Efter att ha lagt ut filmerna på Lystras MH har jag förstått att det för en oinvigd kan verka märkligt att man skrämmer hunden på detta sätt. Som man kan se på filmerna blir Lystra skrämd både av "Dumpe -overallen som flyger upp", skrammel och spöken. Men jag kände inte en enda gång att det var någon fara för henne eller att hon skulle få kvarstående men av MH:t. Hon avreagerade på ett mycket bra sätt och knatade vidare på stigen hur kavat som helst mellan momenten. Hon gick glad med viftande svans framför mig i kopplets längd och var helt obekymrad över det som hade hänt precis innan. Hunden får reagera, och det är ju nästan konstigare när de inte reagerar alls (som Vilja som knappt vände på huvudet vid Dumpe och som var på väg upp i skrammellådan men så var hon ju äldre och hade mer livserfarenhet när hon gjorde sitt MH). Det roliga med Lystra är att hon i vardagen är väldigt nyfiken på saker som låter. Häromdan när Perra sågade med sticksågen kom hon i full fart och la nosen i blöt och det var rena turen att han hann stänga av sågen!  

Så det är  absolut inget fel att de blir rädda, huvudsaken är att de avreagerar och inte bygger på sig rädslor. MH:t är standardiserat och alla hundar måste gå fram och tillbaks förbi det otäcka x antal gånger för att avreagera oavsett om de behöver det eller inte. Om hunden efter de obligatoriska rundorna behöver mer tid så får den det, den får gå fram och tillbaks tills man ser att den har "släppt" det obehagliga. Man hör ofta folk som säger att deras hund har blivit skotträdd eller rädd för olika saker efter sitt MH. Jag tror visst att det finns hundar som kan reagera på skottet som kommer sist (eller andra saker som den kan förknippa med obehaget i samband med MH) om de inte har lyckats skaka av sig obehagen under föregående moment och det är givetvis väldigt olyckligt. I detta sammanhang är det mentalbeskrivarens ansvar att avbryta testet för att inte göra större skada än nödvändigt. Det således ett stort ansvar som vilar på mentalbeskrivaren och även på uppfödare och hundägare att se till hundens bästa. Nu är det ju inte alla hundägare som har erfarenhet och/eller kan läsa sin hund så därför anser jag att mentalbeskrivaren som är den som är proffs skall bryta i dessa lägen.  Men jag tror att en hund som reagerar så starkt på ett MH ändå skulle ha reagerat på andra händelser i livet och då kanske (troligen) föraren är helt oförberedd och inte har handlingsberedskap för att hantera hundens reaktion. Och då kan det troligen göra ännu större skada än ett MH där man ju faktiskt skall vara i händerna på proffs. MH är ju därför ett bra forum för att ge ägaren en fingervisning på hundens reaktioner och hur denne bör hantera dessa  för att hjälpa sin hund på bästa sätt. Och även om det är några år sedan jag skrev mitt arbete om Prövningsformer inom hundaveln och en del av det jag skrev då har förändrats så anser jag fortfarande att MH är det bästa mentalitetstest vi har för att urskilja vilka hundar som skall gå i avel och vilka man inte bör avla på.

Och för er som orkar läsa hela arbetet så har jag klippt in det här nedanför

Prövningsformer inom hundaveln

Helena Högberg-Holm

________________________________________________________________________

SLU

Projektarbete

Hund – avel, utfodring och hälsa, översiktskurs                      Uppsala 2008

