Idag vid lunchtid ringde Titti & Zigge och undrade om vi ville hänga med ut och spåra, och det ville vi såklart gärna sa Vilja och systrarnaBUS  

Vi packade spårväskan direkt och knallade iväg hela gänget. Jag hade först tänkt lämna pudelen hemma men när vi skulle gå iväg såg hon så ledsen ut att jag inte hade    att lämna henne hemma ensam. 

  Förväntansfulla hundar!

Jag la varsitt ca 150-200 meter långt spår till Vilja och Lystra (stackars Miso fick bara träna passivitet) med ca 5-6 inlagda plukkepauser. Plukkepauser = jag la en pinne och en godis och sen stannade vi där en stund och jag la ner pinnen 3-4 ggr så de fick plocka upp den och belönades då med klick+godis.

Titti & Zigge i spårskogen

Vilja skötte sig jättebra både med spåret och plukkepauserna.

Lystra spårade på väldigt bra (men lite osäkert vissa sträckor så då fick jag gå nära bakom henne som stöd) och hittade godis och pinne men har inte riktigt fattat att hon skall plocka upp pinnen och hon kunde definitivt inte fatta varför hon skulle plocka upp samma pinne flera gånger   Jag nöjde mig därför med att hon tog upp varje pinne en gång  så får vi träna plockandet separat.  

    Pudelen fick ett litet godissök och hon var så inne i sitt sökande att hon inte ens märkte att hon hade sällskap   

  Vilja ska som vanligt hjälpa till och packa väskan!

  Lite bus & lek blev det såklart också i det härliga höstvädret!

    Fina Zigge

Fokuserad Vilja

Tack Titti & Zigge för fika och en härlig dag i skogen i det underbara höstvädret!

Imorgon bitti bär det av till Gesta för avkommebeskrivning för Viljas avkommor och det verkar som om vi blir 10 av 11 valpar som kommer! Helt otroligt kul att få se så många av Viljas ungar och vad de har fått med sig för likheter och olikheter genetiskt  

Hittade en film på CanisTV på hur man kan träna hunden att plocka upp apporterna i spåret. Vi har ju tidigare gjort de första stegen men ska nu gå vidare med minifeltsök och plukkepauser   

På det här sättet tror jag Vilja kan bli säkrare på att markera pinnarna i spåret. Eftersom jag har en apporteringsglad hund har jag inte sett det som nåt problem men det kan ju lätt bli att spåret blir viktigare än pinnarna och det kunde vi ju se på tävlingen sist när vi nollade spåret. Det blir ju lätt att man får gå tillbaks i träningen när man slarvar med grundträningen så jag tänkte köra denna grundträning med Lystra också.

Sen fick vi många bra tips av viltspårdomaren hur vi ska träna viltspår. Det hon missade var framförallt en vinkel på en hög berghäll med vinden i ryggen så det är ju en liten del man kan plocka ut och träna separat. Sen gav han tips på att man kan få Vilja att dra ner på farten i början genom att lägga korta spår ca 50-100 meter eftersom det roliga då tar slut väldigt fort om man har bråttom. Man kan också genom lydnad "tvinga" henne att ta pauser i spåret t ex genom att kommendera "ligg" eller "sitt" mitt i spåret och att hon får ligga och vänta en stund innan hon får fortsätta. Jag har ju tidigare försökt få henne att ta drickapaus i spåret men då har hon bara tittat på mig som om jag var dum i huvudet  men genom att tvinga henne genom lydnad kanske det kan funka bättre.

I november ska vi på´t igen men nu några veckor framåt är alla viltspårdomare upptagna med älgjakt så under tiden ska vi träna detaljer och tempo med Vilja och få lillfisen (som skall gå anlagsprovet i novembeer) att våga sig ut från mig minst 5 meter i linan, vilket blivit mycket bättre på sista tiden.

Ser ut att bli härligt höstpromenadväder idag!

