När vi var på läger i Ulvastugan så hoppade Vilja ut genom ett öppet fönster på övervåningen när jag hade stängt in henne där! När jag berättade det för Tina som hade Viljas pappa berättade hon att det hade Bingo också gjort. Det har alltså gått i arv från far till dotter och nu även till dotterdotter   

Idag när jag gick ut med de stora hundarna lämnade jag Lystra ensam hemma instängd i buren, såklart nykissad och nybajsad. Jag stängde grinden till rummet men spärrade den inte helt. Sen ringde jag upp hemtelefonen med mobilen så jag kunde höra henne för att veta hur länge hon lät. Efter ca 5 minuter tystnade hon för att börja låta efter ca 5 minuter igen men denna gången var det bara några minuter. Sen blev det tyst och under den dryga timme jag var ute hördes det inget mer så jag antog att hon hade somnat   

Jag gjorde linjetag rakt in i skogen med Vilja och någon gång när det var ganska parallellt med en stig så tog hon stigen men då jag kallade in och skickade om så fixade hon det galant. När hon hade lämnat av dummyn skickade jag den bakåt som belöning och den sjönk ner djupt djupt i den tunga blötsnön. Vilja letade och letade och efter ett tag försökte jag hjälpa henne med att sparka undan snön men jag hittade den inte och var på väg att ge upp. Vilja rotade sig fast på ett ställe och började gräva precis när jag sa att vi skulle gå. Och tänk hon hittade den djupt ner i den tunga snön hur kunde hon känna lukten igenom all denna snö. De är allt fantastiska våra fyrbenta vänner   

Mycket nöjd både med Viljas prestation och med Lystra som så snällt hade somnat i buren efter bara ca 5 minuters gapande vandrade jag hemåt. Vilja gick jaktfot i mycket bra position (med dummy i munnen) resten av promenaden (ca 2 km). När jag öppnade dörren möttes jag av en ännu nöjdare valp liggandes på dörrmattan!!

Hon hade öppnat buren (bara en dragkedja så det är ju inte så svårt kanske) och öppnat ginden och gått och lagt sig på dörrmattan för att vänta på att vi skulle komma hem  Mattes lilla ängel låg där så snällt och tittade på mig med sina stora ögon  

Ja om man ser det positivt så har hon iallafall inte några problem med att vara ensam hemma.

  Lystra spanar in fiskarna

På eftermiddagen har vi varit i Sickla och bilåkningen är inga som helst problem längre vilket är väldigt skönt! Det märktes på henne att hon har blivit äldre, hon tog för sig på ett annat sätt än förra gången vi var i djuraffären. Nu for hon runt bland alla godsaker och ville gärna ha både grisöron och fyllda märgben  

Min bästaste Linn & bästaste kusin Moa har åkt till Barcelona idag för 10 dagars träning på en stor cirkusskola. Även om det såklart är jättenervöst när dom är borta så är jag så glad för deras skull och önskar att de får fantastiska dagar med mycket nya bekantskaper, cirkusträning och upplevelser. Men för min egen skull önskar jag att det är tisdag den 9 mars och att de är hemma igen  

Om en vecka är det första gången på valpkursen hos Anna Larsson i Stallarholmen * längtar *   

Det ska bli så himla kul att träffa Lisa & Röja (Viljavalp) och andra valpar och deras ägare Och såklart att träffa Anna och få en massa nya kunskaper och insikter i klickerns spännande värld!!

Det enda som känns lite oroväckande är att Lisa och även Karin verkar tro att jag är så vansinnigt ambitiös och att Lystra och jag ska ha kommit så mycket längre än vad ni/de har gjort. Jag som känner tvärtom....att Karin är så himla strukturerad och kan så mycket om klickerträning, kriterieplaner, mm medans jag bara testar på efter bästa förmåga, hellre än bra. Och vad jag har kunnat följa har lilla Röja kommit precis lika långt som vi har.

Bara för att jag lägger ut filmer på det vi gör kanske det verkar som om vi tränar hela tiden men det är inte riktigt sant   

Även om det är vansinnigt roligt att träna med en liten valp och att jag är väldigt imponerad av hur snabbt de kan förstå vad man vill så är jag väldigt medveten om att man kan binda ris åt sin egen rygg om man överaktiverar valpen tidigt och att en av de viktigaste egenskaperna när man vill tävla är att hunden kan koppla av i de flesta situationer. Därför lägger jag ner väldigt mycket tid på varvanerträning, lugnande övningar och att Lystra skall kunna ligga tyst och snäll i buren eller när hon blir lämnad.

