HOLMSTORP

Alla inlägg under maj 2011

Av Helena - 27 maj 2011 10:04

Unghundsderbyt närmar sig med stormsteg och det har blivit en hel del jaktträning på sista tiden. Tyvärr har jag inte hunnit blogga eftersom det är en hel del även på det privata planet just nu med Linns student på tisdag och flera nya jobbprojekt som "ramlat" in! Att jobben ramlar över mig utan att jag hinner marknadsföra mig skall jag väl som egen företagare vara tacksam över   


Det är bara det att jag inbillade mig att jag skulle få ha det lite lugnt nu fram till semestern men det kunde jag fetglömma   


Just nu håller jag på och packar inför kurshelg i Edsäng! Skall bli såå roligt! Men känns lite stressigt eftersom vi skall ha studentuppvaktning härhemma redan på tisdag!


Vilken tur att man har en snäll make som har fått en lååång "to do" lista så han inte blir sysslolös under helgen när jag tränar hund  


Önskar er alla en trevlig helg!

ANNONS
Av Helena - 20 maj 2011 22:45

Idag var det återigen samling med "gänget" på Rensättra ängar! Karin och jag avslutade sen med en god lunch nere på Telegraf i strålande   



Idag hade jag laddat med mycket tålamod och det hjälpte nog för Lystra gjorde bara ett litet race på andra avlämningen men skötte sig sedan mycket bra  


MARKERINGSÖVNING

Vi har gömt ett gäng närsöksdummisar i ett litet område. En stor markering kastas i området och denna tas bort när hunden inte ser. Hunden får träna sig på att ligga kvar i rätt område och på att lita på sin egen markeringsförmåga!


Alla hundar fixade övningen galant!



  Först ut är Lystra som började dagen såhär bra (om man bortser från att hon först ser ut att vara på väg mot Susanne som filmar)!


  Sen är det Vilja som såklart måste var lite extra effektiv   



  Misofiso "farten" har verkligen kommit ut ur dimman!



  Sen är det stollarens tur!



 Och så katten bland hermelinerna som troligen saknar fåren men vad gör man inte för att få vara med i retrieverligan   


Llilla Indy filmades med matte Annikas kamera så han kom tyvärr inte med på min film eftersom det jag som kastade!


DUBBELMARKERINGAR PÅ ÖPPEN ÄNG


Det var visst bara Vilja som kom med på film när hon hämtade markeringar! Och när jag skall skicka henne på nummer två råkar jag säga pass på istället för apport och Vilja som inte brukar vara så noga med att lyssna på vad jag säger tittar på mig med en konstig blick och sitter kvar   



TRiANGELN

Inkallning, linjetag och fotgående



  LYSTRA



  VILJA



Klassens clown Wilma Wilmenlund fick idag helt klart konkurrens om clowntiteln......




  ....när matte Karin "jagade" Miso   


TACK Karin att du bjöd oss på dagens skratt! Tyvärr lyckades jag inte få med hela krigsdansen eftersom jag filmade fisen men lite kom med  





För att inte vara alltför orättvis "bjuder" jag på en gammal goding när jag och Vilja "leker" kull    



 Och så får Fisen avsluta med att visa att hon kan göra övningen såhär bra bara någon talar om för henne hur det ska vara   



Nu ikväll har jag tränat linjetag, dirigeringar, tecken och signaler och Lystra har satt avlämningarna till 100 % även på lååånga avstånd  



Helene (med Wallander & Beck) hade uppmärksammat att Indy står ganska nära Lystra på filmen från förra träningspasset. Hon springer ju på utsidan av mig så det skulle kunna vara att hon inte gärna vill springa emot en annan hund. Jag har inte tänkt på det så mycket när vi tränar med "kända" hundar men på t ex kursen så klev jag ut från linjen för att ta emot henne. Det kan ju vara värt att tänka på om det framförallt uppstår när det är andra hundar i närheten. Det händer ju sällan eller till och med nästan aldrig när vi är själva så det kan ju vara en tänkbar orsak, i kombination med långa avstånd och öppna ytor.  


Gonatt nu ska jag sova för imorgon fm är det träning med den andra jaktgrupen!



ANNONS
Av Helena - 19 maj 2011 16:15

Hade skrivit ett långt inlägg och så bröts anslutningen och allt försvann!


Det jag hade skrivit om var att i tisdags när vi tränade med gänget (Karin, Annika, Sus och hundarna) blev jag så frustrerad när Lystra plötsligt började göra sina stora rundor runt mig innan avlämning!


  



Den första övningen la vi ut linjetag och närsök åt olika håll  och sen kastades en markering åt ytterligare ett annat håll. De fick först hämta linjetag och närsök innan de fick hämta markeringen eller linjetag, markering, närsök beroende på vilken hund det var. Denna övningen skötte Lystra sig superbra, men då var det såklart ingen som filmade   Vilja fixade också den övningen bra om man bortser från att hon tänkte byta/ta två på närsöket och det får man ju inte göra   



Men det var sen när vi kastade dubbelmarkeringar som hon kom i full fart och sprang förbi mig, flera gånger på raken. Nu var det ju en ny väldigt öppen plats och det var ganska långa avstånd och det är ju då det kommer. Det är bara det att det är så frustrerande när man tycker man har kommit tillrätta med ett problem och så kommer det tillbaka. Från början har jag väl inte tagir så allvarligt på det eftersom hon alltid kommit in direkt och inte kört några ärevarv á la "dukanintetamigleken". Men det är ändå så irriterande att hon springer förbi mig och det blir rejäla avdrag om det inte till och med blir nolla på WT. Så hur som helst måste det bort!