När vi kom hem höll träningsgruppen på för fullt på ängarna i närheten av oss så jag & Lystra hoppade av så att hon skulle få lite kul också. När vi kom höll de på med lite doggie-zen och stadgeträning. En person kastade en dummi och när hunden satte sig ner och (beroende på hur matte ville ha det) ev tog ögonkontakt belönades den antingen med godis eller att den fick springa och hämta.

Vem pekar Ewa på tro?

Min söta lilla tjej    

Lystra skötte sig exemplariskt när det var hennes tur. Däremot blev det ett häftigt ryck i kopplet när Ingrid skickade Simpzon på en apport. Jag stod och sov och var inte var beredd på att Lystra spanat in den markeringen och tog Ingrids kommando som ok att springa och hämta    

Hon fick även hämta en gång på denna övningen och ett linjetag (som var nästa övning) och idag blev det iallafall inga ärevarv utan direkt in till matte så det verkar som om avlämningsträningen börjar ge resultat  , även om hon inte direkt tryckte in dummin i handen på mig.

   Söt-Miso tittar lite frågande på mig och undrar varför jag står där?

    Miso i full fart med öronen fladdrande

Karin skickar Miso på ett linjetag

      Ingrid dirigerar!

Fokuserad Lystra.

På eftermiddagen var vi på fika hos Lotta, Kjelle och Texas (cocker) tillsammans med Eva & Jocke! Tack  till Lotta för supergod paj  

Vilja hälsar och tackar Texas för alla ben som hon hittade i hans leksakskorg

(som han inte hade brytt sig om) som hon snabbt glufsade i sig  

Lystra spanade in leksakskorgen hon också men hon är ju inte fullt så framfusig som sin mor så hon gick snällt och la sig vid mina fötter när hon och Texas hade hälsat klart.

Puss på dig Eva skall du redan gå hem?

Ha en fortsatt härlig söndagskväll imorgon är det en ny vecka med nya utmaningar.

Jag har fått in Hund & Human Hälsas första hunduppdrag  

Jag ska hålla allmänlydnads/aktiveringskurs för 5 hundar i väldigt blandade åldrar (4 månader till ca 8 år) och raser vars mattar jobbar ihop, så både hundar och mattar känner varandra väl.

Det ser jag verkligen fram emot! 

I onsdags ringde en domare och undrade om   vi ville gå ett spår som idag (vi hade tidigare anmält vårt intresse) och jag blev såklart jätteglad eftersom det inte är helt lätt att få tag på viltspårsdomare i dessa älgjaktstider

Jag antecknade inte ens hans namn så vi hade verkligen ingen aning om vad för person som skulle möta oss.

Inatt drömde jag att vi fick åka till nån förortslägenhet där det var fullt med folk, barn och hundar. När vi kom fram hade jag glömt både stamtavla och pengar och pengarna var det första "domaren" frågade om innan vi gick ut för att spåra. Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle åka till en Bankomat direkt efter provet. När vi kom ut var det först en massa betonghus men bakom dessa fanns en fårhage full med får där Viljas blodspår var lagt. Under tiden jag hämtade utrustningen tog de Vilja och nr jag kom tillbaks hade de redan gått iväg utan mig    5 minuter senare kom de tillbaks och meddelade att Vilja inte hade varit det minsta intresserad av att spåra så hon nollades! Tacka sjutton för att hon hade svårt att fokusera på att spåra tillsammans med vilt främmande människor, mitt i en fårhage full med får!

Som tur var så blev det ett helt annat scenario imorse då vi möttes av en mycket sympatisk man (i vår ålder) ute vid Berga örlogsskola.

Vilja var såklart fokuserad och väldigt motiverad redan från start (och som tur var fick matte följa med i linan  ).

Hon började bra men vek rätt snart av till vänster och var väldigt målmedveten så jag började tro att hon tagit ett annat spår eftersom domaren stod kvar där hon hade vikit av. När jag svarade ja på frågan om jag trodde hon tagit ett färskt spår fick domaren visa på oss på rätt spår igen (och han var snäll nog att tala om att så får man göra en gång utan att det påverkar valören på priset så vi hade alltså fortfarande chans till förstapris)!