BAKGRUND

Det finns idag nära 300 rasvarianter i Sverige med olika ursprung, utseende, egenskaper och användningsområde. Svenska Kennelklubben informerar visserligen blivande hundägare om att det är viktigt att ta hänsyn till rasens egenskaper och inte enbart falla för hundens utseende då man väljer ras (SKK, 2008a), men trots allt är det inte ovanligt att man ser en alaskan malamute i en innerstadslägenhet. Och hur många av dagens taxar är det som bor hos en jägare? Många raser där aveln ursprungligen fokuserades på dess mentala egenskaper har blivit populära sällskapshundar och aveln har mer och mer kommit att inriktas på exteriör – man har avlat på det man kan se. En effekt av detta har blivit att det inom många raser har blivit en uppdelning inom rasen i en show- och en workingvariant. Här kan nämnas flera av våra vanligaste fågelhundar; labrador, golden retriever, cocker spaniel och setterraserna. Visserligen krävs det mer av en uppfödare om man har fler egenskaper att ta hänsyn till i avelsarbetet men det kan även vara en utmaning. Om man har använt goda arbetshundar i aveln så blir även avkomman lättlärda, arbetsvilliga och socialt fungerande hundar, vilket troligen är en av anledningarna till att många av våra arbetande hundar blivit så populära som sällskaps- och familjehundar.

Hundens mentalitet är och har alltid varit väsentlig för avelsarbetet och i dagens samhälle är det viktigare än någonsin och en förutsättning för att vi inte skall drabbas av inskränkningar i vår rätt att hålla hund eller förbud mot vissa raser. Men frågan är ändå om vi är motiverade att lägga ner lika mycket tid och intresse på de mentala egenskaperna som på de exteriöra (Swenson, 2004). Under år av avelsarbete har många raser förlorat sina ursprungliga mentala egenskaper till fördel för det exteriöra. Pudeln användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel.

Caniche som är det franska namnet för pudel kommer från ordet ”cane” som betyder and och att ”plaska i vatten” (SKK, 2008b). Pudelns frisyrer hade ursprungligen en funktion som flythjälpmedel och ”bollarna” på tassarna var till för att hålla hunden varm över lederna under många timmars vattenapportering. Idag är det inte många som ser pudeln som en utpräglat apporterande hund och det är inte många av dagens pudlar som uppvisar ett medfött behov av att bära. Om man då betänker att många generationer av uppfödare har jobbat för att få fram och behålla rasspecifika egenskaper inom våra olika raser så ser jag det som vårt ansvar att tillvarata och förvalta detta arv!

PRÖVNINGSFORMER; ARBETSPROV OCH EGENSKAPSBESKRIVNINGAR

Inom aveln finns många metoder för att testa de egenskaper som krävs för det arbete som hunden skall användas till. Många av dessa tester för mentala egenskaper, mentalbeskrivning och unghundsgranskningar har sitt ursprung i Statens hundskolas lämplighetstest (Swenson, 2004). Lämplighetstestet - L-testet som togs i bruk 1954 består av moment för att mäta egenskaper såsom dådkraft, skärpa, försvarslust, kamplust, nervkonstitution, skottfasthet, temperament, hårdhet och tillgänglighet (Swenson, 2004). L-testet används fortfarande inom polis, tull och försvarsmakten där det utformas lite olika beroende på vilka egenskaper man söker efter. Inom tullen tittar man på egenskaper såsom tillgänglighet, jakt-, bytes- och konkurrenslust, social kamplek, handlingskraft, skärpa, försvar, temperament, nervkonstitution, minnesbilder, miljöstabilitet, avreaktion miljörädsla, förmåga att stå emot social utmaning, förmåga att övervinna rädsla efter social utmaning, arbetsuthållighet, nosarbete och skotträdsla (Ida Ling, Tulltjänsteman, Arlanda flygplats, 2008). Ida Ling poängterar att Tullen vill ha obefintlig eller obetydlig skärpa och försvar eftersom det är egenskaper som de inte använder och det är viktigt att hunden inte helt plötsligt uppfattar en situation som hotfull när den hela dagarna arbetar i passagerarströmmarna. Graden av skärpa och försvar är troligen den största skillnaden mot polisens L-test då de har mer användning av dessa egenskaper.

De provutformningar som finns är dels traditionella prov, till exempel jaktprov, där man utgår från en praktisk arbetssituation och anpassar provet för att överensstämma med de uppgifter hunden förväntas lösa. Sen är det egenskapsbeskrivningar där hunden bedöms eller beskrivs utifrån ett antal egenskaper som anses vara väsentliga för att lösa uppgiften (Swenson, 2004).

