Idag på förmiddagen började jag ana oråd när matte & husse ropade in mig och bjöd på mat, trots att jag nyss hade ätit  

När jag var inne förstod jag ganska snabbt att jag hade gått i en fälla när de stängde kattluckan och alla dörrar och fönster  

Men jag försökte förstås spela oberörd och tänkte att då kanske de glömmer bort vad de hade tänkt göra med mig

När matte hämtade in den röda väskan förstod jag direkt att det inte fanns någon återvändo.

De där korkade flattifnattarna sprang runt buren och ville gärna följa med......de fattar visst ingenting! Så det var ju ingen idé att be någon av dem om hjälp  

De vill ju ALLTID följa med i bilen utan att veta vart den skall! Men jag för min del åker ju bara bil en gång om året så jag visste precis vart vi skulle     

När vi kom dit blev vi visade in i ett rum och jag gjorde mitt allra bästa för att göra mig osynlig. Syns jag inte så finns jag inte 

Men matte visste ju att jag var där inne i väskan så även om jag försökte klamra mig fast i väskan så lyckade matte "dra" ut mig. Den snälla tjejen som tog emot oss sa att jag fick knalla runt i rummet undet tiden vi väntade. Trodde hon ja!

Jag tänkte minsann inte flytta mig så jag tryckte mig bara ännu hårdare mot bordet, och jag kände hur jag fick tass svett från alla fyra trampdynorna  och matte påstod att det blev blöta märken efter mina tassar.

Jag gjorde ett sista försök att ropa på hjälp   men det var ingen som kom till undsättning så det var bara att "gilla läget" 

Efter en liten stunds väntan kom tjejen in i rummet med den där läskiga nålen som de trycker in i mitt nackskinn en gång om året. 

När de hade vägt mig och konstaterat att jag vägde 4,7 kg vilket jag tycker är en väldigt lagom vikt för en kattdam i min ålder (10 år), fick jag äntligen krypa in i min trygga väska igen.

Den här gången fick jag liksom en härlig känsla i kroppen för tjejen som gav mig sprutan hade sprayat något i min väska. Matte förklarade för husse att hon hade sprutat in lugn och ro hormoner (Feliway) för att jag skulle känna mig mindre rädd i bilen hem. Det var ju bra tänkt men så fort jag får komma in i min väska blir jag ändå ganska lugn så jag hade nog klarat mig utan, men det var ju väldigt snällt av henne. 

Jag överlevde den här gången också och det bästa av allt!

Nu är det ett HELT år till nästa gång!

/Misty

 

Ann-Sofie o Madonna o Tusse

30 juli 2010 15:23

men stackars dig Misty, duktig du var som stod ut i alla fall!!! Tur för lill-Tusse här att han får träna att både sitta o bli buren i sin bur VARJE dag o nästan varje dag får han också följa med o åka bil ;) Så vi får se nästa vecka när han ska få sin läskiga spruta hur det går...vi får ta med lilla klickern kanske ; ) Kram på er hela flocken!!

http://zetterljungs.cybersite.se

 

Irene

30 juli 2010 15:30

..luriga de e dedära mänskorna...inte att lita på alls...men det är lätt att glömma när det är ett år emellan...Duktig Misty!

http://www.kooiker.zoomin.se

 

Misty

30 juli 2010 15:35

TACK för omtanken Ann-Sofie! När jag var liten fick jag också åka mycket bil och vara mycket i min bur men när jag blev stor nog att välja så stannar jag helst hemma när resten av familjen åker bort. Man blir väl lite gammal och bekväm med åren tror jag. När man var ung och dum visste man ju liksom inte om att man hade rätt att välja :-) När jag var liten visste min matte inte vad en klicker var och inte heller visste hon vad Feliway var(om det överhuvudtaget fanns då?) Men det skall bli spännande att följa din klickerträning med lilla Tusse! Pussa på honom från mig.

 

Susanne o Pebbels

30 juli 2010 16:26

En idé hade väl varit om vet. hade sprutat Feliway i rummet innan du kom in? ;P Kanske de kunde ha en sån där som automatiskt sprutar ut var 30 minut, för de är nog fler rädda djur som kommer till mottagningen.

Men nu kans du ändå andas ut, för vi hoppas ju på att du inte ska tillbaka dit på 12 låååånga månader.

http://Hundtraningen.blogspot.com

 

Helene, Wallander & Beck

30 juli 2010 22:41

Tur att det är fort överstökat eftersom att du sköter det hela finfint trots att det är det värsta du vet.

Skit i flattefnattarna... dom fattar ingenting :-)

http://stadsflattarna.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Efter att ha varit Bloggplatsen trogen i många år har jag nu fått ett erbjudande om att blogga via Vimeddjur. Jag håller därför på och bygger upp min nya hemsida och blogg i Wordpress så hädanefter kan ni följa oss HÄR   Min gamla HOLMSTO...

STOPPSIGNAL PÅ VÄG EMOT MIG!  STOPPSIGNAL PÅ VÄG IFRÅN MIG   LYSTRA FÖRSÖKER FÅ MATTE ATT BLÅSA STOPPSIGNAL PÅ ALLA MÖJLIGA.....   ....OCH OMÖJLIGA SÄTT         ...

- Menar du verkligen RAKT fram?? - Ja jag menar RAKT fram!! - Menar du att jag ska springa IGENOM enbusken?? - Ja jag menar att du ska springa IGENOM enbusken!! - Men om det kommer ett träd ivägen då?? - Om det komme...

Så var då äntligen denna helgen över!!   Känns lite som en mental urladdning nu när det är klart. För även om jag har känt att jag KAN det här så visste man ju inte vad för frågor som skulle komma på det teoretiska provet och om man pga nervosite...

I helgen bar det av till Arboga för sektionskamp mellan flatklubbens sektioner Östra (vårt lag), Bergslagen och Gävle-Dala. Värmland hade tyvärr inte fullt lag så de hade lämnat WO.   Vi har haft en superrolig helg med trevligt umgänge även om ma...