 Återegången tog hon klockrent och första vinkeln likaså  

Men sen började hon irra och det verkade som om hon hade tappat spåret, vi irrade ganska långt ifrån spåret men Vilja gav sig såklart inte - hon skulle hitta spåret igen!! Och skam den som ger sig för snart hittade hon på spåret igen och domaren sa till oss att stanna för skottprov.

       Men vi hade förmodligen kommit fram till skottplatsen från fel håll (och var bara 15 meter från klöven) så då hamnade domaren som till höger och sköt. Vid det här laget var Vilja ganska slut så när jag visade på att hon skulle spåra igen vek hon av åt höger (där skytten hade stått) och eftersom de brukar skjuta i spårets riktning hakade jag på Vilja även om jag tyckte det var lite kontigt att ha skottprov i en vinkel!

Enligt Perra som stod med domaren så svor domaren när vi vek av fel och fortsatte för långt för där rök vårt förstapris   Han berömde Vilja och tyckte hon var en superduktig hund och att hon var så duktig som redde ut allt trassel, för på ena stället hon vek av fel kunde vi se att det satt snitslar som enligt domaren inte satt där igår när han la Viljas spår så det var någon som hade lagt ett spår som korsade vårt

Och jag vet ju att hon är världens bästa Vilja även om det tyvärr "bara" räckte till ett andrapris idag. Tänk om jag bara hade styrt in henne så hon hade fått klöven (som låg endast 15 meter bort) i nosen så hade vi haft vårt första pris. Men det är bara att bryta ihop och komma igen!!    

Ikväll har jag, Karin, alla flattifnattarna och Wilmenlund varit på Nacka BK på måndagsjour.

Vi började med att ta ut Vilja & Wilma så fick systrarna BUS vänta i bilen.

Körde först en sväng fritt följ med externbelöning men efter att Vilja hade fått hämta en belöning vid ryggsäcken blev hon plötsligt väldigt okoncentrerad och drog sig ut från plan (mot ryggsäcken) så jag bröt, band upp henne och kommenderade Karin & Wilma istället.

Tog inga bilder idag i mörkret så jag lägger in några gamla bilder  

Funderade på hur jag skulle få henne att tända till igen och när Karin kom med förslaget att köra en budföring nappade jag men istället för att ha Karin som mottagare lånade vi Salsas matte Ewa (som Vilja inte känner lika väl). Vi hälsade först på Ewa, gick till andra sidan plan. Jag skickade Vilja på marsch och hon satte av i full fart men vek av åt höger (där jag hade placerat ut rutan  ) men då Ewa ropade på henne svängde hon tillbaks och sprang till henne istället. På tillbakavägen gjorde hon samma lov mot rutan så jag fick också ropa på henne. Vi körde en omgång till och då sprang hon raka vägen utan att passera rutan!

Sen körde jag några skick mot rutan men hon envisades med att springa och ställa sig vid den högra bakre konen 3 ggr! I och för sig var det väldigt längesen vi körde rutan men ändå att hon provar samma sak 3 ggr när jag bryter och visar att det är fel? Gjorde några skick mot rutan och kastade mullinutten i mitten av rutan och sen fick jag vara nöjd.

Hopp-sitt-hopp: På tävlingen i lördags hamnade hon ju jättesnett och satte sig först på mitt andra sitt. Idag delade jag upp det och började med att säga hopp och kasta mulinutten över huvudet när hon hoppade. Andra gången sa jag sitt (när hon var på andra sidan) innan jag kastade och tredje gången fick hon även göra återhoppet. Idag blev det jättebra, hamnade på bra avstånd mittemot hindret och satte sig snabbt.

Efter det bytte vi hund och när vi gick upp till bilen fick Vilja väldigt bråttom och drog ut i höggräset för att bajsa    Kan det månne varit det som fick henne att bli så okoncentrerad och dra sig från planen i början när vi körde fritt följ men sen när vi körde lite fartiga moment och hon fick hämta och kampa med mullinutten knep hon ihop och glömde bort det för en stund?

