Vilken eftermiddag och kväll Karin och jag hade igår. Det började med att bromsen på Karins bil pajade mitt på motorvägen   

Det var riktigt läskigt men BÄSTA Karin lyckades iallafall manövrera bilen till Kista BK utan några incidenter (bromsen tog litegrann men någon tvär inbromsning hade den inte klarat av).

Snälla Peter kom med sin bil och så fick han smyga sig hemåt med Karin bil utan broms och som tur var kom även han helskinnad hela vägen   

Vi körde några långa linjetag med Vilja för att hon skulle få blåsa ur skallen lite innan spåret och hon tyckte det var hellajbans att ensam få all uppmärksamhet under tiden som småfisarna satt i bilen och väntade.

Sen fortsatte vi vidare till Norrtälje där vi hade bokat tre öppenklass viltspår. Vi fick leta oss långt ut i bushen och blev lite försenade.

Lystra fick börja och hon hann bara rasta av sig litegrann på väg till spåret. Det var klibbvarmt och REJÄLT mycke mygg!!

Lystra var snabbare iväg i starten än hon brukar och hon kämpade tappert på fast det var verkligen snustorrt i marken och väldigt svåra vittringsförhållanden. Hon jobbade på och gav sig inte fast hon tappade spåret flera gånger. När domaren sa att han inte kunde ge henne ett förstapris pga att hon fått för många tappt så tänkte jag först bryta eftersom hon började krokna men ville iallafall att hon skulle få lyckas med att hitta klöven! Eftersom jag bröt kunde domaren visa på spåret och jag kunde stötta och berömma henne när hon gick rätt. Hon fick beröm av domaren som tyckte hon var duktig som hittade spåret så många gånger men att hon pga omständigheterna tyvärr tappade det igen.

Sen var det Misos tur och eftersom Vilja blir ganska uppjagad när vi går iväg så beslöt jag mig för att stanna vid bilen och rasta av henne och Lystra (och mig själv) istället för att gå med. Tråkigt att missa Misos spår men jag kände att det nog var bäst iallafall. Miso hade varit superduktig och spårat lugnt och metodiskt men i återgången var det en älgrackare som hade gått rakt fram så hon fick ett andrapris.

Sist var det då Viljas tur och hon var som vanligt TOKladdad och började spåra direkt hon kom ur bilen och DROG mig fram till starten! Hon var lite fladdrig i början och drog mig igenom en torr enbuske men lugnade snabbt ner sig och spårade så int, lugnt och metodiskt. Det som kändes extra bra var att jag kände att jag kunde läsa henne på ett helt annat sätt än jag brukar. Hennes spår började i lite öppen skog och gick sen ut på en stor äng och på ängen var hon verkligen superduktig! När vi gick på ängen kunde vi se hur ett rådjur skuttade upp och sprang snett in i skogen. Vilja brydde sig inte det minsta om rådjuret utan fortsatte spåra. Men sen när vi kom in i skogen på andra sidan (där rådjuret hade sprungit) fick hon upp rådjursspåret och vek av efter det istället och när hon kom på att det var fel hade hon tappat "sitt" spår   Hon gjorde flera tappra försök att hitta tillbaks till spåret men trots att hon verkligen kämpade så orkade hon till sist inte. Hon var så trött att hon till och med tog emot vatten - och det brukar hon absolut inte ha tid med när hon jobbar. Så tyvärr så snubblade vi på mållinjen ca 50-100 meter från klöven och hon halkade ner på ett andrapris   

Jag är jättenöjd med alla tre tjejernas prestation och domaren sammanfattade det med - Ja ett som är säkert är ju att ni har väldigt duktiga hundar!

Men det är ju klart att man vill ha förstapris! Jag hade ju hoppats på att Vilja äntligen skulle kunna få några fler bokstäver framför namnet men för andra gången så snubblade vi på mållinjen, vilket onekligen känns rätt trist   

Kändes ju liksom lite onödigt att åka 10 mil, gå runt och svettas och försvara sig mot dussintals med myggor, vara hungrig, törstig, kissnödig, åka 10 mil tillbaka runt runt via vägbyggen genom hela stan och komma hem efter elva på kvällen utan ett enda förstapris!

Men med några glada scoutsånger i bilen höll vi såklart ändå humöret på topp!

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram..

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Och man kan iallafall inte säga att våra tjejer inte kämpade och gjorde sitt allra bästa.....mer kan man ju inte begära, men det räckte tyvärr inte ända fram

Imorgon åker vi till SKåne på.....

jag vågar knappt säga det högt...

unghundsderbyt!