Fördelen med traditionella prov är att det är lättare att motivera hundägaren att komma till ett prov där de själva är bekanta med de provsituationer som hunden ställs inför. Nackdelen kan vara att provmomenten blir väldigt sammansatta i sin egenskaps- eller beteendestruktur vilket kan medföra att delmomenten innehåller beteendekonflikter oförenliga ur avelssynpunkt. Om de mentala egenskaperna härrör från helt skilda beteenden med olika grad av ärftlighet och miljöpåverkan finns det risk att de tar ut effekten av varandra. Man får då inga systematiska skillnader mellan olika individer och ingen möjlighet till avelsmässig utvärdering i detta moment (Swenson, 2004). Vid egenskapsbeskrivningarna, som till exempel MH, är det lättare att skapa rena provsituationer med provmoment som inte är lika komplicerade ur beteendesynpunkt och resultaten blir mer entydiga och lättare att tolka. Dessa beskrivningar som saknar en koppling till en hunds arbetssituation riskerar emellertid att mäta egenskaper som saknar betydelse för hundens arbetsförmåga. Vidare är nyttan med en mental beskrivning inte lika omedelbar för hundägaren som ett tävlingsresultat utan nyttan ligger längre fram i tiden och kommer många gånger någon annan till del än den som bekostat beskrivningen (Swenson, 2004).

MH som står för Mentalbeskrivning Hund är med stor sannolikhet det bästa instrument vi har idag för att bedöma de mentala egenskaperna. MH är en individuell mentalbeskrivning av en hund som kan användas som en vägledning för uppfödaren om denne är på "rätt spår" i sitt avelsarbete vad gäller mentaliteten. MH beskriver hundens reaktion i de olika situationerna under momenten kontakt, lek, jakt, aktivitetsnivå, avståndslek, överraskning, ljudkänslighet, spöken, leklust och skottprov. MH kan i praktiken användas på alla raser framförallt för att upptäcka oönskade beteenden och flera raser som har en omfattande MH-verksamhet har försökt finna en idealprofil för sin ras (Swensson, 2004). Men det är ju trots allt så att de flesta MH utförs på brukshundsklubbarna och att det är svårt att komma med om man inte skall tävla i någon av bruksgrenarna. Detta gör ju att det är i stort sett omöjligt för den som bara vill testa mentaliteten hos sin ”sällskapshund”. Eftersom det skiljer sig oerhört mellan olika raser vad som är en positiv egenskap för just denna ras anser jag att det vore önskvärt om varje rasgrupp eller enskild ras arbetar fram en sorts mentalbeskrivning som passar just deras ras och där man tittar på och beskriver just de egenskaper som är värdefulla för denna ras och att dessa test utförs i ett forum som känns öppet för alla hundägare.

HUR VIKTIGA ÄR ARBETSPROVEN FÖR AVELSARBETET?

Det finns många olika sorters prov för att bedöma de mentala egenskaperna som krävs för att utföra ett specifikt arbete som hunden är tänkt att användas för t ex bruksprov (spår, sök, rapport, skydds och IPO), jaktprov för olika fågelhundar (apporterande, stötande, stående), grytprov, drevprov, viltspårprov, vallhundsprov, polarhundsprov, draghundsprov och lure coursing (bruksprov för vinthundar). Runtom i landet finns entusiaster som arbetar med dessa olika prövningsformer för just deras ras men det finns uppenbara skillnader mellan hur man använder sig av dessa vid avelsurvalet. Då det gäller vallhundsprov är bordercollien enligt min bedömning den ras där man lägger absolut störst vikt vid dessa prov i avelsarbetet. Enligt § lb i Svenska Vallhundsklubbens (SVaK:s) stadgar arbetar klubben aktivt för att bevara och vidareutveckla vallhundarnas bruksegenskaper (SKK, 2008c). Klubben har en egen valpförmedling där endast bordercollievalpar efter vallningsmeriterade föräldrar förmedlas, endast valpar där båda föräldrarna har avlagt godkänt vallhundsprov får registreras i SKK:s vallhundsregister och all annan avel med bordercollie avvisas (SKK, 2008d).