Man kan se på filmen hur frustrerad jag blir och det är nog tur att det inte är något ljud för det var nog inga fina grodor som hoppade ur munnen på mig där    nästan lite PMS-varning tror jag bestämt.



Mina tålmodiga träningskamrater försökte analysera och komma med en massa bra förslag! TACK snälla ni för ert tålamod!


Annika föreslog långlina, att klämma i med ett "sitt" eller "fot" när hon kommer i full fart emot mig eller att helt enkelt inte bry mig om avlämningarna i samband med övningarna utan istället belöna när hon kommer emot mig och kasta en boll eller annat. Jag har ju klickat henne när hon kommer emot mig och detta har varit en bra hjälp på vägen men ibland kan det vara svårt att höra klicket så jag kanske får använda rösten istället.


Eftersom jag inte hade någon långlina och ville avsluta med några bra avlämningar ställde sig Annika bakom mig för att tala om för Lystra att man inte ska springa förbi matte   Lystra har lite respekt för Annika och ville först inte lämna min sida när hon fattade att Annika hade nåt på gång   



Men när Annika backade lite så stack hon iväg och det hjälpte med att "farliga" Annika bara stod där för då fick vi till två klockrena avlämningar när hon sprang i full fart emot mig och tvärnitade och satte sig framför mig med dummisen i munnen   



Idag gick jag bort till ängen och tränade lydnad och apportering. Då testade jag att klämma i med "sitt" när hon kom emot mig och första gågnen såg hon lite förvånad ut men tvärnitade och satte sig framför mig med dummisen i munnen   


Inte en antydan till att springa förbi mig idag!


Imorgon är det gemensam träning igen och då skall jag ladda med långlina och väldigt mycket TÅLAMOD, det lovar jag  


Kram på er alla!








Av Helena - 16 maj 2011 15:43


Efter att ha lagt ut filmerna på Lystras MH har jag förstått att det för en oinvigd kan verka märkligt att man skrämmer hunden på detta sätt. Som man kan se på filmerna blir Lystra skrämd både av "Dumpe -overallen som flyger upp", skrammel och spöken. Men jag kände inte en enda gång att det var någon fara för henne eller att hon skulle få kvarstående men av MH:t. Hon avreagerade på ett mycket bra sätt och knatade vidare på stigen hur kavat som helst mellan momenten. Hon gick glad med viftande svans framför mig i kopplets längd och var helt obekymrad över det som hade hänt precis innan. Hunden får reagera, och det är ju nästan konstigare när de inte reagerar alls (som Vilja som knappt vände på huvudet vid Dumpe och som var på väg upp i skrammellådan men så var hon ju äldre och hade mer livserfarenhet när hon gjorde sitt MH). Det roliga med Lystra är att hon i vardagen är väldigt nyfiken på saker som låter. Häromdan när Perra sågade med sticksågen kom hon i full fart och la nosen i blöt och det var rena turen att han hann stänga av sågen!  

Så det är  absolut inget fel att de blir rädda, huvudsaken är att de avreagerar och inte bygger på sig rädslor. MH:t är standardiserat och alla hundar måste gå fram och tillbaks förbi det otäcka x antal gånger för att avreagera oavsett om de behöver det eller inte. Om hunden efter de obligatoriska rundorna behöver mer tid så får den det, den får gå fram och tillbaks tills man ser att den har "släppt" det obehagliga. Man hör ofta folk som säger att deras hund har blivit skotträdd eller rädd för olika saker efter sitt MH. Jag tror visst att det finns hundar som kan reagera på skottet som kommer sist (eller andra saker som den kan förknippa med obehaget i samband med MH) om de inte har lyckats skaka av sig obehagen under föregående moment och det är givetvis väldigt olyckligt. I detta sammanhang är det mentalbeskrivarens ansvar att avbryta testet för att inte göra större skada än nödvändigt. Det således ett stort ansvar som vilar på mentalbeskrivaren och även på uppfödare och hundägare att se till hundens bästa. Nu är det ju inte alla hundägare som har erfarenhet och/eller kan läsa sin hund så därför anser jag att mentalbeskrivaren som är den som är proffs skall bryta i dessa lägen.  Men jag tror att en hund som reagerar så starkt på ett MH ändå skulle ha reagerat på andra händelser i livet och då kanske (troligen) föraren är helt oförberedd och inte har handlingsberedskap för att hantera hundens reaktion. Och då kan det troligen göra ännu större skada än ett MH där man ju faktiskt skall vara i händerna på proffs. MH är ju därför ett bra forum för att ge ägaren en fingervisning på hundens reaktioner och hur denne bör hantera dessa  för att hjälpa sin hund på bästa sätt. Och även om det är några år sedan jag skrev mitt arbete om Prövningsformer inom hundaveln och en del av det jag skrev då har förändrats så anser jag fortfarande att MH är det bästa mentalitetstest vi har för att urskilja vilka hundar som skall gå i avel och vilka man inte bör avla på.


