Idag på fm har jag, Karin, Susanne och alla vovvarna vaarit på SSBK och lagt personspår. Jag hade tänkt ha med mig mobilen så jag kunde ha koll på hur långt jag gått men eftersom den blev kvar hemma fick jag försöka hålla reda på stegen istället.

Till Lystra la jag ett spår som var tänkt att det skulle bli 100-150 meter men som enligt Susanne kändes som över 200 meter. Det var kanske nånstans mellan 150-200 meter. I helgen när vi gick viltspår på flatfestivalen fick jag lära mig att man inte skall lägga kortare spår än ca 100 meter eftersom det tar nästan 30 meter innan hundarna riktigt börjar fatta vad de skall göra och då är det ju olyckligt om spåret tar slut då :-( Jag tror nog att det stämmer för man ser ofta att det är väldigt försiktigt de första 30-40 metrarna men att de sedan tuffar på.

LYSTRA

Spåret fick ligga under tiden Karin la Misos spår och då jag och Karin la varsitt lite längre till Vilja & Wilma. Vi gick sedan tillbaks till bilarna och hämtade småtjejerna och Pebbels. Pebbels fick börja att ta sitt lite kortare spår så liggtiden på Lystras spår blev kanske ca 30-40 minuter. Lystra gick sitt spår på ca 8 minuter.

Jag tror detta var andra eller kanske tredje gången Lystra fick gå ett personspår och förra gången var det kanske max 50 meter långt. Jag fick också lära mig i helgen att om hunden börjar med något annat (klia sig, tuggar gräs, mm) så skall man räkna långsamt till 10 och sedan ta ett steg framåt i spårets riktning utan att peka eller hjälpa hunden. Jag har haft svårt att veta vad man skall göra och hur länge man skall vänta men detta funkar jättebra och Lystra kommer direkt igång och fortsätter arbeta om jag kliver fram ett steg.  

Susanne var så söt och hängde med och filmade när Lystra gick sitt spår! Inte helt lätt att gå över stock och sten med hennes fina bebismage och så dessutom gå och titta i en kamera   TACK Susanne.

När Pebbels, Lystra & Miso hade tagit sina spår var det WIlma och Viljas tur.

VILJA

Jag tror Viljas spår kanske blev drygt 300 meter, tre vinklar och med tre apporter (1 på varje ben och 1 i slutet). Liggtiden kanske blev ca 1 timme. 

Vilja hade väldigt hög förväntan redan från bilen och satte av mot skogen i en väldans fart. Jag har bestämt mig för att hålla igen henne rejält i början av spåret så det försökte har göra. Var dock lite osäker på var jag hade gått från början och under tiden jag tvekade hann Vilja komma tillbaks och snurra lite men satte redan av med nosen i backen. Vi missade första apporten (pinnen). Vilja har ju inte gått så många person spår i sitt liv (kanske 5-10 stycken) så hon har varit ganska ointresserad av pinnanrna i spåret så därför blev jag extra glad när hon plockade upp den andra apporten i munnen och gav till mig!! I slutet hade jag lagt en leksak (avlång gummipinne) eftersom jag inte hittade spårpinnarna när vi skulle iväg imorse. Slutapporten var fullständigt ointressant tyckte Vilja som letade efter sin klöv  

Nästa gång skall jag ta med ett grisöra som hon skall få i utbyte mot slutapporten för att det skall bli ett riktigt avslut. Hon fortsatte och spåra hela vägen ut till gångstigen men hon var ändå nöjd med dagen. Hon hade ju fått spåra och det är ju belöning nog.

Anne-marie: När jag såg Susanne med sin mage i skogen fick jag flashbacks från sommaren 1992 när du hade lagt ett spår till Frosty ute på SSBK. Spåret gick uppför och nerför berg och i ganska snårig terräng. Jag hade mina röda mammasnickarshorts på mig och gjorde mitt bästa att hänga med i linan efter Frosty.  Shortsen var röda men ganska uttvättade och du envisades med att de var rosa och du tyckte jag liknade barbapapa med min stora mage  

Sen föddes världens sötaste lilla Linnsan den 14 september, tänk att det snart är 18 år sedan

Det var varmt, klibbigt & myggigt i skogen idag så det var skönt att hoppa i poolen när man kom hem! Men nu vill solen inte riktigt komma fram så jag tror jag skall gå ut och fortsätta röja i garaget istället.

TACK för idag Karin & Susanne,