar till så tror jag att det är hon som har hittat/snott nåt ätbart och häromdan hörde jag hundskall utifrån och for upp och trodde att jag glömt henne ute på framsidan  

Finaste pudelen du fattas oss     

Ja nu gäller det att ligga i för nu är det mycket på gång!

På lördag skall vi till Fjällnora på WT (jag/Lystra och Karin/Vilja) och på söndag är det dags för inofficiellt jaktprov ute hos Eva Thoren och Sofi Piel på Gullunge med Lystra. Den 28 April är det ett till Inofficiellt jaktprov denna gången i Laxå och då skall jag starta Lystra och Karin skall starta Vilja. Och som om det inte vore nog med alla jaktaktiviteter så anmälde jag mig och Lystra till ett Appellspår den 6 maj på Waxholms BK.

Jag är glad att jag besinnade mig och inte anmälde oss till någon lydnadstävling också för även om allt är så roligt så skall man ju hinna träna alla olika discipliner också och det är ju lätt att det blir lite splittrat  

Så efter att appellen och alla WT och jaktprov är över tänkte jag att vi skulle börja fokusera på lkl2 igen och åka på några sommartävlingar!

Den 27 Maj är det KM på Nacka BK och då tänkte jag mjukstarta med Lystra i Lydnadsklass 2 och i ett svagt ögonblick funderade jag på att starta Vilja i agilityn. När vi var på prova på agility för blivande instruktörer för några helger sen kunde jag konstatera att Vilja kom ihåg i stort sett allt (utom kontaktfälten) som hon lärde sig när hon var 1,5 år och vi gick en nybörjarkurs tillsammans med Therese och Ozzy. Men vi får se om vi hinner bygga banor och träna nåt innan den 27 maj så vi känner oss redo för att tävla KM!

Igår och idag har vi tränat både bruks och jakt. Igår var vi på NBK med Sara och Karin och körde budföring, påbörjade framförgåendet och tränade dirigeringar och långa trippelmarkeringar (trekanten). Det var jätteroligt och både Lystra och Vilja (tillsammans med Karin) var så duktiga!

Idag har jag varit med Sara/Lhyra och Matilda/Ipcie och lagt spår, tränat budföring, framförgående, fotgående, närsök och stoppsignal.

Lystra fick ett appellspår på äng som hon klarade galant fram till sista vinkeln och där tappade både hon och jag bort oss ett tag och hon missade sista korta pinnen men hittade slutet. Det är så skönt att hon tar upp pinnarna så vi slipper lägga ner tid på att träna det också.

Vi körde budföring med Matilda (som Lystra bara träffat några gånger) och när Lystra till sist förstod att det inte var något som skulle hämtas uppe i skogen (där vi precis innan hade tränat närsök och jaktfot med störning) så sprang hon ut till Matilda i full fart!!

Nu på eftermiddagen har jag äntligen fått ändan ur vagnen och tagit fram lite vilt för vi MÅSTE ju verkligen träna på vilthanteringen!!

Jag la ut ett sök med fruset vilt (and, trut, duva, kaja, korp och kanin) och först fick Lystra ta det (efter att vi kört lite avlämnings- och hållfastträning med en duva innan).

Hon var superduktig och plockade in allt även om hon tyckte att hon fick gapa lite väl stort för att få in den frusna truten och stora korpen i munnen. Ett par gånger kom hon till och med in i fotposition och satte sig med viltet i munnen!!! Tjohoo vi kanske får till det här ändå   

Vilja som vid ett tillfälle för några veckor sen tog hårt i ett par vilt fick börja med "tafint och mjuktträning" och hon var verkligen varsam (även om fruset såklart inte är lika tuggvänligt). Eftersom hon aldrig har tagit hårt tidigare så hoppas jag på att det bara var lite olycksfall i arbetet sist! Vi hade inte kört med vilt på jättelänge och så fick hon titta på när de andra hämtade vilt innan det var hennes tur och jag tror att det blev tilt i huvudet på brunbjörnen pga att hon var för högt i stress!

Hon hämtade också in alla på söket i en flygande fläng men jag är ju inte direkt förvånad   

Nu blir det två dagars jobb på dagtid och hundträning på kvällen men på fredag har jag lite tid över dagtid igen! Det är så skönt att kunna träna hund på dagtid och ha trötta nöjda hundar på kvällen!