Och för er som orkar läsa hela arbetet så har jag klippt in det här nedanför



 


 

   







 




Prövningsformer inom hundaveln



 


 




Helena Högberg-Holm




________________________________________________________________________

SLU

Projektarbete

Hund – avel, utfodring och hälsa, översiktskurs                      Uppsala 2008





 


BAKGRUND


Det finns idag nära 300 rasvarianter i Sverige med olika ursprung, utseende, egenskaper och användningsområde. Svenska Kennelklubben informerar visserligen blivande hundägare om att det är viktigt att ta hänsyn till rasens egenskaper och inte enbart falla för hundens utseende då man väljer ras (SKK, 2008a), men trots allt är det inte ovanligt att man ser en alaskan malamute i en innerstadslägenhet. Och hur många av dagens taxar är det som bor hos en jägare? Många raser där aveln ursprungligen fokuserades på dess mentala egenskaper har blivit populära sällskapshundar och aveln har mer och mer kommit att inriktas på exteriör – man har avlat på det man kan se. En effekt av detta har blivit att det inom många raser har blivit en uppdelning inom rasen i en show- och en workingvariant. Här kan nämnas flera av våra vanligaste fågelhundar; labrador, golden retriever, cocker spaniel och setterraserna. Visserligen krävs det mer av en uppfödare om man har fler egenskaper att ta hänsyn till i avelsarbetet men det kan även vara en utmaning. Om man har använt goda arbetshundar i aveln så blir även avkomman lättlärda, arbetsvilliga och socialt fungerande hundar, vilket troligen är en av anledningarna till att många av våra arbetande hundar blivit så populära som sällskaps- och familjehundar.


Hundens mentalitet är och har alltid varit väsentlig för avelsarbetet och i dagens samhälle är det viktigare än någonsin och en förutsättning för att vi inte skall drabbas av inskränkningar i vår rätt att hålla hund eller förbud mot vissa raser. Men frågan är ändå om vi är motiverade att lägga ner lika mycket tid och intresse på de mentala egenskaperna som på de exteriöra (Swenson, 2004). Under år av avelsarbete har många raser förlorat sina ursprungliga mentala egenskaper till fördel för det exteriöra. Pudeln användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel.


Caniche som är det franska namnet för pudel kommer från ordet ”cane” som betyder and och att ”plaska i vatten” (SKK, 2008b). Pudelns frisyrer hade ursprungligen en funktion som flythjälpmedel och ”bollarna” på tassarna var till för att hålla hunden varm över lederna under många timmars vattenapportering. Idag är det inte många som ser pudeln som en utpräglat apporterande hund och det är inte många av dagens pudlar som uppvisar ett medfött behov av att bära. Om man då betänker att många generationer av uppfödare har jobbat för att få fram och behålla rasspecifika egenskaper inom våra olika raser så ser jag det som vårt ansvar att tillvarata och förvalta detta arv!

 

PRÖVNINGSFORMER; ARBETSPROV OCH EGENSKAPSBESKRIVNINGAR

Inom aveln finns många metoder för att testa de egenskaper som krävs för det arbete som hunden skall användas till. Många av dessa tester för mentala egenskaper, mentalbeskrivning och unghundsgranskningar har sitt ursprung i Statens hundskolas lämplighetstest (Swenson, 2004). Lämplighetstestet - L-testet som togs i bruk 1954 består av moment för att mäta egenskaper såsom dådkraft, skärpa, försvarslust, kamplust, nervkonstitution, skottfasthet, temperament, hårdhet och tillgänglighet (Swenson, 2004). L-testet används fortfarande inom polis, tull och försvarsmakten där det utformas lite olika beroende på vilka egenskaper man söker efter. Inom tullen tittar man på egenskaper såsom tillgänglighet, jakt-, bytes- och konkurrenslust, social kamplek, handlingskraft, skärpa, försvar, temperament, nervkonstitution, minnesbilder, miljöstabilitet, avreaktion miljörädsla, förmåga att stå emot social utmaning, förmåga att övervinna rädsla efter social utmaning, arbetsuthållighet, nosarbete och skotträdsla (Ida Ling, Tulltjänsteman, Arlanda flygplats, 2008). Ida Ling poängterar att Tullen vill ha obefintlig eller obetydlig skärpa och försvar eftersom det är egenskaper som de inte använder och det är viktigt att hunden inte helt plötsligt uppfattar en situation som hotfull när den hela dagarna arbetar i passagerarströmmarna. Graden av skärpa och försvar är troligen den största skillnaden mot polisens L-test då de har mer användning av dessa egenskaper.


De provutformningar som finns är dels traditionella prov, till exempel jaktprov, där man utgår från en praktisk arbetssituation och anpassar provet för att överensstämma med de uppgifter hunden förväntas lösa. Sen är det egenskapsbeskrivningar där hunden bedöms eller beskrivs utifrån ett antal egenskaper som anses vara väsentliga för att lösa uppgiften (Swenson, 2004).


Fördelen med traditionella prov är att det är lättare att motivera hundägaren att komma till ett prov där de själva är bekanta med de provsituationer som hunden ställs inför. Nackdelen kan vara att provmomenten blir väldigt sammansatta i sin egenskaps- eller beteendestruktur vilket kan medföra att delmomenten innehåller beteendekonflikter oförenliga ur avelssynpunkt. Om de mentala egenskaperna härrör från helt skilda beteenden med olika grad av ärftlighet och miljöpåverkan finns det risk att de tar ut effekten av varandra. Man får då inga systematiska skillnader mellan olika individer och ingen möjlighet till avelsmässig utvärdering i detta moment (Swenson, 2004). Vid egenskapsbeskrivningarna, som till exempel MH, är det lättare att skapa rena provsituationer med provmoment som inte är lika komplicerade ur beteendesynpunkt och resultaten blir mer entydiga och lättare att tolka. Dessa beskrivningar som saknar en koppling till en hunds arbetssituation riskerar emellertid att mäta egenskaper som saknar betydelse för hundens arbetsförmåga. Vidare är nyttan med en mental beskrivning inte lika omedelbar för hundägaren som ett tävlingsresultat utan nyttan ligger längre fram i tiden och kommer många gånger någon annan till del än den som bekostat beskrivningen (Swenson, 2004).