När jag läser om grytprov och grythundar tänker jag direkt på tax men taxen är inte längre ett förstahandsval för den som söker en duktig medhjälpare för grytjakt. Idag är det endast ett fåtal taxar som startar på grytprov trots att de mentala egenskaper som gör en god grythund egentligen är de egenskaper som format taxens karaktär. Taxklubben skickade 2003 ut en enkät som besvarades av 596 taxägare. Enligt denna undersökning användes endast 10 taxar som grythundar. De allra flesta - 314 stycken var sällskapshundar, endast 44 stycken var enbart jakthundar och 282 stycken fungerade som både jakt- och sällskapshundar. Av jaktformerna var drevjakt dominerande för de jagande taxarna (252 stycken) och inom drevprovsverksamheten har man med hjälp av avkommebedömningar och omfattande avelsrådgivning fått fram en stam av goda drevtaxar, inom främst de kort- och strävhåriga normalstora varianterna (SKK, 2008e). Om man då betänker hur taxen är utformad rent anatomiskt med sina korta ben och långa smala kropp så kan man lätt tänka sig att den har avlats för att kunna krypa ner i trånga gryt. De korta benen innebär dessvärre att könsorganet är väldigt nära marken och löper stor risk att skadas av pinnar, mm då hunden springer och driver under många timmar i skog och mark. Så här har vi ett exempel på hur vi har avlat fram en hund med en extrem exteriör för att matcha vårt ändamål (grytjakt) och sedan använder vi inte hunden till det den är avlad för utan använder den istället till ett annat arbete (drevjakt) där det som från början avlats fram som fördelar istället blir till nackdelar för hunden.

I jämförelse med de andra retrieverraserna är flatcoated retrievern, i förhållande till registreringssiffrorna, procentuellt mest förekommande på jaktprov (Lindholm & Uhlin, 2001). För flatcoaten använder man sig även av jaktlig avkommebeskrivning där man utvärderar hela kullars jaktliga egenskaper för att få en bild av föräldrarnas nedärvningsförmåga (Lindholm & Uhlin, 2001). Detta kan kanske vara anledningen till att den Skandinaviska flatcoaten har undgått den splittring i en working- och en showvariant som tidigare nämnts är fallet med många av våra populäraste fågelhundar. Jaktprovens uttalade mål är enligt regelboken att ”under jägarmässiga former bedöma deltagande hundars jaktegenskaper till ledning för avelsarbetet” (Lindholm & Uhlin, 2001). FART - Fågelhundens arbetstest har nyligen arbetats fram av Labradorklubben för att fungera som en mer stereotyp och enhetlig beskrivning anpassad till labradorens användningsområde. Målsättningen är bland annat att man utan krav på förkunskaper eller träning skall få fler hundar funktionsprövade på ett mer standardiserat sätt än vad jaktprov ger vid handen och att ge uppfödare en möjlighet att testa individer eller hela kullar vid tidig ålder (SKK, 2008f).

MENTALTEST FÖR SÄLLSKAPSHUNDAR?