Ha en fortsatt härlig kväll alla vänner!

Idag har Vilja och Karin debuterat i Öppenklassen på SSRK Östras WT på Lidingö. Jag är väldigt stolt över dem även om poängen inte blev något att skryta med.

Sammanbiten, fokuserad eller bekymrad Karin??

 RUTA 1 Dirigering med drev  (skott, kast och andpipa) som störning

Att Vilja på första rutan skulle ta Karins linjetag som gick utmed drevet som hade pangat, kvackat, kastat och knakelibrakat utan att ens titta åt drevets håll var nog dagens mest otippade!!

14 Poäng på ruta 1 tycker jag verkligen var snålt när hon gjorde den så bra!!

Att hon sen hade lite för mycket vax i öronen på ruta två så att hon inte riktigt hörde Karins signaler får väl jag ta på mig, och jag lovar att vi skall tvätta öronen med öronrens inför nästa helg   = 0 poäng!

RUTA 3  Walk up = 11 poöng (tycker jag faktiskt också var lite snålt men det beror nog på att hon reste sig när Tina skickade Farin och att hon var lite väl "yvig" på den andra markeringen)

På walkupen (ruta 3) fick de gå i par med Tina & Farin och Vilja vågade nog inte annat än att gå fot när hon hade Tina på ena sidan (Tina har ju startat Vilja på jaktprov) och Karin på den andra. At hon sedan tyckte att Tina sa
Vilja när hon skickade Farin kanske återigen berodde på vaxproppar i öronen (öronrens, öronrens) men hon kom på sig själv (när hon liksom hade ställt sig upp för att vara beredd om nu Farin skulle missa den), tittade på Karin och satte sig ner igen   

 Ruta 4 Dubbelmarkering = 16 poäng

På fjärde rutan var det dubbelmarkeringar med skott som hamnade nästan som på linje och där tog Vilja en lite omständlig väg när hon skulle lämna av och jag blev rädd att hon hade sett mig (när jag stod upp och filmade) och när hon  var på väg mot mig så jag var snabb att stänga av kameran och sätta mig ner   Men när Karin ropade på henne så kom hon på vem som skulle ha dummisen och den andra sprang hon lite mer direkt till Karin med!

 
Ruta 5 Dubbelmarkering (först kastad först in, sist kastad sist in) = 0 poäng

När det efter en lång dag så var dags för ruta 5 som också detta var en dubbelmarkering tyckte Vilja att det var bäst att hämta in dem så fort som möjligt eftersom Karin hade kroknat och såg så trött ut. Att det var tänkt att de skulle hämtas in i en bestämd ordning och att hon skulle vända med Karin för att hämta den först kastade först tyckte Vilja var onödigt när hon redan var riktad mot nummer 2. Men herregud min förare håller på att gå under av både trötthet, hunger och törst hur kan det då vara så viktigt vilken som kommer in först, tänkte Vilja???? Låt det gå snabbt och effektivt så vi kan få åka hem äta istället!

Lilla Lystra som hade oturen att matte trodde vi skulle vara kvar i fjällen och inte hinna hem till detta WT var ju inte anmäld och hon tycker att dagens tävling var den tråkigaste hon har varit med om iallafall. Passivitetstävling var
inge kul tyckte Lystra men försökte som vanligt göra det bästa av situationen och har skött sig väldigt bra hela dagen. Hon har varit lugn och fin vid min sida i stort sett hela tiden förutom när hon hittat någon söt valp att gulla med eller någon snygg kille att flirta med. Och att det var nästan jobbigare att sitta och ha koll på alla skott som brann av, alla dummis som kastades och på hundarna som skulle hämta kan man se på henne där hon ligger HELT utslagen bredvid mamsen och är minst lika trött!!

Trist att inte var med och tävla tycker även jag men det var jättekul att träffa alla retrieverkompisar för till Lidingö kommer verkligen ALLA som bor i Stockholm med omnejd och några till.

GRATTIS till alla duktiga ekipage som har tävlat idag, ingen nämnd ingen glömd tänkte jag skriva men jag måste ändå nämna ett ekipage! GRATTIS till Karin Cleeve som med lilla Mossa (lika gammal som Lystra) vann Nybörjarklassen med imponerande 99 poäng!!!!