De små fick börja med en platsliggning. Idag la jag mulinutten ca en meter framför Lystra och det var en klar förbättring mot förra gången när hon var som en gummisnodd (kan möjligen bero på att vi tränat mycket snabba raka lägganden på bekostnad av stadgan). Idag låg hon långa stunder med bra koncentration men började nosa och reste sig vid två eller tre tillfällen (så att jag fick lägga om henne) under de två minuter som vi hade platsliggning.

Vi körde lägganden framför, läggande under gång (baklänges), fritt följ, ingångar  och explosiva starter från sitt och hon var så duktig och koncentrerad trots alla hundar runtomkring.

Sen hjälptes Karin och jag åt med en Doggiezenövning där medhjälparen lockar med en leksak och när hunden sätter sig får den varsågod och springa och ta leksaken och kampa med mottagaren. Efter andra gången satte sig Lystra vid min sida direkt (redan innan Karin börjat locka) så då ökade jag kriterierna och väntade tills hon gav ögonkontakt.

Vi avslutade med att Miso & Lystra (ja fast en i taget förstås) fick hoppa över hindret mellan oss - fram och tillbaka, när hunden hoppade klickade mottgaren.

Lystra gjorde riktigt fina hopp så jag avlslutade med att sätta ihop grundfärdigheterna - Bli i position (sitta kvar)  + hopp + ingång och hon gjorde ett supersnyggt lydnadsklass 1 hopp! Duktiga lilla Lystra! Jag har på sista tiden känt att jag inte alls har tränat så mycket som jag hade tänkt och att jag således inte heller har lärt henne så mycket som jag hade planerat att hon skulle kunna vid 10-månader så därför är det lite kul att faktiskt se att något har man iallafall lärt henne   

Så nu är det som sagt bara resten kvar   

Idag blev vi 6 ekipage som styrde kosan mot Danmarks ängar för jaktträning.

Vi började med en lite enkel typ av walkup. Första kastades det en dummi och så vände vi om och började gå fot åt andra hållet - konstigt tyckte Lystra första gången men fattade snabbt att det var så det skulle gå till.

Sen gick vi en liten bit på rad (och tränade fotgående efter bästa förmåga) tills kastaren kvackade i min Kalle Ankapipa som det tyvärr inte blev nåt kort på den här gången    När kastaren "kvackade" stannade ekipgen upp och så kom det ett kast. Lystra och jag har tränat på att hon skall sätta sig vid kast så hon var så söt för om hon kom av sig vid kvackandet och inte hade hunnit sätta sig när kastet kom så satte hon sig ner när dummin föll - duktiga Lystra. Vi varierade med att nån hund fick hämta markeringen eller minnesmarkeringen (bakåt), att vi själva gick och hämtade eller att kastaren fick plocka upp dummin. Lystra imponerade på mig genom att minnas den som var bakom och blixtsnabbt sprang hon ut på min dirigering och hittade dummin - duktig liten Lystra. Däremot när det gäller avlämningarna blir hon väldigt girig när vi apporterar i grupp eller då det gäller vilt så här har vi mycket att jobba på. Kom på en ny lek igårkväll där Lystra jagar mig runt bordet i uterummet med dummi i munnen och hon var väldigt enträgen att hinna fram till mig när jag försvann runt bordet och när jag "gömde" mig i soffan kom hon och tryckte upp den i ansiktet på mig!

Men som sagt idag när det fanns andra hundar ville hon gärna springa ärevarv men det funkade bra när jag bytte mot kamplek med boll eller kaninskinn på snöre.

Sen blev det fika och Ingela bjöd på "anlagsfikabröd" eftersom Molle klarade anlagsprovet igår - Grattis Molle & Ingela!

Vi avslutade med en markerings- och dirigeringsövning där vi först kastade en markering på andra siden ett dike (som hundarna måste hoppa över) och sen smugglade ut en dummi på samma ställe som vi dirigerade hundarna till. Vilja och Perra fick en lååång markering och även Molle & Salsa körde på rätt långt avstånd medans småfisarna fick vara lite närmre.