MH som står för Mentalbeskrivning Hund är med stor sannolikhet det bästa instrument vi har idag för att bedöma de mentala egenskaperna. MH är en individuell mentalbeskrivning av en hund som kan användas som en vägledning för uppfödaren om denne är på "rätt spår" i sitt avelsarbete vad gäller mentaliteten. MH beskriver hundens reaktion i de olika situationerna under momenten kontakt, lek, jakt, aktivitetsnivå, avståndslek, överraskning, ljudkänslighet, spöken, leklust och skottprov. MH kan i praktiken användas på alla raser framförallt för att upptäcka oönskade beteenden och flera raser som har en omfattande MH-verksamhet har försökt finna en idealprofil för sin ras (Swensson, 2004). Men det är ju trots allt så att de flesta MH utförs på brukshundsklubbarna och att det är svårt att komma med om man inte skall tävla i någon av bruksgrenarna. Detta gör ju att det är i stort sett omöjligt för den som bara vill testa mentaliteten hos sin ”sällskapshund”. Eftersom det skiljer sig oerhört mellan olika raser vad som är en positiv egenskap för just denna ras anser jag att det vore önskvärt om varje rasgrupp eller enskild ras arbetar fram en sorts mentalbeskrivning som passar just deras ras och där man tittar på och beskriver just de egenskaper som är värdefulla för denna ras och att dessa test utförs i ett forum som känns öppet för alla hundägare.


HUR VIKTIGA ÄR ARBETSPROVEN FÖR AVELSARBETET?

Det finns många olika sorters prov för att bedöma de mentala egenskaperna som krävs för att utföra ett specifikt arbete som hunden är tänkt att användas för t ex bruksprov (spår, sök, rapport, skydds och IPO), jaktprov för olika fågelhundar (apporterande, stötande, stående), grytprov, drevprov, viltspårprov, vallhundsprov, polarhundsprov, draghundsprov och lure coursing (bruksprov för vinthundar). Runtom i landet finns entusiaster som arbetar med dessa olika prövningsformer för just deras ras men det finns uppenbara skillnader mellan hur man använder sig av dessa vid avelsurvalet. Då det gäller vallhundsprov är bordercollien enligt min bedömning den ras där man lägger absolut störst vikt vid dessa prov i avelsarbetet. Enligt § lb i Svenska Vallhundsklubbens (SVaK:s) stadgar arbetar klubben aktivt för att bevara och vidareutveckla vallhundarnas bruksegenskaper (SKK, 2008c). Klubben har en egen valpförmedling där endast bordercollievalpar efter vallningsmeriterade föräldrar förmedlas, endast valpar där båda föräldrarna har avlagt godkänt vallhundsprov får registreras i SKK:s vallhundsregister och all annan avel med bordercollie avvisas (SKK, 2008d).


När jag läser om grytprov och grythundar tänker jag direkt på tax men taxen är inte längre ett förstahandsval för den som söker en duktig medhjälpare för grytjakt. Idag är det endast ett fåtal taxar som startar på grytprov trots att de mentala egenskaper som gör en god grythund egentligen är de egenskaper som format taxens karaktär. Taxklubben skickade 2003 ut en enkät som besvarades av 596 taxägare. Enligt denna undersökning användes endast 10 taxar som grythundar. De allra flesta - 314 stycken var sällskapshundar, endast 44 stycken var enbart jakthundar och 282 stycken fungerade som både jakt- och sällskapshundar. Av jaktformerna var drevjakt dominerande för de jagande taxarna (252 stycken) och inom drevprovsverksamheten har man med hjälp av avkommebedömningar och omfattande avelsrådgivning fått fram en stam av goda drevtaxar, inom främst de kort- och strävhåriga normalstora varianterna (SKK, 2008e). Om man då betänker hur taxen är utformad rent anatomiskt med sina korta ben och långa smala kropp så kan man lätt tänka sig att den har avlats för att kunna krypa ner i trånga gryt. De korta benen innebär dessvärre att könsorganet är väldigt nära marken och löper stor risk att skadas av pinnar, mm då hunden springer och driver under många timmar i skog och mark. Så här har vi ett exempel på hur vi har avlat fram en hund med en extrem exteriör för att matcha vårt ändamål (grytjakt) och sedan använder vi inte hunden till det den är avlad för utan använder den istället till ett annat arbete (drevjakt) där det som från början avlats fram som fördelar istället blir till nackdelar för hunden.


I jämförelse med de andra retrieverraserna är flatcoated retrievern, i förhållande till registreringssiffrorna, procentuellt mest förekommande på jaktprov (Lindholm & Uhlin, 2001). För flatcoaten använder man sig även av jaktlig avkommebeskrivning där man utvärderar hela kullars jaktliga egenskaper för att få en bild av föräldrarnas nedärvningsförmåga (Lindholm & Uhlin, 2001). Detta kan kanske vara anledningen till att den Skandinaviska flatcoaten har undgått den splittring i en working- och en showvariant som tidigare nämnts är fallet med många av våra populäraste fågelhundar. Jaktprovens uttalade mål är enligt regelboken att ”under jägarmässiga former bedöma deltagande hundars jaktegenskaper till ledning för avelsarbetet” (Lindholm & Uhlin, 2001). FART - Fågelhundens arbetstest har nyligen arbetats fram av Labradorklubben för att fungera som en mer stereotyp och enhetlig beskrivning anpassad till labradorens användningsområde. Målsättningen är bland annat att man utan krav på förkunskaper eller träning skall få fler hundar funktionsprövade på ett mer standardiserat sätt än vad jaktprov ger vid handen och att ge uppfödare en möjlighet att testa individer eller hela kullar vid tidig ålder (SKK, 2008f).

 

MENTALTEST FÖR SÄLLSKAPSHUNDAR?