Valparna i kullen verkar alla vara väldigt coola, självständiga, nyfikna, lyhörda, lättlärda, keliga och kontaktsökande vilket är väldigt bra egenskaper men som gör att de gärna vill vara med sina älskade människor. Detta är ju egenskaper som jag även känner igen hos deras MOR   

Det är ju lite svårt att träna valparna att bli lämnade när man har två valpar både pga att de varvar upp varann (när den ena kopplar av drar den andra igång) och för att de ju faktiskt inte är helt ensamma (även om de verkar vara mest upprörda över att inte vi är hos dem).

Lystra har ju från första natten sovit i ett rum tillsammans med Vilja (jag eller Perra sov hos dem de 4-5 första nätterna) och det är inga problem att sova ensam med mamma innanför grinden. Men dagtid är det inte lika kul att bli instängd och inte få vara med dr det händer. Även buren är jätterolig att springa in i när vi leker burlekar och hon kan gärna gå in och lägga sig i den när hon vill sova. Men att bli instängd i buren när det händer roliga saker runtomkring är inte lika kul. 

För mig är det väldigt viktigt att Lystra skall kunna ligga snällt i buren och koppla av så här ligger vi i hårdträning nu. 

STEG 1: Burlekar för att tycka buren är rolig - här har vi kommit en bra bit på väg.

STEG 2: Att kunna koppla av i buren (stängd) när hon är trött och blir lämnad eller när vi andra är i huset och fixar med annat. Det går bättre när hon tror att hon är lämnad och inser att det inte är någon som hör när hon skriker. Om hon hör att någon är i huset skriker hon högt, gällt och länge. Jag får stålsätta mig för att inte tycka synd om henne för det skär verkligen i   när min vanligtvis så coola och trygga valp låter helt förtvivlad    Jag är glad att vi inte bor i lägenhet för då skulle vi nog bli anmälda för djurplågeri. Jag försöker variera tiden och väntar alltid tills hon är tyst innan hon får komma ut. Som tur är kan jag och Karin samarbeta och stötta varann!! Det som är skönt är att även om hon är helt förtvivlad och låter jättestressad så är hon helt lugn direkt efteråt och har inget emot att gå in i buren igen.

STEG 3: Passivitetsträning - att hon skall kunna ligga i buren (eller på en fäll) trots att det händer roliga saker runtomkring, t ex att andra hundar tränar, lydnad, jakt, mm. Här kommer jag vara väldigt observant på förväntansstress och inte utsätta henne för att ligga och samla på sig stress pga av hög förväntan. Så jag tänkte att det är bra att träna detta under apporteringsträning i gruppen eftersom jag har tänkt att hon inte skall få chansen att bygga upp en förväntan eftersom hon inte kommer få arbeta alls i grupp under första året = hennes förväntan skall vara att när man kommer ut i skogen ska man ligga passiv.

STEG 4: Att hon skall kunna koppla av och titta på när Vilja och jag tränar. Under våra inomhusträningar blir det ju en del träning på detta om jag överhuvudtaget skall kunna ha henne med och träna båda nu till en början. Än så länge kan hon ligga tyst väldigt korta stunder om hon har något att tugga på men blir annars väldigt upprörd när hon förstår att världen inte kretsar runt henne    Jag försöker även träna det parallellt härhemma. Även här finns det såklart risk för förväntansstress eftersom hon har hunnit få förväntan vid klickerträning. Hoppas kunna få en hel del hjälp av Anna med detta!! Detta är ju det svåraste och viktigaste av allt!!

På begäran (vad var det jag sa förut KennelMammans ord är lag) kommer här en liten film med lite av gårdagens träning

VILJAS TRÄNING

Vilja och jag roar oss med att slipa på detaljer inomhus; backa, bakdelskontroll, hopp-stå, snabba ställanden, stadga, mm

På promenaderna har vi kört jaktfotgående, bollsök i djupsnö (både fys och psyk träning), korta linjetag rakt in i skogen varvat med långa linjetag tillbaks utefter den stig vi har gått.

Hoppas ni alla för en skön söndag!