Glömde skriva i förra inläggen att i lördags var det dags för pudelen att bli ett år äldre   

Hon är pigg och glad men hennes syn och hörsel blir bara sämre och sämre. Ett tag trodde jag att hon bara hörde det hon ville höra men nu tror jag tyvärr att hon inte ens hör det    

Men när några sinnen sviker utvecklas andra eller? Hennes nos är just nu flockens mest känsliga....godisnos! Hon kan nosa reda på en mikroskopiskt liten hundgodis som kan ligga i en av mina fickor längst ner i en väska. Då packar hon upp allt som ligger i väskan och letar sig fram till godisbiten! Så fort hon får chansen vill hon in i tvättstugan och packa upp mina träningsväskor.

Igår när vi var på shoppingtur i Gustavsberg hade hon fest i baksätet när vi kom ut från Coop Hur tänkte vi när vi lämnade henne ensam i bilen med en kasse från Rusta med ett

10-packgrisöron?

Hon hade smakat lite på alla 10 och låg förnöjt och tuggade på ett STORT öra.

Och det var två stycken som satt i bilburen och var gröna av avund!

För några veckor sen var min nya Haglöfs regnjacka som hängde i hallen (och som hade en liten godisbit i en av fickorna) liksom strimlad i nederkanten. Hon hade väl hoppat upp och försökt rycka ner den, gång på gång på gång.

Hon har både energi och bra tänder den lilla damen   Inte så poppis just då men......även om du kan vara fruktansvärt jobbig när du skäller och vill ha mat (för att du glömt att du nyss har ätit), skäller för att bli upplyft i sängen eller soffan,  skäller för att bli utsläppt för att 20 sekunder senare skälla för att bli insläppt, kissar på mattan i uterummet (för att du tror att du är ute) och ständigt är på jakt efter mat så är du såklart världens charmigaste Pudelen  

GRATTIS på 14-årsdagen Tina!!

Meeen ska hon sätta ner den där "jobbiga" ungen snart, eller?

...sådär äntligen sitter hon still, men jag tror inte hon klarar det om hennes matte går iväg    

Nu tror de tydligen att det ska gå bättre bara för att "morsan" sitter här.....

...som om jag inte skulle vara stor nog att passa en sån där liten "skit" 

Ja, snälla sitt nu bara still där och hitta inte på några dumheter så vi blir klara nån gång...

 ....men konstra inte nu då....

....jag visste väl att de inte skulle få henne att sitta stilla trots att de satte morsan där.

Hon har ju inte gjort en ansats till att hjälpa till!

/Lystra

 ….har det blivit de senaste veckorna.

En anledning är att båda tjejerna har löpt och är lite efterlöpssega, eller Lystra är egentligen inte så seg utan mer efterlöpsofokuserad ;)

En annan anledning är att jag har haft en hel del jobb både jobbjobb och hemmajobb.

På hemmafronten har vi bytt (snart) alla fönster och även om det är maken som skall ha mest cred för detta så blir det faktiskt en hel del jobb för mig också som hantlangare, bärare, fönsterputsare, städare, mm.

Vilja och jag missade ju både KM förra helgen och Apellen på Nacka BK som var nu i helgen pga löpet. Det är ju tyvärr så det är med tikar och det är väl bara att acceptera när man har valt hundar av detta kön ;)

Några som inte missade apellen var däremot Karin och Wilma som med 9 på spåret, 10 på budföring och 10 på platsliggning samt lite gott & blandat på resten av lydnaden nu är UPPFLYTTADE till lägre spår!! STORT grattis, det är ni väl värda!! Och blödig som jag är kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när domaren på prisutdelningen sa att nu har vi fyra ekipage kvar och det är de fyra som har blivit uppflyttade. För Wilmenlund hade satt sin egen lilla ”touch” på sista momentet ”hoppet” för att vi inte skulle vara säkra på om poängen räckte till eller inte.

Allt för att bevara spänningen in i det sista ;)

Tyvärr missade jag och Lystra inte Prova på jaktprovet hos Sofi Piel och Eva Thoren förra måndagen även om jag nu med facit i hand hellre hade sett att vi inte hade deltagit :(

Den trevlige skytten! 

Sofi! 

Eva!

Jag är nog mest missnöjd med min egen insats för Lystra gjorde egentligen det som jag skulle kunna förväntat mig och var helt enkelt bara liiite för het. Att jag inte tog tag i situationen från början utan bara gick och smågnällde på henne under fotgåendet och ändå fortsatte är nog det jag ångrar mest. Om jag redan från början hade talat om för henne att det inte är ok att gå framåt utan att hålla mattes tempo och ha koll på var matte är så hade jag inte behövt spåra ur på det sätt som jag nu gjorde, när jag till sist bara fick nog!

En av få stunder med en ganska ok position..

     Hrmm "bara" en havmeter för långt fram!

