….har det blivit de senaste veckorna.

En anledning är att båda tjejerna har löpt och är lite efterlöpssega, eller Lystra är egentligen inte så seg utan mer efterlöpsofokuserad ;)

En annan anledning är att jag har haft en hel del jobb både jobbjobb och hemmajobb.

På hemmafronten har vi bytt (snart) alla fönster och även om det är maken som skall ha mest cred för detta så blir det faktiskt en hel del jobb för mig också som hantlangare, bärare, fönsterputsare, städare, mm.

Vilja och jag missade ju både KM förra helgen och Apellen på Nacka BK som var nu i helgen pga löpet. Det är ju tyvärr så det är med tikar och det är väl bara att acceptera när man har valt hundar av detta kön ;)

Några som inte missade apellen var däremot Karin och Wilma som med 9 på spåret, 10 på budföring och 10 på platsliggning samt lite gott & blandat på resten av lydnaden nu är UPPFLYTTADE till lägre spår!! STORT grattis, det är ni väl värda!! Och blödig som jag är kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när domaren på prisutdelningen sa att nu har vi fyra ekipage kvar och det är de fyra som har blivit uppflyttade. För Wilmenlund hade satt sin egen lilla ”touch” på sista momentet ”hoppet” för att vi inte skulle vara säkra på om poängen räckte till eller inte.

Allt för att bevara spänningen in i det sista ;)

Tyvärr missade jag och Lystra inte Prova på jaktprovet hos Sofi Piel och Eva Thoren förra måndagen även om jag nu med facit i hand hellre hade sett att vi inte hade deltagit :(

Den trevlige skytten! 

Sofi! 

Eva!

Jag är nog mest missnöjd med min egen insats för Lystra gjorde egentligen det som jag skulle kunna förväntat mig och var helt enkelt bara liiite för het. Att jag inte tog tag i situationen från början utan bara gick och smågnällde på henne under fotgåendet och ändå fortsatte är nog det jag ångrar mest. Om jag redan från början hade talat om för henne att det inte är ok att gå framåt utan att hålla mattes tempo och ha koll på var matte är så hade jag inte behövt spåra ur på det sätt som jag nu gjorde, när jag till sist bara fick nog!

En av få stunder med en ganska ok position..

     Hrmm "bara" en havmeter för långt fram!

Lystra brukar vanligtvis vara ganska lyhörd och ha bra koll på mig men när det kom in skott och vilt blev det helt enkelt bara för mycket som drog. Hon stack ju inte ifrån mig men hon trampade på alldeles för långt fram och satte sig gärna en halvmeter framför mig när jag skulle skicka och det blev en hel del tjafs före varje skick. Det som gjorde mig mest frustrerad var att jag hade så svårt att få kontakt med henne, hon var bara inriktad på arbetet och tyckte att jag mest var ivägen. Och jag fick lite flashbacks från när jag startade hennes mor på jaktprov (hon visade tydligt att hon tyckte att jag mest var ett bihang som hon var tvungen att släpa på ;) Och den känslan vill jag verkligen inte få med Lystra. Jag vill att vi skall vara ett team från början till slut och att vi skall jobba tillsammans, men det gjorde vi tyvärr inte den här gången.

Med Vilja börjar jag ju hitta den där teamkänslan nu när hon är 5,5 år (och då menar jag såklart bara i skarpt läge i apporteringsarbetet) i andra sammanhang tycker jag att vi har haft den där teamkänslan även tidigare.

Men det är ju såklart bättre att få denna insikt på ett prova på prov eftersom hon inte belönades för några direkta dumheter. Även om det var mycket tjafs runt fotgåendet och innan jag skulle skicka så knallade hon inte förrän på sista stationen (vattenmarkeringarna).

Sluta sura nu matte, ska vi jobba eller???

Hon var superladdad och vattnet blev ju ytterligare en trigger så på första vattenapporten knallade hon men hon hann bara några meter innan jag fick stopp på henne!

För det var då det brast för mig och när jag blev skitarg (vilket jag inte är stolt över) och röt i åt henne så reagerade hon faktiskt med att hejda sig och komma tillbaka. Sen satt hon stadigt på båda vattenmarkeringarna så hon fick iallafall avsluta med att lyssna på sin matte även om jag nog just då inte var den trevligaste matten man kan önska sig.

