Idag på eftermiddagen åkte Karin och jag med hundarna till Velamsund för att lägga viltspår. Idag hade Karin med sig GPS:en så att vi skulle se hur långt vi gick. Jag hade varit så fiffig att jag hade gjort en liten skiss hur jag tänkte mig att spåret skulle bli (se skiss nedan). Vi började med att lägga Viljas spår. Karin gick med GPS och snitslade och jag gick efter med klöv och blod. Efter en stund frågade jag om vi inte korsade spåret men vi konstaterade att det kunde vi inte ha gjort. Karin hade ställt in GPS så att hon såg hur långt vi hade gått men inte riktigt HUR vi gick för hon hade ju min skiss att gå efter :-) För det första så tror jag att vi spegelvände skissen och gjorde första vinkeln åt fel håll (jag hade tänkt vi skulle börja från vänster och avsluta med den långa rakan). Sen hade vi nog inte så bra koll för övrigt heller så när vi kollade hur vi hade gått så såg det nästan ut som en hund (se nere till höger på skissen).

Och visst hade vi korsat vårt eget spår och dessutom hade vi gått parallellt med spåret en bit :-)

Så det blev ett riktigt klurigt spår till Vilja idag :-)

Sen la vi Wilmas spår och då var det jag som höll i GPS:n och snitslade så det blev ju lite mer likt min skiss. Vi hade ju visa av erfarenheten kommit på att det var bättre att titta HUR vi gick och bara växla om då och då för att kolla hur lång sträcka vi gått.

Under tiden spåren låg till sig åkt evi ner till vattnet och fikade och hundarna fick bada lite.

Vi lät spåren ligga i 2 timmar och Vilja fick börja med sitt kluriga spår. Hon började bra men hade lite för högt tempo och när linan snurrade in sig i några träd släppte jag linan för att det skulle reda ut sig och sen när jag skulle greppa linan igen så hann jag inte ta tag i den :-( Vilja tuffade på som värsta x2000 och jag fick springa efter och försöka hinna ifatt för att ta tag i linan. Fy va klantigt!! Tappa linan.....det får man ju inte göra på ett anlagsprov......kommer inte våga släppa linan om jag så skall bli dragen genom ris och granbarr!!

Hursomhelst så fck jag tag i linan efter en stund och vi fortsatte spåret. Karin hade vi tappat bort men hon hade ju sin GPS så hon hann ifatt oss när vi var vid den spetsiga vinkeln (uppe vid nosen på hunden på skissen) för där ringade Vilja litegrann innan hon hittade rätt och fortsatte. När vi kom fram där spåret korsade sig självt så verkade Vilja tappa spåret och hon var dessutom trött så hon irrade lite fram och tillbaka och vi trodde ett tag att hon bakspårade så jag stannade under tiden som Karin kollade var klöven låg och det visade sig att Vilja nog hade fått upp rätt spår iallafall. Släppte på henne och hon fick finna sin klöv i slutet!!

Då var vi helt slut både jag och Vilja för det var verkligen ingen lätt terräng heller utan det var uppför och nerför berg och genom granar och massvis med torra kvistar och grenar så det gällde att se till så man inte blev helt sönderriven. 

Mattes duktiga tjej som (nästan helt själv) fixade Karins jättesvåra spår :-)

Sen var det Wilmas tur och hon tuffade fram i lagom tempo och fann en "äcklig" GRISKLÖV i slutet men Wilma tyckte den var så god så hon nästan inte ville lämna den ifrån sig!!

Tack för en härlig eftermiddag Karin *för hur var det du skrev....man skulle tänka positivt, eller hur?* :-)

Gonatt!!