JAKTKURS I ÅGESTA

Kanske inte så mycket nytt under solen idag men en positiv och trevlig kursledare, väldigt trevliga kurskamrater och finfina marker (hit kära träningskamrater måste vi åka)!

Det känns så roligt att gå kurs igen, bara Lillfisen och jag   

Vi fick börja med lydnad och kontakt med fotgående slalom runt alla ekipage och att lämna hunden sittande på linje och kalla in med pipan. Detta var ju inte så stor utmaning för Lillfisen men några gånger när vi kom väldigt nära någon annan hund ville hon gärna nosa bara liiite på sina nya kurskamrater  

Sen fick vi gå ut lite längre på ängen två och två (eller tre eftersom vi var sju deltagare totalt) och så fick hundarna varsin markering först på ganska nära håll och sen på längre avstånd. Lystra skötte sig bra och satt stadigt utan en antydan att knalla före kommando när det var hennes  tur. Ryckte dock till när det var Misos tur och det var nog tur att jag hade "livlinan" för annars vet jag inte om jag hade hunnit hindra henne.

Den på nära håll kom hon rakt in med men den på långt håll så fick hon lite för mycket spring i benen och sprang ett litet ärevarv, men kom sen direkt till mig 

Jag måste jobba på att få stopp på henne när hon kommer i full fart in mot mig så hon inte tar en liten extra sväng. Även om hon ju inte ger mig fingret på samma sätt som hennes mor kunde göra i samma ålder så måste jag jobba på att få bort den lilla extra svängen även när hon kommer i full fart!

Sen fick alla varsin markering uppe i skogen. Här hade Lystra suttit på sin fäll och markerat alla dummisar som hade kastats så när det var hennes tur som fjärde eller femte hund var hon tvungen att checka läget på alla platser det hade kastats. Men sen hittade hon sin och kom in med den i full fart. När hon var nästan framme hos mig slirade hon till i leran och tappade dummisen. Sprang tillbaks och tog upp den men var sen på väg att spana in vad det var som hon hade halkat på   Men när jag harklade till kom hon raka vägen in med dummin och satte sig framför mig och lämnade av   

Vi avslutade med minnesmarkeringar och det har vi ju gjort på promenaderna så det var inte så svårt för Lillfisen även om det var ett tag sen vi gjorde det   

Det är så bra att bli påmind om det enkla men som man kör en period och sen liksom glömmer bort. Nu ska jag försöka göra lite mer minnesmarkeringar på promenaderna till både Vilja och Lystra och försöka hitta svåra ställen på berg och stenar, över diken osv.

För att få Lystra att vilja hålla dummisen längre stund nära mig ska jag låta henne gå bredvid mig och bära, för det var också längesen!

Mellan övningarna är hon duktig på att springa och lägga sig på fällen  Men det vore ännu bättre om hon kunde ligga och koppla av lite bättre och inte ligga och smaska lera och pinnar.

STADGETRÄNING MED VIRVLANDE LÖV

Idag när jag var ute och sprang med hundarna i blåsten höll jag på att bli tokig på Lystra som skulle jaga alla löv som fullkomligt virvlade runt! Körde det som lite stadgeträning att hon skulle klara att springa rakt fram mellan alla löv utan att fånga dem. Gick bra korta stunder när jag var på hugget men så fort jag släppte på kontrollen och det kom ett löv farandes och viskade till Lystra "kom och ta mig" så var mattes ord som bortblåst   

Så då hade jag henne flängandes framför mig och Vilja som lunkade bakom och inte riktigt orkade hänga med mitt och Lystras tempo. Jag kände mig uppriktigt orolig för Vilja idag, för hon är så trött och slö. Men efter telefonsamtal med djurkliniken och kommentarer/diskussion på Facebook känner jag mig inte lika orolig längre utan är ganska säker på att det  nog är skendräktighet.

VILT

Nu har vi köpt lite nytt vilt så i tisdags fick Lystra testa kråka och mås. Hon var först lite tveksam men tog upp på min visselsignal och kom springandes till mig men släppte en halvmeter framför mig (så som hon har gjort med dummisar) men jag bråkade inte om det.

När sen Vilja fick testa och gjorde som Lystra (släppte framför mina fötter) blev jag däremot lite sur och "krävde" att hon skulle sitta framför mig och hålla viltet. Även om hon såklart är lite ringrostig så "kan" ju hon faktiskt detta (eller iallafall borde kunna). Jag var lite hård mot henne och öppnade helt sonika munnen på henne och "tryckte" in pippin och krävde att hon skulle hålla kvar den tills jag kommenderade tack. Och då satt hon lugnt och fint och höll i ett fast och mjukt grepp tills jag "tillät" att hon slåppte! Sen fick Vilja träna lite höger och vänster tecken med mås på ena sidan och kråka på den andra och det fixade hon galant. 

Imorgon bitti är det jaktträning med Annika/Indy och Karin/Wilma. Jag får se om jag tar med mig en, två eller alla tre hundarna den här gången