Men jag vill iallafall tala om att jag blir glad och varm i hjärtat när ni saknar mig och undrar hur jag mår när jag inte har bloggat på några dagar :-)

När jag började blogga kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tänka mig att jag skulle få så många bloggvänner som läser min blogg regelbundet och att jag skulle vara saknad när jag inte skriver.

Min blogg har från allra första början handlat mest om hundar och hundträning och jag har skrivit väldigt sparsamt om min familj och mina innersta tankar och känslor. Men det är ju självklart att allt som händer mig i övrigt i livet har inverkan på mitt ”hundliv”.

Vår familj har drabbats av en stor sorg som jag inte vill skriva om här på bloggen då det ännu känns alltför nära och smärtsamt. Vi har en tung och svår tid framför oss med att försöka förstå det som har hänt och att komma vidare med vår sorg.

Jag har den senaste tiden därför inte haft så mycket tid och energi över för hundträning och har därför inte heller haft så mycket att skriva om.

Men som jag känner det nu så är det hundarna som får mig att tänka på något annat för en stund. Jag mår som bäst när jag är ute i naturen och kan känna alla underbara dofter från allt som fullkomligt exploderar i naturen nu. Jag har de senaste dagarna tränat lite smått för mig själv men jag kan väl inte säga att jag har varit särskilt fokuserad.

Även om det känns jobbigt så vill jag så fort som möjligt komma igång och träna tillsammans med mina kompisar igen...........jag tror att både jag och Vilja behöver det.

Efter mitt inlägg om att göra hinder av rutan skickade Karin en länk till Fanny Gott där de använde PVC-rör och gjorde som en ruta under konerna. Det kanske kan var nåt eftersom det då blir en skarp gräns och att det även på tävlingar sedan skall vara en skarp gräns med tejp, sågspån eller annat under konerna.

Kramar!