...har det varit nu ett tag.

Lite dåligt med hundträning också för den delen men lite har vi iallafall hunnit med.

I fredags var vi och försökte ta vårt andra förstapris i viltspår men ack vad det skulle vara svårt nu då! Det blev ett andrapris den här gången också. Vilja började finfint och tuffade på som ett ånglok mitt i spåret och jag började känna mig ganska säker på att vi skulle få vårt förstapris idag   Hon tog återgången, alla vinklarna och de tre första sträckorna bra men vek sedan av och verkade ha fått upp ett färskare spår   Jag tog tillbaks henne där jag trodde hon hade haft spåret och hon gick på bra en stund till men stördes sedan av nåt annat färskare spår en gång till  

Jag kan ha stört henne lite genom att jag inte trodde att spåret gick över vägen vilket det gjorde men om hon hade varit helt säker på att det gick där hade hon varit mer påstridig så då hade jag valt att lita på henne men nu verkade hon inte alls säker och när jag stannade till lite så vek hon av. Så då blev det nedsättning i betyget (spårförmåga) och andrapriset var ett faktum.

Men med lite lite hjälp hittade hon sin klöv även denna gång. Domaren tyckte (även denna gång) att Vilja är en superbra hund men att hon var lite väl ivrig och stördes väldigt av vilt idag. Han hoppades verkligen inte att vi skulle ge upp för i skarpt läge vill man gärna ha den kapacitet Vilja har med hennes stora arbetsvilja, att hon inte ger upp och kämpar in i det sista  

Men hon måste såklart lära sig att det inte är tillåtet att ta andra spår än det som anvisats     

I lördags var det jaktträning med gänget igen och vi fick en härlig träning.

Vi körde walkup med skott och kast. Vi kastade även en dummi bakom linjen som vi kunde välja att skicka hunden på om den var alldeles för taggad framåt. Eftersom Perra sköt och kastade band vi först upp Vilja men det var inte alls bra för då satt hon bara och laddade upp sig  Jag gick och hämtade henne och när hon fick gå med mig på linjen var hon mycket lugnare men det var ju inte helt lätt att koncentrera sig på två hundar så det blev väl inte helt optimalt det heller. Jag valde att hämta dummin själv vid flera tillfllen och både Lystra och Vilja satt snällt kvar (eller Lystra reste sig förresten en gång men stannade kvar på platsen). Vilja fick hämta några dummis bakåt och även Lystra fick ta nån dummi. Lystra kom inte direkt in (även om jag gick en bit från linjen) men jag kunde lura henne att komma in till mig och byta mot kamplek med bollen. Känns fortfarande inte så bra med avlämningarna men så sakteliga går det framåt. Jag måste bara lära mig att inte hålla fram händerna!! Det går bra när vi tränar "bara" avlämningar genom att jag backar från henne med händerna på ryggen och hon skall trycka apporten mot mina ben/knän. Men sen när vi tränar apportering är jag där och viftar igen  

Såhär fint kan hon bära och komma upp i ansiktet på mig med alla möjliga saker (bollar, skor, leksaker, tidningar, som här en petflaska full med vatten, mm) och hon håller det i ett fast och stilla grepp utan att släppa när jag håller handen under men släpper direkt på kommando.

Men när det blir dummi & vilt känner hon förmodligen av allvaret och vill antingen dra iväg med det eller släpper det på marken bara hon ser mina händer. Men det är bara att jobba på och öka kriterierna sakta, sakta så ska vi nog komma dit med dummi och vilt också till sist.

Tänk ändå att min lillfis är över 11 månader nu tiden går så himla fort!! Idag när jag vägde henne vägde hon 26 kilo!

  Tina & Lystra 2010-11-05

   mmer

Tina & Lystra 2010-03-10

På förmiddagen när vi gick till utkiken regnade det och var inte så särskilt mysigt väder men såklart alltid lika härligt att få sin långpromenad. Nu är det snö och de har varnat för oväder så vi får väl se vad det blir med det.

Må så gott i snöyran!