Lystra brukar vanligtvis vara ganska lyhörd och ha bra koll på mig men när det kom in skott och vilt blev det helt enkelt bara för mycket som drog. Hon stack ju inte ifrån mig men hon trampade på alldeles för långt fram och satte sig gärna en halvmeter framför mig när jag skulle skicka och det blev en hel del tjafs före varje skick. Det som gjorde mig mest frustrerad var att jag hade så svårt att få kontakt med henne, hon var bara inriktad på arbetet och tyckte att jag mest var ivägen. Och jag fick lite flashbacks från när jag startade hennes mor på jaktprov (hon visade tydligt att hon tyckte att jag mest var ett bihang som hon var tvungen att släpa på ;) Och den känslan vill jag verkligen inte få med Lystra. Jag vill att vi skall vara ett team från början till slut och att vi skall jobba tillsammans, men det gjorde vi tyvärr inte den här gången.

Med Vilja börjar jag ju hitta den där teamkänslan nu när hon är 5,5 år (och då menar jag såklart bara i skarpt läge i apporteringsarbetet) i andra sammanhang tycker jag att vi har haft den där teamkänslan även tidigare.

Men det är ju såklart bättre att få denna insikt på ett prova på prov eftersom hon inte belönades för några direkta dumheter. Även om det var mycket tjafs runt fotgåendet och innan jag skulle skicka så knallade hon inte förrän på sista stationen (vattenmarkeringarna).

Sluta sura nu matte, ska vi jobba eller???

Hon var superladdad och vattnet blev ju ytterligare en trigger så på första vattenapporten knallade hon men hon hann bara några meter innan jag fick stopp på henne!

För det var då det brast för mig och när jag blev skitarg (vilket jag inte är stolt över) och röt i åt henne så reagerade hon faktiskt med att hejda sig och komma tillbaka. Sen satt hon stadigt på båda vattenmarkeringarna så hon fick iallafall avsluta med att lyssna på sin matte även om jag nog just då inte var den trevligaste matten man kan önska sig.

Att vi har en hel del kvar att önska när det gäller avlämningarna det visste jag ju redan. Jag fick några i hand men de flesta släppte hon någon meter ifrån mig. Och på söket sprang hon i full fart mot mig och förbi nästan varje gång. På de sista sprang hon fram till hinken bakom mig (där vi lagt det andra viltet) precis som om hon tänkte att de skall ju ändå hit så varför gå vägen via matte? ;)

Hon hade fina och tillräckligt snabba upptag och tog allt vilt utan prut. Hon tyckte dock att det var lite läskigt att gå ut långt på söket och jag tror det beror på hela situationen med viltdoften, ny mark, mm. Så viltsök i nya miljöer måste vi träna mer på. När Eva gick ut i området tog hon dock mod till sig och sprang ut och det var inga problem att få ut henne igen och igen och igen! Och hon hade full fart in (det är bäst att snabba sig in till matte så inte spökena kommer och tar det man har hittat).

Men vi hade iallafall tur med vädret och det blev en härlig dag i de fina omgivningarna med alla trevliga ekipage och såklart med Eva och Sofi som alltid ordnar det så himla bra!!

Så vid närmare eftertanke tar jag nog tillbaks det jag skrev i början om att jag ville ha detta prova på jaktprov ogjort ;)

TACK Eva & Sofi för allt ert tålamod och tack till den snälle skytten (som fick stanna lite då och då när jag och Lystra var oense om tempot).

Och sist men absolut inte minst TACK Karin som inte bara kastade kråkor, körde bilen och lyssnade på allt mitt gnäll utan också tog alla dessa underbara bilder!

Efter denna katastrof har vi nu gått fot med koppel och utan koppel i skogen, mot förväntan och på promenaderna och nu har vi infört ”nolltolerans” för att gå ur position. Så fort hon kommer bara några centimeter för långt fram säger jag lugnt nej och stannar och det har funkat jättebra. Vi kommer framåt utan alltför många stopp och hon går långa, långa sträckor i fint jaktfot vid min sida.

I torsdags var vi på jaktkursen i Ågesta och då var hon superduktig hela tiden både på övningarna (som var ganska svåra) och på fotgåendet!!

Igår hade vi avslutning på min aktiveringskurs och då var det fyra ekipage som fick prova på blodspår. Det var fyra mycket nöjda hundar & förare som tog sig an spåren på ett mycket bra sätt!

Idag har Lystra fått dra kickbiken för första gången. Hon har bara fått testa en kort sväng förut innan vi hade fått röntgensvaren men nu fick hon dra på riktigt i skogsterräng.

I början hade jag båda spända framför kicken men eftersom Vilja sackar efter och inte gärna vill dra och springa fort så släppte jag henne så hon fick springa lös istället.

Snacka om att Lystra tyckte att det var kul!! Hon höll full fart framåt hela spåret (4 km) och var väldigt lyhörd på mina kommandon och vilken väg hon skulle ta. Och jag tyckte nog att det var lika kul!!! Inte lika mycket träning för matte som om vi joggar men jag var faktiskt svettig när vi kom hem för jag hjälper ju ändå till litegrann när det inte går nerför.

Och Vilja var nöjd att hon fick springa i sitt eget tempo, att hon kunde stanna och nosa, äta lite gräs och sen springa ikapp ;)

Må så gott alla ni fina!!