När jag tittade på denna bilden av Tina i det större formatet tyckte jag att hon var så himla lik någon och efter en stund kom jag på vem hon var lik   

Här kommer några ledtrådar: Först var han svart sen blev han vit och han var en jävel på att sjunga och dansa.

Ser ni vilken kändis jag menar??

Idag fick Lystra följa med på en lite längre skogsprommis. Vi var ute i över en timme men lullade på i ganska långsam takt så vår raska motionsrunda får vi ta ikväll Vilja och jag  

Jag kallade in Lystra när hon sprang  efter mamsen i full fart ifrån mig och hon satte utan att tveka 100 % av inkallningarna! Duktiga Lystra

Hon tvärvände så det blev bromsspår i snön direkt när hon hörde sitt namn och så kom hon farande i full fart till mig......

.....och undrade vad jag ville   

Sen tränade vi på att vi skall kunna möta människor UTAN att Lystra måste fram och hälsa och överösa dem med sina pussar och där satte hon drygt 80 %. Det var bara en gubbe som såg alldeles för trevlig ut   

När vi mötte folk kallade jag in henne och så fick hon sitta mittemot mig och söka ögonkontakt......

....man får titta efter dem men inte gå fram och sen ska man söka ögonkontakt igen och "skvallra" att det går någon där.  

Tripp, trapp, trull   

Tänk va stor Lystra har blivit på två månader....hon är mycket större än "mormor" Tina nu

  Suddig bild men man ser så väl hur stor hon är nu jämfört med lilla Tina.

Det som göms i snö kommer upp i tö!

Vilja hittade vår dummy som vi tappade bort i vintras när det var djupsnö! Jag visste ungefär var den låg så jag skickade in henne på ett sök och hon var väldigt stolt när hon fick bära hem sin trofé.

Det som inte är lika trevligt är all hundbajs som kommer fram både opaketerad och paketerad.

Lilla söta Tinis fick gå kopplad i början av promenaden men sen fick hon också gå lös......det är ju ingen risk att hon kommer bort när vi strosar fram i långsam takt och matte kan hålla koll

Förresten vill jag ta tillbaks det där med att hon skulle blivit dement....hon har full koll på allt som händer men däremot ser hon tyvärr sämre och sämre 

Idag när jag ropade på henne såg jag hur hon liksom vred på huvudet för att lokalisera var ljudet kom ifrån och inte för att försöka se var jag var. Lilla skruttan, svårt att veta hur mycket det påverkar henne och jag funderar på hur svårt det kan vara att operera om det är grå starr. Är det någon som har erfarenhet av starroperation? Sen får man väl överväga riskerna att söva en så gammal hund också förstås.

Igår var jag och Karin på klubben för den öppna jourträningen men det var bara några tappra där. Däreot var det agilityuttagning så det var hur många hundar som helst. Och det var bra för oss eftersom Lystra gärna vill skälla på andra hundar på håll. Vi började med att ta ut Lystra och Miso för social träning. Lystra skällde lite på de första hundarna men var avledningsbar och duktig på att fokusera på mig istället. Körde lite följaefter- och ögonkontaktsövningar.

Sen fick småttingarna sitta i bilen under tiden de stora fick träna. Eftersom det var första gången sen i höstas hade jag inte så stora krav på Vilja. Vi körde lite fritt följ och till en början trodde hon att det var promenadfot men efter en liten stund kom hon igång och gick ett bra fritt följ med bra position och fin ögonkontakt. Det känns som om vi har tappat massor, tyvärr!

Sen när det var dags för agilityuttagningarna fick småttingarna komma ut och sitta och titta på alla hundarna. De satt (och stod) snällt bredvid oss och tog det hela med ro även när vi plötsligt fick vi besök av en ung flattekille

(som nog inte klarade inträdesprovet)   

Må så gott!