I dagens samhälle ställs det stora krav på våra hundar som skall vistas i en miljö med trafik, buller, höga ljud, människor som beter sig avvikande, mm. Många hundar idag visar stora rädslor i dessa sammanhang och andra kanske reagerar med aggressivitet. MH som tidigare har nämnts ger ju en viss hänvisning till hur hunden fungerar då den utsätts för olika situationer och provokationer, men det är trots allt ytterst få sällskapshundar som genomgår MH. I senaste numret av tidningen brukshunden skriver Lotta Byström om ett valptest som är ett inofficiellt test som görs när valparna är 49 dygn. Man testar valparna så tidigt för att ha möjlighet att se nedärvda egenskaper som inte är inlärda eller en följd av miljöpåverkan. I artikeln uppger Maria Wilhelmsson, som är uppfödare av groenendal, att valptestet ger en hänvisning i hur valparna beter sig i olika situationer och att det stämmer väl överens med de resultat hundarna får vid senare mentalbeskrivningar och test. Andra uppfödare är emellertid inte lika positiva och anser att uppfödarna borde ägna mer tid att lära känna sina valpar istället för att lägga tid på tester som ändå är svåra att tyda. Valptestet bedömer bl a kontakttagande, tillgänglighet, följsamhet, social dominans, bytesintresse, smärtkänslighet, nyfikenhet, ljudkänslighet samt hur valparna klarar ensamhet, att bli fasthållna, mm. Valparna testas individuellt, skilda från syskon och mamma, helst av en främmande person, på ett område som är nytt för dem och relativt störningsfritt. Egenskaperna bedöms på en skala 1-5, 1-6 eller 1-7 och kategoriseras sedan utifrån om de fått flest 1:or, 3:or eller 5:or eller om man inte kan se något klart mönster. Flest 1:or tyder på en dominant valp som kan ha aggressiva tendenser, som kan bli en bra hund hos rätt ägare och här kan vi hitta tjänstehundsämnen eller de som tävlar på hög nivå. Flest 3:or tyder på att valpen accepterar människor som ledare och lätt rättar sig i ledet. Dessa hundar kan vara lämpliga som sällskapshundar eller tävla i de lägre klasserna. Flest 5:or tyder på en valp med mycket rädslor och reservation mot människan och som kommer ihåg obehagliga händelser mycket väl. Här hittar vi familjehundar som ofta kräver speciella hem med få störningar och enkla regler och lugna människor som inte pressar dem (Brukshunden, nr 1 2008). När jag läser om valptestet så tänker jag att detta eller ett liknande test borde kunna användas på i stort sett alla raser, i första hand som valptest, men det skulle även kunna användas, som ett enklare test, på vuxna hundar trots att det då tillkommer en del miljöfaktorer och inlärda beteenden. Främst tänker jag på många av våra sällskapshundar och kanske framförallt våra dvärghundsraser där man på de flesta individer inte genomför några mentaltest och där avelsurvalet oftast sker enbart utifrån hundens exteriöra egenskaper. Dvärghundar som ställs upp på ett bord och förvisso skall klara att domaren eventuellt känner och klämmer lite men frågan är hur stor vikt en utställningsdomare lägger på att registrera om hunden uppvisar rädslor och obehagskänslor vid denna hantering samt om han/hon väger in dessa mentala egenskaper i sin slutliga bedömning.


EGNA REFLEKTIONER

Jag anser att det framöver borde ställas högre krav på avelsdjurens mentala egenskaper än på de exteriöra, som är det mest förekommande idag. För de raser där det finns prövningsformer skulle ett sätt kunna vara att utställningscertifikat endast kan delas ut till hund som även har arbetsmeriter på t ex jaktprov, vallhundsprov, bruksprov, draghundsprov eller annat. Inom gruppen sällskapshundar är det ju viktigt att de fungerar i dagens samhälle varför det borde ställas krav på någon sorts prov av de mentala egenskaperna för att man skall kunna erhålla utställningscertifikat, även för denna grupp. Jag vet att det inom Flatcoated retrieverklubben redan idag förs en diskussion om att certifikat endast skall kunna delas ut i jaktklass och jag är i sak för denna utveckling. Men jag kan ändå inte låta bli att undra om det verkligen är praktiskt genomförbart. Om man skall kunna ställa samma eller större krav på arbetsmeriter som utställningsmeriter i avelsarbetet måste det vara lika enkelt att komma med på dessa mentalbeskrivningar och prov som på utställningar, men så är det sannerligen inte idag. Runtom i landet finns det oerhört många engagerade människor som arbetar med de olika prövningsformer som finns, och som ofta kräver oerhört mycket arbete. Trots att det är en omfattande verksamhet är emellertid efterfrågan redan idag mycket större än tillgången till dessa prov. Och man kan fråga sig vem som skall bereda plats för alla dessa provstarter, ställa upp med mark, får att valla, vilt att hämta samt döma och skriva prislistor?


REFERENSER

Brukshunden, medlemstidning för Svenska Brukshundsklubben. Årgång 68. Nr. 1 2008


Lennart Swenson. 2004, Avelsboken, 98- 99, 128-138.

Kristianstads Boktryckeri AB.


Lindholm & Uhlin. 2001, Flatcoated Retriever, 21, 77, 80.

Västerås, ICA bokförlag.


Ling, Ida. Februari 2008, Personligt meddelande.

Tulltjänsteman, Arlanda flygplats.