När Perra körde Vilja kom jag på att vi skulle smuggla ut två dirigeringar efter varann eftersom vi har gjort den här övningen förut och då brukar nöja oss med att skicka på en dirigering. Eftersom Vilja gärna listar ut övningarna ville jag testa om hon skulle tycka det var konstigt att gå på två dirigeringar men hon fixade det jättebra. Hon gick till och med på en rakare linje andra gången. För den första dirigeringen så tog hon samma väg över diket (lättaste vägen) som hon hade gjort på markeringen men på den andra sprang hon spikrakt fram - duktiga Vilja!

Vilja skötte sig bra även under walkupen men däremot hade hon svårt att sitta kvar på samma ställe (okopplad) där vi lämnade henne när husse kastade till de andra hundarna. Hon knallade inte men smög sig gärna närmre och närmre. Hon kunde plöstsligt sitta vid min sida där jag stod och väntade med Lystra. Lite svårt att låta bli att lägga sig i när ungdomarna jobbar - scouten Vilja är ju liksom alltid redo  

Jäklar vad fort matte springer det är bäst att hänga på säger Miso!

Jag är så nöjd med min kamera, det är så roligt att man kan ta fartiga bilder vilket jag inte kunde med min förra kamera! Vet inte varför collagen blev så suddiga när jag laddade upp dem på bloggen (de ser inte suddiga ut på datorn).

TACK för en härlig förmiddag!

Jag har haft så mycket fokus på vår tävling att jag har glömt att världens bästa pudelen fyllde 13 år igår  

Nu måste vi fira imorgon och eftersom Tina som de flesta gamla damer börjar bli lite virrig tror jag inte det spelar henne så stor roll om hon blir firad två dagar försent  

Imorse när klockan ringde kl 5.15 började man fundera på  hur man frivilligt kan gå upp så tidigt en lördagsmorgon. När vi kl 10 hade nollat spåret började man defintivt undra över hur man kan välja detta framför att ligga kvar och mysa i sängen. Men vi fick en härlig heldag tillsammans med Karin & Wilma och alla andra trevliga tävlingskompisar. 6 av 11 ekipage nollade spåret och ett tag såg det ut som om det skulle bli ensamt för de som skulle åka till klubben och köra lydnaden men men när man ändå är här tyckte nästan alla tänka så i stort sett alla kom till lydnaden.

Jag kan ju ärligt säga att Vilja och jag är väldigt ringrostiga och att jag inte har tränat tillräckligt mycket inför den här tävlingen som var vår debut inom brukset. Men jag hade inte räknat med att vi skulle nolla spåret. Enligt den ena domaren hade jag visat på Vilja snett på spåret men hon startade ju från pinnen så jag tror inte det egentligen spelade så stor roll. Vilja spårade bitvis väldigt bra men sprang till och från väldigt yvigt fram och tillbaka i spåret och det är inte tillåtet  

Det är ju först de sista veckorna vi har fått till att hon markerar och/eller plockar upp pinnarna och idag missade hon de två första pinnarna och plockade bara upp slutpinnen så då var ju nollan ett faktum! Det var många av de hundar som brukar plocka upp pinnarna som idag helt missade att markera eller plocka pinnar och man kan ju fundera på vad det berodde på. Att så många som 6 av 11 nollade spåret och jag tror ingen fick 10 poäng (de poäng jag hörde var från 5,5 till 7) kan man ju också fundera på? Någon trodde det kunde bero på att det var frost när vi la spåren och att det sen hade tinat och var lite daggvått när vi gick spåren. Att spåren gick i aktiva hästhagar kunde enligt någon annan var lite extra svårt (Vilja hittade ett litet mellis i hagen - frusen hästbajs var ju svårt att motstå för en flat). Men jag vet inte vad jag tror? I mitt och Viljas fall berodde det nog helt enkelt på att vi var för otränade!

Vilja laddar med lite nypon!