TACK för idag Karin, nästa helg sitter allt som det ska och poängen ramlar in men ni får ju även lite mer konkurrens för då är ju jag och Lystra med   

Äntligen är våren här och med den kommer tränande och tävlande igång!

Igår var vi på FRK Bergslagens WT i Vallhalla. Jag hade tänkt starta båda tjejerna och hade anmält Vilja till Nybörjarklass och lillfisen till Öppenklass.

Men eftersom Miso har varit så löpseg har Karin fått ”den äran” att ta med Vilja på jaktkurs och träna henne inför WT:t. Och Vilja tackar ju inte nej till lite extra träning!

På våra gemensamma jaktträningar har Vilja varit så söt för ibland har hon funderat på om hon skall springa till mig med dummisen men då har det räckt med att jag har sagt till henne att hon skall springa till Karin så har hon gjort det direkt. Igår på Vallhalla visade det sig att deras träning har gett resultat för äntligen lyckades den grånosiga ”tävlingshunden” ta sig upp i Öppenklassen!!

Duktiga Karin och Vilja gjorde ett jättebra jobb som slutade på 86 poäng, en fjärdeplacering (på samma poäng som 3:an såå nära pallplacering) och uppflyttning till Öppenklassen!

Vilja förärades dessutom med domare Peter Flinks specialpris för att hon jobbar på med en aldrig sinande arbetsglädje helt oberörd av av att hon fått byta förare flera gånger. Och vi som känner ”Viljakanbästsjälv” vet ju att hon kastar sig in i varje uppgift som hon ställs inför med samma glädje och lust oavsett vem som håller i linan! Som kennelmamman sa så är Vilja nöjd bara någon kör henne till provplatsen ;-)

Jag har startat Vilja två gånger på WT, första gången när hon var 1 år och 4 månader och då fick vi pga bus, knallningar, ett uruselt (eller obefintligt) fotgående och min orutin 14 poäng på en ruta och nollor på resten. Andra gången var ett par år senare och då fick vi ihop 73 eller 74 poäng (precis under uppflytt) men sen har vi inte kommit till start nån mer gång.

Sommaren 2010 startade Perra och Vilja på ett WT (hade då också strax under 75 p) och på Flatmästerskapen (med både ris och ros) men efter det har deras träning fallit i träda. Det var även denna sommaren hon fick smeknamnet ”tävlingshunden” och blev kallad ”busig liten kille” av en domare ;-)

Men nu sex år gammal är BUSVilja Öppenklasshund. Fast på söndag skall hon till Lidingö och starta på WT i Nkl tillsammans med Karin igen och om några veckor skall vi till Fjällnora på WT men då funderar jag på om man kanske kan få ändra och starta henne i Öppenklassen istället. Eller vad säger du Karin?

Trött liten Lystra inväntar dagens resultat 

Lilla Lystra och jag debuterade i Öppenklassen och jag hade bestämt mig för att stötta henne igenom rutorna för att det skulle bli en bra erfarenhet och att inte tänka tävling eftersom jag inte tyckte att vi var klara för Öppenklassen.
Vi har knappt tränat nånting alls i vinter/vår och hon är fortfarande lite osäker på långa dirigeringar och svåra
markeringar. Hennes markeringsförmåga har dock mognat under vilan för nu när vi de senaste veckorna har kommit igång med jaktträningen igen har hon plötsligt en väldigt bra markeringsförmåga vilket hon inte hade i höstas. Hon sprang då ut i full fart i rätt riktning men började söka alldeles för tidigt och när hon inte hittade nåt kom hon i full fart tillbaks till mig, men nu springer hon ut längre i rätt område och ger sig inte förrän hon hittar apporten!!

Däremot är hon fortfarande osäker på långa linjetag och dirigeringar och vill hellre komma emot mig än att gå ut ifrån mig. Eftersom farten emot mig är väldigt väldigt hög har även hennes lilla sväng runt mig kommit tillbaka för när hon inte saktar in väljer hon istället att springa förbi och vända innan hon kommer in och det ser ju inte så bra ut på ett WT.