SKK, 2 mars 2008a. http://www.skk.se


SKK, 25 februari 2008b. http://kennet.skk.se/rasinfo/pdf/FCI172.pdf


SKK, 26 februari 2008c. http://www.svak.se/_Sidor/Om_svak/stadgar.html


SKK, 12 mars 2008d. http://www.svak.se/_Sidor/Om_svak/2-ettan.html


SKK, 21 februari 2008e. http://www.taxklubben.org/Ras_2006.pdf


SKK, 26 februari 2008f. http://www.labradorklubben.se/


Av Helena - 16 maj 2011 08:34























TACK snälla söta Karin som har filmat OCH redigerat alla filmerna!





Av Helena - 15 maj 2011 15:32

Alltså jag börjat tvivla på om Vilja "vimsmaja virrpanna" nånsin kommer kunna ta den där sista ettan till championatet   


Hon är så svår att läsa, hon drar iväg så bestämt åt ett håll och verkar inte det minsta tveksam trots att det är helt fel! Hon börjar inte fundera förrän man har hunnit väldigt långt åt fel håll. Idag blev jag riktigt irriterad på henne och sa till på skarpen när hon drog iväg åt fel håll i 110   Satte ner henne en stund så hon bara fick sitta och lugna ner sig innan vi fortsatte och den sista biten (några 100 meter) spårade hon på finfint. Men som sagt hade det varit på ett prov hade vi ju varit helt lost redan under de första 100 metrarna!


Nu ska jag bara lägga personspår åt Vilja och korrigera henne när hon går fel eller bara bryta och gå hem så det roliga tar slut om hon inte skärper sig!



Lystra däremot ser man direkt när hon tappar spåret eller då hon kollar upp om hon är rätt och det syns också väldigt tydligt när hon är på rätt spår   Hon är väldigt noggrann och lämnar ingenting åt slumpen så där tror jag nog att vi kan lyckas ta ett förstapris om hon inte blir påverkad av situationen att vara i en ny skog, mm. Hon slår en del och ringar i vinklarna men hon tar oss hela tiden framåt i rätt riktning! Det tar ett litet tag för henne att komma igång och de första 25-50 metrarna går hon tillbaks flera gånger och checkar upp så hon har tagit rätt spår så det tar ett tag innan hon kommer iväg. Hon är också mer känslig för ljud i skogen och störningar runtomkring de första 50 metrarna innnan hon riktigt kommer igång. Idag var hon lite mer påverkad och var tvungen att hålla lite extra koll så det inte skulle komma några spöken (efter gårdagens MH som jag återkommer till snart) men när hon väl kom igång glömde hon bort att hålla koll på spökena  



Ja som sagt igår var Karin och jag med systrarnaBUS på MH på Värmdö brukshundsklubb. Det var ett trevligt MH med Lasse Magnusson (från Nacka BK) som domare och en tävlingsledare som var både snygg och trevlig. Och det var tydligen inte bara jag och Karin som konstaterade att han måste vara alla hundtjejers dröm då han dessutom var skild och bor med sina hästar och hundar på en stor gård   Han behöver nog inte delta i bonde söker fru!


SystrarnaBUS reagerade nog ungefär som förväntat. De var ganska lika i sina reaktioner även om jag nog hade förväntat mig att Lystras reaktioner skulle vara något starkare än Misos. Det som förvånade mig (och även Karin) var att Miso vid både Dumpe och spökena behövde lite längre tid på sig för att avreagera.


Mamma Vilja var ju mycket äldre (hon var över 2 år) när hon gjorde sitt MH och hon reagerade ju inte nämnvärt varken på ljud eller överraskningsmomenten.





 

 VILJA LYSTRA 

 MISO 

KOMMENTAR

KONTAKT

Hälsning

Samarbete

Hantering
 

3

3

3

4

3

3

4

3

4


Syrrorna "fjäskade" lite mer för tävlingsledaren (Miso pussades även vid hanteringen) men så var han ju väldigt snygg också ;)


 

 LEK 1

Leklust

Gripande

Dragkamp




4

4

4

4

3

3

4

3

3


Vilja hade tydligen lite kraftigare gripande och mer dragkamp enligt domaren men jag tycker nog det är tvärtom iallafall när det gäller Lystra.


JAKTLUST

Förföljande 1

Förföljande 2

Gripande 1

Gripande 2


1

1

1

1


4

4

3

4


4

4

3

5


På Viljas MH hade jag henne på vänster sida  och eftersom vi hade tränat VÄLDIGT mycket stadga trodde hon nog att det var en ny störningsövning som matte hade hittat på ;) Så hon rörde sig inte ur fläcken när trasan for iväg.

Igår hade vi syrrorna på höger sida och fick ge ett litet ok att de fick sticka! Miso bärgade trasan hela vägen fram till matte så långt att funktionärerna blev oroliga att alla snören skulle dras ur trissorna ;) Lystra drog med sig trasan en bit men tappade den när det tog emot.  


AKTIVITET233

Här var mamsen något lugnare än systrarnaBUS. Både Miso och Lystra hamnade på "Är uppmärksam och i huvudsak lugn, enstaka aktivitetshöjningar"  

Jag tyckte Miso var duktigare än Lystra för hon stod mestadels stilla och åt gräs någon enstaka gång medans Lystra nosade runt och käkade gräs mest hela tiden ;) men de hamnade på samma poäng iallafall.