I dagens samhälle ställs det stora krav på våra hundar som skall vistas i en miljö med trafik, buller, höga ljud, människor som beter sig avvikande, mm. Många hundar idag visar stora rädslor i dessa sammanhang och andra kanske reagerar med aggressivitet. MH som tidigare har nämnts ger ju en viss hänvisning till hur hunden fungerar då den utsätts för olika situationer och provokationer, men det är trots allt ytterst få sällskapshundar som genomgår MH. I senaste numret av tidningen brukshunden skriver Lotta Byström om ett valptest som är ett inofficiellt test som görs när valparna är 49 dygn. Man testar valparna så tidigt för att ha möjlighet att se nedärvda egenskaper som inte är inlärda eller en följd av miljöpåverkan. I artikeln uppger Maria Wilhelmsson, som är uppfödare av groenendal, att valptestet ger en hänvisning i hur valparna beter sig i olika situationer och att det stämmer väl överens med de resultat hundarna får vid senare mentalbeskrivningar och test. Andra uppfödare är emellertid inte lika positiva och anser att uppfödarna borde ägna mer tid att lära känna sina valpar istället för att lägga tid på tester som ändå är svåra att tyda. Valptestet bedömer bl a kontakttagande, tillgänglighet, följsamhet, social dominans, bytesintresse, smärtkänslighet, nyfikenhet, ljudkänslighet samt hur valparna klarar ensamhet, att bli fasthållna, mm. Valparna testas individuellt, skilda från syskon och mamma, helst av en främmande person, på ett område som är nytt för dem och relativt störningsfritt. Egenskaperna bedöms på en skala 1-5, 1-6 eller 1-7 och kategoriseras sedan utifrån om de fått flest 1:or, 3:or eller 5:or eller om man inte kan se något klart mönster. Flest 1:or tyder på en dominant valp som kan ha aggressiva tendenser, som kan bli en bra hund hos rätt ägare och här kan vi hitta tjänstehundsämnen eller de som tävlar på hög nivå. Flest 3:or tyder på att valpen accepterar människor som ledare och lätt rättar sig i ledet. Dessa hundar kan vara lämpliga som sällskapshundar eller tävla i de lägre klasserna. Flest 5:or tyder på en valp med mycket rädslor och reservation mot människan och som kommer ihåg obehagliga händelser mycket väl. Här hittar vi familjehundar som ofta kräver speciella hem med få störningar och enkla regler och lugna människor som inte pressar dem (Brukshunden, nr 1 2008). När jag läser om valptestet så tänker jag att detta eller ett liknande test borde kunna användas på i stort sett alla raser, i första hand som valptest, men det skulle även kunna användas, som ett enklare test, på vuxna hundar trots att det då tillkommer en del miljöfaktorer och inlärda beteenden. Främst tänker jag på många av våra sällskapshundar och kanske framförallt våra dvärghundsraser där man på de flesta individer inte genomför några mentaltest och där avelsurvalet oftast sker enbart utifrån hundens exteriöra egenskaper. Dvärghundar som ställs upp på ett bord och förvisso skall klara att domaren eventuellt känner och klämmer lite men frågan är hur stor vikt en utställningsdomare lägger på att registrera om hunden uppvisar rädslor och obehagskänslor vid denna hantering samt om han/hon väger in dessa mentala egenskaper i sin slutliga bedömning.

EGNA REFLEKTIONER

Jag anser att det framöver borde ställas högre krav på avelsdjurens mentala egenskaper än på de exteriöra, som är det mest förekommande idag. För de raser där det finns prövningsformer skulle ett sätt kunna vara att utställningscertifikat endast kan delas ut till hund som även har arbetsmeriter på t ex jaktprov, vallhundsprov, bruksprov, draghundsprov eller annat. Inom gruppen sällskapshundar är det ju viktigt att de fungerar i dagens samhälle varför det borde ställas krav på någon sorts prov av de mentala egenskaperna för att man skall kunna erhålla utställningscertifikat, även för denna grupp. Jag vet att det inom Flatcoated retrieverklubben redan idag förs en diskussion om att certifikat endast skall kunna delas ut i jaktklass och jag är i sak för denna utveckling. Men jag kan ändå inte låta bli att undra om det verkligen är praktiskt genomförbart. Om man skall kunna ställa samma eller större krav på arbetsmeriter som utställningsmeriter i avelsarbetet måste det vara lika enkelt att komma med på dessa mentalbeskrivningar och prov som på utställningar, men så är det sannerligen inte idag. Runtom i landet finns det oerhört många engagerade människor som arbetar med de olika prövningsformer som finns, och som ofta kräver oerhört mycket arbete. Trots att det är en omfattande verksamhet är emellertid efterfrågan redan idag mycket större än tillgången till dessa prov. Och man kan fråga sig vem som skall bereda plats för alla dessa provstarter, ställa upp med mark, får att valla, vilt att hämta samt döma och skriva prislistor?

