Efter en fantastiskt god middag i Höganäs skjutsade Annika mig, Karin och systrarnaBUS till Villa Malla Gästgiveri där vi skulle bo. Vi kom fram strax efter 23 men det fantastiskt trevliga värdparet tog emot oss med ett leende på läpparna och hade till och med hållit baren öppen längre för vår skull.   Så det blev till att ta en sängfösare tillsammans med My och Magnus som redan hade installerat sig i baren

Jag kan varmt rekommendera Villa Malla om ni skall ner till Skåne med eller utan hund! Hur mycket vi än krånglade och blev en person mer eller en mindre, kom sent, skulle iväg tidigt osv så fick vi hela tiden svaret: - Det är inga problem, det fixar vi!!

Efter att ha fått höra skräckhistorier från My och Magnus som hade varit och spanat in tävlingsmarkerna så jobbade min hjärna på högvarv hela natten när jag och Lystra var på flera jättesvåra WT  

Väl framme på lördagsmorgonen kunde vi konstatera att det var tätt mellan rutorna som alla hade en hel del terrängbyten med äng, högt gräs, vatten, vass, mm.

Men jag hade bestämt mig för att gå ut och ha roligt. Jag hade inga stora förhoppningar om att jag och lillfisen skulle ha någon chans bland alla proffsiga jaktlabbar och duktiga flattar. Min målsättning var att vi skulle slå mitt och Viljas resultat från vårt första WT vilket inte borde vara så svårt eftersom vi bara lyckades skrapa ihop 17 poäng    Men jag tar på mig flera av nollorna som vi fick den gången eftersom jag var så orutinerad och inte visste vad jag fick göra och vad jag inte fick göra. Sen att Vilja hade lite bråttom iväg på ett par stationer gjorde väl även det sitt till   

Jag, Karin och Annika gick tillsammans till rutorna och vi började med ruta 5 som verkade vara den lättaste rutan. Det var kul att gå tillsammans och kunna titta på varandra, peppa och stötta och det blev inte alls lika pirrigt då som när man är ensam.

RUTA 5

Fotgående från en pinne till en annan ca 5-8 meter kanske.

Ett skott sköts och en markering kastades i ett område med högt gräs. Domaren sa till att man skulle räkna till 2-3 och sen skicka hunden.

Lystra kändes lite het i fotgåendet men höll sig ganska ok vid min sida. Hon markerade fint och sprang rakt ut i området, plockade snabbt upp dummin och sprang rakt in i fullaste fart mot mina ben med dummyn utan att bromsa in. Vi fick nog några avdrag för den "hårda" avlämningen men ingen kan beskylla henne för att inte ha full fart in iallafall   

Vi fick 17 poäng och jag kände mig helnöjd - målsättningen var avklarad!

RUTA 4

Inget fotgående på denna ruta   En markering kastades i en ganska öppen skog på ganska kort avstånd (minns inte om det var skott eller ankpipa före kastet).

Här var svårigheten att dummin hamnade mitt emellan två stora stockar så vittringsförhållandena blev lite kluriga. Om de stannade till före första stocken fick de den inte i näsan och om de passerade båda stockarna fick den den inte heller i näsan. Så här hade jag fått tipset att blåsa ner henne direkt när hon passerade första stocken. Lystra markerade bra och stannade direkt när jag blåste närsökssignalen och stoppade ner näsan och plockade upp dummin! Duktiga lilla Lystra! Hon kom sen brakandes i lika full fart som på första stationen men här hade hon visst bestämt sig för en lite lugnare avlämning så hon stannade upp ca en halvmeter framför mig vände sig om och backade in till min sida   Såg så sött ut men var nog inte helt korrekt för domaren sa att han drog poäng för avlämningen och för att jag hade blåst ner henne. Han tyckte att hon hade markerat så fint (vilket jag också såg) och tyckte därför att jag inte hade behövt blåsa. Men jag tror ändå att det var bra eftersom många hundar hade sprungit ram och tillbaka över stockarna på denna station.

Vi fick 17 poäng och jag kände mig väldigt nöjd med vår insats även på denna ruta.

Ruta 1-3 låg utefter en lång å som var grundare och smalare på ruta 1 och blev rejält djup och ganska bred på ruta 3. Vi tog ruta 2 som nästa ruta eftersom de på denna inte skulle ner i och över vatten. Nu fick vi dessutom suverän coaching av Eva, My och Micke som även filmade ruta 2 och 3.TACK snälla ni för alla bra tips, peppning och glada tillrop.

RUTA 2

Fotgående från pinne till pinne. De blåste i ankpipa och en markering kastades i högt gräs (vita höga blommor) precis före vattnet. Här gällde det alltså att få ner näsan på hunden innan den hade gått i vattnet och över på andra sidan som många hundar hade gjort.

Ja fotgåendet är ju ett kapitel för sig som både jag och Lystra behöver öva mycket mer på. Här försökte jag köra den lite mer avslappnade stilen och det lyckades sådär kan man kanske säga. Lystra fladdrade ut från min sida som ni kan se på filmen. Hon markerade bra och även här tog jag det säkra före det osäkra och blåste ner henne. Hon låg kvar i området och fann ganska snabbt och kom in i full fart utan att ens vara blöt om tassarna   

Anita Norrblom som var den enda som sa poängen talade om att hon drog en poäng för fotgåendet och en poäng för att jag visslade så det betydde att vi fick 18 poäng!!!