Såå jag hade alltså inga direkta förhoppningar att vi skulle få några bra poäng men min lilla svarta bara går in och gör sitt bästa i ruta efter ruta och alla domarna kommenterade att hon hade sån fantastisk fart in till mig och härliga avlämningar!! Härliga avlämningar, det ni jag som befarade att hon skulle ta en lov runt mig och att jag skulle få skämmas över våra ”barnsliga” avlämningar. Men nejdå lilla Lystra visste att nu var det tävling så hon sprang i full full fart in rakt emot matte och tvärnitade framför mig så det nästan blev bromsspår i marken. Lilla söta Lystra som vet när det gäller!

Så på säsongens första tävling och vår debut i Öppenklass fick vi ihop 80 poäng vilket också var samma poäng som den som kom 3:a men eftersom dom hade två 19 poängare kom de 3:a och vi 4:a, så retligt nära pallplacering även för oss!! Så ett till WT med minst 75 % av maxpoängen så är min lilla svarta racerpanter ELITHUND på WT! Enligt de gamla reglerna skulle hon vara uppflyttad i elit redan men enligt de nya reglerna krävs två tävlingar i Ökl med minst 75 p innan man får starta i Elit (om jag tolkat det hela rätt).

TÄVLINGENS UPPLÄGG OCH RESULTAT

RUTA 1 (Dirigering)

Nkl: Rak dirigering ut till en gran där det låg en dummi.

Vilja valde här att springa av sig lite energi (låtsades att hon inte hörde Karins närsök- och inkallningssignaler) och jag tror hon hann få sig ett snabbdopp på vägen också men sen tog hon med sig dummin på tillbakavägen och levererade snyggt till Karin.

Resultat: 12 poäng

Ökl:
Dirigeringen var längre i öppenklassen och det låg tre stycken dummis på rad precis bredvid varann (som gjort för att byta eller ta flera vilket många hundar också gjorde)

Eftersom jag vet att Lystra kan bli lite osäker på långa linjetag och jag märkte hur hon saktade in (i nivå där Nybörjarklassummisarna hade legat) la jag på ett par ”ja” för att stötta henne i att hon gjorde rätt och då fick jag ut henne hela vägen. Jag la på närsök och hon doppade direkt ner näsan och tog upp en dummi så i samma svep som
närsökssignalen la jag på en inkallningssignal och hon kom direkt in med EN dummi! Duktiga lilla fis! Även om hon inte brukar byta så kändes det som om risken var ganska stor eftersom det låg 3 dummis så väldigt nära varann. 

Resultat: 18 poäng Vi fick beröm för fotgåendet (detta var vår tredje ruta och fotgåendet blev bättre och bättre för varje ruta) och för att hon tog en och kom direkt in i full fart. Avdragen fick vi för att jag stöttade henne på vägen ut.

RUTA 2 (riktat närsök)

Nkl: Skick ut ca 5-10 meter till en ca 10x10 meters ruta där de skullle plocka in två dummisar.

Viljas fotgående var lite väl svajigt och så tyckte hon att domaren pratade och förklarade lite onödigt länge (hon visste ju vad hon skulle göra) så hon var på väg att ta saken i egna tassar men Karin lyckades hindra henne! När hon väl fick jobba så gjorde hon det hon skulle utan att tveka. Denna gången stannade hon på Karins närsökssignal (hon kände nog rätt väl var de låg) och tog in EN i taget. Duktig Vilja.

Resultat: 18 poäng (avdrag för fotgåendet)

Ökl:
Närsöksrutan låg lite längre ut men annars samma upplägg som i Nkl.

Lystra som i vanliga fall brukar göra rätt för sitt namn valde här att ignorera min närsökssignal och trava ut till elitklassens ruta. Hon lyssnade inte heller på min inkallningssignal utan hon var bara tvungen att kolla av området först så jag fick ta till min allra mest bestämda röst innan lilla fröken fattade att det var allvar. När hon kom emot mig stoppade jag henne i närsöksrutan och nu gick hon ner med nosen och sökte tills hon hittade första dummin. Andra skicket gjorde hon jättebra, stannade direkt på min signal i rätt område, letade intensivt, plockade upp en dummi och kom in i full fart.

Resultat: 12 poäng

Vi gjorde denna ruta som dagens sista och en förklaring kan vara Lystra helt enkelt var trött i huvudet och fick ”hjärnsläpp”, en annan kan vara att tävlingsdjävulen grep tag i mig som började känna att vi kunde få ganska bra poäng om vi inte nollade sista rutan (eftersom det hade gått skapligt på de andra rutorna) och att Lystra kände av det. Den tredje förklaringen kan vara att hunden som startade före oss var i Elit och hade gått ut till detta område
precis innan Lystra och att hon kände det.