REFERENSER

Brukshunden, medlemstidning för Svenska Brukshundsklubben. Årgång 68. Nr. 1 2008

Lennart Swenson. 2004, Avelsboken, 98- 99, 128-138.

Kristianstads Boktryckeri AB.

Lindholm & Uhlin. 2001, Flatcoated Retriever, 21, 77, 80.

Västerås, ICA bokförlag.

Ling, Ida. Februari 2008, Personligt meddelande.

Tulltjänsteman, Arlanda flygplats.

SKK, 2 mars 2008a. http://www.skk.se

SKK, 25 februari 2008b. http://kennet.skk.se/rasinfo/pdf/FCI172.pdf

SKK, 26 februari 2008c. http://www.svak.se/_Sidor/Om_svak/stadgar.html

SKK, 12 mars 2008d. http://www.svak.se/_Sidor/Om_svak/2-ettan.html

SKK, 21 februari 2008e. http://www.taxklubben.org/Ras_2006.pdf

SKK, 26 februari 2008f. http://www.labradorklubben.se/

 

Anna

18 maj 2011 11:56

Det är väll självklart att du har vet vad din hund fixar mentalt. Det syns ju att hon söker stöd hos dej när hon tycker något är läskigt, huvudsaken tycker jag att hunden vet att matte har koll. Dom får ju reagera som du skriver, är det inte så att dom har koll på tiden det tar att avreagera? Jag tycker det var kul att få se filmerna!!
Vilket arbete du lagt ner på din redovisning, jättekul att läsa. Håller med om att arbetsegenskaperna måste prioriteras och att tex MHt upptäcker aggressioner och rädslor tidigt vilket är bra för rasen.
Molle är igång igen och jag håller tummarna för att hans ben håller..Kramar Anna

 

Annica

19 maj 2011 00:50

Tack för att du skickade Lystra och Misos protokoll!! Ska försöka lägga ut Polly och Colas också, det dröjer på SKK Hunddata *suck*. MH är väl förstås inte optimalt men det är ju sällan tester/beskrivningar då de ska vara standardiserade. Jag tycker det är bra för retrievers komplettera med ex.vis FARTtest där man även tittar på stress och byteshantering osv som är viktigt för våra raser. Ska bli intressant se om SSRK gör klart sitt test med, verkar dröja.. Ha det gott!!

http://www.ryegates.se

 

Karin & co

19 maj 2011 13:14

Sommarfint!
Och vilken snygg brutta i presentationen!

http://karinochwilma.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Efter att ha varit Bloggplatsen trogen i många år har jag nu fått ett erbjudande om att blogga via Vimeddjur. Jag håller därför på och bygger upp min nya hemsida och blogg i Wordpress så hädanefter kan ni följa oss HÄR   Min gamla HOLMSTO...

STOPPSIGNAL PÅ VÄG EMOT MIG!  STOPPSIGNAL PÅ VÄG IFRÅN MIG   LYSTRA FÖRSÖKER FÅ MATTE ATT BLÅSA STOPPSIGNAL PÅ ALLA MÖJLIGA.....   ....OCH OMÖJLIGA SÄTT         ...

- Menar du verkligen RAKT fram?? - Ja jag menar RAKT fram!! - Menar du att jag ska springa IGENOM enbusken?? - Ja jag menar att du ska springa IGENOM enbusken!! - Men om det kommer ett träd ivägen då?? - Om det komme...

Så var då äntligen denna helgen över!!   Känns lite som en mental urladdning nu när det är klart. För även om jag har känt att jag KAN det här så visste man ju inte vad för frågor som skulle komma på det teoretiska provet och om man pga nervosite...

I helgen bar det av till Arboga för sektionskamp mellan flatklubbens sektioner Östra (vårt lag), Bergslagen och Gävle-Dala. Värmland hade tyvärr inte fullt lag så de hade lämnat WO.   Vi har haft en superrolig helg med trevligt umgänge även om ma...