Hemma igen efter en rolig och intensiv hundhelg. I fredags åkte Perra och jag till Gålö havsbad för att bo i en liten stuga (utan dusch/WC och vatten) tillsammans med Vilja & Lystra. Även om det inte är särskilt långt hem (ca 30 minuter) har det varit kul att leva campingliv och umgås lite mer med Karin och Peter (med Wilma & Miso) som la till på Gålö med båten. Och såklart även att mingla med alla härliga flatmänniskor under en hel helg.

  För valparna började lördagen med att systrarna BUS fick prova på varsitt blodspår på 150 meter.  Syrrorna var väldigt spårnoga och bitvis undersöktes varje blodsdroppe    Det var lite läskigt i skogen och mycket att hålla reda på för en liten flattevalp med hundar som skällde, skott från WT, mm. När Lystra & jag gick korsades dessutom hennes spår av ett rådjur som i full galopp stack iväg bortåt (rådjuret korsade i sin flykt även Misos spår som gick en liten bit längre bort). Lystra tycker rådjuren är jätteläskiga men var tvungen att kolla av om hon skulle följa det spåret istället. Efter en kort sväng kunde hon konstatera att detta spår inte hade något blod så hon gick tillbaks och fortsatte sitt spår till slutet där hon blev väldigt glad när hon hittade klöven som hon stolt bar ner för att visa de andra.

Lystra blev helt slut efter sitt spår och hoppade direkt in i bilen och låg där utan en tendens till att vilja hoppa ur. 

Under tiden som systrarnaBUS var på blodspår hade husse och Vilja påbörjat sitt WT. Vår plan att börja med söket (för att trötta ut en viss liten dam) och ta vattnet sist spolierades direkt när de blev tilldelade vilka stationer de skulle börja på. Husse & Vilja drog såklart nitlotten och fick börja med vatten :(

Förutom vattenmarkeringarna var det två markeringsrutor (en enkel och en dubbel) en dirigeringsruta och ett sök som gav 40 poäng.

Vilja klarade av alla jaktmomenten med bravur men hade som jag befarat svårt att hålla sig vid husses sida vid transporterna fram till stationerna. Hon gick hellre fot med skytten och på ett par stationer stack hon i förväg för att checka av vad som skulle komma, men kom sen tillbaks och satte sig vid husses sida för att invänta kommando    Det som känns bäst inför kommande tävlingar är att hon inte en enda gång knallade på någon apport, så hon kunde självbelöna sig. Hon satt kvar vid husses sida även efter att skotten gått! Att hon sticker iväg och spanar in stationerna känns ju lite lättare att jobba med eftersom hon inte fick någon belöning då hon stack i förväg.

Vår lilla toka tänk om vi ändå hade tränat mer (eller helst bara) stadga och lydnad det första året. Hon är en otroligt duktig apportör, hon bara vill så mycket och har så svårt att behärska sig     

Jag är så nöjd med mina älsklingar som lyckades komma på en 9:e plats av 38 ekipage med 93 av 120 poäng   

Sök: 40 p

På söket som vi ju redan visste om att det är en av Viljas paradgrenar gällde det att plocka in minst sju av åtta apporter på 5 minuter för att få full pott. Detta lyckades Vilja med trots att hon sprang en sväng och kollade vad vi höll på med (jag, Karin, Miso & Lystra tittade på elitsöket när Vilja kom brakandes genom skogen). Hon tog sig även tid för en kortare kisspaus     

Vattenmarkeringar: 5 p

Vilja stack lite i förväg eftersom husse gick så långsamt och tog sig ett snabbt bad när hon såg att det fanns vatten bakom kullen. 

Dubbelmarkering: 14 p

Här satt Vilja helt fokuserad och råglodde på skytten på första markeringen. Hon missade den som tur var inte helt utan måste ha hörselmarkerat ungefär var den föll ner men ringade en liten stund innan hon hittade dummin.

Dirigering: 16 p

Även här gick Vilja lite väl fort fram till stationen men märkte att husse inte hängde med och sprang tillbaks till husses sida. Detta var den enda stationen som jag var med och tittade på och jag blev jätteförvånad att de hade skott även på dirigeringen men Vilja satt duktigt kvar tills husse skickade iväg henne upp mot rishögen där dummin låg    När han skickat henne var hon bara tvungen att springa en sväng och spana in skytten och när jag såg att hon stack iväg åt fel håll funderade jag på varför husse inte blåste stopp och gjorde tecken att hon skulle springa vänster för att avsluta med närsökssignal när hon var i rätt område eftersom detta är något vi/de har tränat på och som hon är duktig på (domaren påpekade samma sak efteråt). Men cool som han är vår husse stod han bara och väntade tills Vilja sprang tillbaks till rätt område och hämtade in dummin. Anledningen till att han inte hade blåst var att jag har sagt att han skall försöka föra henne så tyst som möjligt och att man får avdrag om man håller på och blåser för mycket (om de inte lyder) och han litade på att Vilja skulle fixa det ändå vilket hon ju också gjorde   