 Tack till Eva & My för filmande och de underbara kommentarerna  

RUTA 3

Ganska långt fotgående efter skytt (eller så kändes det bara som om det var långt). Skott och markering kastades i högt gräs på andra sidan ån och det var ganska knepigt både att ta sig ner i vattnet och att ta sig upp.

Den här rutan var rejält svår eftersom de skulle ta sig diagonalt över vattnet för att komma rätt på dummin. Vindförhållandena ställde till det om de kom upp bortanför dummisen och jag hade fått tipset att man skulle stå långt åt vänster för att hunden skulle se så bra som möjligt.

Eftersom Lystra helst gick fot med skytten här hamnade vi lite väl långt till höger och jag valde att flytta Lystra längre åt vänster men då blev det lite rörigt framme hos domaren vilket såklart inte var så bra. Lystra markerade men hade svårt att ta sig ner i vattnet och sprang fram och tillbaks för att kolla efter ett bättre ställe att gå i. jag fick mana på henne några gånger innan hon beslutade sig för att "hoppa" i. Väl över på andra sidan hittade hon dummin ganska fort när jag blåste ner henne. På väg in hade hon dåligt grepp om dummin och när hon var några meter ifrån mig tänkte hon skaka sig och då skulle hon troligen tappat dummin så jag la på en inkallningssignal och hon kom rakt in utan att skaka sig   

Vi fick 10 poäng!

TACK till filmaren Micke för alla roliga kommentarer, jag skrattar varje gång jag tittar på filmen!  

RUTA 1

Fotgående från pinne till pinne. Skott och en markering kastades på andra sidan grunt vatten (de kunde springa över) på en landtunga mellan ytterligare vatten.

Lystra markerade bra, sprang snabbt ut, över vattnet och stoppade ner näsan direkt när jag blåste närsök och plockade in dummin! Inlevereringen på denna station blev nog dagens bästa! 19 poäng belönades vi med och poängavdraget var nog även denna gången pga att jag blåste.

Jag är så förvånad och förundrad över Lystras prestation. Hon överträffade verkligen alla mina förväntningar med hästlängder.

Bästaste älskade lilla hund vad mycket du kan         

Och jag är så glad och fascinerad av hennes lugn (passivitet) mellan momenten, att hon satt helt stadigt vid min sida utan en tendens att knalla för att sedan ha full fart ut och full fart in när hon fick jobba!

Vi fick ihop 81 poäng vilket gav en 29:e placering av 99 hundar. Det innebär dessutom att vi är uppflyttade till Öppenklassen vilket känns både kul och lite pirrigt.

TACK till Karin, Annika, Eva & Micke, My & Magnus för en fantastiskt rolig helg och GRATTIS till alla fina resultat! 

Och såklart tack till min lilla duktiga Lillfis   

Lystra ligger och tittar på finalerna och funderar på att vi inte var så många poäng från finalplats....om jag bara hade tagit vägen över vattnet direkt så.....  Hua va pirrigt!

I fredags styrde vi kosan mot Skåne. Min snälla man skjutsade mig och Karin till Eskilstuna eftersom Karins bil är på verkstaden.

I Eskilstuna tryckte de tre syrrorna (Lystra, Miso och Polly) ihop sig i den lilla bilburen och låg snällt hela vägen ner till Skåneland (med ett litet kort stopp).

När vi kom ner till Höganäs väntade brorsan Zebbe med spänning på att få uppvakta syrrorna.

Han började med Miso.....

...och hon är ju inte den som är svårflörtad...   

Lystra fick flatteryck och drog några repor runt runt på gräsmattan med hela syskonskaran i släptåg men då gick det så fort att jag inte hann med med kameran   

Efter flatterycket intresserade hon sig för alla Zebbes ben som hon hittade i trädgården och då var hon lite mer svårflörtad.

Polly var också lite mer svårflörtad och tyckte brorsan var lite ohyfsad som började stöta på henne......

  ....men HALLÅ vi är faktiskt syskon (sa Polly på sitt bredaste Eskilstunamål)   

Och även hon övergick till att intressera sig för ben istället till Zebbes stora förtret!

Efter en underbart god trerätters middag och trevligt umgänge gick vi ner till havet som låg ca 200 meter från deras bostad.

Syrrorna kastade sig gladeligen i det blå och då ville inte Zebbe (som inte gärna simmar bara sådär) vara sämre så han hängde såklart på syrrorna ut       

Miso hittade ne fin blå boj och visade på samma envishet som sin mor när hon vägrade släppa bojen.....den skulle med in till varje pris! Och om jag släpper den kan ju någon av syskonen ta den så det är bäst att hålla ett fast grepp om bojen och simma tänkte Miso  

Hon kämpade och kämpade och efter ett tag fick jag och Karin lite flashbacks från när Peter fick ro ut och rädda Vilja när hon envisades med att apportera en flytboj långt långt ut på djupt vatten!

Även om detta inte var alls lika långt ut och inte lika djupt kändes det lite olustigt så till sist fick jag klä av mig och stega ut och livrädda Fisen   

Jag trodde det var djupare och att jag skulle behöva simma men vattnet räckte mig bara till midjan   

STORT TACK till Jan & Bitte för er gästvänlighet och underbart god mat i ett fantastiskt vackert Höganäs!! När ni har vägarna förbi (eller till) Stockholm så är ni alltid välkomna det vet ni!