Våra små sötnosar har vuxit upp och blivit tonårsmonster!!!

Idag har Miso varit här igen och koppelpromenad med tre flattifnattar känns just nu som åtminstone en för mycket  

När jag kan släppa dem lösa är allt frid och fröjd, de håller sig runt mig, springer och busar och är jätteduktiga på att komma när jag ropar eller visslar. Det är bara det att vi bor så att vi  måste gå en liten bit på gångvägar där man möter mycket människor och andra hundar så då kan de inte springa hursomhelst. Därför blir det en sträcka de måste kunna gå fint i koppel. Och sen måste man ju träna även på att kunna gå fint i koppel även om både jag och hundarna tycker det är tråkigt. 

Korta sträckor går de jättefint men sen är det någon av systrarnaBUS som går lite för fort för min smak eller som bara MÅSTE nosa på just den fläcken eller som bara MÅSTE äta just det där grässtrået. 

Och hundmöten skall vi inte prata om! Idag mötte vi Ozzy och då blev alla tre helt till sig i trasorna!! Jag släppte Vilja så hon fick gå fram och hälsa (eftersom Ozzy faktiskt är hennes kompis). Lystra blev helt vild hoppade och studsade och ryckte i kopplet samtidigt som hon skällde som en galning. Eftersom vi jobbar med att hon skall sitta lugnt och tyst innan hon får hälsa gjorde jag mitt bästa att lugna ner henne samtidigt som jag skulle försöka hålla emot Miso som drog allt var hon kunde för att komma fram till Ozzy. Det slutade med att jag släppte Miso och försökte koncentrera mig på Lystra som jag efter en stunds kamp kunde få att sitta lugnt. Jag lämnade henne sittande lös och så gick jag fram till Ozzy innan hon fick komma fram och hälsa. 

Nästa gång jag skall gå med alla tre tänker jag sätta nosgrimma på åtminstone en av systrarna (kanske båda) tills de här tonårsfasonerna har lagt sig. Jag tror faktiskt att det blir lite lugnare och trevligare promenader då. 

Vilja, jag och Tina tänker tillbaks på våra mysiga promenader i vintras när valparna låg i vagnen.

Då visste vi inte hur bra vi hade det för då längtade åtminstone jag tills de skulle bli så stora att de kunde hänga med på lite längre promenader men just nu är det inte utan att jag längtar tillbaks till den tiden då de var sådär små, söta och oskyldiga  

Men även tonårsmonstren är iallafall söta när de sover!