Sen var det då dags för budföring och det har Vilja och jag mest tränat som pangbelöning efter lydnadspass med Karin som mottagare, men jag tänkte att det funkar säkert ändå  

Men det gjorde det inte    Vilja sprang ut ca 10 meter och vände sig sedan mot mig och såg ut som ett frågetecken och när jag klämde i med ett till MARSCH sprang hon in till min sida och satte sig   

Men vi var inte ensamma om att nolla budföringen heller, jag tror jag såg 4 eller 5 som sprang till mottagaren och en av dem var Wilma som sprang skjuten som ur en kanon till mottagaren! Duktiga Wilma!

Efter budföringen var det platsliggning i 3 minuter och jag tyckte Vilja låg som en sfinx (vickade dock från ena höften till den andra och sen tillbaks men jag trodde inte det var lika petigt på brukset och så har hon gjort på lydnadstävlingar och fått 10) så jag tog för givet att vi hade fått 10-10 och blev väldigt förvånad när den ena domaren hade gett oss en 9:a med kommentaren oro  

Inte för att den poängen spelade någon roll men eftersom vi fick möjlighet att prata med domaren efteråt passade jag på att fråga vad han hade sett som jag inte hade sett (eller om det var ett vickande fram och tillbaka som dragit ner poängen). Han sa att han tyckte att hon hade spänt bakbenen som om hon var på språng att springa till mig som på en inkallning? Lite förvånad över det eftersom hon aldrig har sprungit till mig på platsliggning men han såg det han såg och vi måste helt enkelt jobba på att hitta en helt avslappnad ställning där hon kan ligga helt stilla (även utan att byta höft).

När det var dags för oss att gå vårt lydnadspass kände jag mig helt kolugn eftersom vi tog det som en träning. Och snacka om ringrostig matte, när tävlingsledaren sa nästa moment är linförighet då stövlade jag på ca 5-10 meter innan jag kom på att hon nog inte hade sagt något. Vände mig då om och tittade frågande bakåt mot tävlingsledaren men hon fortsatte bara att kommendera. Mattes strul bidrog kanske till att Vilja blev lite ofokuserad och linförigheten blev därefter!

Jag avstod framförgåendet eftersom jag inte ville röra till det och göra Vilja osäker för vi är ju inte alls färdiga med det momentet.

Det här var ju första gången jag tävlade med två domare och det var lite spännande för deras poäng skilde sig väldigt mycket, i nästan alla moment fick vi 1-2 poäng mer av den ena domaren.

Resten av momenten:

Platsläggande - la sig segt

Inkallning - enligt den strängaste domaren långsamt tempo, vilket jag inte riktigt håller med om och inte den andra domaren heller tydligen   

Apportering - Enligt domaren ojämnt tempo (snabbare ut än in)

Hopp över hinder - Hamnar toksnett och sitter så hon ser mig vid sidan om hindret så jag lutar in kroppen lite åt andra hållet så hon skall hoppa på tillbakavägen också, vilket hon gör  

Så nu har vi debuterat i appellen (allra första gången för både mig och Vilja) och nu vet vi vad vi ska träna på till nästa gång (om det blir nån nästa gång).

Liite eller ganska mycket synd att inte Wilma plockade upp pinnarna i spåret som hon alltid brukar för då hade de blivit uppflyttade idag!!

Jag visste ju att Vilja inte var lika säker på spåret och att vi inte hade budföringen och framförgåendet men om hon hade haft fullt på spåret tror jag även att våra halvdana poäng hade räckt till uppflyttning så är man säker på spåret så kan man tydligen klara en uppflyttning utan både budföring och framförgående.

   En av våra härliga medtävlare som verkligen gjorde sitt bästa för att hålla tungan rätt i mun eller för att hålla tungan inne i mun kanske man kan säga.

Trött tävlingshund vilar ut på golvet i klubbstugan!

Nej nu måste vi börja med maten och gå ut med hundarna innan jag somnar   för lite trött är jag allt, men om jag känner mig själv rätt kommer det dröja innan jag kommer i säng!