 AVSTÅNDSLEK

Intresse

Hot/aggression

Nyfikenhet

Leklust

Samarbete



2

1

1

1

1

3

1

1

1

1

2

1

2

2

4


Varken Vilja eller Lystra var det minsta intresserade av att leka med tanten i skogen. Lystra var däremot väldigt intresserad av figuranten och följde henne utan avbrott från början när hon satt vid min sida. Miso däremot sprang dit och grep lite försiktigt om trasan men kampade inte. Hon var så söt för när figuranten blev passiv gav hon skall och gjorde lite lekinviter för att få igång henne igen ;)


ÖVERRASKNING

"Dumpe" 

Rädsla

Hot/Aggression

Nyfikenhet

Kvarst. Rädsla

Kvarst. Intresse


 

1

1

5

1

3

3

2

1

1

2

5

2

1

4

1


Vilja reagerade inte alls på Dumpe och stannade knappt till när overallen for upp, Lystra gjorde en undanmanöver utan att vända bort blicken och Miso var den som blev mest rädd när overallen flög upp. Miso var också den som behövde mest stöd för att "komma över" sin rädsla, men löste upp det på ett bra sätt. Vilja var däremot den som var mest nyiken på Dumpe.


LJUDKÄNSLIGHET

Rädsla

Nyfikenhet

Kvarst. Rädsla

Kvarst. Intresse



1

5

1

1

5

2

1

3

5

2

1

2


Även här märktes det att morsan var äldre när hon gjorde sitt MH, hon reagerade knappt på skramlet medans båda systrarnaBUS reagerade väldigt starkt. jag var tvungen att kika över axeln så inte Lystra hade dragit ner till klubbstugan ;) Men som sagt de klarade av att "skaka av sig" obehaget på ett bra sätt även denna gång. Morsan var återigen mest nyfiken och hon tänkte kliva upp i plåtrännan och undersöka vad det var för nåt spännande som lät ;)


SPÖKEN

Hot/Aggression

Kontroll

Rädsla

Nyfikenhet

Kontakt

 

2

3

3

5

4

2

4

4

1

4

2

4

5

1

1


Här reagerade alla tre med att visa enstaka hotbeteenden. Vilja hade inte lika full koll på spökena som sina döttrar och hon blev heller inte lika rädd. Vilja stod i huvudsak framför mig, Lystra stod i huvudsak bakom mig (hon gick och satte sig på Karins fötter ;)) och Miso backade mer än kopplets längd och ställde sig bakom oss (publiken). Och återigen Vilja nyfiken i en strut ;) Hon sprang till och med och spanade in var spökena kom ifrån och kom springandes med spökets vantar ;) Lystra behövde hjälp att klä av spöket huvan för att hon skulle gå fram och Miso ville att matte skulle klä av spöket hela "skruden" och då var tiden ute.


LEK 2

Leklust

Gripande

 

4

4

4

3

3

3


Här var morsan mest på hugget att leka och det kan nog bero på att systrarnaBUS var ganska trötta vid det här laget.


SKOTT321

Vilja släppte trasan direkt och riktade intresset mot skytten och sprang till och med iväg en sväng i skogen för att kolla vart fågeln hamnade ;)

Lystra släppte trasan och kontrollerade men kontrollerna avtog och hon var därefter oberörd.

Miso gjorde endast en snabb kontroll vid första skottet men släppte inte trasan på andra skottet och var sen helt oberörd.


Det var lite kul att se både likheter och en del olikheter som följer som en röd tråd igenom hela testet! Och så skönt att systrarnaBUS trots att de belv rejält skrämda klarade av att avreagera på ett så bra sätt, att de inte alls byggde på sig några rädslor och att de efter testet var helt oberörda   


Jag hoppas på att kunna lägga in film lite senare men eftersom mitt batteri satt full laddat hemma i laddaren så kunde Karin inte filma med min kamera   Som tur var hade hon batteri och minneskort kvar i sin kamera så hon filmade med den istället så jag ska få filmerna av henne sen!


Ha de!



Av Helena - 13 maj 2011 21:37


Har baklängeskedjat med externbelöning (kattmat). Det är lite krångligt att köra med externbelöning när jag tränar båda två eftersom de då blir ännu mer på sin vakt att den som ligger passiv skall tjuva belöningen. Så därför har jag inte kört så mycket med externbelöning på sista tiden.


Men ikväll tog jag ut Lystra ensam och baklängeskedjade momenten i lkl 1 och körde flera moment utan belöning.

  • apportering - belöning
  • ställande under gång + apportering - belöning
  • inkallning + ställande under gång + apportering - belöning
  • läggande under gång + inkallning + ställande under gång + apportering - belöning.
  • Avslutade med ett längre fritt följ med vändningar och halter innan belöning.

Först hade hon lite svårt att släppa externbelöningen men efter ett tag kom hon igång.

 

Vi behöver träna mer på:

  • Greppa apportbocken snabbt på kommando.
  • Att stå still när jag går tillbaks på ställande under gång.
  • Återgångar vid inkallningen. Idag körde jag först ingångar med klossen och på ganska nära avstånd. När jag tagit bort klossen visade jag med armen att hon skulle ut från mig. OCh det börjar funka bättre och bättre. Hon gjorde några hopp men när jag bröt och gjorde om blev det bättre.
  • Lägga sig ännu snabbare.
  • Uthålligheten på fria följet.
  • Att kunna belöna mellan momenten med bara mig själv.


  

Av Helena - 12 maj 2011 22:29

Ikväll var det avslutning på jaktkursen och vi fick göra som ett litet WT med fyra rutor (Lena hade planerat 5 rutor men vi hann inte med den sista).


 

Så himla nöjd med min lillfis som skötte sig så himla bra! Hon var lös i stort sett hela tiden (hade lilla "livlinan" nån gång mellan rutorna för att inte riskera att hon skulle "ställa till med nåt" när de andra hundarna arbetade), gick fot fint fram till alla rutor, satt helt stadigt utan en tendens till att knalla, tog mina tecken och lyssnade på mig när det blev fel (nja ganska bra iallafall)!

Vi fixade alla rutorna trots att jag tyckte vissa saker lät lite svårt från början. 


