Dagens träningspass för Vilja innehöll bara plask och inga skott. Hon och husse gick iväg själva och passade på att träna på långpromenaden. Perra satte henne vid vattnet och hade laddat med ett helt gäng stenar i fickan. Han kastade sten efter sten i vattnet och Vilja satt duktigt kvar    Perra klickade och belönade varje gång att hon satt kvar och hon satt så lugnt och fint. Sen gick det en bit till och då kastade Perra under tiden de gick så hon inte såg att det var han som kastade och även detta funkade bra. Förmodligen blev Perra lite för djärv för helt plötsligt kastade han med armen i en svepande rörelse framför nosen på Vilja och då kunde hon inte hålla sig utan stack ner i vattnet   

Nu när hon varit så duktig ville han inte att de skulle avsluta med att misslyckas så då satte han ner henne igen och hela tiden när han stod stilla och kastade så satt hon stadigt. Nu är det ju inte Perra som kastar på ett prov så att hans arm kom svepande framför henne kan hon ju ha tagit som en dirigering men hon skall ju alltid invänta ett muntligt kommando så vi får träna vidare på att hon inte skall sticka oavsett vad Perra gör med armarna.

Det känns iallafall rätt att träna det ena (plask) eller det andra (skott) separat innan vi sätter ihop det igen  

När de fortsatte promenaden passade Perra på att träna lite stopp och inkallnings signaler och han var väldigt nöjd. Kommentaren när han kom hem var: Hon är verkligen jätteduktig på att och lyhörd på stopp och inkallnings- signalerna.

Hon börjar nog få kläm på att husses signaler låter lite annorlunda än mattes. När vi var i Kolåsen var hon så söt när de tränade närsök. Perra får till en mycket bättre drill än vad jag får, jag kör en liten annan variant där jag blåser liksom tu-tu-tuuut, tu-tu-tuuut osv. Ni fattar va? När Perra blåste sin braiga drill lät det snarlikt min stopp/sitt signal (som är en lång dov signal) i Viljas öron och flera gånger stannade hon upp och var på väg att sätta sig innan hon konstaterade att det nog var närsökssignal iallafall. SÖT-Vilja   Man kan iallafall inte säga att hon inte vill och försöker göra rätt.

Vi har nu bestämt att Perra ska ta en lång promenad om dan ensam med Vilja och att de under promenaden skall passa på att träna tecken/signaler/stadga så som han gjorde idag. Jag tror det är bra för Vilja och att det stärker deras teamkänsla  

Stackars lillfisen fick ingen träning under tiden mamma och husse var borta för jag blev plötsligt illamående och kallsvettig på eftermiddagen. När jag var inne på Lindex fick jag plötsligt blodtrycksfall och kände mig svimfärdig. Perra sa att jag såg helt färdig ut när jag kom ut ur affären  

Nu har jag vilat en stund och jag känner mig mycket bättre, så det kanske blir en liten träningsstund för fisen iallafall. Hoppas verkligen det var nåt tillfälligt för imorgon skall vi åka till Hälsingland på bröllop  

Det vill jag ju verkligen inte missa!!

Idag på förmiddagen började jag ana oråd när matte & husse ropade in mig och bjöd på mat, trots att jag nyss hade ätit  

När jag var inne förstod jag ganska snabbt att jag hade gått i en fälla när de stängde kattluckan och alla dörrar och fönster  

Men jag försökte förstås spela oberörd och tänkte att då kanske de glömmer bort vad de hade tänkt göra med mig

När matte hämtade in den röda väskan förstod jag direkt att det inte fanns någon återvändo.

De där korkade flattifnattarna sprang runt buren och ville gärna följa med......de fattar visst ingenting! Så det var ju ingen idé att be någon av dem om hjälp  

De vill ju ALLTID följa med i bilen utan att veta vart den skall! Men jag för min del åker ju bara bil en gång om året så jag visste precis vart vi skulle     

När vi kom dit blev vi visade in i ett rum och jag gjorde mitt allra bästa för att göra mig osynlig. Syns jag inte så finns jag inte 

Men matte visste ju att jag var där inne i väskan så även om jag försökte klamra mig fast i väskan så lyckade matte "dra" ut mig. Den snälla tjejen som tog emot oss sa att jag fick knalla runt i rummet undet tiden vi väntade. Trodde hon ja!

Jag tänkte minsann inte flytta mig så jag tryckte mig bara ännu hårdare mot bordet, och jag kände hur jag fick tass svett från alla fyra trampdynorna  och matte påstod att det blev blöta märken efter mina tassar.

Jag gjorde ett sista försök att ropa på hjälp   men det var ingen som kom till undsättning så det var bara att "gilla läget" 

Efter en liten stunds väntan kom tjejen in i rummet med den där läskiga nålen som de trycker in i mitt nackskinn en gång om året. 

När de hade vägt mig och konstaterat att jag vägde 4,7 kg vilket jag tycker är en väldigt lagom vikt för en kattdam i min ålder (10 år), fick jag äntligen krypa in i min trygga väska igen.

Den här gången fick jag liksom en härlig känsla i kroppen för tjejen som gav mig sprutan hade sprayat något i min väska. Matte förklarade för husse att hon hade sprutat in lugn och ro hormoner (Feliway) för att jag skulle känna mig mindre rädd i bilen hem. Det var ju bra tänkt men så fort jag får komma in i min väska blir jag ändå ganska lugn så jag hade nog klarat mig utan, men det var ju väldigt snällt av henne. 

Jag överlevde den här gången också och det bästa av allt!

Nu är det ett HELT år till nästa gång!

/Misty

Nu har vi haft två riktigt bra träningspass med skott vid vattnet den här veckan och idag la vi på en extra störning nämligen att vi kastade en stor sten i vattnet efter skottet så det blev både skott & PLUMS i vattnet    .

Vi hade lagt ut två apporter i ett område på land dit Perra skulle dirigera Vilja som belöning om hon satt kvar vid skott & plask!

Dagens träningspass slutade med 2-2 och det känns som om vi har tagit två steg fram (två bra pass) och ett steg tillbaka (dagens träningspass) så nu blir det till att sänka kriterierna och köra bara plask eller bara skott tills hon fixar det var för sig innan vi sätter ihop det igen!

Och vad sa du Karin? TÅLAMOD.....är det som gäller!

När jag förklarade vad vi tränade på för två stavgångare som gick förbi (ville förklara att vi skulle panga) hade gubben lite svårt att fatta hur det kunde vara ett problem med en jakthund som gillar skott!? Är inte det bra det då, undrade han lite förvånat??   

Vilja har lite koll på skotten men tuggar snart vidare på örat!

Även idag avslutade vi träningen med att panga i skogen under tiden som hundarna fick ligga passiva under tiden som vi fikar. Idag fick de dessutom varsitt grisöra att tugga på  

  Lystra tuggar frenetiskt .....

......och syrran likaså  

Det var fyra trötta hundar som hoppade in i bilarna. Wilma hade förutom skott träning gått Karins monsterlånga spår som ni kan läsa om på deras blogg. 

TACK för idag Karin & skytten Peter!!

Tålamod.......tålamod........

tålamod  ....tålamod......