RUTA 3 (Markeringar med skott)

Nkl: Enkelmarkering med skott. Jag vet inte om det var på samma sätt som i öppenklassens men isf var det först äng och sen ganska tät skog med en liten bäck och markeringen hamnade i skogspartiet.

Lätt som en plätt sa Vilja och som tur va så hann Karin säga apport i exakt samma stund som Vilja såg att domaren klappade Karin på axeln ;-)

Resultat: 20 poäng

Ökl: Dubbelmarkering med skott i terräng som ovan där ena markeringen hamnade inne vid bäcken i skogspartiet till höger och den andra till vänster.

Lystra satt stadigt i skott och kast och jag väntade en liten extra stund efter att domaren hade klappat mig på axeln innan jag skickade henne och då for hon iväg som skjuten ur en kanon och plockade in först den ena och sen den andra.

Resultat: 19 poäng (vet inte vad de drog för men det kan nog ha varit fotgåendet).

RUTA 4 (Markeringar med andpipa)

Nkl: Enkelmarkering på ett gärde där apporten hamnade i dikes/skogskanten.

Vilja spikade markeringen men fick syn på något bakom Karin när hon kom in med dummin så hon stannade upp precis bredvid Karin och tittade bortåt = inte världens snyggaste avlämning.

Resultat: 18 poäng (avdragen kan var pga avlämningen eller fotgåendet).

Ökl: Dubbelmarkering på rad i skogs-/dikeskanten där den bortesta kastades sist.

Lystra var väldigt laddad (vi gjorde denna som dagens allra första ruta) och hade liite svårt att gå fot fram till pinnen men satt sedan stadigt i kasten och jag valde att vänta en liten stund extra innan jag skickade henne. Hon sprang direkt ut för att ta den sist kastade men när hon passerade den som kastades först fick hon den i näsan och plockade in den först. När hon sen skulle ut och ta den andra ”fastnade” hon i det första området innan hon gav sig längre
ut och fick leta ganska länge innan hon hittade den andra apporten.

Resultat: 16 poäng (avdragen troligen pga ett vääldigt dåligt fotgående och pga att hon fick leta länge efter den andra apporten)

RUTA 5 (Dirigering)

Nkl: Linjetag på ett gärde ca 30 meter till en gran i kanten av gärdet.

Vilja gick här dagens bästa fotgående men när de ställde upp sig var hon väldigt intresserad av någonting åt höger (rätta mig om jag har fel Karin) så Karin valde att medvetet rikta henne väldigt mycket åt vänster. Vilja fick då dummin i näsan och travade ut ganska lugnt (för att vara Vilja) och man riktigt såg hur hon fick den i nosen, Karin la på närsökssignalen när hon var i området och då plockade hon den direkt!

Resultat: 18 poäng (Karin fick beröm av Peter Flink för smart handling men troligen fick de avdrag för att Vilja inte sprang ut i full fart och att hon vindade efter dummin eller så var det för att Karin blåste närsökssignalen?).

Ökl: Ett längre linjetag på samma gärde där Elitdummysarna låg utlagda ännu lite längre ut, lite till vänster om Öppenklassens, så det gällde att de inte kom för långt ut och fick elitdummisarna i nosen.

Lystra sprang till min förvåning ut i full fart rakt ut på en rak fin linje men eftersom jag var beredd på att jag skulle behöva stötta henne på vägen la jag på några ”ja” även om det inte hade behövts. Tyvärr råkade jag skicka henne lite snett så att hon kom rakt mot elitdummisen, som tur var stannade hon till när jag blåste stopp men vände sig inte emot mig så som hon ska göra på stoppsignalen. Jag fick henne att gå till höger på mitt tecken (troligen pga att
hon då fick den i näsan) och hon fann dummin ganska direkt när jag la på näsrsökssignalen. 

Resultat: 15 poäng (avdragen var pga högljudd handling, domaren (Peter Flink) tyckte att det var onödigt att jag la på ”ja” när hon sprang rakt ut i så full fart  men eftersom jag aldrig trodde att jag skulle få ut henne så långt rakt ut till en dold dummi så hade jag redan tänkt att hon behövde stöttning).