Att vi har en hel del kvar att önska när det gäller avlämningarna det visste jag ju redan. Jag fick några i hand men de flesta släppte hon någon meter ifrån mig. Och på söket sprang hon i full fart mot mig och förbi nästan varje gång. På de sista sprang hon fram till hinken bakom mig (där vi lagt det andra viltet) precis som om hon tänkte att de skall ju ändå hit så varför gå vägen via matte? ;)

Hon hade fina och tillräckligt snabba upptag och tog allt vilt utan prut. Hon tyckte dock att det var lite läskigt att gå ut långt på söket och jag tror det beror på hela situationen med viltdoften, ny mark, mm. Så viltsök i nya miljöer måste vi träna mer på. När Eva gick ut i området tog hon dock mod till sig och sprang ut och det var inga problem att få ut henne igen och igen och igen! Och hon hade full fart in (det är bäst att snabba sig in till matte så inte spökena kommer och tar det man har hittat).

Men vi hade iallafall tur med vädret och det blev en härlig dag i de fina omgivningarna med alla trevliga ekipage och såklart med Eva och Sofi som alltid ordnar det så himla bra!!

Så vid närmare eftertanke tar jag nog tillbaks det jag skrev i början om att jag ville ha detta prova på jaktprov ogjort ;)

TACK Eva & Sofi för allt ert tålamod och tack till den snälle skytten (som fick stanna lite då och då när jag och Lystra var oense om tempot).

Och sist men absolut inte minst TACK Karin som inte bara kastade kråkor, körde bilen och lyssnade på allt mitt gnäll utan också tog alla dessa underbara bilder!

Efter denna katastrof har vi nu gått fot med koppel och utan koppel i skogen, mot förväntan och på promenaderna och nu har vi infört ”nolltolerans” för att gå ur position. Så fort hon kommer bara några centimeter för långt fram säger jag lugnt nej och stannar och det har funkat jättebra. Vi kommer framåt utan alltför många stopp och hon går långa, långa sträckor i fint jaktfot vid min sida.

I torsdags var vi på jaktkursen i Ågesta och då var hon superduktig hela tiden både på övningarna (som var ganska svåra) och på fotgåendet!!

Igår hade vi avslutning på min aktiveringskurs och då var det fyra ekipage som fick prova på blodspår. Det var fyra mycket nöjda hundar & förare som tog sig an spåren på ett mycket bra sätt!

Idag har Lystra fått dra kickbiken för första gången. Hon har bara fått testa en kort sväng förut innan vi hade fått röntgensvaren men nu fick hon dra på riktigt i skogsterräng.

I början hade jag båda spända framför kicken men eftersom Vilja sackar efter och inte gärna vill dra och springa fort så släppte jag henne så hon fick springa lös istället.

Snacka om att Lystra tyckte att det var kul!! Hon höll full fart framåt hela spåret (4 km) och var väldigt lyhörd på mina kommandon och vilken väg hon skulle ta. Och jag tyckte nog att det var lika kul!!! Inte lika mycket träning för matte som om vi joggar men jag var faktiskt svettig när vi kom hem för jag hjälper ju ändå till litegrann när det inte går nerför.

Och Vilja var nöjd att hon fick springa i sitt eget tempo, att hon kunde stanna och nosa, äta lite gräs och sen springa ikapp ;)

Må så gott alla ni fina!!

 

Annika, Diesel o Indy

3 oktober 2011 15:37

Bra reflektion på jaktprovet! Just då kanske det inte är så kul, men det är ju skönt att det inte var ett riktigt jaktprov. Nu vet du ju vad du behöver träna på.
Verkar kul det där med kickbike....Hmm, man kanske skulle önska sig en sådan. Hur går den i terräng? Är det lättare med den än med vanlig cykel? Hur mycket kostade din?
Kram

http://annikasvardag.bloggplatsen.se

Helena

3 oktober 2011 16:34

Ja Annika med Lystra i täten var det skitkul!! Tänk och spänna fast dina två starka grabbar - då snackar vi HUNDkrafter ;) När jag köpte min tänkte jag först inte att jag skulle köra i terrängen (skogen) utan tänkte mest hålla till på gång - cykelvägar så därför har jag den enklaste/billigaste varianten som hette Citycruiser (kostade ca 3 800 kr då) och som nu är lite omarbetad och heter City4. Den nya ser stadigare ut och har grövre däck än min men det finns ju även andra som är mer terränggående, men de är lite dyrare. Mitt däck är ganska tunt men jag har tänkt att jag kör med det så länge det håller och sen byter jag ut det mot ett grövre (finns för ca 7-800 kr). En till nackdel med min som verkar bättre på de nya är att den är så låg under fotsteget så att den tar i om det blir för höga stenar och rötter i terrängen. Jag har som tillbehör även det där dagfästet (kostade ca 600 kr)och det är nog ett måste för att man skall kunna dra med hundarna. De nya är jättefina, klart du ska önska dig (du får prova min först om du vill)gå in och kolla på www.kickbike.se