Enkelmarkering: 18 p

Här tipsade domaren om att om Perra hade flyttat fram ett steg istället för att få Vilja att hoppa bak ett steg hade de fått full pott. Perra som hade mig på axeln hela tiden hörde förstås att jag alltid säger att HAN inte skall flytta sig efter Vilja utan att det är HON som skall flytta sig efter honom :-)

Tänk att han lyssnar mer på mig än vad jag tror, min söta make   

 Mor & dotter (Miso & Vilja)

Dagen avslutades med en trevlig grillkväll på Fröbergs loge och jag kan erkänna att vi var mycket nöjda men ganska trötta och blöta alla fyra när vi sent på kvällen kom hem till vår lilla stuga.

Imorse var det lydnadstävlingar och utställning. Jag och Vilja har ju inte kommit igång med lydnaden ordentligt efter valpledigheten så jag hade inte anmält oss till lydnaden men Vilja, Lystra och Miso skulle ställas ut. Både fredag och lördag har jag kämpat med att trimma ner pälsmonstret Miso från Newfoundland till flatte och tänk vilken vacker hals som dolde sig under pälskragen   

Ni får ursäkta men jag måste erkänna att jag tycker det där med utställningar är ett kapitel för sig. Det känns nästan som om lotten avgör vilken placering man får. Jag menar såklart inte att domarna inte kan bedöma hundarnas exteriör och ge en rättvis kritik. Det jag menar är att det känns som om det är lite slumpen som avgör om man hamnar etta, tvåa , femma eller sjua om det är många hundar med en bra exteriör. Jag är verkligen inte avundsjuk på domaren som skall försöka rangordna alla dessa fina flattar som i mina ögon många gånger kan se väldigt lika ut. Det måste vara jättesvårt!

Miso hamnade idag sist av 7 valpar men när man läser hennes kritik skulle man absolut kunna tro att hon vann. Man blir ju onekligen lite nyfiken på vad det står på de andras kritik  

Misos kritik: 7 mån tikvalp. Vackert feminint huvud, trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Välvinklad. Bra päls och kvalitet. Rör sig bra. Trevligt temperament. Välvisad.

Lystra kom på 4:e plats och hennes kritik var väldigt lik Misos förutom kommentaren om Misos härliga päls och att Lystra var söt, vilket säkert beror på att hon är liten. 

Lystras kritik: Söt 7 mån tikvalp. Feminint huvud m. trevligt uttryck. Bra hals och rygg. Bra vinklad runtom. Rör sig glatt med bra steg. Trevligt temperament. Välvisad.

Det bästa av allt var väl att både jag & Karin fick med ordet välvisad i kritiken , eller vad säger du Susanne  

Vilja kom på 5:e plats i jaktkk med finfin kritik och även hon var tydligen välvisad, hehe. Bäst av allt gillar jag kommentarerna vänligt uttryck och prima temperament för det har hon ju verkligen min Vilja  

Viljas kritik: Välbyggd tik med vackert, välformat huvud, vänligt uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Harmoniskt vinklad runtom. Utmärkta rörelser. Prima temperament och välvisad.

Susanne & Pebbels kom och tittade på när systrarnaBUS ställdes ut och det var som vanligt roligt att ses. Vi åt en god lunchbuffé tillsammans och det var ett härligt gäng hundar som satt bundna i staketet. 

Nu Susanne kommer filmen:

Det har varit en supertrevlig helg och det som känns lite extra kul är att man hjälper varann och att både domare (på WT) och konkurrenter (på utställningen) har kommit med tips och idéer om vad man kan tänka på för att nå bästa resultat.

Det var en tjej som verkade vara en van handler och väldigt duktig på utställning (ställde flera andras hundar). Hon tyckte att Vilja var så fin och när jag talade om att hon tyvärr inte visar upp sig utan ser ganska tråkig ut i ringen (ser typ ut som om vi står och väntar på bussen) och att jag funderat på att ha den lilla gula asken med skott till apportkastaren i fickan eftersom hon då blir väldigt till sig. 

- Jamen varför inte prova direkt sa tjejen och stack iväg och hämtade en ask med ammunition som hon hade i sin väska!

Det funkade tyvärr bara en kort stund eftersom  Vilja ganska snabbt genomskådade att det inte skulle bli något skjuta av inne i ringen, men iallafall, så himla gulligt att verkligen vilja att min hund skall visa sig så bra som möjligt. Dessutom kom hon med jättemånga bra tips på vad jag skall tänka på när jag visar Vilja.

En annan känd uppfödare tyckte Miso var så fin och gav Karin många bra tips på hur hon kan få Miso att visa upp sig på bästa sätt. 

Sånt värmer och bidrar till ett trevligt klimat såväl i som utanför ringen! Och det är ju lite så som våra flattar är......vänliga, justa och kompis med alla  

TACK till alla trevliga flatmänniskor för en jätterolig helg!