Vi hade en supertrevlig dag tillsammans med alla härliga Ryegatare och bästa kennelmamman! TACK alla ni och TACK till bästa Karin för ditt finfina jobb med min älskade BUStant!

Nu är vi strax framme i Storhogna där vi skall åka skidor i några dagar och snart bryts nog mottagningen!

Nu är det en vecka sen Vår fina Tina somnade in  

Hon somnade in lugnt och stilla i min famn omgiven av hela familjen. Hon har de senaste veckorna bara blivit sämre och sämre, hon kunde plötsligt sjunka ihop på golvet som om benen inte orkade bära henne längre. Men sen hade hon även sina bra stunder då hon kämpade på med sin ständigt viftande svans så det var inget lätt beslut även om jag innerst inne känner att det var det enda rätta

Älskade lilla gammeltant det var ett oerhört tungt beslut att ta men efter att ha pratat och ventilerat med vänner, familj och veterinären var det bara att inse att vi inte hade något alternativ.  Det var som Eva Thoren så fint skrev dags att kliva åt sidan och säga - Varsågod upp och lek!

Och leker är jag övertygad om att hon gör nu på de evigt gröna ängarna med sin älskade Milla (som lämnade oss så oerhört dramatiskt för ganska precis 7 år sen) och alla andra kompisar som har hunnit komma och gå under Tinas år. Igår fyllde hon 14 och ett halvt år så det är ju några år.

Och tänk att en så liten hund kan vara så full med värme och kärlek så att det räcker till så många både två- och fyrbenta.

När jag gick igenom alla gamla kort så blev jag verkligen påmind om vilket långt och innehållsrikt liv hon har haft och hur hon ständigt tagit sig an alla nya utmaningar med en evigt viftande och alltid glad svans.

Älskade pudelen du fattas oss!!

Första påsken hos oss (april 1999) 

Nybliven pudelägare och inte så bra på att frisera ;-)  

Silva, Milla och Tina tigger av Ola i Känna sommaren 1999

Det ser nästan ut som om Milla och Tina har blivit gripna av polisen ;-)

Lite skeptisk till att åka båt för första gången men så länge familjen är med så....

Tina och Lillgrå (8 veckor) gosar

Med kusinerna i Känna

Ständigt på jakt efter något gott att få eller tjuva till sig

Flocken har utökats med lilla Misty (som fyller 12 år i år) 

Provade mig fram med klippmaskinen....

Minns hur vi skrattade åt henne när hon kom smygandes ut ur stugan med Whiskasburken i munnen.... 

....vi låtsades att vi inte såg henne och smög efter för att fotografera

Bus med sina sex valpar hösten 2000!

Det är så jobbigt att se hur tiden rinner ut för vår söta goa lilla gammeltant :-( Att sinnena har övergivit henne ett efter ett har hon inte varit särskilt påverkad av och jag har tänkt att så länge hon är pigg och glad och inte har ont så har hon ju fortfarande livskvalitet! Men nu de senaste veckorna har hon blivit svagare och svagare i kroppen, benen glider isär på golven och hon vill inte lika gärna följa med ut på promenad. Om man peppar lite i början kommer hon oftast igång och hänger med på en kissrunda men för hennes skull kissar hon lika gärna (eller hellre) i trädgården (eller om andan faller på kan man ju även kissa inne). Hon sover väldigt mycket och verkar till och från inte ha helt koll på läget. Det är så svårt att se vår goa kavata och lite "oborstade" lilla dam som alltid har lagt sitt ord till debatten att bli så ynklig och svag. Hon har ju alltid (och gör faktiskt till viss del fortfarande) sett till att få sin röst hörd och att få sin vilja igenom vad det än gäller. Hon är verkligen en otroligt STOR personlighet denna LILLA hund och hon kommer lämna ett STORT tomrum efter sig ! Även om hon har levt ett väldigt långt och innehållsrikt liv så är det såå svårt att släppa taget, jag vet inte hur jag ska samla krafter att låta henne gå vidare... Min lilla söta mormor som blev 93 år sa på slutet -fram till 90 gick det bra men sen var det inte roligt längre.Om Tina hade kunnat prata hade hon kanske sagt -fram till 14 gick det bra men....Det är tungt nu och jobbigt att sätta ord på det oundvikliga som jag vet kommer och som jag innerst inne vet kommer ganska snart. Älskade lilla gammeltant!