Kram

 

Ann-Sofie

3 oktober 2011 15:59

All erfarenhet är nyttig så självklart vill du inte ha prova på provet ogjort o tänk så fantastiskt att just få testa på såna o inte nödvändigt på riktiga. Super att hon tog alla vilt, det önskar jag vi också klarar en vacker dag.
Kram på Er

http://www.zetterljungs.hundstudio.se

Helena

3 oktober 2011 16:39

Du har så rätt! Det är mest att jag är så missnöjd med min egen prestation och har tänkt så mycket...om jag hade gjort annorlunda från början så kanske hon hade varit lugnare och haft mer kontakt osv. Och så tycker jag inte att jag var någon bra förare när jag först var så otydlig och inte visade klart för henne att jag inte accepterade att hon gick framför och tramsade runt vid min sida och sen bara tappade humöret :( Blir inte så värst konstruktivt då tyvärr. Klart donnan snart kommer ta allt vilt, hon har ju till skillnad från Lystra en matte som har en ängels tålamod och som lägger upp bra träningsplaner, genomför och utvärderar ;) Kram

 

Karin & co

3 oktober 2011 17:26

Ja det här med hundträning/tävling väcker en massa känslor :-) Jag var mest chockad i lördags, trodde inte att poängen skulle räcka och har liksom vant mig vid att ligga precis på fel sida om marginalen ;-) Glad ändå att ha människor runtomkring som tror på oss.

Jag som var fotograf tyckte inte att det var någon katastrof på prova-på-jaktprovet, men det har jag ju sagt redan ;-) Tror snarare att du blev väldigt besviken på ditt känsloutbrott snarare än situationen i sig. För det är ju inte konstigt att Lystra gjorde som hon gjorde, det var ju SUPERKUL!!! Och uppenbarligen en störning för mycket. Jag tycker att du tvärtom ska vara jättenöjd över den dagen. Det som gick bra gick jättebra, det andra är du ju bra att veta om innan du anmäler och kommer med på ett riktigt jaktprov.

Kram

http://karinochwilma.bloggagratis.se

 

Annica

3 oktober 2011 20:46

Vilka fina bilder! Men det var väl KANONBRA att du blev arg vid vattnet, perfekt att hon fick först att man inte knallar vid vatten. Verkligen bra med träningsjaktprov =)

http://www,ryegates.se

 

Jessica Gnista & Glimma

4 oktober 2011 23:02

Wow vilka härliga bilder från träningsprovet! När jag läser inlägget tycker jag att det låter som ett lyckat prova på prov, där du även lyckades "korrigera" ett felbeteende och sedan avsluta positivt :)

http://www.skeppartorps.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Efter att ha varit Bloggplatsen trogen i många år har jag nu fått ett erbjudande om att blogga via Vimeddjur. Jag håller därför på och bygger upp min nya hemsida och blogg i Wordpress så hädanefter kan ni följa oss HÄR   Min gamla HOLMSTO...

STOPPSIGNAL PÅ VÄG EMOT MIG!  STOPPSIGNAL PÅ VÄG IFRÅN MIG   LYSTRA FÖRSÖKER FÅ MATTE ATT BLÅSA STOPPSIGNAL PÅ ALLA MÖJLIGA.....   ....OCH OMÖJLIGA SÄTT         ...

- Menar du verkligen RAKT fram?? - Ja jag menar RAKT fram!! - Menar du att jag ska springa IGENOM enbusken?? - Ja jag menar att du ska springa IGENOM enbusken!! - Men om det kommer ett träd ivägen då?? - Om det komme...

Så var då äntligen denna helgen över!!   Känns lite som en mental urladdning nu när det är klart. För även om jag har känt att jag KAN det här så visste man ju inte vad för frågor som skulle komma på det teoretiska provet och om man pga nervosite...

I helgen bar det av till Arboga för sektionskamp mellan flatklubbens sektioner Östra (vårt lag), Bergslagen och Gävle-Dala. Värmland hade tyvärr inte fullt lag så de hade lämnat WO.   Vi har haft en superrolig helg med trevligt umgänge även om ma...