RUTA 1 - NÄRSÖK

Hunden skulle skickas till ett litet område runt en enbuske ca 15 meter ut, hållas i området och hämta in tre dummisar av fyra. Hundarna hade inte sett när dummisarna lades ut.


Lystra stack iväg ut men sökte sig lite för långt ut så jag fick ta tillbaks henne lite och då fick jag henne att stanna i rätt område när jag blåste närsökssignalen och hon plockade in den första! På andra skicket sprang hon ut några meter innan hon vek av mot en ny färsk bajs som nån hund innan hade lagt men jag kunde hejda henne och ta tillbaks henne! Skickade om och la på ett extra "UT" när hon sneglade mot bajshögen och då fortsatte hon ut och fann nummer två. Tredje var det ingen tvekan - hon sprang direkt ut i rätt område och fann nummer 3! Duktiga lilla Lystra, även om det inte alltid blir rätt från början är jag så glad att hon lyssnar på mig.


RUTA 2 - MARKERING OCH DIRIGERING

En markering kastades och vi skulle vända om och skicka på ett dolt linjetag som skulle hämtas in först. Denna rutan trodde jag skulle bli för svår eftersom vi inte har jobbat så mycket med dolda linjetag och definitivt inte när det kastats en markering före.


När markeringen kastats vände vi irån den och gick fot några meter mot det dolda linjetaget. Skickade på linjetaget och hon sprang ut men vek av mot markeringen ganska på en gång. jag kunde kalla in henne och skickade om och denna gången tog hon min signal och började söka i rätt område men drog sig lite åt höger igen (mot markeringen) men jag kunde få in henne i rätt område igen och hon fann dummin! Skickade sen på markeringen och hon sprang ut i full fart men verkade för en stund ha glömt markeringen och sprang och nosade (och tuggade lite gräs/mossa) för långt åt vänster. Men när jag ryade i åt henne sprang hon direkt och hämtade in markeringen precis som om hon hela tiden visste var den låg.


RUTA 3 - DUBBELMARKERING

Dubbelmarkeringar har varit något av det svåraste tycker jag - att få henne att hålla sig i rätt område. Jag har inte vetat hur mycket jag skall gå in och styra henne om hon byter område. Självklart har jag gått in och brytit om det varit på väg att bli ett sök eller väldigt stort område runt markeringen men så länge hon har hållt sig i något av områdena har jag inte varit så bestämd på att hon absolut skall hämta in den hon först väljer. Men ikväll så frågade jag Lena hur mycket man skall styra upp hunden och hon sa att man aldrig skall låta hunden byta område!


Lystra valde att börja med den först kastade (den högra) och när hon sen var på väg att byta område fick jag jobba lite och styra tillbaks henne till den första! Valde att kalla in henne en gång när hon nästan var framme vid den vänstra och skickade om henne mot den högra. Och skam den som ger sig, vi lyckades få in dem i rätt ordning! Men sen var det det där med att rasta hunden innan   


RUTA 4 - MARKERING/DIRIGERING

En markering kastas och när hunden är på väg in med den "smugglas" en ny dummi ut på samma ställe och hunden skickas på ett linjetag.


Denna övning har vi gjort ganska många gånger så det var ingen konst sa Lystra!!


Jag har lagt in filmsnuttar från tre av stationerna men tyvärr kan jag inte redigera filmerna nu utan att min dator lägger av så de är helt oredigerade och Karins filmande av träd och himmel är också med   


På lördag är det dags för MH, skall bli jättespännande!





Presentation

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

HUNDAKTIVITETER 2012

12/2 Träningsträff Ryegates

2/3 Träningsträff Ryegates

(inställt pga sjukdom)

11/3 Lkl 2 ridhus, Lystra

(inställt pga allergi)

24/3 Lkl 2 inomhus, Lystra

25/3 Prova på Agility

6/4 Träningsträff Ryegates

9/4 WT i Wallhalla, Lystra & Vilja/Karin

15/4 WT Lidingö(Vilja&Karin)

21/4 WT Fjällnora, Lystra

22/4 Inoff prov Gullunge, Lystra

28/4 Inoff Jaktprov Laxå, Lystra

6/5 Appellspår WBK, Lystra 

(inställt pga löp)

27/5 KM Nacka BK

(agility Vilja och lydnad Lystra)

2/6 Provapå Rallylydnad, Vilja

10/6 Appellspår i Ljusdal, Lystra

12/6 Lkl 2 Värmdö BK, Lystra

30/6  Lkl 2 Skärgårdscup, Lystra

1/7 Rallydebut Gnesta, Vilja

13-15/7 Jaktinternat i Edsäng

28-29/7 Flatfestival

(WT, Lydnad & utställning)

11-12/8 FlatMästerskapen,Lystra

25/8 Rallytävling Haninge, Vilja

(inställt pga skabb)

26/8 Jaktprov Laxå, Lystra

(inställt pga skabb)

29/8 Lkl 2 NBK, Lystra

(inställt pga skabb)

1/9 Jaktprov Uppsala, Lystra

(inställt pga skabb)

7-9/9 Sökläger Fliken NBK

29/9 WT LRK östra Ökl, Lystra

30/9 WT GRK östra Ökl, Lystra

6/10 Lkl 2 Väsby BK, Lystra

7/10 Appellsp. Värmdö BK,Lystra

13/10 Rally Apollogruppen, Vilja

20-21/10 Sektionskamp i Arboga

27-28/10 Examination Instruktörsutb. Hundens Hus

10/11 Lkl 2, NBK, Lystra

 

 

 

 

 

 

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Fråga mig

7 besvarade frågor

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ HOLMSTORP med Blogkeen
Följ HOLMSTORP med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se